här gick det direkt… ena katten och hunden delade på en tallrik välling o sen var det full lek;)

så här ser det oftast ut hemma hos oss nu:

Hemma hos oss är det enträgen träning på att få de båda att acceptera varandra. Katten Mia var först väldigt reserverad mot det lilla yrväder som flyttat in till vårt förr så lugna och fridfulla hus, och höll sig mest undan. Nu 3 veckor senare går det bättre och bättre så länge inte valpen får stora speeden i sig vill säga, då tröttnar Mia och sticker fort därifrån! Men faktiskt så har hon börjat våga vara kvar när Bella rumsterar lite med henne så det är ju ett framsteg!  Mia viftar bara med klorna framför henne och väser för att visa sitt missnöje, och tar även i henne om hon tycker det behövs!

Vi är väldigt noga med att skydda Mia från valpens vilda framfart och naturligtvis även hålla koll så att inte katten blir allt för uppretad och bli en fara för valpen. Vi brukar hålla i Bella samtidigt som vi närmar oss Mia, och då slickar dom till och med varandra, och små nyper varandra i öronen, och det ser riktigt mysigt ut!

Vår valp är ju av en större "modell" och det tror jag oxå kan vara av betydelse för hur pass accepterad valpen blir från början. Kan tro att det går lite lättare om man har en mindre hund. Min mamma har en liten Pudel som är i samma storlek som katten och de gillade varandra på direkten! Hundar och katter talar ju dessutom inte samma språk heller, och det måste man ju oxå ta i beaktande.

Tar man det bara i lugn takt så tror jag det löser sig så småning om!

#2 jag tror inte storleken på valpen har nån betydelse.  min var jätteliten som valp men 2 av mina systrar har aussie respektive rottis och det har funkat precis lika bra.

jag tror det sitter mer i hur vi människor introducerar dem för varandra. är vi osäkra känner både valpen och katten av det och blir själva osäkra.

syns den  här bilden? Det är Bessie som liten och leker med vår katt. Dom är där lika stora.

Dom leker än i dag fast Bessie gått och blivit med vuxenkropp.

#4 nej, det syns ingen bild=( men #5 var jättegullig:)

#6# Ok, anade nästan att den inte syntes. Kopierade den från min hemsida. Det var därför som jag tog ett nytt foto. :) Där är hon ca 4 månader och leker med katten. Dom leker lika hårt i dag. Både katten och hunden kan låta för att dom tar i för hårt. Men dom vill ju leka så.

Ibland går Simba och väcker Bessie när hon sover och börjar bita och slicka i öronen eller något för att få igång henne. Och tvärtom. :)

#7 haha ja, det är kul att se att även katterna vill leka med en hund;) Tut, min svarta katt brukar hoppa på Åskar på ryggen när han sover o börja bita honom i nacken tills han vaknar

Pepsi, som numera är i hundhimlen, och Lina,exotic delar sovplats. Pepsi var helt underbar med katterna. De fick vara nära honom hur mycket de ville. Chornie, tiken är lite mera restriktiv, kommer någon för nära så säger hon ifrån.

Här lever katter och hundar sida vid sida och det går utmärkt.

Pappas katt och min hund kommer utmärkt överens. Shelby tror till och med att alla röda katter hon ser är Snoddas, så förtjust är hon i honom.

Hehe, min rottweiler och min hankatt fann varandra direkt ^^

Första dagen för lillmissen i nya hemmet.. Inga problem :)

vilka härliga bilder :) då finns det kanske hopp även för mina yrväder :) idag har det inte fräst någonting. Det går framåt!

Här hemma funkar det bra med katt och hund tillsammans :). Visst fräser kissen till ibland när Aramis blir för påträngande, men annars kommer de överens och Aramis tycker mycket om sin kattkompis, vill gärna tvätta honom hela tiden

När vi tog hem våran katt Doris som då var 12 veckor så var Skorpan dörädd för henne. Men efter bara 1 vecka så var dom världens bästa polare. Nu har tyvärr Doris lämnat oss efter att varit sjuk en längre tid och Skorpan sörjde henne länge. Här är en bild på dom tillsammans.

"Jag tycker inte om dig när du är hemma, men saknar dig när du är borta"
Så är det väll lite här hemma just nu.
Jag kom precis hem från jobbet och kissarna kom mig till mötes. Båda stoppade ut huvudet ur dörrhålet och tittade efter Tyson.
Men ingen hund. Nu springer båda katterna runt och letar, och ropar.
Kanske dom saknar honom lite i alla fall? (eller är det glädjetjut?)

Haha du får hoppas på det bästa, nej då det kommer gå bra tro mig. Och jag tror säkert att dom funderade vart du gjort av honom och det är ju ett gott tecken :)

Här går det bara bättre och bättre mellan katten Mia och vilda Bella!

Mia har sin trygghet på övervåningen dit inte Bella kan ta sig efterssom vi satt en grind för trappan. Tror det är väldigt viktigt att katten får sin lilla fristad så hon själv får komma och gå som hon vill utan att bli attackerad. Hon håller sig för det mesta där, samt så ligger hon i trappan och myser och kollar in den lilla bastardens vilda framfart! När det blir kväll kommer hon ner och vill mysa för då vet hon att Bella har varvat ner så pass att det går att gå på golvet utan att hon får frispel och vill leka.

Hon verkar väldigt intresserad av sin nye vän och förstår nog mycket väl att det är en liten bäbis som flyttat in här hemma som vi måste ha tålamod med. Hon älskar när jag håller Bella så att hon blir lugn, då går hon fram till henne och tvättar henne riktigt ordentligt i ansiktet, inne i öronen osv, ser jättemysigt ut!  Bella hon stortrivs med den omsorg hon får och slickar tillbaka även hon!

Här testar hon Bellas bädd!

#18 härligt att det går framåt.
I morse låg Trötter och Tyson i sängen hos mig och sambon. Samtidigt! Det är ett stort framsteg här. Men så fort Tyson börjar gnälla blir katterna oroliga. Men framåt går det :)