"Hundar, värre än småbarn"
Jag har mött flera som tycker att "hundar är värre än barn" alltså, inte att hundar "dåliga" men att de har småbarnsbeteendet typ, och att de aldrig växer ifrån det utan har alltid små hyss för sig. Tänkte bara se vad folk här tycker om detta? Stämmer det eller inte?
Barn är lättare just för att dem förstår oss när vi pratar eller när vi bara tittar på dem, instinkt kallas det. Medan en hund enbart förstår det vi lär den och ord i få mängder så på så vis kan jag tänka mig att vissa anser hundar är värre än barn.

Tycker hundar och barn kan vara rätt lika. Lite småhyss, busande och trotsåldrar.
Fördelen med hund är att det är lagligt att sälja den.
(OBS skämt!!)
"You just have to belive…"
jag tycker hundar är lättare än barn! 
*en hund är lättare och går snabbare att potträna
*en hund lyssnar och lyder mot en liten godisbit (försök det med ett barn)
*trotsåldrarna varar bara kortare perioder (barns trots börjar vid 1-3 år och slutar när du dör)
*hundar älskar dig ovillkorligt om du behandlar dem bra (de flesta barn älskar dig till döds när de får som de vill)
*hundar håller dej inte vaken till morronkvisten av att stanna ute utan att tala om var de är
men jag skulle aldrig vilja vara utan nån av dem 
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
#3 Haha, jag kan ju säga att alla "barn" inte håller sina föräldrar vakna genom att vara ute heller ;P Min lilla älskling måste få sin sömn på natten och han sover med mig, dessutom är han min hund och mitt ansvar så det är jag som ska sköta honom ^^' ska jag någonstans så vill jag ha med mig honom och kan inte vara ute för sent då ;P

hahah håller med 2#(förstår också att man skojjar)
Jag tycker faktiskt ibland tvärt om. Jag tycker det är lättare att ha en hund än småbarn runt mej(har inga egna men min syster har en son på drygt ett år) Hundar, gillar att vara tillags, självklart har dem hyss för sig men det får man stå ut med. Barn, gillar ibland att man blir förbannad, är sällan lugna när de kommer upp i åldern en viss ålder, dessutom är det lättare att hålla reda på dem, hund säger man till bestämt en gång sen lyder den oftast(om man nu har en sån lydig hund, det är inte alla som har) Nackdelen med en hund jämfört med barn är att en hund kan inte följa med överallt, oavsett hur odrägliga barn man har så får de följa med överallt
Den jämförelsen jag hört då folk nämnt detta är: "Barn lär sig t.ex. laga mat själva efter ett tag, det gör aldrig en hund" och sånt typ, sedan är det vissa inte förklarat med ^^' Själv beror det väl lite på… ska jag säga vem som är lättast av min näst yngsta kusin och min hund så är det hunden, men det kan bero på att min faster tycker det är för tidigt att uppfostra ett barn när han är 4 år… hon lät honom kasta pinnar och stenar på min hund när de träffades >.<
#6 jo, mina barn kan laga mat (de är 16 och 12) men mina djur har fri tillgång till torrfoder så det är inte heller nåt pass;) huskatten talar om när det är tomt i både deras och Åskars skål *s*
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

6# vad är det för attityd, man brukar säga att det är försent att uppfostra ett barn när de är 15. Jag tycker att det beror helt och hållet på individen, dessutom att låta sitt barn kasta pinnar på en hund för att man tycker det är för tidigt att uppfostra är bara, enligt mej, en anledning att inte få barnet att bli arg och ledsen och inet vara dess favorit längre
#8
Jag sa till honom ändå, nog för att han är rädd för hundar men för det får han inte kasta pinnar/stenar på de när han träffar snälla hundar >.>

Barn som jag har träffat när som är rädda brukar gå undan inet slänga saker efter dem. tur att du sa ifrån. det hade jag också gjort om min systerson hade kastat saker
#10
Han slägde saker rakt på min hund, stenarna hade likaväl kunnat träffa ögonen på min hund, så tur att de inte gjorde det men till störst del fick jag bära min hund för att inte riskera stenarna och pinnarna på min hund. Tack och lov blev han inte aggressiv mot barn vilket jag var orolig för.

Usch, som sagt.. Hade aldrig tillåtit barn att slänga saker på mina hundar. Tänk, pinnarna kunde gjort han blind om det hade träffat "rätt"
#12
Därför jag bar honom i stället så inte min kusin kastade saker.

bra gjort, jag hade nog varit rädd efteråt om att ha hunden i närheten av den ungen
- tur att din hund är en dvärgschnauzer och lätt att tas med!
#14
Min yngsta och näst yngsta kusin bor i México så det är inte allt för ofta de träffats, Amoz har bara träffat dom 1 gång ^^
#3 instämmer helt och fullt

15# kanske låter taskigt och det är det inte menat som men för din hunds skull så hoppas jag att det inte blir några fler gånger om träffas eller att pojken växer upp så att hans mor kan uppfostra honom att inte kasta saker på fina snälla hundar
#17
Träffas dom fler gånger så är Sebastian (som min kusin heter) tillräkligt gammal för att förstå rätt och fel, nu borde han väl vara… 6-7 år? (Håller inte koll på hur gamla mina kusiner är ^^') jag älskar Sebastian bara det att efter de flyttade till México har han blivit otroligt jobbig om jag säger så, och när han då kastar saker på min hund bara för att min hund är snäll och inte anfaller då spelar det ingen roll hur söt min lilla kusin än är han får inte göra så.
Min hund älskar fortfarande barn och det är tur.