min älskade hund, han finns inte mer…

från ridsport, som jag skrev igår…

sitter med ett svart halsband framför mig. det syns lite rött på halsbandet.

var hos mina föräldrar, andreas lillebror passade hundarna. låg och sov gott när min mamma kom ner med telefonen i handen.

det var stoffe, som ringde och berättade att hugin var påkörd, DÖD. min älskade hund finns inte mer.

jag tappade fattningen totalt, började skrika och gråta om vartannat. på 5 minuter hade vi kört från vismarlöv, det tog oss ca 30 min att komma hem.

han luktade fortfarande hugin, han var varm. hans öronon var lika mjuka som de alltid varit. käken krossad, ben brutna…

han hade försvunnit iväg i 30 sekunder, ut på E22:an, och blivit träffad direkt, när stoffe kom fram, då var han död. det är det enda som glädjer mig. att han dog direkt.

min vackra hugin, han är i himlen nu med sin bror. de leker som de alltid gjort. min hugin, du fattas mig verkligen.

just nu gräver andreas och stoffe hans grav, under trädet där han brukar hänga från grenarna. det måste ha varit hans favoritsyssla. där ska han få sova resten av, tänkte skriva sitt liv - men det är borta…

han ska begravas med sin allra första leksak…

från 6 veckor har vi haft honom, har inte lämnat bort honom mycket alls. det är som mitt barn.

fem minuter innan det hände spelade de in en filmsekvens där han sjöng. det känns så sjukt att han inte finns mer…

madde, stoffes flickvän säger att han itne kunde dö lyckligare. han hade busat hela kvällen. han var på glatt humör…

min hund är borta. det finns ingen som honom. detta är sjukt. vad ska jag göra nu? låg brevid honom, han hade ett lakan övre sig. låg och kelade och pussade på honom, luktade för att komma ihåg honom…

vi älskar dig hugin.. det finns ingen som dig.