Bryr mig gör jag nog alltid, och i stort sett alla raser har något problem, större eller mindre.

Ju bättre informerad man är om rasen desto lättare är det att hitta en bra individ med bra gener och förutsättningar, och det ser jag alltid till(och kommer alltid) att försöka vara. Vet jag mycket om rasen vet jag också vilka sjukdomar som finns, och bör då kunna spåra bra och dåliga linjer/individer för att minska risken.

Med två identiska raser där den ena har sjukdomar och den andra är kärnfrisk väljer jag såklart den friska, men några identiska raser finns tyvärr inte.

Man får väga för- och nackdelar när man funderar på en ras, är det värt ett försök? Om inte, välj en annan ras, men väger rasen i övrigt över mot risken du anser att din hund får någon sjukdom, satsa.

Tycker jag att en ras är perfekt för mig väljer jag gener som inte har så hög procent risk att ge sjuka avkommor så långt det går. På så sätt blir jag också medveten om rasens problem och skulle hunden bli så bra att någon vill ha den i aveln kan jag säga ja och veta att jag inte bidrar med en högre procent risk för sjukdomar från min hunds håll.

Enda gången jag "inte bryr mig" är om det handlar om en äldre hund, en omplacering. Då har jag inte stöttjat en dålig avel i en ras utan då tar jag hand om en individ som troligen inte kommer användas i avel. Blir det så, då är det dags att kolla upp gener osv.

Det korta svaret: Jag kollar alltid upp vilka linjer som har minst sjukdomar. Inom de flesta raserna finns ändå några mer friska linjer(om än kanske inte rastypiska i utseende/psyke) och väljer jag från dem begränsar sjukdomarna inte mitt val!

Man är väl alltid noga, men när vi hade vår LH-schäfer, Nalle så var det väl kanske inte lika vanligt att hålla koll på sånt även om hans höfter var bra.

Våran bruksrottis har haft fina linjer av rena höfter så där var vi inte så oroliga.
Utställningsrottisen hade avlagringar men inget som skulle hindra honom från att leva sitt liv.

P.g.a. retriviers höftproblem så är vår Akilles kollad och är fri.
Känns skönt då vi kör rätt hårt med honom i skogen.

Pudeln född-92 minns jag inte om hon är kollad eller så, men pudeln är väl ingen ras man direkt kollar efter rasrelaterade sjukdomar?

Klart man tänker på det, men håller man sig uppdaterad och gör sig besväret att leta efter bra linjer och inte bara kolla föräldrarna utan även andra avkommor och längre bak i leden så är ju risken liten att man får problem.

Jag har en mops och den rasen om nån är ju sjukdomsdrabbad.

Många runt mig har mopsar och jag kände att det var en perfekt ras för mig och det uppvägde. Hade även kontakt med vet och frågade om vad hon tyckte om rasen från hennes synvinkel och därefter bestämde jag mig för att köpa en.

Inga mopsar i min närhet har varit sjuka eller haft svåra andningsproblem. Men jag tveka länge innan jag bestämde mig.

Schäfer vet jag inte om det kommer blir, då rasen blir värre och värre för var år och om jag skaffar en om 10 år kan den var ännu värre. Väldigt synd då det är rasen som ligger närmast hjärtat. Men har börjat fundera som "andra alternativ" Dobermann, en till Rottis eller en Amstaff. Känner 3 Amstaf(1 är blandis men till utseendet mest lik en Amstaff), eller ja känner och känner jag har träffat, lekt och gått ut med dom. Men man får ju se hur Schäfern är då. Bruks Schäfrarna brukar ju vara något bättre men.. Svårt att ghitta bra Schäfrar.

PS: Om nån undrar vem det är på bilden jag laddade upp i första inlägget så är det en Alaskan husky tik jag haft för ½-1 år sen.

Rasbundna sjukdomar skulle nog inte få mig att välja en annan ras utan snarare skulle jag kolla mer noga efter friska linjer i rasen jag vill ha…

Däremot har min egen sjukdom/skada begränsat mig i mitt val av valp…  Hade jag haft den fysiska styrkan att klara av en större ras så hade det utan tvekan blivit en schäfer.

hade tex aldrig köpt en engelsk bulldog..

men om man kollar med sjukdommar som finns i rasen (anser eng. bulldog inte sjuk.. utan att den är sjukt byggd så den inte kan andas och föda normalt:P) så hade jag bara letat fram bra friska linjer…

tex skulle jag vilja ha en bullterrier i framtiden, då letar jag reda på en bra seriös uppfödare med friska linjer ist för att köpa första bästa :P

Iochmed att jag är uppvuxen i en kennel med en ras som har mycket skit i vissa linjer så skulle jag kunna köpa en hund av en sådan ras MEN bara ur vissa linjer!! Det är ju ett arv jag betalar för, och då vill jag ha ett arv utan D höfter och pålagringar, vekhet, för mycket hud,dåliga ryggar eller kohasighet.

Så jag skulle kunna köpa en engelsk bulldogg ex men då vill jag leta länge efter det jag söker i hälsostatus osv..prata med uppfödare och uppfödare utomlands samt folk som har köpt hundar från den kenneln, man kan få veta mycket skvaller vid en utställningsring :)

Jag brydde mig absolut. Att jag valde eurasier beror mycket på att det fokuseras på hälsan då man avlar på dem, utseendet har inte särskilt stor betydlese. Dessutom har de (än så länge) väldigt bra sjukdomshistoria!

Håller med föregående talare. Det viktigaste är att man kollar upp föräldrarna och deras linjer för att se hur sjuk ens hund kan bli

Viktigt tycker jag också att kolla andra avkommor från hundarna.

Vet t.ex. en rottweilerhane som är fri och har haft många avkommor med C- och D-höfter.
Även fast tikarna också vart fria..

Så jag tycker man även ska ha lite uppsikt över avkommors status också.
För en hund som är fri som får många med dålig status så ligger ju felet någonstans ändå..

Ni som kollade upp linjerna, föräldrarna osv hur gjorde ni det? Frågade ni och litade på uppfödaren eller kollade ni upp det på ett speciellt sätt?

#12 Renrasiga har ju fördelen att vara lätta att kolla upp, så genom att bara söka på kennelnamnet och sedan se hur deras kullar och vilka hundar de avlat på kan hjälpa mycket! Jag köper aldrig en hund där jag inte har namnet på föräldrarna, har man de namnen kan man lätt kolla vad föräldrarna gett för kullar, vad föräldrarnas syskon gett för kullar, var förfädrarna gett osv. osv!

När jag var yngre gjorde jag ett gigantiskt släktträd över äldsta hunden som inkluderade inte bara direkta släktingar utan dessutom mormors andra kullar och momors syskons kullar osv osv! Otroligt intressant och dessutom kul! Synd att man inte har tid med sånt länge ;)

---

Ang engelsk bulldog och andra kanske inte helt perfekt byggda hundraser. Jag har fått för mig att det alltid finns några som avlar på friskare(bättre byggda i detta fall) individer av rasern, även om de kanske inte får det rätt utseendet enligt dagens standard… Rätt eller fel? Det är iaf en sådan linje jag skulle vara ute efter om jag köper en eng bulldog.

#13 Okej ;) Eurasier tycker jag verkar intressant, och vacker också. Och det är ju en ras som har "mindre" sjukdommar. Men skulle ju vara roligt att ha den hundras man liksom varitr mest fäst vid sen 5års åldern..

#14 Hittar du rätt linjer så ska det nog inte vara några problem!

Renrasiga och registrerade hundar kan man söka på i SKKs hunddata och rasdata. Man kan där kika på hundarna, tidigare avkommor, syskon, syskons avkommor och lååååångt tillbaka i stamtavlorna. Då kan man i alla fall se hur vanligt med är med sjukdomar i linjerna.

Har även börjat förälska mig i Greyhound(speciellt Ungersk, Magyar agár som den också kallas) även Rampur vinthund. Men Rampur vinthund kommer jag nog aldrig kunna skaffa då det inte finns nån uppfödare i sverige(?) Men en Ungersk greyhound(eller Greyhound över huvudtaget) kanske? Vet nån om dom är "sjukdoms belägnaraser?" Och kanske nån vet en bra uppfödare?

Sökte lite i SKK's hunddata. Men om man köper en valp, har uppfödarna registreat den då i skk och man kan söka på den? Eller ska man söka på dens föräldrar?

#18 Det varierar lite när registreringen av valpkullarna kommer ut på nätet så att säga, liksom resultaten! Sök på föräldrarna, "din valp" kommer ändå inte ha någon direkt nödvändig info där i så unga dar. Det är föräldrarna, deras syskon, tidigare avkommor osv som är av intresse!

Ska köpa en King Charles spaniel och där är det ju stora problem med hjärtproblem, även ögonen kan de få problem med - så det gäller att kolla upp mycket i förväg, om man vill ha en långlivad hund.