Vi tar kvällsrundan som vanligt, och sedan ut och titta vid midnatt. Inga problem alls! Sist var det dock lite annorlunda, äldsta hunden sov så djupt att han fick vara kvar inomhus… så troligen samma visa i år, ynglingen är med ut och är så glad över att det är massa människor ute på natten för att krama, kela och busa med honom…

Vi gör inget speciellt, går på våra vanliga promenader oavsett vad klockan är och hur mycket det låter ute, han bryr sig inte. Dock brukar jag hålla mig hemma runt 12 snåret dels för katternas skull som inte gillar raketerna och för att kunna hålla koll på ev. raketer som kan flyga in genom något fönster

Är tacksam för att ha två schäfrar som inte bryr sig ett dugg, så de är med och kollar på fyrverkerierna, men våran omplaceringshund är rädd för höga ljud, men ja ska testa iår att ha honom mellan schäfrarna när jag går promenaden och hoppas de kan visa att det inte är farligt. Så iår blir det ett träningspass för lillkillen =) men märker jag att han stressar för mycket så går vi hem och sätter på tv.n och drar ner gardinerna och äter gott =)

Quila stör sig inte märkvärt av fyverkerierna, men vi är väldigt noga med att vara hemma hos henne på nyårsafton och att vi inte stressar upp oss själva (och henne) när det smäller o blixtrar utanför…

Förra året stod vi t.om på balkongen allihopa och kikade tillsammans, hoppas det går lika bra detta året

Vår gamle labbe Bosse däremot var helt förstörd och livrädd på nyår.
Många år spenderade han sin nyårsafton under sängen, och ett år låg jag inne och kelade med honom på toaletten när han sprungit för att komma undan oljudet…

Eftersom det är mycket hundar runt mej så brukar det inte skjutas så mycket raketer, däremot sånna där värme ballonger :)

Våran hund brukar skälla på raketerna, men jag tror inte att han är jätte rädd för dom. Men det är ju säkrast att skälla lite så att dom inte kommer hit… ;)

Det beror på hur Vi firar det nya året. Men våra hundar bryr sig inte ett smack om det.

Förra året t ex så gick vi ut med våra hundar strax innan 12-slaget och tittade på fyrverkerierna och drack skumpa. Sen gick vi en prommis och hem igen och firade.

Ingen big deal här inte.

Vad skönt det skulle vara att faktist kunna ta med sig hunden ned på stan och kika på fyverkerierna. Nu är jag inte speciellt förtjust i smällandet jag heller eftersom det är alldeles för högt för mina öron, men det vore förstås skönt att ha en hund som klarade av påfrestningarna. Minnie skulle förmodligen få panik om man 'tvingade' med henne ut, medan Fanny förmodligen skulle hata att det var så mycket folk men endå hålla sig någorlunda lugn så länge vi inte hetsade upp oss.
Men vi övar, så förhoppningsvis kommer det att gå att fira nyår hemma i år. Nu bor vi dessutom på landet istället för i lägenhet, och det bör ju inte smälla lika mycket här tycker man :b

Innan Fanny och Minnie kom in i bilden så hade vi en schäfertik som inte kunde bry sig mindre om smällare och fyrverkerier, och då såg ju förstås nyårsrutinerna lite annorlunda ut.

Vi skjuter aldrig raketer själva just eftersom vi har både hund, katt, marsvin och häst hemma. Dessutom så tycker jag att det är ett slöseri på pengar, haha. Men de är fina att titta på, många utav de. ;b

samma här vanliga promenader men lite radio hemma. Men är inte bara för hunden…

Otto får bomull i öronen och så sitter vi inne med honom och tar det lugnt. Han tycker det är lite otäckt, vi är inte heller förtjusta i smällandet och tjutandet.

Min är med mig oavsett vad jag gör.. Han är helt oberörd av smällarna.

Går ut och tränar apportering, gratis skott! ;)

Vi är hemma och myser på kvällen, tar en promenad innan det värsta smällandet börjar, sen sitter vi inne i värmen och har det mysigt :). Aramis bryr sig inte direkt om smällandet vad vi märkt av hittills i alla fall.

Pippi brydde sig inte förra nyårsafton, eller skällde en del. Men visade ingen rädsla. Var ute när det small på dagen coh hon rörde inte en min. Skönt! Sting är skotträdd och med henne går jag ut rätt tidigt på kvällen, sen håller hon sig länge. För ju mer smällare det blir ju mindre vill hon ut. När 12-slaget närmar sig håller vi oss nere i källaren med tv på hög volym och struntar i oljudet utanför. Peppar peppar så verkade Sting liiite tryggare med Pippi. Så hon gick inte ner lika ofta som när hon var själv.