Har aldrig hört talas om det tyvärr men jag hoppas verkligen att behandlingen hjälper.

Jga hoppas det jag oxå… Han har dock inte problem med att själva muskeln försvunnit… Problemet är att muskeln till ögat oxå släppt och att ögonllocket rullat lite inåt… Det kliar ju så mycket på honom…. Nu tycker garanterat folk att jag är dum, som överhuvudtaget har kvar hunden… Men han har fortfarande humöret uppe, är över social och busig… Så jag vill inte behöv avaliva honom för detta… Vetten tycker att vi ska operera bort ögat, han ser liks inget med det som det är nu…. Men innan jag fattar ett sånt avgörande beslut. Så vill jag gärna höra om nån annan varit med om nåt liknande… För tar vi bort ögat, då är det ju alltid borta.. Även om muskeln kommer tillbaka… Så det är ett litet dilemma just nu

Jag tycker synd om både dig och hunden *snyft* Jag har faktiskt aldrig hört talas om det, ja på människor då men inte på ett djur. Så du måste ta beslutet om du ska ta bort ögat eller inte? Jag tycker ju att så länga han inte lider av det så är det väl okay att han får ha det kvar, men har han ont av det då måste du ju ta bort det. Usch för att ta det beslutet…stackars dig. Jag önskar er verkligen lycka till och jag tänker på er. Jag hoppas att du kommer ut och berättar hur det gått för er.

Tycker inte alls att du ska avliva din hund pga detta, så länge h*n inte mår dåligt och lider av det.

ne fy va jobbigt o få nån sån sjukdom, ne tycker inte heller du ska ta bort honom om han fortfarande e pigg o har humöret öppe, o skulle han behöva operera bort ögat så klarar han sig ju med bara ett öga, hoppas verkligen allt löser sig till det bästa..

Det kliar ju grymt mycket för honom och det är ju besvärligt… Men det är ju just det att om ansiktet kommer tillbaka… De sydde ju upp han ögonlock ett tag i november, för att få bort en infektion som var där.. Och sen var det ganska bra tills helt nyligt, då det föll igen igen….. Så nu har det ju börjat klia igen…. Han har ätit hormontabletter nu sen i november, men inte något större märkbart resultat på den förlamade muskeln.. Han kan ha fått tillbaka lite grann, men inte mycket.. SÅ det är ju frågan om hur länge man ska avvakta.. Och speciellt nu då han börjat få problem med ögat igen… *suck*

Jag ska lägga en liten varning till blivande rottis ägare och till er som redan har… Jag hade heller aldrig hört talas om detta, inte förrän Rocky fick det… Sen då man fick ett namn på åkomman, så läste jag i mina rottis böcker som jag har hemma.. Att detta är en vanligt förekommande sjukdom hos rottisar, speciellt importerade eller importerad sperma.. Den bryter ut mellan 1-3 årsålder.. Detta konstaterades 1997 och liks förbaskat är det inte obligatoriska blodprov… Så kolla era hundar i tid, be om ett blodprov, även om det kostar.. Jag hade gjort det om jag vetat, istället för att det skulle hinna bli så här :S

Det som är lite mysko med Rocky, är att han uppvisade inga andra symptom… De brukar få dålig päls oxå.. Men icket…

Det var länge sen jag var inne på denna sida…. Jag vill tacka alla för det stöd vi fick.. Dess värre fick Rocky somna in för akktid den 31/3-08, symptomen fortsatte och inget hjälpte.. Så de sista veckorna började han tappa balansen och vingla.. Provade med en sista penicillin kur, men det hjälpte inte… Kändes mest som ett greppa efter halmstrån… Tror dock att jag fattade rätt beslut och att han har det bättre nu… Men det var det absolut värsta beslut jag har tagit hittills i mitt liv.. Och han kommer alltid att var djupt saknad…

Har dock en ny liten Rottis sedan början av Oktober, men ingen ersätter Rocksen… Hoppas han har det bäst i hund himlen <3

En dikt jag hittade på internet, som jag tyckte var så vacker… Dess värre gråter jag varje gång jag läser den.

Citat:

"Jag stod vid din säng inatt, jag kom för att titta till dig

Jag såg att du grät och hade svårt för att sova

Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår

"Det är jag, jag har inte lämnat dig, jag har det bra och jag mår bra.

Jag är här hos dig"

Jag satt bredvid dig när du åt frukost, jag såg när du spillde ut lite kaffe.

Du tänkte på alla gånger du sträckt ut din hand för att smeka mig.

Jag var med dig i affären idag, det var tung, dina armar började värka.

Jag önskade jag kunde ta några paket åt dig, jag önskar det var mer jag kunde göra för dig.

Jag gick med dig hem och såg när du fumlade med nyckeln.

Försiktigt lade jag min tass mot ditt ben, log och sa "det är jag"

Du såg så fruktansvärt trött ut när du sjönk ner på soffan.

Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod vid din sida,

att det är möjligt för mig att vara hos dig varje dag.

Jag säger uppriktigt till dig: "Jag lämnade dig aldrig"

Du satt mycket tyst, sedan log du, jag tror att du då….

i kvällens stillhet förstod att jag var hos dig.

När tiden är inne för dig att gå över till andra sidan kommer jag att

springa dig till mötes och välkomna dig,

och då kommer vi återigen att gå sida vid sida.

Det är så många saker jag vill visa dig, här finns så mycket att se.

Men du måste ha tålamod, lev ditt liv med glädje.

Kom sedan hem för att stanna hos mig.."

Slut citat.

Jag måste erkänna att jag tror ibland att både djur och männsikor går igen ibland.. För flera stycken tyckte sig både känna och höra Rocky. Men då vi skaffade valpen försvann allt. Kanske vakar de över oss i efterlivet, kanske är det bara vår saknad som får att tro… Men jag komme ralltid att sakna honom och jag tackar er igen för allt stöd…

Vi ses vid bron Rocksen <3

Jag beklagar sorgen, men jag är övertygad om att du tog helt rätt beslut och gjorde vad som var bäst för han.

Vill även passa på att gratulera till den nya familjemedlemmen =)

Jag tror oxå att det var rätt, men det var ändå tungt.. Känns dock bättre nu, men man glömmer honom aldrig.

Tackar tackar :)

Det är alltid otroligt tungt att fatta ett sådant beslut, även om det är för hundens bästa.

Men en kär vän har man med sig hela livet sedan.