En Cavalier King Charles Spaniel… för att mamma valde den… valde egentligen mellan skotte och tax….. och kanske collie som mamma hade… men de fick nobben då de ansågs skälliga 1972…. vet inte varför…. vi letade länge…..och Fiffi kom då hon hade fel färg på nosen…..hon hade brun nos istället för svart….. vet bara att mamma hade utslagsröst….. Fiffi var en fin hund….gilar fortfarande rasen… kanske för att jag är sentimental o tänker på Fiffi just….. men annars funderar jag på en mindre hund…. gärna en coton de tuler som min dotter eller en pudel…. rasen spelar egentligen inge roll men just en coton kan man ju bära…. värre att bära en bjässe som irländsk varghund….

Min första egna hund är den jag och sambon har nu, men vi båda är uppväxt med hundar :).
Nu har vi en berner sennen kille på snart 9 månader. Vi valde berner sennen eftersom killen är uppväxt med rasen, hans mamma har två stycken nu och jag blev kär i dom när jag träffade dom.
Och rasen passar oss, en ras som älskar promenader i skogen, som inte behöver jättemegamycket aktivering, utan kan ta en slapp dag också :).

Nu när vi haft vår plutt i ett halvår ungefär kan jag bara säga att jag inte ångrar rasvalet, han är underbar på alla sätt och vis. Älskar att vara ute, lättlär, älskar allt och alla :). Visst har han sina envisa stunder just nu då han börjar bli könsmogen, men jag är också envis så det jämnar ut sig ;).

En perfekt förstahund för oss :).

Eros är min första egna hund. En Japansk spets, som jag tog som omplacering när han var 6 år gammal. Det har varit mycket att ta hand om med honom, men det har det varit värt! Det är världens underbaraste hund :)

Jag valde inte rasen. Det var en impulsgrej att skaffa hund just då. Min mosters mamma äger en av Eros söner och hon frågade å uppfödarens vägar om inte jag var intresserad av att bli fodervärd åt en tikvalp. Men det slutade med att det blev Eros istället!

Men rasen och jag och Eros passar utmärkt ihop. Han är väldigt social och gosig. Följer med mig överallt utan några problem, han charmar in sig överallt :) Är inte intresserad av främlingar och har noll jaktinstinkt, vilket passar mig perfekt :) Lättlärd, smart och energi till tusen. Men lugn när han ska vara lugn. En ras som inte har några enorma krav, men ändå orkar och klarar allt man vill göra!

Är uppvuxen med storpudlar, men det har ju inte varit mina egna hundar utan hela familjens så min första hund måste då vara min Shetland Sheepdogtik Tindra, som jag har nu.

Den rasen var inte vad jag hade tänkt välja från början men det finns en uppfödare här som vi alltid har varit så imponerad av eftersom att hon hade sån pli på hela sin drös med hundar trots att allihopa alltid var lösa. Hon kunde ha 7 stycken som alla var superlydiga och gjorde allt hon sa. När det då blev dags att skaffa hund så fick min favorit-tik av hennes hundar valpar  och då blev det självklart att ta en av dom. Hade ju såklart läst på mycket om rasen innan och bombarderat henne med jobbiga frågor.

Jag har aldrig någonsin ångrat mig över valet av ras/hund. Hon är den mysigaste hunden som finns och vi har jättekul tillsammans. Just nu är hon fortfarande lite sur mot andra hundar sen dräktigheten, men annars är hon en sån där hund som nästan hade kunnat bli terapihund. Hon är trygg i sig själv och klarar allt! Vi tävlar i agility och ska börja tävla i lydnad.

Är så nöjd med henne att hon nu då har fått ett gäng valpar och jag ska behålla en av dom, Enya. =) Och man kan redan se att hon kommer att bli en kaxig och bestämd liten dam, hon busar jämt med sina bröder och vinner ofta.

Min första egna hund hette Ricky eller som han hette i stamtavlan Michalands Trapper en snygg schäfer, det var en ras som jag verkligen velat haft länge och det visade sig vara absolut rätt val. Vi tränade lydnad något som jag tycker är jättekul. Och jag skulle inte ha något imot att köpa en till…världens underbaraste ras i mina ögon :)

Min första egna hund är just Ecko! Han är en asmtaff/dogo argentino. En väldigt svår första hund, men ärligt talat känns de inte som jag tagit mig vatten över huvudet heller.

Min familj har alltid haft hund i stort sätt och jag är uppvuxen med alla möjliga djur. Både svåra och lätta. Att jag klarade av en hund visste jag redan. Visserligen visste jag inte mycket om dessa envisa pyren, men de gick ju rätt bra ändå. Jag läste på jätte mycket om båda raserna för att veta mer och berättade allt för min sambo, därefter gick de hur bra som helst.. tills allt sket sig för att jag tränade Ecko och sambon struntade i det.. Så de blev dubbla buskap. Med allt bråk mellan mig och sambon vart de osäkerhet och med att jag åkte till norge ett tag vart de ännu mer osäkerhet- eftersom jag var flockledaren.

Men nu arbetar jag och ecko som ett team och vi funkar toppen ihop. Jag bearbetar hans räddslor och de går framåt. Som sagt visste jag vad jag tog mig an.. inte visste jag att han skulle bli osäker såklart.. men med lite hjälp från kära vänner;) så går de att reda ut också.

Har ALDRIG ångrat mitt val!:)

Åskar är min första egna hund sen jag flyttade hemifrån. är uppfödd i en cavalier-uppfödning (innan uppfödningen hade vi schäfrar) och när jag var ca 10-11 år fick jag en "egen" engelsk cocker… eftersom jag bodde hemma då var det ju mamma som hade huvudansvaret;p

Men Åskar kom till mig i slutet av nov-07 o räknas som min första helt egna hund=) Han är en blandning av yorkshire och papillon o strax 6 månader o världens myspyskille…

Min första var en golden. Hon hette Ronja, föddes hemma hos mina föräldrar i deras 2:a och sista valpkull. Jag var 11 år och meningen var att min 3 år äldre syster skulle få en egen valp ur kullen. fast Ronja och jag passade ihop på något sätt.
När jag var 18 flyttade jag till stan och hem till krister. Ronja var miserabel och ville flytta med. Det gick dock inte förrän jag gått ut gymnasiet. Före det bodde hon hos oss på helger och lov. 94 flyttad ehon hem till oss, och efter det har det alltid bott guldhundar hemma hos mig.

Nu har vi ju huset invaderat av både alaskan huskys och siberian huskys oxå. AH´na kommer att bytas ut mot rasrena sibbar vartefter, och jag kommer nog att ha en RR och en borzoi, kanske en råtta med, i framiden. Dock är det alldeles säkert att det alltid kommer att finnas en golden här. De är alldeles perfekta. Strålar av guld (om man inte skaffar en vit då) älskar de flesta, är oftast glada, hänger med på det mesta skoj man vill, men kan ändå vara så nöjd med att liogga i soffan och mysa när man är trött och inte orkar.

Min första egna hund är en Amstaff kille på ungefär 1,1 år, vid namn Tarox, som jag skaffade tillsammans med min pojkvän Jonas. Det var när jag flyttade ihop med min pojkvän jag insåg att jag inte kan leva utan katt eller hund, då jag är uppvuxen med dessa. Tror bestämt jag aldrig varit utan djur i mitt liv. Har haft tre hundar under mina år hemma hos päronen, en Norbottenspets, en blandras mellan Jämthund och Gråhund, samt en Finsk Spets.

Anledningen till att det vart en Amstaff för mig och pojkvännen var nog för att jag så långt tillbaka jag kan minnas har älskat allt som har med Amstaff, Staffe etc att göra. Jag har alltid tänkt att "en dag ska jag ha en sån hund", för jag älskar verkligen dessa rasers utseende, livlighet, utstrålning och tillgivenhet! Och idag kan jag inte säga mer än att jag älskar denna lilla svartvita hund mer än allt annat i världen. Visst, han kommer aldrig kunna ta mina bortgångna vovvars plats i mitt hjärta, men han helt klart lyckats fixa sig en egen plats djupt därinne!

#9 Ja visst tusan är dem otroligt, härligt kärleksfulla!:) Hans personlighet är de mest underbara jag vart med om.

Och tillägg; Jag har alltid älskat terrier och stafferaser. Både till utseende och sätt. Dem är sånna söta grisar:)

#10 Jo jag vet, det är svår att inte älska dom ;) hehe

Min första hund är Leema som jag har nu en boxer/amstaff/staff omplacerings hund från Irland. Mycket dominant men så snäll å gosig. Eftersom jag är ute mycket å tränar i skogen så ville jag ha en "ute" hund. Sålänge man visar vem som bestämmer så kolalr hon på en och vill verkligen lära sig "rätt" och "fel". Så nej jag ångrar inte att jag tog henne som första hund:)

Min första hund var en labbe och det vart den rasen för att den kom från mammas uppfödning

Blandning Schäfer, LH Collie och Belgisk Vallhund.. (Hon lever än idag, blir 10 i dec) för att vi visste inte vad vi ville ha för ras och min moster känner och bådde då granne me dom som vi köpte henne av så hon tipsade om dom.. vi åkte dit och tittade och var fast! NEJ jag hade inte valt nåt annat även om jag så fått 1 miljon för det..

Aquila är våran första hund och hon är amstaff. det är min brors hund så han bestämde ju ras… han kände några som födde upp lite amstaffar så hade träffat sånna innan.

nej jag ångrar iaf inget, roligare hund får man leta efter

Våran första hund var en schäfer. ´
Vi var först inne på rottweiler, men eftersom min killes morbror hade en schäferkennel, så blev det en schäfer.

Ett val som vi aldrig ångrat.
Är inne på vår 4e schäfer nu

Min första hund var en blandis mellan Lundehund-norsk buhund som hette Sussie, helt underbar tik.
Hon kom till oss bara som någon vecka gammal valp efter att mamman stött bort henne och blev agressiv mot valparna.. mamma födde upp henne på flaska och hon klarade sig fint.

Efter det blev det några Collies, sedan Nikki som var en Siberian husky tik. Nu som hon gick bort för några veckor sedan så vet jag inte riktigt vad det blir, saknar henne så mycket att alla tankar bara blir till en grå dimma.
Men utan hund kan man ju inte vara…? Vi velar lite mellan några raser.. får se hur det löser sig till slut.

min första hund var en samojedspets vid namn apache,världens envisaste dog, men jag var lika envis jag redan vid 9 års ålder då jag fick honom :-)))

Min första hund var en blandning på collie och spets. Hon var stor som en bordercollie ung fast hon var vanlig collie och hade den färgen också. Hon föddes 1969 och jag var 10 år när vi köpte den tillsammans min syster och jag. Hon kostade 150 kr så vi la 75 kr var. :) Lite skillnad på pris i jämförelse med i dag.

Hon blev i af 14 år gammal. Jag hade henne hos mig och gubben dom sista 5 åren eftersom det mer var min hund.

Den andra blev sedan en cavalier king charles spaniel. Han blev 12 år. Hund nr 3 var blandras på 6 sorter varav hon är mamma till mina två nuvarande hundar hon blev 10 år, den 4:e var en schäfer som blev nästan 10 år.

Så dom jag har nu är blandraser med bla storpudel i sig så vi slipper få en massa hår på golvet. Vi måste raka dom. Dom är nu 5 år gamla.

jag ser nu att det var bara första hunden som du frågade om och varför och hur osv. Sorry men tänkte att eftersom jag skrivit så mycket så får det stå kvar iaf.

Men varför vi köpte henne vet jag inte eftersom jag bara var 10 år. Vet att mamma ringde runt på annonser innan vi åkte och tittade och köpte vår hund som fick heta Kompis. Men dom andra bestämde jag själv iaf.

Min första hund heter Oliver och är en bichon frisé :)

Det blev på sätt och vis ett impulsköp eftersom mamma inte gav med sig förrän i sista sekund ^^ men jag hade såklart planerat hur mkt som helst i flera år..  att få skaffa hund har alltid varit högsta drömmen. :)
Anledningen till att det blev just en bichon är att några bekanta hade en kull valpar som jag förälskade mig i totalt och eftersom vi har allergi i familjen så är det en ras som passar bra på det sättet.

Jag kan ärligt säg att det inte var en ras jag någonsin hade funderat på att skaffa, men jag ångrar såklart inte att jag köpte honom! Aldrig någonsin har jag gjort det. :) Fast det lär inte bli en till bichon i mitt liv ^^ jag har hittat en annan typ av hund som passar mig bättre helt enkelt.

Nagli är min första hund och hon är omplacering. Vi fick nya grannar och de hade Nagli, lärde känna henne och hennes matte hade då redan ett litet barn och skulle få ett till så då fick jag förfrågan om jag ville ta över Nagli, hade då känt henne i 1 år och kunde inte säga nej. Om inte jag tagit henne så hade hon flyttat till ett äldre par i centrum och det skulle inte kännas rätt.

Är så sjukt glad över att jag har min Nagli, hon betyder allt för mig, <3