Vet inte riktigt om labrador är en så bra jämförelse

Min, grannens och andra labbar har flera gånger blivit kallade för pitbulls.

Men jag håller med, ibland tar vissa rasägare lite väl mycket åt sig.
De har ju rätt att försvara sin ras, men det behövs inte 11000 trådar, eller inlägg - jag tror folk förstår att det är en utsatt grupp

Min bror var rädd för pudlar som liten.

kan till viss del hålla med dej, att många gör för stor grej av det :P

men samtidigt så när jag går med staffen som jag passar, så vänder folk om och går, och går över gatan m.m …

men jag tycker det är rätt skönt att slippa möta dem och deras hundar. (när jag går med mina egna clumbers och flattar så släpper dem bara fram hundarna för dem tycker dem kan hälsa)

en gång så såg jag två stycken sjukt fina amstaffs, och stanna upp och titta på dem (var på en uställning) och kvinnan blev jättearg och beskyllde mig att jag titta på hennes hundar för dem var kamphundar och jag trodde dem var farliga m.m!

blev helst ställd, men sa bara; nej asså jag tittar för tycker du har extremt fina hundar.

så kan tycka att man många gånger överreagerar kanske.. men samtidigt så är det kanske inte kul att ha en hund alla är rädda för :P

Jag håller med dig totalt!

Jag tycker många förstorar upp det här med kamphundarna. Många av ägarna spär på mina fördomar om just kamphundsägare. Borde man inte istället försöka visa upp sin hund stolt, o borsta av sig allt skit, o framförallt inte skapa ett agg som inte kanske ens finns från början.

för en laberador ägare "-jaha hon gick till andra sidan gatan för att slippa möta mig, hon kanske är hund rädd?" för en "Kamphunds"-ägare "jaha, yttligare en som går över till andra sidan gatan för att slippa möta mig och min hund, bara för att den ser ut som en kamphund"

Det där tycker jag beskriver det så himla bra! Det är precis så jag menar.

Vill verkligen påpeka något extremt hårt att det gäller absolut inte alla! Det finns fantastiska människor som har kamphundar. Jag menar bara att det rent generellt verkar vara så som TS beskriver det :)

jag får aldrig samma reaktioner när jag är ute och går med min bästa väns schäfer. och jag är ägare till 10 "kamphundar"

så jag upplever absolut skillnad.

min kompis är rädd för minihundar te.x chiuaua.. förstår inte var hon får all räddsla ifrån om det trippar fram en liten chiuaua med glatt humör..

Jag som är hundägare till en medelstor hund. Jag känner mig osäker bland smmåahundar om jag inte känner dom då. Dels för att jag vet att många behandlar dom som människor lägger ut en filt när dom ska sitta ner bär dom överallt osv, Eller att dom lyfter upp hundarna så fort det händer nått och dom är väldigt gläfsiga (?)  Vet inte hur jag ska besriva det som.

Men Såklart gör inte alla så! Det är klart det finns bra småhundar också :)

Folk backar flera meter ifrån mig när jag går ut och går med min papillon  det är lite jobbigt då hon inte är intresserad utav att gå fram till människor eller att hon inte är ett dugg farlig, folk har sagt att hon har pitbull i sig eftersom hon står som en med frambenen, och visst den lilla "papillonkamphunden" kan ju hugga till, hänt att hon har bitit en gubbe som gick fram och skrämde henne. han fick skylla sig själv och var alkoholpåverkad samtidigt och vovven avskyr folk som är påverkade, hon blir lätt nervös av det och vill bara där ifrån. fast det finns nog ingen hund som mår när det kommer massa alkoholpåverkade och härjar.
Terven min är värst, vanvårad så in i h*lvete som valp utav uppfödaren som är gröv alkis, och hon är så otroligt folkskygg och jag säger till alla som vill hälsa att det inte är bra tillfälle om hon inte är på ett lugnare ställe men folk lyssnar inte och går fram iallafall och då åker tänderna fram, så dom kallar henne "djävulshund/kamphund". sjukt irriterande :/

och jag förstår mig inte på folk som påstår att ALLA pitbullar är kamphundar, jag känner en pitbull som är urfjantig och som inte skulle skada en människa för 5 öre

Jag tycker faktiskt att de flesta är väldigt accepterande, jag trodde nog att jag skulle råka ut för fler fördomar. Att det finns fördomar går dock inte att argumentera emot. Visst kan man missuppfatta att folk byter sida på vägen, men kommentarer som: "Jag hade inte gått fram till dig i en annan situation med tanke på vad du har i kopplet" är lite svåra att misstolka. :)

#3: Hur spär ägarna på dina fördomar?

Som ägare till kamphundsras så förväntade jag mig mer fördomar nu när hon är stor, men jag stötte på fler kommentarer när hon var valp, folk som kom och ville klappa den söta valpen, sen fick de veta vad det var för ras och då haglade kommentarerna tyvärr.

Alla som träffar henne vill ta henne med sig hem. De som är hundrädda erbjuder sig att passa henne när jag vill. Satt bredvid en dam på en bänk utanför affären en dag, damen var livrädd men frågade om hon fick sitta kvar ändå för att titta på min fina hund, självklart ;) Efter en kvart satt min tjej bredvid damen och snusade henne i ansiktet medans damen började klappa så nätt

Så vadå om folk går över gatan när vi kommer? Det fungerar inte att tänka att personen gör det för att den är rädd för just din hund, utan man får tänka att det är för hundar i allmännhet. Sen de som inte har hundar själv, de känner bara kamphundar genom media.

#4 om du läser alla följande kommentarer ser du att det är är många fler hundar/raser som folk är rädda för. Så det är inte bara för att det är "kamphundsraser" utan allt från små hundar-stora hundar.

Hade du haft tex en schäfer eller rottweiler hade du sett att folk aktat sig då också. Sen att dom inte flyttar sig för din väns schäfer, det finns folk som gör det, du har bara inte träffat dom ännu :)

#8, jag tycker det som TS skrev i första inlägget beskriver det ganska bra:

"för en laberador ägare "-jaha hon gick till andra sidan gatan för att slippa möta mig, hon kanske är hund rädd?" för en "Kamphunds"-ägare "jaha, yttligare en som går över till andra sidan gatan för att slippa möta mig och min hund, bara för att den ser ut som en kamphund"

Oftast förutsätter man att det är just själva kamphunden folk är rädda för, det kan likväl vara hundar i allmänhet. Man reser agg för ingenting känns det som.

Att man får utstå fördomar är jag medveten om, men försöker alltid att se det från den "ljusa" sidan.
Har haft folk som tvärstannat så fort de sett oss och nästan sprungit åt andra hållet.
Jag brukade bara flina lite för mig själv och intala mig att de vände för att deras hund hade problem med andra hundar eller liknande, inte att det var pga hunden vi hade (rottweiler).
Även om vi haft en tant som vägrade gå i trapporna när vi gick framför och bar ner valpen för rastning, efter att hon fick reda på vad han var för ras.

Fördomar är sånt man bör vara medveten om, även om det klart kan sänka en om man stöter på för många.

Det gäller att komma ihåg det positiva man stöter på.
Kommer fortfarande ihåg gubben som kom fram och hälsade på mig och valpen när vi stod utanför affären och väntade på sambon.
Han frågade vad det var för ras och följdfrågan när han fick reda på ras var; Är rasen verkligen så elak som media framställer de, eller beror det lite på avel och ägare och uppfostra ?
Vi stod länge och diskuterade, innan han var tvungen och gå.
När han gick konstaterade han att media nog överdrev en del, för våran lilla grabb var ju så snäll, så alla rottisar kunde ju inte vara så.
Så jag brukar försöka komma ihåg att man inte enbart skapar fördomar, utan även kan hjälpa till att få bort fördomar om folk är villiga att ändra dem. =)

Att folk lämnar gatan när vi kommer eller inte har något för min typ av hund har jag inga problem med alls, desto mer plats för oss på gatan och alla kan inte finna alla hundar tilltalande eller hur?

Vad jag tar åt mig och vad som oftast får bägaren att rinna över är folk som vill se ett nackskott på min hund för något hon aldrig gjort, att inte ha samma rätt att hyra vissa bostäder som andra hundägare, att inte vara välkommen på vissa SBK, att vissa försäkringsbolag inte tecknar för hundtypen, att folk som aldrig ägt hundtypen uttalar sig om något dom inte vet.

annars är allt lugna gatan… kan även nämna att jag har ägt andra hundraser och blandras som det också cirkulerar fördomar och tyckanden om, men faktum är att jag har nog aldrig blivit så utsatt för förutfattade meningar som med den hunden jag äger nu.

10# Jag har varit ägare till en rottweilertik likaså och där finns det oxå fördomar på samma nivå.

Men nu handlar det om lite mer än att någon byter trottoar för att vi kommer :) Oavsett om någon gör detsamma med någons papillon, golden eller jk. Det handlar om hur media har satt saker på löpsedlarna. Löpsedlar folk läser och tror på. Inte mycket man kan göra åt det. Men att gång på gång få "bortsta av sig" som någon uttryckte det är påfrestande och självklart blir det då fel emellanåt.

Jag vet att det finns fördomar mot alla typer av hundar, och att kamphundarna är mer utsatta är ju bara dumt att förneka. Det är hundar som media framställer som tickande bomber. Det kan smälla av när som helst från ingenstans. Jag har så många tidningsartiklar på hög hemma, som är så "fel" de bara kan bli. Fungerar nästan lite som "finn 5 fel" för mig. Det har jag svart på vitt då jag bevittnade en sån här händelse i början på året. Jag ska inte ens säga hur fel artikeln blev.

Där har ni skillnaden mellan fördomar och medias "fakta"

Vi har en boxer hane på 3,5 år och han är utan tvekan den snälllaste hunden vi någonsin träffat, men så är vi väl också en aningen partiska.

Vi har upplevt ända sendan han var en lite valp att många människor ryggat när vi närmat oss dem på vångvägar och trottoarer.

En kväll när jag och Otto var ute på en långpromenad så mötte vi en kollega till mig. Jag närmade mig henne för att hälsa men hon började nästan grina och sa "ta bort hunden!" Jag blev lite paff men gick åt ett annat håll.

Morgonen därpå när jag kom upp i fikarummet satt hon där och berättade för våra gemensamma kollegor om vårt möte, hon hade inte märkt att jag kommit upp. Jag gick fram och satte mig och sa "förlåt, var inte meningen att avbryta, fortsätt gärna" Jag märkte att hon forfarande var upprörd och så sa hon att "jag måste ju förstå hennes rädsla, han ser ju faktiskt ut som en kamphund" Flera av kollegorna instämde i vad hon tyckte.

Att folk är hundrädda kan jag förstå och helt acceptera men jag vet att om de bara gav honom en halv chans så skulle de snabbt se att han är helt ofarlig och supersnäll!

Han har aldrig någonsin gjort något som skulle kunna uppfattas som obehagligt mot någon. Har alltid varit hur snäll och glad som helst, därför känns det trist att han blir så hårt dömd, helt och hållet utan anledning. Tror inte ens han har en aning om hur det är att vakna upp på fel sida, för han är som sagt var ALLTID glad.

En bild på älsklingen och hans lillmatte.

#16 Usch så läskig han ser ut! Din arbetskamrat var naturligtvis väldigt hundrädd. Synd att hon inte har självinsikt nog att inse att problemet är hennes och inte har ett dugg med din hund att göra. Hon kommer inte att kunna bearbeta sin rädsla så länge hon lägger problemet utanför sig själv.

#17 - Precis, så är det ju.

Jag kan tycka lite synd om de som är hundrädda, de går ju faktiskt miste om rätt mycket livsskvalitet som de annars skulle kunna få uppleva av att ha en hund i sin närhet. Men som sagt var - är man rädd så är man.