pedigree dogs exposed heter filmen..

tack

Jaa du.. Det värsta är ju att det handlar mest om raser som har en bred avelsbas, där dom egentligen inte behöver använda "defekta" hundar.

Det enda man kan göra är att välja en seriös kennel, hör gärna med flera kennlar eller folk som har med rasen att göra. Desto färre som köper av dessa proffesionella kennlarna desto bättre är det ju.

Vi kan ju tyvärr inte göra så mkt mer än att meddela SKK samt rasklubbarna och se till att dom itne får vara med på uppfödarlistorna.

Jag är själv kennelägare och tycker det är väldigt viktigt att informera valpköparen vad detta är för typ av hund, lite historik samt väldigt kräsen vem som får köpa.

Tyvärr är det ju hundarna som får lida i slutändan…

Har inte sett filmen, men låter som en film man borde se

Ja du, såg du fimen , så var det sk proffsen som var värst…hoppas det är bättre i sverige.

Skönt att folk börjar reagera!

Jag tror att det vore ett steg i rätt riktning att ta bort konkurrensbedömningen vid utställningar.

Ildiko

Man mår så illa av att det finns människor som gör såhär mot djuren.

#5 Håller helt med!

#5, jag tycker inte alls det verkar vara en lösning.

Ändra i rasstandarden istället, eftersom det är den man går efter på utställning. Står det i standarden att nosen ska vara kort, högst 3 cm, så blir hunden dömd därefter också.

Ja filmen visar hur vidrigt de använder rasstandarden, som ett försvar mot missbildningar tex öppen ryggrad!

Det ska finnas en motprestation . Att man inte kan få ut ett utställnings championat om inte hunden har presterat i någon bruksgren också. Jag vet att det finns, men finns det för alla raser?

Vår stövare får inte ut sitt utställnings championat förrän den är jaktchampion. Och att bli jaktchampion i dag är väldigt svårt. Men rätt. Det är ett sätt att se till att stövarrasen inte bara blir sällskapshund utan får behålla sina egenskaper av jagande hund.

Taxen är delad i två led. Utställnings taxen och Jakttaxen. Utställningstaxen har blivit mer lågställd och skulle faktiskt ha ganska svårt att jaga på grund av att bröstkorgen når backen. Där kan man få ut sitt championat genom viltspårsprov. Den går alltså aldrig lös i skogen. Och de som avlar på dessa brukar ta avelshundar med så lite jakt i som möjligt. Jakttaxen (som vi föder upp) är inte lika "vacker"  På minner mer om den gamla taxen med lite högre ben. Den kan alltså göra det den är avlad till. Att jaga.

Vi måste värna om våra fina trogna hundar. Filmen jag såg gjorde mej illamående. Att man som uppfödare går in och avlar på deffekter med öppna ögon och hur domare dömmer fram deffekta hundar i ringen gör att man ibland skäms som uppfödare.

Som uppfödare har vi ett otroligt ansvar för kommande led. Och vi ska kunna sträcka på oss och vara stolta för rasen vi föder upp. Inte behöva dölja en massa skit som kommer upp förr eller senare. För det gör det om man är oseriös.

"Ärlighet varar längst"

Nu vet jag att skk och även utomlands, så har domarna fått order om att inte dömma extrema fall och dom har även koll på sej. Så vi får hoppas att det går i rätt riktning. Man måste ju börja någonstans.

Det var sunt resonerat, tycker jag. Man hoppas köparna får upp ögonen och kontrollerar och intresserar sig mycket för sin ras innande köper så de vet vilka kroppsliga och psykiska defekter som kan finnas.

Tror att både en bättring i rasstandarden med mer exakta skrivelser skulle "minska det extrema", men att ett krav på arbetsmeriter också skulle göra sitt.

De flesta rasstandarder skrevs ju för evigheter sen, och oftast går det att tolka dem på väldigt många sätt. Här är ett exempel:

_"Bröstkorgen ska ha god bredd och gott djup, med väl välvda, tunnformade renben."- Rasstandard för Labrador Retriever.
_

Hur mycket är god bredd och gott djup? Hur mycket är väl välvda, och hur stor tunna pratar vi om?

Man kan där tolka det som "ju mer desto bättre", eller "finns det så räcker det". Tyvärr är det de bredaste som gå i utst.ringen, och de som "bara" har bredd och djup och tunnform kommer inte göra lika bra ifrån sig. Att det sen ofta är hela hunden som är tunnformad och inte bara bröstkorgen verkar inte ha någon betydelse.

Jag gillar kraven på arbetande meriter, och jag önskar att det gällde alla raser. För det står ju faktiskt i rasstandarden också, hur rasen ska arbeta om det är av sådan ras.

"Den är mycket rörlig, har utmärkt luktsinne, är en god apportör och har passion för vatten." Rasstandard för Labrador Retriever.

Varför kollas inte detta också upp? Saknas det är det väl ett avvikande från rasstandarden och alltså ett fel?

Det här är en av anledningarna till att jag hellre väljer hundar från arbetande linjer, i mitt fall jaktlabbar, än utställningslinjer. De har innehållet, och utseendet i måttliga mängder. Det sista är viktigt, det ska inte se ut som en bulldog eller en collie utan vara en labbe.

Och sällskapsraser? Varför inte införa MH eller något liknande, där hunden måste bli "godkänd" för sin ras? Ta t.ex. chihuahuan, i deras rasstandard står det:

"Chihuahua ska vara kvick, alert, livlig och mycket modig".

Borde inte detta gå att kolla upp? För, även här är väl avvikelser lika med fel och inget att avla på, eller?

Och raser utan direkt beskrivning av uppfödare/karaktär borde få in det i sin rasstandard. Annars är det ju fullt möjligt att hälften avlar på tillbakadragna papilloner och hälften på modiga papilloner, vilket är en av raserna som saknar uppförande/karaktär i sin rasstandard(jag kunde iaf inte hitta någon).

#5 håller inte med.. det är inte där problemen ligger.. det ligger i dem olika rastandarna.. men skk håller på att jobba med dem olika rasklubbarna som har problem.. tex shäfer, eng. bulldog, basset m.f

#13 Det är inget fel alls på rasstandarderna, det är tolkningen av dem som är vansinnig i många fall.

#14 Håller med, men de innehåller också många ord som skulle kunna bytas ut för att förhindra den "fria tolkning" som oftast råder. Vad är rikligt, gott, litet, brett, smalt egentligen? I förhållande till vad? Hur mycket är rikligt med hud? Så det släpar i backen eller bara så veck bildas eller att det hänger lite grann?

En uppdatering i formuleringarna vore inte helt fel.

Många rasstandarder är urgamla och har inte förändrats alls på hur lång tid som helst… men de följs inte alls, eller snarare - följs alldeles för mycket!

De exteriöra sidorna överdrivs, medan mentaliteten glöms bort. T.ex. har jag läst en sak om engelska mastiffer, det är att det står i standarden att de ska vara modiga, men ändå vinner rädda stackars hundar utställningarna, bara för att de ser ut som domaren tycker att de ska se ut.

Mastino napoletano är ett riktigt bra exempel på det här med exteriöra överdrifter. För inte för många decennier sedan såg de ut som hundar, och det var ju utifrån DE hundarna (när det nu var standarden skrevs, länge sedan var det i allafall) som standarden skrevs. Men idag ser hundarna som vinner utställningar inte ut som annat än vandrande skinnmonster!
De KAN inte vara smidiga vakthundar längre, på grund av den kroppskonstruktion de har idag. De skulle möjligen få en tjuv att skratta ihjäl sig. De biter sig själva i läpparna så de blöder (har hört något om det, och det känns inte otroligt alls), de ser ofta ingenting och får eksem och andra problem pga. all denna hud.
Den som säger att en shar-pei har överskottshud har inte sett en mastino.

Men det är inte standarden det är fel på - det är domarna och konkurrensbedömningen! "Den här hunden ser ut som standarden skriver på alla sätt och vis… men den DÄR hunden ser ÄNNU mer ut som standarden (t.ex har ÄNNU djupare nosparti, ÄNNU mer löst skinn, osv.), så den vinner solklart!"

Det är så man vill gråta.

Utställning ska bara vara en exteriörbedöming på den enskilda hunden, så får du en utvärdering av en förhoppningsvis kompetent person på området. När man tävlar så strävar ju "alla" efter att få så extrema hundar som man möjligen kan få, eller kan ni komma på andra skäl till varför t.ex Mastino Napoletano, Mastiff, Boxer, Shar-Pei, Chow-Chow, Engelsk Bulldogg, Pekingese (där det dessutom står i standarden att pälsen INTE får dölja kroppskonturerna… har ni sett en Pekingese av idag?), Basset Hound, Schäfer etc. etc. har förändrats så radikalt?

De som inte har sett filmen har ingen aning om vad det handlar om, den övergår allt vad man kan föreställa sig. Man inser att det ligger ännumer bakom och detta är vad så kallade "eliten" innom hund uppfödning sysslar med…

Man mår riktigt illa det känns brottsligt, man allt de gör är att rättfärdigar sig med att det står i rasstandarden.

Nu vill jag inte hacka på någon ras men filmen tog ett av många exempel rasstandarden tvingade fram genetiska fel Tex Öppen ryggrad missbildningad hos en viss ras med en viss hårtyp som belönades givetvis på utställningasna.

De Bulldoggar som tex har det värsta underbettet du kan föreställa dig typ övre käken går till mitten av tungan, de kan inte äta fast mat eller tugga på något, knappt andas, benen går så illa ihop att de knappt kan röra sig, ofta får de opereras för trång näsgång, de är de som vinner första pris för de uppfyller raststandarden riktigt ordentligt däför de bäst i rasstandard och de vinner över de andra och avlas på.

De visade profiler hur detta utvecklades på bulldogg under åren och blev bara värre och värre, man vet inte vad de slutar. Ändå såg inte alls hundarna ut så från böran när rasstandarden sattes, men för att vinna måste nästa hund visa sig vara "bättre" eller värre än den andre, till slut blir det absurt, onaturligt och skadligt.

#16 Fast där blir jag lite tveksam - är konkurrensbedömningen verkligen så hemsk egentligen? Det finns ju hundar av samma ras som håller standard för att godkännas, men den ena kanske har något som är bättre än hos den andra?

Med rätt tänk hos domarna kan nog konkurrensbedömningen faktiskt hjälpa - "nej, den här hunden är bättre för att den andra hunden är för extrem" DET skulle jag vilja höra!

Detta kräver dock att domarnas tänk ändras, eller rasstandarderna eller både ock. Men jag tror inte konkurrensbedömningen är största boven i dramat.

Det finns säkert många sunda dommare men i det långa loppet måste det till ett sundare tänk.

#18 ja det blir riktigt hemskt titta på filmen, du kommer spy.

#19 Jag vet hur dagens utställningshundar ser ut, det jag menar är att själva konkurrensbedömningen i sig inte är så farlig. Det är tolkningen av rasstandarder och domarnas tänk som är problemet. Konkurrensbeedömning? Helt ok för mig. Någon/några kommer ju alltid följa standard lite bättre.

Vad går konkurrensbedömningen ut på egentligen?

Jag ställer inte ut mina hundar än så jag har ingen aning.

#21 dommarn tittar ut vilken av hundarna som är närmast lik rasstandarden

#17

Jag har sett programmet, fast det var länge sedan.

Med öppen ryggradmissbildning förmodar jag att du syftar på demoid sinos hos RR?

Missbildningen är inte en öppen ryggrad, utan kanaler från huden som går in i ryggraden/märgen, dessa valpar avlivas vid födseln då tillståndet är mycket smärtsamt.

Kombinationer som nedärver detta tas ur avel.

Fö så nedärvs missbildningen även till ridglösa valpar o förekommer oxå hos blandisar där ridghundar är inblandade.

Jag tänker att det borde räcka med att beskriva/bedöma hundens exteriör mot standarden  och konstatera hur väl den motsvarar denne. Det är så det börjar….och det är väl sunt.

Men sedan kommer det till konkurrensbedömningen där exterören beskrivs/bedöms på tävlingsbasis och där hundar bedöms mot varandra.

Själva standarden är oftast sund (även om det finns de som skulle må bra av att ändras) men det är när ewn bulldog ska se "mest Bulldog" ut eller när en schäfer ska se ut som en schäfer mer än en schäfer som saker och ting blir extremt/ går till överdrift.

Om det ex. står "väl vinklat bakställ" i en standard  har det uppenbarligen blivit så (om man ser till utvecklingen av exteriören bland raserna) att tävlingsbasisen/ tävlingsandan inom utställningen har blivit att man tävlar i vem som är mest vinklad osv.

Eventuella tillägg som "utan överdrift" verkar rinna ut i sanden när det kommer till att hundarna ska tävla mot varandra istället för att endast beskrivas genetemot standard.

En färdigvuxen hund ändrar inte sitt förhållande till den exteriöra rasstandarden nämnvärt. ändå tävlas det vidare i all oändlighet.

Och det fenomenet bidrar, som jag ser det, dels till att man ska bli mer och mer rastypsik in i absurdum men också att denna fokusering på utseendet som ett evigt tävlande och jämförande med andra hundar tar fokus och energi från annat, mer viktigt (såsom mentaliteet, medicinsk och funktionsmedicinsk status)

Jag tycker rätt och slätt att det ska räcka med att en hunds exteriör motsvarar standard och därmed många gånger sin praktiska funktion. All annan energi och "tävlings-ivern" mellan uppfödare kunde istället läggas på mentalitet och medicinska/ funktionsmedicinska faktorer.

Sammanfattningsvist så tänker jag att detta med konkurrensbedömning, på flera vis,  tar för mycket fokus från annat.

#24 Jättebra skrivet, jag håller helt med i varenda liten stavelse. Precis så ser jag det också.

#24 Delvis håller jag med, det ska ju inte handla om vem som har "mest eller minst" men det känns ändå nödvändigt att ha konkurrensbedömningen om det är med rätt tänk. "Den här hunden är mest lik rasens urfader". Man kan ju vara nästan perfekt men ändå godkännas, tänker att om hunden ska ha lång päls och två har det(alltså godkänt) men att den ena håller bättre kvalité så måste ju den vara bättre?

Jag ser inte alls något problem med tävlande, hunden kommer ju inte förändras så mycket i vuxen ålder men dagens humör och motstånd kan avgöra mycket ix hur det går. Är det två hundar med blir man per automatik 1:a eller 2:a, är det 35 hundar med kan man hamna på vilken placering som.

Det enda problemet enligt mig är hur domarna tänker(eller det generella tänket kanske är bättre uttryckt) kring uställningshundarna, att det ska vara mest och minst, extremt. Var tänket istället "den här är mest lik urfadern" hade det nog sett bättre ut idag.

Jag var på en taxutställning i våras. I hanhunds ringen var det 3 hanar. Bland annat en svart med otroligt vackra färger. Men det jag såg först av allt var att han hade en groteskt stor bröstkorg. Den nuddade backen. Vilket domaren faktiskt sa också. Men då sa ägaren att hon inte brukade ställa ut på gräs utan bara inomhus. Skyllde på att gräset var högt. (Det var så kortklippt som det bara gick.) Bra tänkte jag, då är den ute ur leken. Men den vann och fick sitt cert. Då blev jag faktiskt så förb.. att jag gick därifrån.

Rasstandarden på Tax kommer från tyskland. Taxens ursprungsland. Och det senaste var att vi till och med skulle väga dom för att det fanns risk att de kunde bli för stora. Och även mäta bröst omfånget. Och det skulle göras av domare på utställning. Va!? Inte hände det något. Då blir man arg och besviken.

Det finns många sunda tankar många tänker nog inte på att de bidrar lite lite till att förvärra en situation, många bäckar små…Det menar väl men sen felar de i prakiken när allt summeras.

Genforskarna hade väl även tittat på den genetiska koden och det var katastrof ibland många raser.