En fyra månaders GD ska man absolut INTE gå på promenader med. Om valpen stannar är det förmodligen för att hon är trött och inte orkar mer, och då har det gått långt om en valp gör så. Att däremot ha valpen lös och låta den utforska omgivningarna runt hemmet i egen takt är superbra.

Man ska inte ta några promenader med valpar över huvud taget, framförallt inte storväxta raser!! Att inte uppfödaren sagt det är underligt.

Men jag går inte långt med henne, och efter ett par hundra meter ska hon inte vägra gå? På hemvägen är det inga problem, då springer hon i galopp (lös). Behöver ha henne i koppel när vi möter folk och över vägar och så.

Jag tycker att ett par hundra meter låter ganska mycket

Men en så ung valp ska du inte ens gå korta promenader med. Låt valpen ta det i sin egen takt och skutta runt i och undersöka omgivningen.

Se här t ex

http://www.bonizashundskola.se/valplara.htm

Jag vet inte hur mycket ägaren går med henne, men jag får ta ut henne för ägaren, och då är vi ute ett tag med andra hundar och leker och busar, ganska kravlöst. Då drar hon bara i kopplet, framåt. Det var igår som hon stannade och försökte backa, det brukar hon absolut inte göra.

Jag är ganska okunnig om stora raser och valpar, så: skadas hon av att man går ut med henne? Fysiskt? Psykiskt?
Hon verkar inte stressad, utan är en glad vovve.

Är det på samma ställe hunden stannar och inte vill gå längre? Så var det med min förra hund när den var valp och unghund, vid någon slags magisk osylig gräns var det bara tvärstopp. Har ingen aning om än idag vad det berodde på, för det släppte av sig själv till slut, vi bara försökte och lät det komma av sig självt så att säga…

Jag har bara gått där med henne en gång, tror det kan vara att hon var osäker på vart vi skulle, tror inte hon litar på mig fullt ut än, tyvärr. Hon stannade flera gånger på vägen, och jag visste inte vad jag skulle göra liksom.

Om hunden stannar, stannar du. Men du ska inte följa henne. Stå kvar där du står så ger hon sej till slut och då ger du jätte mycket beröm. Sen kan du gå några meter åt det håll ni var på väg och sedan vända. Dom är smarta. Jag har haft massor av valpar som testar så där.

I måttlig mängd och sunt förnuft så skadas inte en valp av att vara ute och gå. Det finns mycket för en valp att undersöka på en promenad. Och att lära sej av. Och att även bygga upp kroppen.

Ett par hundra meter. Jag sitter här och funderar. Är man 4 månader så ska man nog fixa det om man går i sin egen takt och sansat. Jag har både stora och små raser.

får inte stora raser röra på sig och gå promenader så får de inga muskler heller att bära upp den tunga kroppen med. jag har fött upp den tyngsta rasen engelsk mastiff och hade inga problem med växtvärk eller hd fel.

Jo, jag kör ju inte slut på stackarn^^

Det känns lite konstigt att ha en så pass stor hund i handen, fast hon är så ung, det ger lite problem när man inte riktigt kan känna efter hur mycket man kan kräva av henne. Jag vill att hon går fint i koppel (inte drar, men hon får gå framför mig), blir så jobbigt annars om man står och håller av alla krafter, för stark är hon! Inte för att hon går så mycket i koppel, men när jag måste ha koppel på henne drar hon av bara tusan.

Jag tror inte att det är någon fara med henne att vi går ganska långt, hon får vila när hon vill, nosa runt, och så tränar vi lite med sitt, ligg, tass och att hon ska lyssna på mig. Hon visar när hon vill gå hem från ängen, hon tittar hemåt, och då går vi hem till henne och jag åker hem till mig.

OT: Visa bilder! GD-valpar är ju för underbart söta :))

Stinapina^^

Så går det när man inte ger godis tillräckligt fort när Stina har varit duktig och satt sig ner^^

Sådärja!

När Tindra var liten så stannade hon gärna under promenaderna för att ta in det som fanns och hände runtomkring. Även om det inte var nåt som rörde på sig där. Då stannade jag och väntade tills hon var redo att gå vidare. Sen gick vi på igen. Det funkar jättebra tycker jag. Kanske det är nåt sånt med denna sötis också?

Vilken härlig färgteckning. Jätte söt.

Om hon drar så saktar du ner farten eller vänder och går åt andra hållet. Det finns många ideer kring det. Det finns kanske någon annan som har något råd.

Gode gud vilken sötstrumpa! :))

När hon drar stannar jag, sen säger jag "Stina" om hon inte kommer direkt och sätter sig framför mig. När hon sitter och tittar på mig går vi igen.

När hon stannar så backar hon och försöker komma ur halsbandet, det är inte det att hon är nyfiken på saker.

Hon är precis som en valp ska vara innan man fått jobba lite med henne. Du gör helt rätt i mina ögon. När jag går med mina stannar jag och då brukar hunden vända och titta på mej och då berömmer jag.

Drar hunden hemskt mycket brukar jag gå åt motsatt håll. Varje gång kopplet blir stramt vänder jag och går åt motsatt håll. Det blir lite enformigt när man trampat runt på samma plats ett tag, men det brukar till slut hjälpa. Och varje gång hunden tittar på mej blir det massor med beröm. Det här lär dom sej inte på en vecka. All träning måste få ta sin tid. Särskilt på valpar.

visst kan valpar vara med på prommisar, det gäller bara att anpassa farten efter valpen, stannar den så stanna själv för då vill den vila osv osv, man får så mycket bättre uppbyggnad på sin hund genom det, min lilla son kom på en grej när snodd var valp och fick för sig att backa ur kopplet dom gånger han hade det på sig vill säga, han tog en skogs pinne och drog den efter sig och på så vis glömde han bort kopplet för en stund och gick framåt igen, jag tror att din hund helt enkelt inte vill ha kopplet,sedan ska du försöka vara konsekvent med din inlärning, ryta och sånt hjälper inte utan lock och pock i glad ton är det enda som ska till när dom är valpar, en prommis ska alltid vara en positiv upplevelse precis som allt annat.

Jag vet att hon inte vill ha kopplet, men hon måste kunna gå i koppel ibland, annars lär hon sig aldrig, och det är viktigt över vägar eller när vi möter andra hundar och eventuellt barn.

Hon går lös om hon lyssnar på mig, kommer hon inte när jag ropar kopplar jag henne igen, om hon skulle springa iväg kan hon bli överkörd, vilket nästan har hänt då hon bor nära en väg. Hon är mycket trevligare lös.

Jag lockar ju med godis, rösten, och verkligen försöker få henne att tycka det är roligt att gå med mig, men hon hatar verkligen att gå i koppel. Men hon lyssnar inte helt på mig, så det fungerar inte att alltid ha henne lös.

19, men testa med pinnen då som jag skrev, eller en boll kanske,för så länge allt är positivt när hon har kopplet så kommer hon att förstå att det är en skojig prommis med det på också,att hon inte kommer när du ropar om hon är lös, beror oftast på att man inte är så intressant för hunden, testa att leka "kurragömma" på en plats där du kan ha henne lös, spring ifrån henne emellanåt och beröm massor när hon kommer, på det viset får du in att det är absolut det roligaste man kan göra, att just springa efter matte, eller leta reda på henne, du kan nämligen komma in i en ond cirkel om du kopplar varje gång hon inte kommer när du ropar.

Om hon inte kommer när du ropar går du ifrån henne eller gömmer dej bakom en buske. Då kommer du få reaktion. Och när hon kommer får hon förstås massor av beröm. Angående kopplet, gör så här. Ha henne kopplad. Släpp henne några minuter. Sen inkallning, mycket beröm+ godis. Gå några meter, släpp henne igen. Och så upprepar du det hela tiden. Då lär hon sej att det inte är så tråkigt att bli kopplad eftersom man snart blir släppt igen. Så där tränar jag mina jakthundar. Förknippar dom koppel med att det är slut på det roliga så ger dom till slut sjutton i matte och kör sitt eget race i stället. När valpen kommer sätter du dej ner och pratar med mycket ljus röst.

Du kommer bli förvånad av det gensvar du får. Man utgår ifrån  hundens eget språk, så att säga. Ljus röst är valpens språk när den gnyr. och mörk röst är när den äldre hunden morrar eller varnar. När man har lärt sej det här kommer det kännas ganska självklart.

Ett annat knep du kan ta till om valpen inte kommer , är att sätta dej på backen och låtsas som om du letar efter något. Då väcker du nyfikenheten hos valpen. Dom är ju jätte nyfikna på allt och alla. Lägg ett par godisar på backen och peta runt lite. Och använd den ljusa rösten.

Låter kanske inte riktigt klokt. Men jag lärde mej det på en kurs en gång och det har fungerat varje gång. Lycka till.

#20 När hon får en pinne lägger hon sig och gnager på den, hon leker inte med pinnar. Bollar är kul medans dom rör sig, men det tycker Grace med (en kompis grannes hund som brukar gå med mig och Stina (kompisen har ju Grace) och då tar Grace bollen, hon springer fort som tusan). Bra idé att hon ska tycka det är kul att komma, ska försöka belöna med mer rösten och klappar :)

#21 Fick tipset att "springa som fan åt andra hållet" av en kompis. Det fungerar ibland, men inte när hon är på surhumör och vill hem. Hon är ju inte min vovve, och hon ser inte mig som matte liksom.

Åh vad härligt, jag vill också ut och jaga (förutom delen med skjutandet), verkar så himla nice, och man bygger upp en jättebra relation med hunden.

Men hur bra är det att prata hundspråk? Man vill väl inte att hunden tror att jag är en hund? Fast iofs, det är ju bra om hon förstår vad jag menar^^ Det är nog så att man har ljusare, pipigare röst när man lockar och är glad, och ryter med mörkt när man blir arg eller sur.

När jag kopplar henne ger jag godis, så att det blir något positivt. Ska prova era metoder, tack så mycket :)

Hundspråket är ju det språk som hunden förstår bäst och det är nog snarare människor som tycker att en människa som snackar hundspråk är konstig. Hunden ser det som naturligt.

Min bekant som också var med på kursen hade vi väldigt roligt åt faktiskt. men han bjöd på det. Han har nämligen en väldigt mörk röst och skulle försöka låte ljus. Ni kan ju bara tänka er.

 Har du iaktagit någon person som börjar prata med en valp någon gång? Lyssna noga då, så ska du få höra vad personen omedvetet gör.

Det kan ju bli lite snurrigt när man får så mycket olika tips. Prova det som känns mest naturligt för dej.

Även om inte hunden är din så ska den vara ranglägre än dej. Du håller ju på med den mycket. I en familj ska alltid hunden vara lägst. Då fungerar det bäst. Blir den högre börjar den ta för sej och kan bli tuff.

#21 det där med att låtsas ha hittat något väldigt roligt har funkat för mig flera gånger.

#22 jag vill se stina spåra , jag har fått för mig att hon inte kommer att lyckas ^^. du kan ju få låna grace XD

annars tror jag att det kan vara en ide att prata med ägaren hon har nog mest koll på stina

Fniss, Gurkan med koll ;P Ne, men jag ska fråga henne.

Stina klarar allt ;P Just nu vill jag få henne att lyssna på mig bara^^

22 jag menar att du skulle dra pinnen efter dig när du går;-)

lena1 har så rätt så… Det här med att köra slut på en valp, då får du ta en rätt lång promenade… Och skulle hon vara så trött så att hon inte orkar längre, då får du bära hem henne för det är de som händer när en valp inte orkar längre… Då lägger dom sig ner… Det som däremot sliter på dom och speciellt stora tunga raser är trappor. GDars ägares värsta mardröm… Dom kan gå upp för en trappa men det sliter fruktansvärt mycket på växande leder ner för trappan..

Men vll hon inte gå är det bara locka och locka med diverse.. prava vad som passar för dagen… Kan vara godis, köttbullar, pinne eller leksak..

Skulle personligen inte använda pinne… bara för om hunden skulle bli pinn tokig så är det bara jobbigare att lära av en ovana när den blir större och GD och bullraser har en konstig förmåga att käka pinnar så det som kommer ut ser ut som plocke pinn.. Hmm skithundar.. just då..

Men en GD.. brukar funka med köttbullar, korv, kycklingvingar om inget annat funkar.. Har ännu aldrig under mina hund år varit med om en hund som klarar att stå emot färska kycklingvingar.. funkar vid matvägran oxå.

28, jag vet att det är många som är skeptiska mot pinne, men jag har haft alla sorters hundar angående det och inte en enda har varit pinntokiga;-), man får ju kolla naturligtvis så man inte stressar upp hunden och speciellt inte i slyngelåldern för då får man lätt en pinntokig hund, men å andra sidan kan man stressa dom lika mycket med en boll eller annat också och det ger samma effekt om man inte är aktsam:-).

Jag har haft Leonbergervalp två år i rad(på grund av olycka) och har varit med om exakt det du beskriver, framförallt med första hunden. Jag håller med #9 om att du bara skall ta det lugnt och låtsas som att du inte ALLS bryr dig om att hunduslingen inte går. Jag brukade ställa mig och titta intresserat på något(t ex en fullkomligt oitressant blomma eller en sten eller nåt). Allt för att undvika den maktkamp som det är svårt att vinna. Vid första tecknet på att valpen söker dig så ger du massor av beröm och kanske en godisbit. Vänd dig bort från henne och försök få henne att söka dig. Jag håller också med dem som säger att det går alldeles utmärkt att gå några hundra meter i lugn takt med en 4 månaders valp. Så länge tempot är stillsamt är det inga problem. Lycka till!