Det låter som att han är en blyg liten valp och det kan säkert gå att bygga upp hans självförtroende och få honom att inte vara lika rädd för främmande.

Ibland är hundarna inte alls rädda, utan reagerar på grund av felaktiga signaler från de främmande människorna, men det låter ju som att du ser till att det hälsas på rätt sätt.

Prova lär in "hälsa". När hunden hälsar på någon utan att visa rädsla får den beröm och en godsak och efter ett litet tag börjar man lägga in kommandot "hälsa". Hunden lär sig förhoppningsvis att "hälsa" betyder att "här är en snäll människa med godis". Träna först med personer i familjer eller andra människor han är helt trygg med och fortsätt sedan uppgradera till "farligare" och "farligare" människor.

Träna med en kopplad, snäll och lugn hund som inte bryr sig om din hund. Beröm varje initiativ till kontakt din hund gör gentemot den andra hunden. Gå en promenad tillsammans med hundarna på så pass avstånd att din hund inte blir skrämd. När din hund är trygg med denna hund så provar med en ny och så vidare.

Kan ju vara lite knepigt att få tag på hundar att träna med, försök hör dig för på bruks eller med någon instruktör eller liknande. Det kanske kan vara en idé att gå privat eller t.ex. valpkurs hos en duktig och förstående instruktör som kan hjälpa er på vägen?

Mitt tips är att gå på en valpkurs där du kan be om "specifik" hjälp från kurs ledarna. En i min valpkurs har en äldre setter som är väldigt skygg och alla i valpkursen respekterar denne och hunden får vara med när den vill. Ledarna har gett många många bra tipps till hundens förare och jag måste säga att dom har gjort STORA framsteg. När hunden först kom till klubben ville hon krypa under jorden. Hon ville bort och kom det fram någon till henne försökte hon springa sin väg. Nu hälsar hon glatt på den som kommer. Det har varit jättebra träning för henne att vara tillsammans med andra hundar osv.

Antingen accepterar du din valps beteende eller så kanske det går att träna bort?  Lycka till med valpisen och berätta gärna hur det går, och kanske tom. hur ni tränar så att andra med samma "problem" kanske kan läsa och ta efter lite? :)

Kan tyvärr inte ge något mera råd än det ovanstående skrivit…

Annars kan vi ju prova lite tankeöverföring och byta lite personlighet på hundarna;) Mitt problem är att Åskar vill hälsa på allt och alla trots att jag försökt träna bort det sedan han var valp…

Jag har som dig ingann, jag försöker tappert träna bort min valps framfusiga tassar. Varge gång vi går förbi någon måste jag försöka få hans uppmärksamhet för att han inte ska överösa personen med pussar.

Vad glad jag blir för era svar måste jag säga!

#1 Kommer verkligen göra som du sagt, tycker som att det låter som rätt metod för oss. Ska höra mig för med kursledarna på valpkursen vi går på om dom vill hjälpa mig/oss. Men jag ska försöka lära in "hälsa", tror inte det tar så lång tid för honom för han är väldigt vaken och lättlärd. Så det ska jag verkligen prova.
Tack så mycket för dina råd!

#2 Tack för ditt svar! :) Låter ju helt fantastisk det där med settern. Hoppas att vi också kan göra sånna framsteg.

#3 haha. Ja då kanske dom skulle behöva liiite av varandra då Algot och Åskar :P Lite framåt energi och lite åt andra hållet. Ja jag kan tänka mig att det är jobbigt när dom är allt för människoglada. Det blir ju jobbigt tillslut.

Han är så lustig Algot, detta med hundar. När den andra hunden vill hälsa på honom eller nosa, då gömmer han sig bakom mina ben. Men så fort den andra hunden går framåt då följer han efter hunden och är jätte nyfiken. Och så fort den andra hunden vänder sig igen så är det samma sak igen, att han viker av. Imorgon ska vi på valpträff med en massa havanaiser och coton-hundar. Önska oss lycka till ;)

#5 Lycka till!

Du har fått bra svar ovan ser jag, så det finns nog inte så mycket för mig o säga ^^'

Men om man ser det från den 'ljusa' sidan så, hellre en blyg och avvaktande valp, än en framfusig valp som drar & skäller och ska fram o hälsa på precis allt & alla ;P

Det är betydligt jobbigare =P

Men iaf, hoppas att Algot kommer över den värsta "blyg-tröskeln" och vågar hälsa på lite andra hundar & människor än bara flocken & dom närmaste.

Det blir nog bra tror jag, och valpkurser är ju alltid något som är värt att prova på!

Lycka till:) Jag tror nog att han kommer över det så småning om!

#4 ja, det är jättejobbigt. Han har lärt sig att han inte får hälsa på alla hundar men kommer det en människa så blir han som galen. Gnäller av lycka och ska fram till alla.. Även dem han aldrig sett förr *s*

Är jag och sonen ute med honom och jag ska iväg nånstans så sonen ska ta hem honom blir han helt hysterisk och ylar efter mig tills jag är utom synhåll, varje gång jag kommer hem efter nåt ärende så blir han galen av lycka trots att jag ignorerar honom…  Får han inte min uppmärksamhet av sitt hoppande så tar han sin rep-leksak och kastar runt med för att jag ska reagera *s*

Men förhoppningsvis lugnar han ner sig nån gång… Han är ju fortfarande unghund:)

Jag hade en blyg Berner Sennen valp för länge sedan. Vi tränade bort blygheten genom att säga till alla att inte bry sig om henne. Hon fick sedan närma sig långsamt, i sin egen takt, bakifrån. Det är mindre skrämmande för hunden. Hon började först acceptera medelålders kvinnor eftersom de höll hus i kök och det kunde bli mat då! Män var svårare men det gick det också. Det tog ganska lång tid, men hon blev en mycket social hund till slut. Man måste låta dem själva ta initiativet, det är ju lättare om de är mycket matmotiverade, det ska vara positivt att träffa människor. Att ignorera hunden är ett ganska bra sätt, liksom barn tycker de inte om att bli "invaderade".

Nu har vi motsatta problemet - Curly som är 2 meter lång när hon står på bakbenen - ska hälsa på alla med stor glädje. Inte alla som gillar en stor svart hund som vill "gosa".

#5 Fick en idé när du berättar att din hund blir nyfiken när andra hundar går sin väg. Kanske det är sättet att jobba på. Att ni möter en annan hund som genast vänder och går sin väg innan de träffas.

Går ju att köra samma grej med människor också, att de får visa sig ointresserade och vända om och gå bort från valpen.

Tror det kan bygga på hans självförtroende och nyfiken att ta kontakt. Lycka till!

#10. Jag tror att det kan vara ett sätt. Skapa nyfikenhet, som blir större än osäkerheten.

#11 Precis!

Vi har en dvärgpinscher och han är inte alltid så pigg på att hälsa på nya människor (reserverad mot främlingar enligt rasbeskrivningen). I början sa vi nej till alla som ville hälsa, oavsett vem det var just för att det skapade osäkerhet hos våran hund.

Men efter massor av socialträning har han blivit mycket bättre. Min man har med sig våran hund till jobbet så gott som daligen och då åker de buss. Det har gjort underverk. Här om veckan hade våran lilla Tigger krupit över och lagt sig i knäet hos tjejen som satt bredvid, det är inte vanligt kan jag säga.

Men vi är fortfarande försiktiga vid möten med hundar (han vill hälsa på alla) och nya människor. Tycker inte att alla behöver hälsa bara för sakens skull. Däremot vill man ju ha trygg hund som inte är rädd för nya människor…

Har inte orkat läsa alla andras "romaner" ovanför.

En fråga hur var hunden när du mötte den för första gången`?:)

Silver ät snart 9 mån. Dom han träffat sen han var valp blir han överlycklig att återse. Men nya mäniskor måste han själv få lukta på innan han blir klappad. Det går inte att någon som han inte känner bara försöker klappa för då ryggar han tillbaka, inte aggresiv på något sätt utan bara försiktig. Det tycker jag är skönt att han vet vilka som är i vår vänkrets och sen ör försiktig mot dom han aldrig träffat.