Ser ingen anledning till varför du inte ska ha hunden i sovrummet? Klart den gnäller, den är ju ensam. Konstig uppfödare måste jag säga. Så ta du in hunden!

Angående bitandet kan det bli fel om du ger en leksak när hunden biter dig. Är han smart så fattar han att han får en leksak om han biter dig först.

Så försök istället ignonera honom när han biter och gå ifrån hunden. Var gång han biter. Då blir det tråkigt till slut.

Jag har haft min valp i mitt sovrum från natt 1, skulle inte orka höra på en ledsen valp, natt efter natt, Amira var också otroligt bitig, alla sa att de aldrig varit med om en sån bitig valpis, hon bet överallt ständigt,  Jag ignorerade, gick därifrån om det nu gick att gå, hon satt i ben o byxor , När hon bet i byxben stod jag helt stilla, då fick hon inget motstånd, då gav hon upp, Jag morrade åt henne, det var effektivt, när hon slickade uppmuntrade jag det genom att säga puss o berömma massor, så nu pussas hon gärna. Däremot så har hon inte tuggat på möbler o dyligt eller skor, o det är jag tacksam för

Skrik till så valpen fattar att det gör ont. Kör ett valpgnäll, ett gällt och högt "AJ!" när den biter dig. Slutar den då, börja leka igen. Dra inte undan handen och knuffa inte undan valpen, det kan intensifiera leken.

Slutar den ändå inte, gå ifrån den och stäng in dig i badrummet eller nåt en kort stund. Att bli lämnad ensam några sekunder är ett hemskt straff! Därför förstår jag inte heller varför uppfödaren sa att hunden ska sova i eget rum, det måste vara fruktansvärt för honom. I alla fall när han är så liten! Det vänligaste måste vara att ensamhetsträna honom FÖRST, så han kan vara ensam utan att få enorm ångest, och sedan låta honom sova själv. Han kan inte få mycket sömn på nätterna, så han är säkert helt slut på dagarna tror jag.

Det enorma bitandet kan alltså bero på att valpen är övertrött och inte får nog med sömn! Vila med valpen, en valp har ett enormt sömnbehov.

Aramis har alltid fått sova i sovrummet, kan inte förstå varför uppfödaren säger åt dig att inte ha hunden där?
När han var mindre satte vi kompostgaller som bildade en hörna åt honom som han fick sova i precis bredvid sängen så vi kunde reagera snabbt när han började pipa och ville ut.

Så ha honom i sovrummet du! Han är valp och har stort behov av trygghet och närhet :)

När Aramis var mindre och bet en hel del så ignorerade vi honom, bet han i händer så gick vi därifrån, bet han i byxorna så stod vi helt stilla och kollade inte ens på honom så det blev tråkigt för honom.

som #2 säger, säg ifrån när hon biter, uppmuntra när hon slickar, det fattade min valp på bara några ggr även om det är svårt ibland när man är riktigt busig så klart. byxbenen hänger hon också gärna i men som sagt står man bara stilla och berömmer så fort hon släpper så förstår hon snart det också.

Vad är det för jäkla uppfödare? Sånt här gör mig riktigt upprörd, ta genast in hunden i sovrummet eller lägg dig åtminstonde med honom i det rum han ska sova i sen om ni inte tänkt tiillåta honom i sovrummet.

Man ska ju aldrig lämna en liten valp ensam. Min får gå med mig vart jag går. Hunden ska ju känna trygghet genom oss. Förstår inte vad det är för uppfödare som rekomenderar en sådan sak. :(

Jag skulle inte lyssna på den uppfödaren! Min hund sov i sovrummet från 1a natten och jag gav honom en använd t-shirt från mig så han kände min doft + att jag hängde ner med handen över sängkanten så jag kunde klappa honom lugnande om han blev orolig. Han har aldrig gnällt på nätterna vilket jag tror beror på att han fått vara med oss jämt.

När Åskar biter i händerna säjer jag "nej, inte tänderna" och tar bort handen. Efter någon sekund sätter jag fram handen och om han slickar då, berömmer jag, biter han igen börjar jag om med "nej…" varje bra beteende beröms och dåligt fyas;)

Jag skulle absolut ta in hunden i sovrummet! Mycket konstigt uttalande av uppfödaren. När hunden är trygg så kan du pröva att ha den utanför sovrummet om du vill. Men om det inte gör dig något så kan den väl få ligga kvar där!?