Nej, jag tycker inte att det är något problem. Jag tycker det är det absolut bästa att hitta en uppfödare i närheten, då det blir enklare att träffas oftare. Men stirrar mig absolut inte blind på avståndet, rätt hund och rätt uppfödare är viktigare än avståndet.

Lite beror det ju på ålder på hunden, vad det är för hund, hur tidigare ägare verkar och så… valpar kan jag åka långt för, det är ju en oformad hund och dessutom vill jag träffa resten av hundarna, se hur det ser ut och så… omplaceringar vill jag däremot ha nära, då det mycket handlar om hur man funkar tillsammans. Kan ta ett par gånger om man har otur, och då blir det lite mycket med 100mils-resor varje gång!

Föredrar ju alltid att ha det nära och bra, valpar eller hundar från en kennel nära så man kan få hjälp därifrån med träning och så(tänker arbetande hundar). "Nära" för mig är väl 20-25 mil enkel bilväg eller max 3-4 timmar tåg, så så nära kanske det ändå inte är ;)

Nej, det tycker jag inte.. spec. inte med våran ras då den är så liten, vi bor i södra skåne och hämta vår valp vi har nu i uppsala, och våran flatt hämta vi i stockholm.

en vi sålde en valp till bodde 82 mil norr om oss :P

och i framtiden funderar vi på att importera in fler av rasen sussex spaniel, och då blir det antingen england eller USA

För mig spelar avståndet roll. Skulle inte kunna åka ner till skåne tex för att titta på en hund. Är lite för orimligt. Speciellt om det är en ras jag inte är så hemma på.

#1 tänkte mer på en omplacering och så :)
Men de e ju samma som valp nästan.

#2 okej :)

#3 så länge allt funkar mellan hund och männsika som brukar det ju bli bra!

#4 okej!

Jag åker hur långt det än krävs för den rätta hunden. Hade lätt kunnat åka till utlandet om det så behövdes.

Helst ser jag att det är skapligt nära. Men skulle jag hitta den rätta hunden långt bort hade det ju inte spelat någon roll. Men max är nog 60 mil.

För mig så spelar inte avståndet någon roll, jag tycker om att köra =)

Ne, avståndet spelar ingen roll om hunden är den rätta. :)

För en valp skulle jag kunna åka hur långt som hellst bara det är den rätta kenneln :)

För en omplacering skulle jag nog inte åka så långt.

Nej, jag har gjort misstaget en gång att bara kolla på avståndet och gör det aldrig igen..  Fick stora problem med en kennel, med kontrakt osv.

En sån där mardrömshistoria kändes det som..  Men det var iuförsig för ett par år sen när jag var yngre och ny inom djurvärlden och gick på vad som helst, och blev då lurad av denna kennel.. Hunden var underbar, det var inte det som var felet. Det var kenneln, och dess avel osv. Även fast jag älskade min hund högt så var han ett vrak och hade många problem just pga hur hans första år hos kenneln var. (Han var en omplacering)

Men just efter denna historia tvekar jag inte längre, jag åker gärna 100 mil och hittar en bra hund där jag försökt kolla upp allt  som går och får förhoppningsvis en  uppfödare som är ärlig och seriös, än att ta en som bara finns nån mil ifrån mig.

Hm ja avstånd är viktigt för mig, men det är för att jag inte tar valpar enbart vuxna hundar, och då vill jag ha möjlighet att träffa hund, ägare och ev. ha möjligheten att lämna igen hunden om det inte är det jag sökte efter. Dock lägger jag MYCKET tid på att välja ut mina hundar, förra tog 1.5 år av träffande av vuxna hundar innan jag hittade den som passade mig.

Ja, oavsett hur mycket jga vill tänka att det inte spelar någon roll så gör det det. Jag har inte råd att åka båt/flyg/tåg hur lång som helst för en hund som jag vet inte kommer passa. Då kan man u lägga upp minst lika mycet som hunden kostar i räkningar för att åka och kolla på hunden.

Jag hade tur med min hund som jag köpte. Nog för att uppfödaren är väldigt burdus men vilka härliga hundar!! Hon bodde ju nästan granne med mej och jag hade varit hundvakt för hennes hundar flera gånger så jag hade utan problem kunnat ta en valp till därifrån för att jag fick verkligen lära känna alla hundarna. Jag träffade henne för första gången för två år sedan när en kompis till mej skulle köpa en hund därifrån och sen gav jag mej in i leken igen när jag skulle skaffa hund hade alltså kontakt och träffar med uppfödaren varje vecka minst. Jag lånade hennes hane inästan två månader innan jag bestämde mej för Pudel. Jag hade sån grym tur med min första egna hund så att de inte är klokt!

för mig spelar avståndet ingen roll, snarare tänker jag på hunden iaf om den är valp. När vi skulle köpa fanns det två kullar en i trollhättan och en i storuman. Till storuman skulle vi antingen behöva flyga eller åka en väldigt lång tågresa. Vägen dit skulle ha varit ok men inte hem med en 8 veckors valp, tror det skulle bli jobbigt för den.  Blev världens bästa valp från trollhättan :)

Beror väl ockå lite på vad det handlar om, vilken typ av hund man letar efter? Som sällskap kan man ju utan problem hitta en fin omplacering i sin närhet, även om det kanske tar några år. En valp har ju mycket med kennel att göra, hittar man rätt kanske det är värt resan. Håller man på med avel eller satsar stenhårt i någon sport så kanske den hunden man letat efter finns en bit bort och kräver en resa. Är man intresserad av en mindre ras kanske de inte finns i närheten.

Själv känner jag att jag har turen att bo "mitt i landet", lika nära till de flesta bra kennlarna. Finns också många i närheten av alla de sorter. Tror jag kan räkna till ett helt dussin i de närmaste orterna, bara av "min ras" då.

#6 okej ;)

#7 tänker precis som du att det helst ska vara närra men för din drömhund åker man ändå!

#10 okej förstår precis hur du tänker!

#11 okej ja usch det e hemskt när det blir fel eller vad man ska säga!

#12 okej ja det är ju mycket svpårare att lämna tillbaks hunden om det inte funkar om det är lpngt bort!

#13 ja det är ju allra bäst om det är närma en!

#14 okej aj det är svårt att åka allt för långt med en valp.

#15 okej det ärju skäönt att ha närma till många bra kennlar!

Själv så tycker ajg att det är bäst om det är nära men skulle ändå inte kunna åka en bit om det behövs men inte allt för långt!

Vi åkte från norr om Örebro till Helsingborg. Tog med husvagnen och fick lite semester. Dessutom fick Emil vänja sig vid oss innan han fick komma hem och träffa "maffian", dvs. våra tre katter.

Klart att det är bättre med närmare för att kunna åka och titta och så. Men vi hade en jättebra uppfödare som mailade fler bilder och beskrev vår lilla kille jättebra. Fast jag var å andra sidan inställd på att förlora handpenningen om inte han var som hon sagt. Så avståndet hänger nog samman med ens egna inställning.