Kontaktövningar och göra dig själv roligare än den andra hunden, barnet eller människan

Det är mitt första tips.
Jag behöver bara säga ett "Nej." så hälsar de inte eller så.
Min tik är dock lite speciell, ju mer den andra hunden drar, skäller, håller på, desto mer struntar hon i den.. Hon går brevid mig, motsatta sidan där hunden är och tittar inte ens.
Så tiken är 100% på den punkten.

Min hane är lite mer flamisg.
Han kan få för sig att hälsa ibland, men han går aldrig fram hela vägen.
Sen så svarar han gärna om den andra hunden är helt rabiat..
Morrar eller ger ifrån sig ett skall, men annars är det inget mer.

Låta bli att låta folk hälsa på folk/låta folk hälsa på hunden till höger och vänster är en bra start. Låt inte hunden få ut så mycket av att springa fram till folk, om hon gör det, ropa åt personen att INTE hälsa på hunden, utan ignorera den. I värsta fall får man be människan köra bort hunden. Du kan ju ta hjälp av nån du känner, som inte träffat din hund. Är inte människan särskillt kul får inte hunden ut så mycket av att springa fram till folk.

Och som Hilo säger; Kontaktövninger.

Sen kör vi stenhårt med att öva Stanna och inkallning med vår valp. Hemma slänger vi iväg en godis i hallen och låter henne stanna några gånger på vägen till den (Stanna, varsågod, stanna, sitt, bra, varsågod, stanna osv), så hon verkligen lär sig Stanna. Och idag stannade hon t.o.m. ute när hon var på väg att jaga en skata! Det viktiga i början är att hon lär sig att det lönar sig att stanna/komma på inkallning. Uppmuntra, beröm, MUTA.

jo kontaktövningar kör vi rätt ofta och jag vet att sindra är stensäker på stanna men nej har hon svårt för nu(jag misstänker att hon ska börja löpa snart så det är förståligt att hon inte lyssnar på det nu)

1# sindra är lite så hon med fast åt andra hållet:P ju mer hunden håller på, desto mer trycker hon emot mej och blir rädd för den.

2# jag ska försöka mej på de där tipsen och se om det fungerar

Om hon kan stanna så tycker jag att du ska testa! Man måste våga testa ha hunden lös. Jag drog mig länge för det, men blev peppad till att bara göra det - knäppa loss kopplet. Klart hon testade att sticka lite, men dels så vågade hon inte släppa mig ur sikte (hon är 31/2 månad, kanske jag ska tillägga), och dels så gjorde jag ingen stor sak av det. Sprang hon mot folk så ropade jag åt dom att ignorera henne, istället för att gasta Hiiiiiiiiiit!! flera gånger i panikfalsett, som man lätt gör av reflex. Istället göller det att lugna ner sig, ropa ett fast HIT!, och när inte det funkar ropa Hej då! och rusa åt andra hållet. Jag tror vi måste använda hej då istället för hit på lydnadstävlingarna, för då kommer hon som ett skott.

Men det låter ju inte så bra att Sindra blir rädd för andra hundar, se till så du inte får problem med det - att hon blir agressiv för att hon är rädd.

4# sindra är så långt ifrån aggressiv man kan komma. Hon gör ingen förnär. Men det rä lite det som beskymrar mej för när hon lyckas reta upp en annan hund så springer hon fort som fan tillbaka och gömmer sej vid mej som om; du tar hand om det där va, matte?

jo jag vågar knäppa loss henne ibland men det som rä så jobbigt är att rätt som det är så sticker hon för ett löv eller något annat som rör på sig. hon bryr sig inte ett dugg om jag gömmer mej utan det blir att ropa det där falsett hit:et, jag vill kunna släppa lös henne men jag litar inte på henne med bilar. Sindra är iof snart 7 månader så lite vett tycker man att hon borde ha men hon springer ändå hejvilt när hon är lös, in på andras tomtar, på parkeringen, fotbollsplanen och ibland försöker hon sig på vägen. Visst stannar hon när man skriker stanna men jag vill ju inte att hon tvärnitar mitt på vägen nrä hon väl hör att jag skrek.

Förlåt, det var inte så jag menade, att hon är agressiv. Det jag menade var att hundar som upplevs som agressiva oftast är rädda, och "käftar upp sig" för att dölja det. Och vi vill ju inte att Sindra ska komma dit. Min valp är lite skällig för främmande saker och folk, så jag brukat låta henne konfrontera det hon skäller på för att hon ska se att det inte är något farligt. Kanske kan du prova att gå fram och hälsa på (lagom) skälliga hundar, för att visa Sindra att det är ok? Hoppas du förstår bättre nu vad jag menar.

7 månader brukar ju vara runt den ålder de får tillfällig selektiv hörsel. Finns det någon brukshundklubb, inhägnad fotbollsplan eller annat stort fält på säkert avstånd från trafik och granntomter ni kan ta er till? Annars är det bara att vänta till efter första löpet, då kommer hon lyssna bättre igen! Eller köp en lång löplina som hon får släpa efter sig! Då har du 10-15 meter stoppsträcka!

Då skulle du vara imponerade av mig o chanel :) tränat? nop nada inte godis eller något har jag med mig. Det är så att hon struntar blankt i andra både folk o hundar dok kan hon se en katt vilja gå/springa men gör inte det eftersom jag säger neeeeee. Från dag 2 har hon vart lös överallt utan på vägen. Hon löper o inte heller bryr hon sig om hanar mer för det, de bahandlas som luft :) Nu är jag mer försiktig när hon löper men hon håller sig till mig.

 Men jag har träffat flera som har tränat sina hundar o en vart jag riktigt imponerad av: Jag går som vanligt med chanel lös vi möter en gående golden, ingen matte lr husse  ser vi. Hunden lägger sig ner, ligger där så kommer hennes matte o jag säger herre gösses hur har du lärt hunden lägga sig ner när du går så långt bak? (skog o hon kan inte sett sin hund) Vi små pratar o hennes hund är som Chanel inte så intresserad av häsla på hundar. Hon hade övat in detta tidigt med sin hund att lägga sig ner :) då genom en spårlina o godis samt komandot plats :) detta satt fin nu när hon är 4 år gammal. Vi brukar gå ihop några gg i veckan o hundarna trivs bra ihop.

Karizma, min förra var så som din! Lös från start, stack aldrig, så otroligt skönt! Men hon var speciell, de andra hundarna i har vi fått jobba mer med.

Då måste jag få bli lite "gnällkärring" här…. Jag är otroligt impad av de hundar som kan gå lösa, min tik kan det, skulle dock inte släppa hanen lös…

Men vad jag ville säga är: Om jag som hundrädd skulle möta en lös hund, så skulle jag antagligen hoppa ur byxorna….Då spelar det ju faktiskt ingen roll hur snäll hunden är eller hur stor pli man som ägare har på hunden. Som hundrädd vill man se matte/husse och kopplad hund… Kopplet inger trygghet på något sätt. Har en del bekanta som är hundrädda….

Men av egen erfarenhet av dessa bekanta så spelar det alltså absolut ingen roll vad du säger om din hund:snäll, lydig osv.

Tänk som hundrädd att möta Cesar Millan med sin flock i skogen…20 okopplade hundar…

Mina hundar skulle också kunna gå lös överallt. Men jag tycker det är respektlöst att ha hunden lös där det går mycket människor.
Och jag skulle aldrig ha min hund lös vid vägar då jag aldrig vet hur min hund reagerar när den blir skrämd eller överaskad av något.

Mina hundar har alltid gått lös och är inte intresserade av något annat.

Instämmer med #10

Ne jag håller inte med Er i det, dels så har jag pli på henne hon går ju med mig inte framför eller bakom utan igemnter. Sen traskar jag inte där det går en massa folk med henne lös. Jag tor det hela med detta är en fråga att kunna ha sin hund lös o den är med matte/husse. Man ska tänka säkerheten med :)

Jag tror att detta inlägg känns hårdare skrivet än uttalat, så försök tänka er att jag säger det med vänlig, empatisk röst…

Sisal: Jag förstår vad du menar, med hundrädda. Du har en bra poäng där. Som du säger, det spelar ingen roll om man säger att hunden är snäll och lydig. Istället kan man visar det genom att ta in den innan den hinner visa intresse för den hundrädde. Jag kan inte ha min hund kopplad alltid bara för att det finns dom som är rädda. Det är inte rätt mot hunden, den måste få vara lös ibland.

Istället försöker jag att alltid visa hänsyn till alla vi möter när hunden är lös - genom att kalla in den om den springer och leker, stanna eller till och med koppla den om vi går. Man får hela tiden hålla ett öga på hunden, och ett på omgivningen. Om man möter en människa ser man ganska tydligt om denna är rädd eller inte, och om man bara visar att man håller i sin hund när någon hundrädd kommer brukar det gå bra, och jag har flera gånger sett en ängslig blick bytas mot ett lite säkrare "tack!" i såna lägen.

Jag inbillar mig att man kanske hjälper hundrädda lite genom att visa sig som en hänsynsfull hundägare när man har hunden lös men under kontroll. Kanske mer än om man har en dragig hund i koppel…

Men, som ni säger på slutet, det gäller ju att välja de platser där man har hunden lös. Det är varken hänsynsfullt, lämpligt eller lagligt på alla platser.

#13 Bra skrivet.

Tack, Hilo!

#13 Bra talat. Du fick med allt där :)

Det hjälper inte hundrädda att visa att man har kontroll… en lös hund är alltid läskig. Bara för att jag ser att din hund kommer när du ropar första gången så har jag ingen som helst säkerhet i att hunden inte skiter i dig nästa gång. Jag kan inte läsa mig till att din hund är jättelydig bara genom att se att den kommer till dig en gång. Har flera gånger sett hundar som från fotgående finner annat intressant och drar. Det ser ju bra ut från början men jag har inga garantier på att det fungerar. Jag känner inte dig och din hund.

Jag har "oturen" att lukta extremt intressant (och ibland triggande) och har fått hundar rusande efter mig på grund av detta allt medan en förvånad hundägare står och glor och säger att sådär gör hon aaaaaldrig annars.

#17 Bor man i en liten by, som jag själv, så har man väldigt bra koll på vilka som skyr hundar och vilka som är okej med lösa hundar.

De jag kopplar min hund för är barn, för min hunds trygghet, eller de som har riktigt elaka hundar - Resten är okej.

Man får anpassa situationen efter vart man bor

Okey jag har tränat mycket lösgående med sindra och hon håller står koll på mej, Spelade in en film på mobilen för att visa att hon är jättelydig nu:) Hon har dragit två gånger men jag tror att det vara bara för att jag tror att hon trodde sig se sina kompisar och ville springa fram och leka..