Prova med att köra en kort bit och sedan göra något kul, typ skogsbus, spår, bada eller vad din hund tycker om. Efter ett tag så brykar det bli positivt att åka bil.

Sedan vi började höstträningen har vi fått hundar som älskar att åka bil. Tidigare körde jag hundarna två och två med start från tomten men nu tar vi bilen 1.5km ut i skogen där vi spänner alla framför fyrhjulingen så att de får dra. Freja som tidigare har haft ett vattenfall av dreggel ur munnen bara hon satt sig i bilen är nu först in.

En kort bilresa och det dom älskar att göra när vi stannar.

Det låter som en bra ide. Tack :)

Min tik Fanny tyckte också att bilåkning var något helt förskräckligt. Fick lugnande mediciner av veterinären när vi hade en 100mils bilresa framför oss. Men de hjälpte inte.

Som ett sista tappert försök, skaffade jag en bur att ha henne i. Och HURRA, det hjälpte. Så numera är bilåkningen inga problem, så länge hon åker i buren.

Har provat ha henne lös, men då kom problemen tillbaka bums. Tror hon finner trygghet i att vistas på en mindre, begränsad yta.

I buren har hon en  korg. Och hon brukar få några godbitar när hon hoppar in och ofta låter jag henne tugga på ett ben under färden.

Burarna finns i olika storlekar och olika utföranden. Så man behöver inte ha en kombibil för burens skull.

Lycka till och hoppas att det löser sig.

Vi har redan bur :/ Så det hjälpte bara lite.. han vill verkligen inte åka och kan inte alls slappna av

man kan ge åksjuketabletter…men kolla först med en veterinär hur stor dos beroende på vikt ..

kingman spyr när han åker bil,så uppfödaren ger han åksjuk tabletter och så mfår han inte äta ngt innan bildfärd.

Han får åksjuketabl. också. Han sitter ändå på högspänn och har tungan ute sammtidigt som han nästintill hyperventilerar.

hum.. de där lät ju inte precis kul. Det enda jag vet är att man kan sätta sig i baksättet med honom och bara vara som vanligt.. läsa en bok eller något (bilen ska stå still)

Sen trappar man upp det.. du får vänta tills han lägger sig för att sova. Sen kan man sätta på motorn och bete dig som om inget hade hänt… bara forts. göra det du gör.. och om han blir stressad så klappa honom lite lungt.. Jaga inte upp honom genom att "pjåka" med honom för mycket.. för då förstår han säkert att de är nått.. som sagt bete dig som ingenting..

Sen kan man börja åka en liten bit bara.. och längre och längre.. sen som sagt kan du ju stanna på nått roligt ställa. Så att han vet att han kommer någonstans bra.

jag vet inte om de var till hjälp men iaf =)

Får testa det med att bilen först står still och ta det stegvis därefter :) Tack