Tänkte berätta om min Jello i en egen tråd.

Hade ni träffat min pappi när jag precis fick han hade ni aldrig trott att det var samma hund idag. Egentligen är han min mammas hund, men efter som han inte trivdes med hennes hundar och hon fick ingen buckt på att han kissade inne så fick vi ta han ist. När han kom till oss var han ett vrak. Han flände runt som en yr höna, det är ju så klart naturligt för en hund som kommer till ett nytt ställe men han fan sig inte tilll ro som andra hundar brukar efter ett tag. Det tog ungefår 2 veckor innan han börja varva ner. Vårt hem är det 5 hemmet han har och han är 6år. I dom tidigare hemmen hade han bla blivit misshandlad, oönskad, bortglömd, otränad och osocialiserad. Han hade skaffat sig ovanor som att kissa inne för att han visste inte om han skulle få komma ut eller inte och för att revir markera. Han var väldigt skällig och när vi gick ut på promenader höll han ett stort avstånd från mig och gick som på en raklinje vågade inte stanna och nosa eller pinka, han tittade inte ens på andra hundar som vi mötte. 

Idag är han en glad och älskad individ i vårt hem. Han är harmonisk och lycklig. Jag har lagt ner oändligt mkt tid på att göra hund av honom igen om man kan uttrycka sig så. Med mkt motion och ledarträning så litar han på mig idag och accepterar att jag är ledaren och den som bestämmer och tar beslut och han har hittat sin plats i livet. Jag får tillochmed lyfta upp honom! Vilket var i princip omöjligt för nån eftersom han fick panik när nån tog i honom och han skrek som en stucken gris.
Men jag törs säga att idag är han lycklig och det finns ingen större belöning än att se han springa lycklig i skogen eller när han kommer till en på kvällen och vill ligga bredvid en för att få närhet. Och hos oss ska han få stanna!

Kan också tillägga att han kissar inte inne längre ;)