![[countess]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Lilla carro:(
tog ett mkt svårt beslut för någron månad sen och det var att det var dags för carro att gå vidare till en annan värld, det va det svåraste beslutet jag någonsin har tagit , och i torsdags tog ag bort henne .. jag har kämpat med henne sen förra februari hon var en problem hund som vaktade allt som gick att vakta och jag hade alltid hoppet uppe om att få bort problemet trost att hon hade fått vakta i fyra år innan hon kom till mig, och det vart bättre men för ungefär 3 månader sen vart allt kaos , ibland kunde jag inte gå ut med henne för at hon låg och vaktade och det slutade med att hon pissade ner sig :( så då tog jag beslutet att det var bättre för min älskade vän. hur ska jag komma över sorgen ? hur ska jag sluta känna mig som en mördare hon va så glad och livlig hon stutsade in sig till veterinären hon märkte inte ens att ag grät hela vägen till veterinären . hon som hatade veterinärer . och hur jävlig hon än var så älskade jag henne så mkt . jag såg det ingen annan såg dom såg en galen hund jag såg världens finaste hund. Så carro du ska veta att jag aldrig kommer att glömma våran tid tillsammans och kommer alltid att älska dig vännen , åhh jag saknar dig så fruktansvärt mkt
jag tycker du gjorde rätt som tog det beslutet, även om det alltid är svårt och hjärt skärande att man måste det, men hon har det bra nu, och hon har en alldeles speciell vrå i ditt hjärta kvar, som man kan plocka fram närhelst man vill alltid.
tröste kramar
spikes
tack , åh det är så tyst här och väldigt äldigt tomt i sängen :'(
Beklagar!!
Ja, sånt är alltid jobbigt. Men mådde hunden så pass dåligt så fanns det ju bara en utväg. kram
Många tröstkramar från mig och Amira
tack allihop =)
Ge dig själv tid att sörga och va ledsen för det behöver man! Och känn ingen skuld, du gjorde helt rätt och ingen kan säga nått annat. Du kände ju hunden bäst och därför kan bara du avgöra vad som var bäst för henne.
vad hemskt det måste kännas för dig=( men hon har det säkert bättre nu… du får trösta dig med att du gjorde det för hennes skull.
*kram*
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
Beklagar sorgen, Kram.
Jag förstår precis hur du känner dig. Jag lät min leonberger, 9 månader, somna in för att det visade sig att han hade en obotlig leverskada. Hemska beslut, men ibland har man inget val. Sörj henne och tänk att du har gjort det enda riktiga. Fundera över om du vill fortsätta att sörja eller om du vill ta in en ny liten individ i ditt liv. Vi är alla så olika. Jag ville absolut ha en ny valp ganska snabbt - inte för att glömma Lillefot, för det gör jag aldrig, utan för att få in lite glädje i livet igen. Det beslutet ångrar jag inte. Andra personer kanske känner annorlunda och vill ha längre tid utan en ny hund.
Kram till dig!
#10# Jag är precis som du. Fast jag har iaf haft turen att slippa ta bort unga djur än.
#11 Usch ja, man får vara glad så länge man slipper ta det beslutet. Skönt att höra att någon annan tänker som jag.
När jag kom hem från skolan i onsdags, gick jag rätt ut i köket och ropade på min älskling lucky. Jag ropade och ropade, men han kom inte. Då kom mamma till mig.
- Var är Lucky? frågade jag nonchalant.
- Amanda… sa mamma och tystnade. Hon tog min hand och sa:
- Lucky kommer inte att komma tillbaka. Lucky finns inte mer.
Jag tittade på mamma. Först kunde jag inte förstå det. Sen begravde jag ansiktet i mammas mage och storgrät. Sen kom min storasyster. Hon grät också. Sen satt vi i soffan och grät allihop.
Min älskade lucky. Borta föralltid, bara 2 år. Det är så tomt. Jag förstår dig och beklagar.
liebe kann manchmal sehr weh tun
Starta ny diskussion