Från att varit en renodlad tjänstehund har Schäfern blivit vår mest populära bl.a sällskapshund.

Sveriges vanligaste hund är populär av flera orsaker. Arbetsvillig, lättlärd och alert är Schäferhunden den bornabrukshunden som genom sin spårförmåga har räddat många människoliv.

Horand von Grafrath. Klingar det namnet bekant? Inte? Så hette i varje fall urfadern till de allra flesta hundar av en av världens mest populära raser. Under slutet av 1800-talet kom ryttmästaren Max von Stephanitz på att han saknade en hund som bland annat kunde söka efter skadade soldater på slagfältet. Då Max en dag ute på fält fick syn på en vargliknande hund som vaktade en stor flock får blev han imponerad. När han senare fann en hund av samma typ på en utställning i tyska Karlsruhe 1899, slog han genast till och köpte hunden till avel. Även om rasen alltså bevisligen redan existerade och hade funnits som vallhund i hundratals år, fick hunden Horand stamboksnummer 1, och det var här den moderna uppfödningen av rasen Schäfer tyska för fåraherde, hade sin början. 1905 registrerades den första hunden i Sverige, då under namnet Tysk fårhund. Åtta år senare skaffade polisen i Göteborg sin första tjänstehundsschäfer, och det skulle dröja ända till 1960-talet innan Schäfern förekom som enbart sällskapshund. Dessförinnan siktades den uteslutande hos polis och militär, samt renodlad brukshund. Det är rasens mångsidighet som i världens allra flesta länder har gjort hunden så omåttligt populär. Den är arbetsvillig, lättlärd och alert, men har samma behov av att få arbeta. En motionsmässigt hämmad Schäfer kan få problem som är svåra att träna bort. En annan tråkig faktor är att rasen dras med flertal olika sjukdomar, bland annat rygg- och ledproblem. En frisk och glad Schäfer älskar dock att spåra och valla och har en utpräglad vaktlust, varför den är förträfflig både som polis- och vakthund samt för att användas inom Räddningstjänsten. Dessa fakta bör man också väga in innan valpköpet. En hundägare som inte tänkt att träna aktivt eller arbeta med sin hund, bör både för sin egen och för hundens skull välja en annan ras.

Form: Medelstor, Långsträckt, stark och muskulös.

Päls:  Rakt, hårt täckhår med underull.

Sinne: Ska besitta jämnt humör och goda nerver och vara uppmärksam och följsam, men också besitta mod, kamplust och hårdhet.

Antal i Sverige: 26 000