Ot. Tankar om framtiden...
Jag blir så deprimerad när jag tänker på framtiden. (De blir långt, så ni kanske inte orkar läsa)
Jag är arbetslös just nu och visserligen har jag de sjukt dåligt med pengar naturligtvis, men Ecko och jag har all tid i världen för varandra.
Men jag söker jobb varje dag eftersom man behöver pengar för att leva tyvärr. Jag får dessvärre inget någonsin för har inte tillräckligt med erfarenhet, vilket man bara får om man får jobba - så de är ju en ond cirkel redan där. Jag vill verkligen ha ett jobb, för de är heller inte kul att bara sitta och glo om dagarna. Man kan inte alltid hitta på saker. Men samtidigt blir jag deprimerad när jag tänker på att jag måste ha jobb.
Jag får lite smått på Hemköp nu, ska lära mig kassan på onsag. Och så fort jag får nått sånt här så måste min mamma informeras så hon är hemma och kan ta hand om Ecko. Ofta är hon inte hemma och då måste jag höra med en vän som ofta ställer upp. Och de känns så trååååkigt!
Sen då? När jag äntligen får jobb? Heltidsjobb på 8 timmar om dagen, vad gör jag då?
Jag skaffade Ecko med min sambo och vi jobbade då skift. Han på dagen och jag på natten. Så Ecko vart bara själv högst 3 timmar. Nu är jag ensam med honom …
Och får jag heltid nångång i framtiden så måste jag ha hundvakt eller lämna honom på hunddagis. Med alla hans räddslor som bara jag vet hur jag handskas med! Och då kommer han bli uppfostrad av någon annan och jag får bara vara med min hund om kvällarna och så sova och så jobb igen och lämna bort honom. Och så ska livet vara? Att bara jobba! Inte få vara med sin hund!
Åhh vad ledsen jag blir. Jobbar man heltid borde man inte ha hund- de är vad jag tänkt hela tiden. Men de var inte riktigt min tanke att bli själv med honom heller. Och jag kan aldrig i mitt liv omplacera honom. Han skulle inte ens klara av det, de vet jag. De är inte ens ett allternativ.
Nu har jag inte ens fått heltid eller ens deltid. Men nångång kommer väl den tiden. Just nu är de vikariejobb och sommarjobb på hemköp. Och de är jobbigt redan då att lämna Ecko och låta mamma få ta på sig det.
Jag får dåligt samveta av att lämna Ecko 5 timmar när man bara hittar på nått liksom. Åker och dansar med mamma och då brukar jag få tjata så vi kommer hem i tid till min vovve. Älskar honom över allt annat.
Men är de fler som har så skruvade tankar? Specielt med de här att man ska ödsla HELA sitt liv på att jobba. Hela dagen, komma hem, laga mat, gå och sova och så om igen- heeeela livet:P Fy fan! Och så tanken som sagt, om att någon annan uppfostrar min kille ist. Han blir ju knappt min längre om jag ska jobba hela dagarna och bara få se honom om kvällarna. Neeh nu cirkulerar mina tankar om och om igen, så nu får jag sluta.
Leeedsen blir jag!
Mvh Snurrig och ledsen Lisette
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆
Tro mig du är inte ensam om de tankarna! Jag funderar själv mycket på hur sjutton jag ska kunna hitta ett jobb som passar in i mitt liv nu när jag har Aramis, känner samma fundersamhet som dig över att lämna honom till hundvakt/hunddagis, det är ju MIN hund, mitt ansvar, min älskling :P.
Men på något sätt löser det sig nog, för både dig och mig så vi får tid med våra vovvar. Perfekta vore ju ett jobb där man får ta med sig hunden! :)
Jag var i samma sits som dig - skaffade hund tillsammans med dåvarande sambo i tron att vi skulle dela på ansvaret. Nu blev det ju långt ifrån så och när vi separerade var det självklart att jag skulle ha Eros.
Hade precis fått veta att jag kommit in på utbildningen jag sökt när det tog slut, innan det vikade jag. Nu går det ju hur bra som helst, eftersom jag har studierna på distans. Men jag känner igen mig i det där med att det är jobbigt att lämna vovven när man är tvungen. Jobbigt att inte ha någon att dela ansvaret med, även om jag har snäll familj och kompisar som ställer upp som hundvakter. Hur det ska bli när jag har pluggat färdigt och ska börja jobba har jag ingen aning om.. Men det ordnar sig.
Om du får ett jobb tycker jag du ska leta på någon trevlig och mysig dagmatte/husse, det tänker jag göra om det inte finns andra alternativ när det är dags att börja jobba.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
fortsätter på #2: Eller så får du helt enkelt hitta en ny sambo/husse!!! ;-)
Det där ger sig alltid vet du. han slutar aldrig vara din hund. dagmatte som tar honom några timmar?? du får ju lära upp henne om alla hans olater och räddslor.
och vem vet, du kanske får ett jobb som gör att du kan ha med ecko… man ska aldrig sluta hoppas. men tills dess, alla jobb ger meriter. så jobba så mycket du kan…
#3 Jag jobbar just nu på att hitta en ny husse 
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Men lilla Lisette jag förstår att tankarna snurrar i ditt huvud nu men på något sett när du väl är där kommer det säkerligen lösa sig till både Ecko och ditt bästa ska du se, jobba måste man ju tyvärr göra för att klara sig i dagens läge. Du får försöka sätta ut några annonser om någon som kan vara dagmatte också får du och Ecko testa dom om det fungerar, någon måste ju passa kan man ju hoppas =) Och Ecko är ju din hund och kommer alltid så förbli även om det är någon annan som passar honom på dagarna.
Massor av tröstekramar
#4 det gör jag med, du har inget bra tips på var man kan hitta dem??? hundklubben kanske.. har aldrig gått med där, man kanske ska börja bara för att ragga… hmmm..
#5 Haha nja, jag hittade "min" i bekantskapskretsen. Hundkillar är jättesvårt att få tag på!
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Utan att ha läst dom andra svaren och utan att veta om bakgrunden till din hunds 'problem beteénde' som tydligen bara Du kan hantera.
Kan börja med att säga; Ett bra Hunddagis är ett kalasbra alternativ om man jobbar heltid. Helldre lämnar man bort hunden dit så att den får umgås med andra hundar, få komma ut och stimuleras och samtidigt ha ett 'andra hem' där, än att forslas runt till mor/kompis osv när man ska jobba eller tillomedlåta hunden stanna själv hemma. Personalen på hunddagisar är oftast (väl)utbildade och Kan hund. Likaså får man som ägare informera dem om hur just ens egen hund ska handskas med.
I värsta fall tar inte ens hunddagis emot hundar som är För problimatiska.
För det andra, omplacering av hund är aldrig(!) ett icke alternativ. Alla hundar kan omplaceras, dom anpassar sig väldigt lätt och finner sig till rätta förr eller senare. Och detta oavsett vad hunden har råkat ut för i tidigare hem, det vet jag av Egen erfarenhet. Bara vi människor som förmänskligar hunden och vill rädda den från allt ont och tror att man själv är det absolut bästa som hänt hunden….
Och vill man nu promt inte vill omplacera men kan ej heller ha kvar hund pga diverse omständigheter finns det alltid avlivning-ett avlivat djur lider inte.
Sedan kan du med gott samvete gå ut och roa dig och lämna hunden själv hemma i 5 timmar. Hunden kommer troligtvis bara ligga och sova under tiden.
Det låter lite som att du tänker allt för mkt på att ditt liv ska kretsa runt din hund, visst-tanken är underbar och jag vet själv hur det är. Men sanningen är den att vill man ha tak över huvudet och mat på bordet så får man prioritera. Hunden ska absolut Inte styra ens beslut över vilket jobb man har/tar. Och jobba det måste man i dagens samhälle oavsett vad-det behövs det med, saker och ting måste skötas om för att det ska fungera och gå runt.
Man får helt enkelt vila, lata sig och ägna sitt liv åt det man vill när man är pensionerad. Tyvärr är det så det ser ut i dagens Sverige(värld öht).
Jag kan låta lite hård i mina ord nu, men man får inte vara så naiv. När man införskaffar ett djur så får man tänka mkt längre framåt, helst ska man ha sin jobbsituation/livssituation på det torra innan man införskaffar en hund, och även en bra Plan B om/när det väl skiter sig.
Jag vet inte längre vad jag ska skriva. Jag förstår dig och ditt tänk till 110% (det gör jag verkligen-har suttit i samma sits nämligen) samtidigt som jag frågar mig själv "Vad 17 tänker hon med?".
Ja, jag vet inte om du blev ngt klokare av mitt inlägg, hehe.
Medarbetare på: Brukshundraser, http://tavlingshundar.ifokus.se, http://bullhundar.ifokus.se/
Min hemsida: http://nikkishundar.wordpress.com/
#1 Jo, de ultimata vore ju att hitta ett jobb där han fick följa med. Men vad skulle de vara, och då måste man ju ha erfarenhet för det också:)
#2 Jo jag vet:) Men de är ju just de där att jag vill vara med min hund själv:P Jag vill inte vara ifrån honom hela dagarna och sen enbart få se honom om kvällarna. Och så kommer någon annan få ha hans underbara närvaro ist .. och alla hans problem^^
#3 Haha jojo, jag arbetar på de:P Har införskaffat två nya bekanter över internet hittills iaf;)
Neeh man ska väl aldrig sluta hoppas. Men ett jobb där jag får ha med honom är nog lååångt bort.
#5 Hehe jaa .. mina tankar i ett nötskal. Jag vill inte jobba, men jag vill jobba.. låter de vettigt?:P
#8 Jo jag vet att de är ett bra alternativ och de är väl de enda alternativet också för min del. Men de är ändå tufft för mig som vart ensam med honom hela hans liv hittills. Vi är liksom enbart för varandra sen min sambo försvann. Och att någon annan då ska ha hand om min ecko känns lite tungt, för det är mitt ansvar egentligen. Men de är väl en tanke jag får förena mig med helt enkelt.
För problimatisk är han nog inte. Han är bara väldigt osäker och rädd för mycket.
Omplacering är som sagt inget val för mig. Och att avlilva finns inte för mig heller. Jag tror inte han lider av att vara med en "mamma" heller.
Hehe jaa jag vet att jag kan roa mig också, men de är mitt samvete som lider utav det. Och de är bara sån jag är:)
Jo jag håller med dig. Ecko är mitt allt.. jag har endast honom och han är min bästa vän. Jag ljuger inte om jag säger att: hade jag inte haft ecko hade jag inte kunnat ena mig om tanken att bo själv. Jag skulle rasera. Jo jag vet allt de dära.. de är bara mina tankar och inget annat. Jag tycker bara de känns så otroligt menlöst att jobba ens hela liv, spendera hela sina dagar på något så otillfredställande och sen inte ha tid till något när man kommer hem förutom att sova i princip. Men som sagt, de är bara mina oresonliga tankar som kretsar:)
Naiv är nog det minsta jag är:) Jag vet inte om man kanske kan uppfatta mig som de i mitt inlägg? Men jag har faktist fått lära mig den hårda skolan och tar inget för givet. Och som sagt, naiv är jag då inte..
Jag skaffa Ecko med sambo och jag hade ett jobb. Att jobbet brann ner och att min sambo var otrogen var ingen direkt plan;) Då får man helt enkelt leva där efter.. att jag sen inte fått jobb efter de kan jag inte direkt anklagas för heller.. och att ha plan b tror jag ytterst få har. Men vi har ju klarat oss:)
Jag tänker mycket helt enkelt:) Och ofta kan de tråkigt nog komma till dem negativa delarna. Men de är bara att hoppa upp igen. Som sagt blir de ju hunddagis, men jag gillar inte tanken- så är det bara. Och jag gillar inte tanken utan honom heller.
usch nu vart de mycket:)
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆

jag har själv tänkt samma, om jag skulle bli ensamstående… hur fixar jag det då?
visserligen jobbar jag ju skift så det skulle väl funka, men vissa dagar jobbar jag 10timmars pass..
men om det skulle hända så skulle jag ha Roxan på dagis… skulle aldrig kunna göra mej av med denna underbara hund o hon är ju så himla snäll att det funkar bra o ha henne både m andra människor, barn o hundar.
Kan du inte föröska introducera en dagmatte till han då? kanske nån som är sjukskriven lr liknande?
Vet att det är svårt att hitta bra såna, men det var bara en tanke?

Jag håller med de andra inläggen om en dagmatte eller hunddagis. Fast en ny karl lät bäst!! Satsa du på det. Gärna en rik typ så du kan bli lyxhustru!!:D
Ett lite mer udda alternativ kanske är att skaffa en hund till, så att inte Ecko blir ensam när han är hemma. Fast det kanske inte är ett alternativ som passar dig?
#10 Jo när de blir mer jobb så får de ju bli så.. hunddagis eller hundvakt.
#11 hehe joo visst! en rik karl lät jätte bra^^ Men de är nog inget att sitta och vänta på.. haha!
Och en till hund är som sagt inget allternativ heller. Jag har nog med en hund och en katt:) Och han har ju iaf kissen.
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆

Kissisar är inte det sämsta! Mina hundar är jättekompisar med vår kattpojke Leopold!
#9 de däringa på internet kan vara lite luriga.. träffade en senast i söndags, en mycket trevlig typ men så meeeesig!!!
Han innan var bra och trevlig men det klickade helt enkelt inte. Hur länge måste man leta innan man hittar sig en bra karl, gärna hyfsat snygg, ett jobb (studier) och ordentliga framtidsplaner, en med åsikter och mycket humor.. gärna ett par mille på banken med. (Nya pengar, står inte ut med fisfärnäma mammor som blir då blir min svärmor.. vaddå krav??? förstår inte???? han måste kunna ta med hunden till jobbet med så det inte krockar om jag ska jobba dag som tolk. så får han inte bo utomlands eller mer än 30 mil från örebro.. ;-)
#13 Ja, Ecko och Mori leker som tusan :) Dem trivs jätte bra ihop.
#14 hehe, den ena har jag träffat på riktigt redan.. men måste säga att jag aldrig tänkte på honom på de viset. Den andra vet i tusan^^ han är lite lurig och honom har jag bara pratat med över nätet som sagt.
Hahah de lät jätte bra !! Dem planerna har väl jag med ungefär med en kille.. hihi! Fast han måste faktist inte vara rik.. men ett bra jobb så:)
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆