De har mycket hög HD statistik, så var väldigt noga med val av uppfödare! Det är svårt att få bra c.c idag.

hur ser de ut? ingen som har en bild?

#1 hur är det med de importerade då?

#2 en bild

#3 Jag är inte så jätteinsatt i rasen. Vet att de har stora problem med hd/ad. Hur det ser ut utomlands vet jag inte. Men skulle jag skaffa en c.c så skulle jag nog kolla upp den möjligheten för jag tror ingen svensk uppfödare skulle kunna hålla mina krav.

lisette det du kan göra and detta med hd/ad - kika på hemsidan på resultat för alla undersökta hundar.
Titta på resultaten se hur stort problem rasen har själv… hur många som är godkända o inte …

Men tänk också på att i raser där man vet att det är problem så när det gäller tikar så är man väldigt noga med när man röntgar… man vill göra det så mitt emellan 2 löp som möjligt för då har dom minst "fel" närmare löpet o direkt efter så visar resultaten "värre" så har man en hund som ligger o väger mellan så kan man genom att röntga rätt tid få ett bättre reslutat.

Läs klubbens utarbetade RAS (rasspecifik avelsstrategi) där ser man vad kllubben tycker att rasen behöver jobba med - vilka problem som finns osv. Alla raser ska ha en sån väl utarbetad idagsläget.

Kikade lite på hd/ad och ja jag skulle nog inte skaffa individ av den rasen - för mig har dom på tok för mycket problem som flera påpekat…

Här är graderingen

HD: A =Normala höftleder   B =Nästan normala höftleder C =Höftleder lindrig dysplasi  D =Höftleder måttlig dysplasi E =Höftleder kraftig dysplasi

AD: UA (0)= inga påvisabara förändringar lbp (I) = lindriga benpålagringar mbp (II) = måttliga benpålagringar kbp (III) = kraftiga benpålagringar

#5 tack så jättemkt för svaret mandymoo. änsålänge ligger hundköpet bara på nivån "vill ha", vi får väl se vad som händer längre fram. men det låter ju inte lockande att ha en hund som kan få allvarliga problem med höfterna.

Dessa hundar är det mkt kamp i tror jag mkt hård hund som man verkligen får träna så den inte tar över!! Har jag fel nu????

#6: De flesta kan ju faktiskt få fel på höfterna. Sedan är det klart det finns riskraser. Men de flesta raser har något fel som är vanligt förekommande för just den rasen.

Själv hade jag en schäfer med ett E. Hon levde i 7 år.

#8 Jo, visst är det så. Men denna ras är extrem vad gäller höfter och armbågar. Tyvärr

Hej!

Har haft två Cane corso och tycker att den rasen tillsammans med Mastino Napoletano är det bästa som finns i hundväg. Många ägs av helt fel personer och det är mycket tråkigt.

Visst finns det mycket vakt och mod i dessa hundar, men de är också det ömsintaste och mest människoberoende hundar jag träffat. Att de är modiga och tuffa betyder inte att de ska fortras hårt. Då blir det bara skit av hunden. Men att själv vara trygg, stabil, konsekvent, berömmande, mjuk ihop med förmågan att läsa hunden rätt bör ge ett resultat som man aldrig kan glömma.

Det är den lilla ägarberoende  hunden i dem som gör dem till den modiga försvararen. Förstör man den "lilla" hunden så har man förstört den stora också.

#10 Det är inget fel i hundarna som så. De allra flesta är jättetrevliga individer. Men det är rasens sjukstatistik som är tråkig läsning. En sjuk hund är ingen kul hund.

#8 åsa, jag vet att vilken ras som helst kan få fel på lederna.

min kompis Chihuahua hade lösa knäskålar (?) o måste opereras. kostade tydligen 8000 norska för varje knä..

#10 har du ine haft problem med deras höfter?

Visst har jag haft höftproblem. Min bästa hund genom tiderna lämnade mig tidigt i våras. Hon blev 8 år och dog av förmodad hjärnblödning/propp. Hon hade E höfter som vi uptäckte vid 5½ års ålder. Jag blev jätterädd. Men honklarade sig bra med ledmedicin och glucosamin. De flesta hundar med sådana höfter karar sig inte så länge, så jag gissar att hon är ett undantag. En bidragande orsak kan vara att denna ras är väldigt framtung och därför belastar framdelen mest. Armbågarna var helt felfia. Den andra hade B och C ba, volket betyder nästan perfekt och lidrig dysplasi på ena sidan. Jag vet att det finns mycket problem med dessa och många andra stora raser. Man får helt enkelt titta på föräldrarnas status och även syskon. Tidigare hade jag en riktigt trevlig rottistik som jag var tvungen att avliva redan vid 2 års ålder pga höftledsproblen och ändå hade hon bara den lindrigare varianten. Det är inte alltid en röntgen bild förtäljer hur ont eller hur allvarligt det är för hunden. Men det är oerhört viktigt att man gör vad som går för att få ner dessa problem som delvis är ärftliga och resten vet man inte varför.