Jag skiter fullständigt om hunden går brevid, bakom eller före mig när hunden går lös, eller i koppel.
Det enda krav jag har på hundarna är att de inte drar när de går i koppel, oavsett hur kort kopplet är.
De springer inte bort och har koll på mig och lyssnar om vi ska gå höger eller vänster..

Så jag anser att jag har kontroll över mina hundar, inte tvärt om.
Jag har aldrig gjort så, som C.Millan och Steen, att de ska gå fot 100%.
I stan bland mycket folk är de enda gångerna jag nyttjar den biten, annars spelar det ingen roll..

Så jag håller med dig

Är du nöjd med hur de är och de inte är farligt för nån annan så är de väl bra som de är? I de flesta hundprogram tycker jag att de är ganska extrema fall. Och att hund inte ska gå ut före en själv tror jag kan vara viktigt att tänka på om man har en hund som redan har tagit över.

Jag är ingen expert men jag tycker att de viktiga är att man själv är nöjd med hur man har de. Sen tycker ju jag att de kan vara skönt att hunden väntar och går ut genom dörren efter mig.

#1 Tack för svaret. Det är så jag och Prillan har det också, och jag tycker att det fungerar kanonbra.

Jag håller med #1

Nej hundar föds inte med storhetsvansinne och avsikten att "ta över världen" som så många vill framstå det som, det spelar ingen roll om hunden går fot eller bakom dig eller framför, varför skulle det göra det…hundar håller inte på och tramsar så med varandra.

Är du som hundägare nöjd med eran hundhållning så är väl det gott nog för er alla tre.

#5 Bra sagt. Jag anser mig inte ha lydligare hundar som går fot hela tiden än om hunden fritt kan få bakom, framför eller brevid självvalt, och varken drar i kopplet eller drar iväg när de är lösa. Tycker det i sådana fall kräver mer av mig som ägare om jag kan kontrollera mina hundar på avstånd än om de ska vara klistrade vid benen 24/7..

De väntar in oss om de hamnar "för långt" fram..

Har du läst etologi borde du ha lärt dig att ledarskap a la CM & FS är grundat på okunskap gällande just hundens beteende!

Så länge du och din hund har en sund relation där ni båda trivs, så behöver du inte oroa dig för vart hunden går eller inte går! Och släng alla "ledarskaps-tips" i soporna! Det spelar ingen roll vem som äter först, går ut genom dörren först eller vem som får ligga i soffan!

#7 Japp, det är därför jag är så skeptisk. Jag tycker också att det är viktigare att slappna av och ha kul tillsammans. Begreppet "ledarskap" känns väldigt överdrivet. Jag anser att man ska vara "ledare" i den mån att hunden kan se en som förebild och lita på en, men absolut inte att man ska vara "en flockledare på samma vis som i en hundflock".

det där med ledare tror jag funkar bättre om man har en hund som är väldigt dominant och som kan övergå till aggressiv. Då måste man kunna vara lugn och veta hur man ska hantera situationen. Plus att man vet hur man lugnar ner en hund som är väldigt energisk och med det faktiskt kan skada någon.

Men om relationen till hunden funkar och man inte uppelever att hunden har nå konstiga grejer för sig så ser inte jag några problem i att fortsätta som förut.

Det här med att hunden ska gå vid sidan om beror ju på, om hunden är uppmärksam på föraren fast den går före så funkar det ju. Och om hunden får lov att gå ut genom dörren först så är inte heller det konstigt.

Men JAG tycker att om hunden drar i kopplet eller tränger sig före genom dörren så visar inte hunder 100% respekt och/eller tillit till sin ägare, så då måste man visa för hunden att man är kapabel att leda och att man går att lita på, sen får man uppnå det med den metod man anser fungerar.

#9 Javisst! Prillan varken dar i koppel, tränger sig före eller är agressiv. Tycker att det skulle kännas synd att behöva lägga om stil mot henne och bli tuffare när det funkar som det är. Prillan är ju ingen tuff hund själv.

#8 fast grejen är ju det att det inte finns en ledare i en hundflock! Alla (vuxna) individer i en flock har olika uppgifter, som alla är lika viktiga. I vissa situationer "leder" en individ resten av gruppen, för att i en annan situation lämna över "ledarskapet" till en annan. Det är vi människor som använder "ledare" som nån bortförklaring att ofta förgripa oss och våldföra oss på hundarna, med nån löjlig (okunnig) förklaring om att det är så det fungerar normalt eller hos vargar.

#11 Ja, det vet jag. Det var därför jag satte (") kring begreppet. Man hör dock så olika saker från olika håll. Vissa ror stenhårt på FS och CM medans jag och mååånga andra tycker att deras metoder är förlegade

#12 mmm det är sorgligt att det stort sätt bara visas skit när det kommer till hundträning och tv. :( Och tyvärr är inte Tv intresserade av att vis anågon av de riktigt duktiga hundmänniskorna i vårt land, för det tar ju tid att lära en hund att bete sig och på tv ska det "ske mirakel" :( Själv klarar jag inte av att se skiten!

#13 Jag har tröttnat också. Kollade på någa FS och en hel del CM. CM gör mig illamående och FS vill jag aldrig se mer. Blir så trött på dendär hjälterollen han har. Man känner sig ju som en idiot.

Mest av praktiska skäl jag vill att min hund väntar och låter mig gå ut först genom dörren och så, för vi har en hel del hundrädda grannar bland annat, som jag tycker det är onödigt att han "överraskar".

#15 helt ok ;) Mina hundar går oxå ut efter mig, men det är inte för att jag oroa mig för mitt ledarskap utan för att jag inte vill riskera att någon av grannens katter sitter precis utanför dörren :)

Prillan är ju så liten och snäll så henne kan ju knappast någon bli rädd för. Hon brukar inte kuta fram och hälsa på folk i trapphuset heller…och katter låter hon vara :)

Nu har jag inte läst igenom vad ovanstående skrivit.

Jag tycker allt det här ledarsnacket är så otroligt idiotiskt, rent ut sagt. Det får folk att tro att vi ska bemästra och bestämma och leda hunden i hela dess liv. Som om den inte fick ha egen fri vilja?

Jag använder aldrig ordet "ledare". Varför skulle jag? Det är JAG och min hund. Min Kito. Ingenting annat. Vi delar lika på livet och det är inget konstigt med det. Han styr inte mig på något vis mer än att jag måste uppfylla hans behov, för att han ska må bra.

Jag går inte och bestämmer vart han ska lägga sina tassar. Jag tycker det är otroligt viktigt att en hund ska känna att de FÅR ha egen fri vilja. Jag tycker inte om hundar som hela tiden, oroligt, stirrar mot sin ägare och försiktigt tar ett steg fram. Usch nej.

Sen betyder detta inte att man låter sin hund styra. Det är inte så att hunden ska ha fri vilja att det drabbar en negativt - absolut inte (dvs som att dra hysteriskt eller liknande).

Fungerar hund och matte/husse bra ihop så är det det enda man behöver tänka på. Man ska matcha, men har man kraven att en hund ska vara likt en robot tycker jag att man kan skaffa sig en riktig robot istället. En hund har sitt eget liv, precis som vi människor och alla andra djur. Bara för att det går att lära en hund att lyda betyder det inte att man ska utnyttja detta på ett sådant själviskt vis.

Så som sagt, orden "ledare", "ledarskap" och allt vad det kallas tycker jag är uttjatade, ganska onödiga ord. Vi behöver inte dessa ord tillsammans med vår hund.

Nu menar jag inte att man inte ska lära hunden något - självklart ska vi det - men vi ska som sagt inte utnyttja deras förmåga så att deras liv drabbas. Ingen hund tycker det är kul att gå fot hela promenaden. Ingen hund tycker det är kul att inte få röra sig runt omkring i huset (även om vissa hundar håller sig stilla frivilligt).

Jag hoppas ni förstår mig utan att jag ska behöva skriva mer ;) Just ordet "ledarskap" används så dumt åt.

#18 Precis! :) Sånt lär man sig när man skaffar en basenji om man inte fattat det tidigare. En basenji accepterar inte allt löjligt "ledarskaps-prat". :P Underbara hundar!

#18 Håller helt med dig. #19 Håller med dig om basenji också, undrbara!

Det är inte så att min sambo på något vis tycker att Prillan ska gå som en robot och vara fullt fokuserad på oss 24 timmar om dygnet, men han har ju tittat en hel del på CM och FS vilka lurar i folk att om hunden får lillfingret så tar den hela handen. Han är livrädd för att hon ska BLI en problemhund och han nästan förutsätter att det är så det kommer bli om jag inte börjar styra upp henne mer. Han väntar på problem, jag slappnar av och har roligt.

#20 hihi skicka honom till mina galningar, så inser han hur bra ni har det ;)

Mina galningar är 5-6 år nu och misstas allt som oftast för valpar/unghundar då de är så tokiga och glada jämt. Så blir det om man inte trycker ner dem utan uppmuntrar dem till egna initiativ. De vågar vara, leva och njuta utan minsta oro för vad matte/husse tycker om det. Sen är de inga monster ändå. Nu har jag ju 2 omplaceringar som har en del problem sen innan & där har vi ju fortfarande en del kvar att jobba med. Men när jag lämnade bort tiken (som vi tycker är jobbigast) en helg då min syrra gifte sig fick vi minnsann höra att hon var så himla väluppfostrad, lyhörd och fin. :) Så det går att få allt det där samtidigt som hundarna får vara så galna och glada som de vill. Bara man ser till att ha kul TILLSAMMANS :)

Jag gör det enkelt för mig, jag skiter i allt vad ledarskap heter, så länge hundarna gör vad jag vill så är jag nöjd. ;) (Och om de inte gör det så anser jag att de är dåligt tränade, inte att de försöker ta över…)

Min lilla tjej är en omplaceringhund och hon kommer från ett hem där "ledarskap" var väldigt viktigt. Hon var väldigt nertryckt, skygg, reserverad och orolig av sig när vi hämtade henne. Men nu när hon bor hos oss där vi är lite mera avslappnade så har hon blivit som en helt ny hund. Hon leker och busar och älskar människor. Får ofta frågan om hon är en valp men samtidigt säger folk att hon är väluppfostrad. Hon får självklart inte göra vad som helst men jag och min sambo ser henne som en individ i vår familj och här accepteras man för den man är.

#22 Bra sagt! Instämmer till 100 %

"Ledarskap" och "ledare" är egentligen bra ord. Det är bara så otroligt synd att de används av fel människor på fel sätt så att det förknippas som något hårt och brutalt.

För mig är en ledare någon som visar och lär, en förebild, någon att lita på och är värd att umgås med. Min uppfattning är att riktigt bra relationer har lika många ledare som människor, man byter erfarenheter och litar på varandra. Och det är precis så jag vill ha det mellan mig och mina hundar.

Det faktum att hundar bara gör det dem vill gör att jag inte tror på tvång på några sätt, eller att försöka ta bort/bryta ett beteende genom att spruta vatten på, sparka till, dra i öronen, skrika på, trycka ner i marken… och så vidare. "Bäst att låta bli annars gör det ont" lär man hunden då, om man "har tur". Vore det inte bättre om hunden gjorde det frivilligt, med glädje, för att den vill och tjänar någonting på det?

Vad hunden kan eller inte kan har faktiskt ingen betydelse för ledarskapet. Det enda som spelar roll om hunden kan t.ex. gå fot är hur väl inlärningen fungerar. Sen finns det faktiskt inga som helst krav på vad en hund behöver kunna, man väljer själv vad man vill och/eller behöver lära sin hund och hur man vill att ens liv ska se ut. Är det inget problem med att hunden skäller på grannens katter för varken ägare eller hund, varför då försöka lära den att inte göra det?

Ledarskap, eller relationens kvalitét med lite "bättre" ord, visar sig i min mening istället i hur hunden uppfattar sin ägare och tvärtom. Är den glad i att se sin ägare eller slänger den sig undan, är den nyfiken på vad ägaren gör eller tittar den åt andra hållet… bryr sig ägaren om hunden eller är det bara en gammal trasa? helt enkelt, finns det något band mellan ägare och hund? Trivs dem i varandras sällskap? Jag tror att man ganska lätt kan avgöra detta själv, det känns.

Nu har inte jag läst igenom alla inlägg.

Jag har olika regler på våra hundar. Leah och Pim går alltid lös eftersom hon sköter sej.
Ztina går alltid bakom då hon tycker att hon bestämmer om hon går framför, och helst skulle hon vilja att alla hundar äts upp om hon får bestämma.
Viggo får alltid gå på en och samma sida men vart spelar ingen roll. Bara han inte korsar min väg.

Tycker du ska bestämma helt själv hur du vill ha dina promenader.

Förstår inte alls detta ramaskri över ordet "ledarskap". För mig finns det inget negativt i det alls. *Tar på mig rustning och sköld*

För min del får hunden inte gå före, inte för att jag tror att hunden automatiskt tror att den är ledare då, utan för att då elimineras dragandet. Går hunden vid sidan om eller bakom kan han inte dra, och dessutom tycker jag vi har bättre kontakt så.

Jag har ingen egen hund nu (det är min mammas hund Mimas jag går ut med), men reglerna jag tänker ska gälla för nästa hund är…

* Inte tigga
* Inte gå före i dörren eller trappan
* Alltid vänta på "varsågod" vid matdags
* Hunden får aldrig gå före mig på promenad
* Hon måste alltid förtjäna det hon vill ha

Inte tigga, för hunden ska respektera att min mat är min och ingen annans. Detta är då inte gammalt 50-talstjafs, som att flockledaren måste äta först, utan bara att hunden ska förstå att min mat är min och det ska den respektera.

Inte gå före i dörren eller trappan gäller även för min mammas hund, detta för att jag inte vill ha en tokivrig hund som drar mig ut genom dörren - min förra hund släpade mig ner för trapporna på det första stället vi bodde, lyckligtvis var det bara en lägenhet där och bara korta trappor. När vi flyttade förra sommaren var det slut på det då trapporna här är svängtrappor, livsfarligt alltså att ha en hund som släpar en ner för trapporna - dessutom är det dålig hyfs. Hunden måste alltid vara lugn och sansad innan vi går ut, jag sätter inte ens på den kopplet om den är helt uppskruvad.

Att vänta på varsågod vid matdags handlar också om respekt. Jag bestämmer över maten - när hunden fått maten ska han/hon få behålla den, men tills jag säger varsågod ska hunden respektera att det är förbjudet. (Jag gillar inte hundar som hoppar och skuttar efter matskålen och börjar glufsa innan jag hunnit ställa ner den, och jag hoppas att det inte är förbjudet… att inte gilla det alltså )

Ang. att hunden inte får gå före på promenad, det har jag redan tagit upp.

Hon måste alltid förtjäna det hon vill ha - det är delvis samma som jag redan tagit upp ang. maten och dörren/trappan - man kan inte få allt gratis, man kan t.ex. inte komma och tigga lek eller kel hos mig och kräva det - jag bestämmer när vi ska leka eller kela. Det betyder inte att jag är ett "control freak" som måste bestämma exakt allt min hund gör, inte alls, bara att han/hon inte får bestämma över mig, och vad jag gör.

Rasen jag funderar på är en stor, både psykiskt och fysiskt stark ras med mycket dominans i sig, och man har inte råd att misslyckas med en sådan. Jag har inte bestämt mig än men pluggar på, läste bland annat det här häromdagen:
(Lång artikel, så jag tvivlar på att det är någon här som kommer orka läsa hela)

Who's In Charge (Från MARS - Midwest Akita Rescue Society)

Och det jag blev inspirerad att skriva (för mig själv) var då, förutom reglerna ovan…

"Det handlar inte om någon form av makttänkande - utan bara om att vara en trygg, säker, konsekvent, vänlig men obeveklig ledare. Man måste ha några regler som man håller stenhårt på, men inte för många, för då kommer hunden mest troligt att ständigt försöka hitta ett sätt att fly ut ur överkontrollen. Det handlar om att ha några få, obevekligt konsekventa regler, missar man det en gång märker hunden det direkt och ser luckan. Inte för att få "makt", utan hon ser att jag kan uppenbarligen inte kontrollera alla situationer (= inkompetent ledare, någon annan måste ta på sig rollen), fysiskt eller psykiskt (framförallt psykiskt). Och detta kommer mycket troligt att få henne att testa gränserna mer och mer.

Ytterligare en anledning att inte ha en sådan hund lös på ett område där jag kommer behöva kalla in henne (pga. vilt, andra människor eller hundar eller dyl.), för det är faktiskt väldigt svårt att få god inkallning på en mer självständig ras, och Akitan har dessutom inte bara självständighet utan också stark jaktinstinkt och dominans mot andra hundar och kan vara livsfarlig för andra hundar som kaxar upp sig. Så då gäller det med en Akita för min del - aldrig någonsin lös (dvs. utan koppel/lina) utanför inhägnat område, inte bara på grund av den stora risken att hunden drar iväg efter vilt eller råkar i bråk med en annan hund, utan för att om jag helt enkelt vill kalla in hunden och inte lyckas, så ser hon att det är en situation som jag inte kan kontrollera, och hon kan göra som hon vill.

Med en så "lättpåverkad/undergiven" hund som Mimas (jag kan få honom att ligga på rygg utan att varesig ta i honom eller höja rösten (han är 0% rädd för mig, det handlar bara om respekt)) ser jag ingen fara i att låta honom exempelvis få lek på beställning, men med en större, starkare (både fysiskt och psykiskt) och betydligt mer dominant hund, så måste jag bestämma över hur och när vi leker och när vi ska kela (tigga närkontakt såsom CC gjorde är inte tillåtet). Hon får vara i alla möbler, men jag ska alltid kunna få henne att gå ner när jag vill, och jag skulle föredra att hon har sin egen sovplats och inte sover i min säng på natten."

Däremot så vill jag understryka att jag tror inte på gammal 50-talsskola (även om vissa tycker att mitt synsätt räknas dit så håller jag inte med om det), t.ex. att flockledaren måste äta först, hunden får inte sova i sängen för det är "alfapositionen", osv. Anledningen att jag inte vill ha nästa hund i sängen är för att jag har haft en lite större hund i sängen förut och det var faktiskt inte särskilt kul att vakna upp med hundklor i diverse kroppsdelar.

Det finns säkert många nu som tycker jag är sjuk i huvudet (jag har hört det förut), men jag tror på det här sättet och det har hittills alltid fungerat här, jag har ingen dålig relation med någon hund, så innan ni hoppar på mig, snälla, "anti-ledarskaps-kommittén" - jag respekterar ert sätt, ge mig då den respekten tillbaka så blir vi alla gladare.

(Cesar Millan är BTW för mig världens hundmänniska, men det betyder inte att jag kopierar honom eller ens att allt i mitt synsätt kommer från honom - tro mig, jag har läst och sett lite mer än så)

#27 Du är inte sjuk i huvudet, hehe. Alla har sin uppfattning om vad en bra hund är.
Det enda jag tänker lite på är just att hunden inte får gå före för då kan den dra..
Att hunden drar är något jag inte accepterar, men den kan fortfarande gå framför, och dragandet finns inte här..
Så den lilla biten funkar inte för mig, då att hunden inte drar är en träningssak
Förörvigt har jag haft en hund som drog mycket bra, fast i sidled när hon gick bakom eller brevid.. Så därför..

Ang. matbiten så håller jag med dig.
Alla mina hundar har aldrig tillåtits att fara runt och greja när jag kommer med maten..

#27 Jag ser varken att gå bakom eller vänta på varsågod eller resten av det du tog upp som några ledarskapsgrejer - det är bara helt enkelt så du vill ha det för att det passar er bäst och självklart ska ni då ha det så.

Medan andra är helt okej med att hunden drar, eller tigger, eller sover i sängen eller så. Det passar dem bäst.

Och självklart är det ju så att håller man på reglerna jämt så förstår hunden bättre - det gäller vilka regler som helst. Det är skillnad på regler för sakens skull och regler för att man behöver dem. Så nej, så länge inte anledningen till reglerna är "gör jag inte såhär så tar min hund över ledarskapet" så ser jag det inte som någon maktgalenskap, bara regler

Utöver det kan jag säga att jag har liknande regler, inget tiggande (funkar inte med labbar, det blir en bassäng i köket), inte kliva ut genom dörren före mig (är det halt ramlar vi nerför trappen) om jag inte sagt så, vänta på varsågod (småbarn på besök innebär annars gratis mat i deras ögonhöjd vilket kan leda till skador)… regler som behövs, inte för att de "tar över" annars utan för att det funkar bäst med dessa regler.

Det här med att förtjäna kan jag delvis känna igen - men jag jobbar mer med att de får lära sig att känna av min nivå.(mycket för att det är 4 till som bor här) Sitter jag och är passiv, lugn, inte visar någon kontakt med dem(typ städar aktivt men inte med dem), så ska mina hundar varva ner. Men ibland vill jag kela och kommer de förbi då så får de kel. Och ibland ropar jag. Visst, det gör att de testar ibland men det är fortfarande jag som bestämmer (eller min nivå rättare sagt) när och vad vi ska göra. Liknande ute, fast där är skillnaden att kommer de till mig så får de alltid det de vill ha - de har ju förtjänat det. Och gör de inte vad de ska så finns de inte. Regler det också på ett sätt :)

(CM har en bra grej som jag tycker är klok - det här med största biten motion, sen ledarskap och kärlek. Jag tolkar det som motion=huvud och kropp, ledarskap=regler, kärlek=ja kärlek. Jag tror det kan skapa en bra balans för många hundar, men självklart inte alla.)

#27 jag kan inte annat än känna mig lite ledsen när jag läser ditt inlägg tyvärr, men det blir väl så när man läst en hel del etologi och beblandar sig m hundvärlden. Ok att du inte vill ha en hund som hoppar och skuttar efter matskålen, men ingen av mina fyra hundar gör det utan att de alltid måste vänta på ett varsegod. osv osv…

Kan ju tipsa alla som pratar "dominans" om att läsa Per Jensens Den missuppfattade dominansen. Alla borde läsa den och ta in det man läser!

#30 Håller med dig, all borde läsa den, och kanske även etologi A och B.

#30 Hur menar du där? Vad är det som inte stämmer med t.ex. matskålen och ett varsågod?

Nyfiken fråga bara, blir så svårt att förstå hur och vad folk tänker utan all info :)

om jag får säga vad jag tycker, nu har jag ju inte hund, men vi dagpassar svågerns Rhodisian ridgeback med jämna mellanrum, och eftersom vi bland annat har katter finns det regler även hemma hos oss.

att hunden inte äter förrän vi säger varsågod har i vårt hem inte över huvud taget att göra med dominans. det är en rent praktiskt regel, som nämns ovan, för att det inte ska vara en himla massa liv i vårt lilla lilla lägenhetskök när hon ska ha mat. till på köpet är vi väldigt konsekventa med detta. hon får inte äta något utan varsågod. detta gör att hon faktiskt låter bli kattmaten som står på golvet. hon stjäl heller inte mat som tappas, utan väntar på okej, något som i sig kan vara livsnödvändigt om det jag tappar är giftigt. för henne handlar det säkerligen inte om dominans på något vis (vilket det heller inte gör för oss) utan likaställs vid kommando innan belöning. hon ska sitta innan hon får spåra när man tränar det också och vänta på klartecken, kommando innan belöning.

vi är också väldigt noga med att hon inte får dra, men det är på grund av att hon väger en hel del, och familjen har precis fått en liten grabb. det blir lixom inte bra om hon helt plötsligt börjar dra när de är ute med barnvagnen. hemma hos oss, när vi är ute och går vet hon faktiskt också att om man möter någon, människa eller hund, går man in fot. om hon missar brukar det räcka med en betoning på f så stannar hon till och väntar in mig. trotts detta är hon en underbar hund. lyhörd och öppen, men har kvar sin integritet. vill hon inte jobba finns det aldrig något tvång. både vi och hennes husse och matte jobbar enligt team-principen. inga av de regler som vi har, vare sig varsågod innan mat, fot vid möte eller att inte dra handlar ju i grunden om dominans, utan finns för att underlätta vardagen med en 40-kilos hund. skulle hon dra i trappan skulle jag antagligen bryta nacken, om hon inte går in fot när det kommer andra hundar har jag mindre kontroll om den andra hunden skulle kaxa upp sig. samma sak om det kommer någon tokstollig människa som helt plötsligt får för sig att hon/han ska klappa hunden (det har hänt). i båda fallen står jag mellan min hund och mötande hund/människa, och det känns för mig tryggt. självklart följs alltid dessa beteenden som automatiskt fot med mycket beröm och lite lek om situationen tillåter. så länge som det inte handlar om en tro på dominans, för jag kan inte förstå hur ett sitt, och varsågod innan mat gör mig mer dominant. för hunden är det ju bara just det, ett kommando som följs av en fördel, mat, eller bus och lek och massa beröm vid möte och fot. ne, regler för att underlätta vardagen ser jag inget konstigt med, om man däremot tror att man kan använda det för att visa sig dominant gentemot hunden… nja…

#30

Ja, den var grym. Alla bör läsa och få sig en alternativ (bättre) bild.

Måste säga att det är himla intressant att alla bör läsa en länk där den infon faktiskt stämmer med det de flesta har sagt.Och inte tusan är det så många som ens nämnt dominans i denna tråd.

Faktan där stämmer med mitt synsätt, men tydligen behöver även jag läsa den och få mig en bättre bild…?Av vadå?

Bara för att man använder ord som "ledarskap" och "ledare" betyder det inte att man ägnar sig åt några maktgalenskaper. I mitt fall betyder ledare någon som är stabil och konsekvent, någon att lita på och tycka om. Och vi är lika många ledare som individer.

Man måste kunna göra skillnad i ord och ord för olika tillfällen. Ord som ledarskap och dominans i vetenskapliga sammanhang, som det där med djurens hierarki, går inte att likställa med den allmäna vardagliga betydelsen av samma ord(tidigare främst dominant härskare, för mig stabil och trygg och för någon annan något helt annat).

Ställer fortfarande samma fråga - hur går tankarna kring ett varsågod, och varför är det så hemskt?

#35

Jag tror ingen har påstått något du nu påstår. Diskussionen gick ut på hur vi tolkar ledarskap, ledare och vad vi anser är rätt och mindre rätt. Vi har fått olika förslag och åsikter om hur de "gör" med sin hund, som skulle - i någon annans ögon - kunna tolkas som en "ledarskapsgrej", men som de berättar sin mening med.

Jag säger att jag inte använder orden "ledare", "ledarskap" dels pga att de flesta "vardagsmänniskor" man träffar tolkar det på ett sätt som inte jag tycker är okej med sin hund. Även dels pga att jag tycker det är ett fult ord i ett förhållande mellan matte/husse och hund.

Och varför jag skrev att jag tycker människor bör läsa länken som länkades är inte för att de i tråden har haft fel och bör ändra åsikt utan för att diskussion just handlade om människor med en syn på ledarskap som i att styra hundens hela liv och rörelser. Inte för att jag och alla andra som skrivit här ska få en "ny" åsikt vi redan hade.

………

För min del är hela grejen att ordet ledarskap betyder så otroligt olika saker för olika personer. Därför är det ett ord som jag försökt radera ur mitt vokabulär, istället försöker jag förklara det jag gör och menar mer konkret.

Jag har skrivit en artikel på ämnet: http://www.zoonen.com/perzoonen/artikel.asp?oid=1623490

Det är viktigt att de regler som finns för en fungerande vardag följs. Varför inte bjuda på sig själv lite ibland också? Jag lyfte precis upp lilla hunden i knät för att hon kom och "ansökte" om det. Det gör inte henne till en odåga. Just nu får hon sitta i mitt knä. Jag försöker ha en så avslappnad och skön vardag med mina hundar som möjligt och de förstår att jag inte ALLTID är på humör för att gosa. De kräver aldrig uppmärksamhet, de frågar om den och väldigt ofta så får dem det, dock inte alltid.

#38

Haha inte som min hund då alltså.. Vill han ha uppmärksamhet så är man illa tvungen att lyda ;D Annars är det en eller annan madrass som blir sönderkrafsad! Det är hans sätt att få min uppmärksamhet - han veeeeet att jag alltid säger till när han krafsar eller biter på något ;D Men så tänker jag .. varför ska han inte förtjäna min uppmärksamhet? Jag har ju trots allt glott på datorskärmen i två timmar nu ;)

#36 då har jag en bättre förståelse för det du skrev, ditt "alla bör.." kändes vid första anblick som en pik för resten av trådens deltagare men med en bättre förklaring förstår jag hur du tänker.

#40 Jag uttryckte mig visst på samma vis, men det ar inte meningen att låta spydig. De var inte menat som en pik från min sida i allafall och säkerligen inte från #36 heller. Finns ju ingen anledning att pika varandra.

#40

Det blir ibland lite halvslarviga talesätt, men skönt att vi hamnade på samma plan i alla fall. ;)

#41

Nej, speciellt inte om alla i tråden än så länge har talat vettigt. Det hade bara varit rent ut sagt korkat om inte annat :P

FS pratar i detta nu på tv om ledarskap och att inte gå in före ägaren… jag skrattar gott åt det Nog för att hunden troligen kommer bli mer uppmärksam på ägaren, men det har ju inget med ledarskap att göra utan ägaren till hunden gör faktiskt något med hunden, som hittills roat sig själv med att skälla på allt och jaga bilar… ledarskap, ja du jag säger då det…*skaka på huvudet*

utöver det, fick jag någon reaktion på det där med varsågod och matskål, eller blir det till att vänta till etologikursen börjar för att få svar på frågan?

Tänkvärt om ledarskap:

http://www.dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap

O så tar vi dominansen på en gång:

http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

Du förlorar ingen ledarskap på att din hund drar i kopplet då och då, eller att han inte alltid går fot.
Men det är bra att lära hunden från början att inte dra i koppel, då oftast promenaderna blir både enklare och roligare.

Att hunden ska vänta på och få gå in genom dörren efter sin ägare handlar heller inte om ledarskap över din hund. Ledarskap handlar om att din hund ska läsa av dig , genom kroppsspråk eller andra vis, vad du vill att den ska göra.

Tex. kan du göra en ledarskaps övning av just dörren i detta läge. Genom att låta hunden läsa av dig vad du vill att han ska göra i detta läge.

Att din hund vill försköka styra saker i den ålder är inte något konstigt, och det tar tid och förtjäna ledarskap.

En övning du kan göra med din hund angående kopplet, är att när den lärt sig "fot" eller "ej dra" kan du nu lära in "dra". Detta är en jätte nyttig ledarskapsövning. Här handlar det som i alla andra övningar att din hund ska läsa av dig.

Lycka till!