Min mammas tik fick akut opereras ca 2 veckor efter valpning, då hon hade fått livmoderinflm.

Några dagar efter op så var hunden jätte svullen på ena sidan av spenarna. Sedan blev hon svart där, mamma åkte återigen akut med henne. Visade sig vara kallbrand!
Ngt hade uppenbarligen gått snett under hennes första op.

Hon blev återigen op och dom tog bort all död vävnad.
Hon var tvungen att gå öppen i några dagar innan det kunde sys ihop.

Idag är hon helt återställd och har bara två ärr som minne.
Men det var en väldigt jobbig tid både för hund, valparna som fick handmatas (dom ratade flaskan så gott det bara gick…) och för min mamma som fick gå hemma och ta hand om hund som hade väldigt, väldigt ont.

Själva livmodersinflm. såret läkte ihop i ett naffs.

Tiken op. på ett större Djursjukhus här i Sthlm.

Varnar för stark bild, på hur hon såg ut efter kallbrands op.

Min mamma hade en tik som oxå sattes på medicin mot lindrig livmoderinflamation ett flertal gånger. Hon blev bra, men vid nästa löp igen blev det samma sak igen. Efter att ha gjort det några gånger blev hon akut dålig av en livmoderinflamation vid nyår, låg inne 3 dygn och blev kastrerad. Hon var då 10 år och hade haft problem m löpen i flera år. I efterhand lärde vi oss att medicinerna oftast bara hjälper just då, men att inflamationen har en tendens att komma tillbaks vid tex löp. Flera andra veterinärer har bekräftat detta för oss. Så jag hade propsat på att få henne opererad istället, eller kastrerat henne mellan två löp (dock täcker inte försäkringen det då, men hunden får lättare återhämtning om hon är frisk vid op).

Jag har själv en kastrerad tik (i förebyggande syfte), min lillasyrra likaså och mamma har opererat 2 tikar pga livmoderinflamation. Operationen brukar gå bra och det brukar läka fint, framförallt om tiken är frisk då det görs.

För många år sedan hade jag en tik som fick  livmoderinflammation. Hon opererades och var väl lite tilltuffsad efteråt som man väl alltid blir. Men det läkte väldigt fint. Och hon blev helt återställd snabbt. Hon var 9 år.

  När hon blev 10 tog vi bort henne på grund av en stor knöl där livmodern skulle suttit. Vi hade även opererat bort ett par juvertumörer. Hon fick troligen alla tumörer genom att vi ovetandes om biverkningar gett henne löpsprutor. Så med facit i hand. Aldrig mer löpspruta.

#0 Lycka till med operationen. Den kommer säkert gå bra. Det är en rutinoperation hos veterinären i dag.

Tusen Tack till er som har berättat.

Tyvärr verkar inte medicinen hjälpa för Zelda då det rinner lite ur henne fortfarande så kommer bli operation för hennes del. Ska ringa imorgon bitti och prata med veterinären så det blir gjort så fort som möjligt då hon ätit halva kuren nu och det har inte slutat tyvärr.

Som nämnts ovan kommer det ofta tillbaka nästa löp, så en operation är att rekommendera. Vi har opererat 2 gamla goldendamer, den ena dessutom med redig övervikt (omplacering som vi lyckades banta ner till 32 Kg, borde ha vägt 29, men dit kom vi aldrig. Fick dock ner henne närmare 15 kg ändå). Ingen av dem hade några som helst komplikationer, utan läkte fint och blev pigga snabbare än de läkte.

Raksha var 10 år när hon opererades och sövdes med gas. 30 min efter operationen var hon till och med rastad och pigg igen. Visst gör det ont ett tag, men bara några dagar. Styngnen tog vi bort själva och efter det var hon lika pigg som vanligt.

Eftersom det blir en kastrering så kan vissa tikar få problemn med inkontinens, men det finns medicin mot det. Har nu haft 3 hundar som kastrerats, och ingen har haft detta problem. Inte heller har någon av dem fått problem med humör ed.

#3 P-sprutorna har en hel del biverkningar. Förhoppningsvis är de bättre på att upplysa om dem nu för tiden. Vi p-sprutar en tik, som efter flera år fått juvertumörer. Nu vet vi ju inte om hon skulle ha fått dem ändå, men det är ju troligen pga sprutorna. Risken för livmoderinflammation ökar oxå, främst om man slutar ge sprutorna, då kommer det tydligen som ett brev på posten.
Det är dessutom svårare att upptäcka en livmoderinflammation på en p-sprytad tikl, enligt vår veterinär. Den smyger sig på och behöver inte alls uppvisa de vanliga symtomen.

Nej, en kastrering är allt bättre än p-spruta, och även bättre än att medicinera bort livmoderinflammation, tycker jag.

Bara tala om att Zeldas operation gick utan några som helst problem igår och vi hämtade hem henne i eftermiddags. Pigg o glad men gillar inte alls sin fina strut. ;)

vad skönt :)

två av våra avelstikar har fått bli operarade för denna sjukdom,
en tik som operarades runt 96,97 någongång, Hon blev helt återställd.
den andra operarades runt 2002 nångång, och hon blev också helt återställd förutom att hennes pälskvalité blivit mycker sämre (hon ser ut som en blandning av flat och pudel) (hon är flatcoted egentligen:P)

den första tiken blev 14 år, och den andra är just nu 12 år :)

För ca 1år sedan åkte vi in akut med våran hund nästan 10år (golden/schäfer) till Ultuna,  operationen gick bra men hon fick ändå stanna kvar något dygn längre pga att hon var så trött. Såret läkte fint och hon behövde aldrig ha någon tratt hon var inte intresserad av sitt sår. Det tog nog ett par månader innan hon var helt bra och man kunde återgå till långpromenader, i början ska man inte gå speciellt mycket och hunden klarar inte speciellt många meter innan den blir trött så man ska ta det lugnt. Det blev i stort sett ingen skillnad på hunden mer än att hon verkar piggare idag.

Mina föräldrars stora blandrastik på 9 år blev tvärdålig och fick opereras akut, då det var risk att den varfyllda livmodern skulle spricka. Riktigt otäckt! Lämnade hunden för operation sent på kvällen och fick hämta henne dagen efter. Det gick väldigt bra och hon repade sig snabbt.

Opererade vår tik, 4 år, akut i april. Det gick jättebra och hon blev som ny - de har ofta gått med sjukdomen ett bra tag. Riskerna är att 10% kan få inkontinens, men det går oftast att bota med mediciner. Pälsen kan ändras - vår Curly blev delvis flatte ett tag men det är på väg att bli bättre (tvärtom mot Jakke94s flatte alltså!).