Den welsh Sp Spanieln som jag växte upp med var helt besatt i min mamma och det dröjde ett par år innan vi ungar ens kunde gå på promenad med henne. Men så var hon ju en väldigt nervös och hispig hund - har detta med rasen att göra eller kan det vara upplevelser under det året hon levde innan hon kom till oss?

Nu är jag och min sambo sugna på hund och rasen passar oss och våran livs stil väldigt bra, men… Min sambo har aldrig haft hund och, i alla fall när det gäller våra katter, så är det oftast mig djuren söker sig till.

Självklart är min sambo då lite orolig att en ev hund skulle söka sig till endast mig och inte vilja umgås med honom under tex jakt.

Så hur är det egentligen, är Welshen en enmanshund?