Låter ju som ni gjort allt ni kunnat (utrett hos veterinär och fått all hjälp där samt tagit hjälp av tränare, nu vet jag dock inte vilken typ av tränare eller om det varit hundpsykolog inblandad också?) och det låter inte som det blivit bättre under de år ni haft henne och låter som hon är extremt stressad med livet (har ni även fått medicinsk hjälp för det av veterinär? Vet inte hur vanligt det är här i Sverige men ibland kan ju vissa "antidep" mediciner och ångestdämpande användas i kombination med träning i andra länder).

Förstår att avlivning är sista utväg men som det låter på det du beskriver så ska du inte ha dåligt samvete ifall ni ändå beslutar er för det. Kan ju inte vara roligt för henne att leva med den stressen hon verkar leva med (och kan tänka mig allergier och sånt inte hjälper och blir säkerligen en ond cirkel för henne).

Aldrig roligt att känna att man "ger upp" men ibland kan det vara det absolut snällaste mot djuret (och på vad du beskriver så håller jag med dig att omplacering inte låter som något alternativ).

Jag har själv fått avliva djur "för tidigt" (i samråd med veterinär) av djur som medicinsk varit friska men där det inte längre gått att ge dem en bra livskvalitet pga stress i oundvikliga situationer. Det är verkligen inte något lätt eller roligt beslut men har varit de ända rätta för dem individerna.

#1: Hej. Vi har inte gjort allt hos veterinären ännu, men har en till bokad tid. Men vi har varit hos hundpsykolog förut. Han har fått lugnande tillskott och cbd olja men ej antidepp ännu. Det är rätt svårt att gå till veterinären med henne då hon blir så stressad, även om dom hanterar hundar helatiden så är det också läskigt då jag är nervös att hon ska bitas. Dock har hon alltid munkorg. Pga att ägaren/ägarna tidigare inte hade ordentlig försäkring på henne - och ljög om det till oss så blev det ett glapp i hennes försäkring som också inte täcker en del saker. Så det blir oftast väldigt dyra besök. Vilket man såklart visste kunde ske när vi skaffade hund men inte så pass i bara undersökning syfte. Träningen med henne funkar teknist sett, men det kommer nya problem hela tiden och hon är väldigt komplicerad att hantera vilket gör det rätt svårt att uppehålla allt då hon inte riktigt säkert kan vara runt någon på långlina eller så.

#2: Hon*

Först av allt: Ha inte dåligt samvete för att ni inte nått ända fram. Jag menar inte något negativt om er hund egentligen men alla hundar är inte "bra" mentalt - och de är skitjobbiga att hantera och leva med. Har de fått en kass start i livet så gör det saken ännu svårare.
Sannolikt är det även skitjobbigt att vara en sån hund. ❤

Jag tycker att ni kan prata med en veterinär och eventuellt pröva klomipramin eller SSRI (dvs antidepressiva), om inte annat så för att känna att ni har gjort allt ni kunnat.
Det finns hundar som har svarat fint på den typen av behandling, dock beror det naturligtvis på vad de har för grundförutsättningar.

Er hund mår ju faktiskt inte bra - och ni mår inte bra. Visst, ni skulle kunna försöka hitta ett kunnigt hem nånstans "långt ute i skogen" men ni vet aldrig var hon hamnar. Snälla, låt henne inte byta hem igen.
Hundar som mår dåligt mentalt är egentligen inte konstigare än hundar som mår dåligt fysiskt.
Jag brukar inte dra i med "jag kan minsann massor" men efter drygt 30 år som hundägare, flera instruktörsutbildningar, diverse genomgångna vidareutbildningar och kurser inom bland annat mentalitet och, inte minst efter att ha haft en synnerligen knepig hund själv, så är min bestämda åsikt den att en del hundar kan man inte få att må bra.
Hur mycket man än tränar dem, jobbar med dem, älskar dem, de mår inte bra.
Man kan naturligtvis inte sitta på internet och råda någon att avliva sin hund sådär, men om ni fattar det beslutet så är det även för hennes skull. Inte för att ni ska slippa utan för att hon ska få slippa lida. ❤

Ta hand om er alla tre!

Man kan säga vad man vill i min åsikt, men detta anser jag är en hund som ska få somna in, bithistorik pga osäkerhet, osäkerhet som är svår att tygla, och tyvärr raserna, malle är en extremt skarp hund med mycket energi och mycker behov, och det låter som att hon inte kan få utlopp för sin energi pga alla osäkerheter som hon dras med, sen american bully, en väldigt kraftig hund där det kan bli extremt stora skador vid bett, både på andra djur och människor, nä detta låter som en "samhällsfarlig" hund. och det låter som ni har gjort allt ni kunnat, sen hennes många allergier på det, skulle inte skicka denna hund vidare, denna hund skulle få somna in

Det låter som ni har gjort allt ni har kunnat för att hjälpa henne och få henne på rätt spår igen. Ni har kämpat i över två år och det blir ingen större förändring, plus att hon dessutom har hälsoproblem också.

Jag skulle nog låta en sådan hund somna in. Ni skall inte ha dåligt samvete om ni tar det beslutet. Risken är ganska stor att hon biter någon igen, hund eller människa, och då kan det blir väldigt stora skador om ni har otur.

#0: Det du beskriver låter väldigt likt hur min hund brukade bete sig, jag adopterade henne för ett år sedan och då var hon en extremt stressad, osäker och orolig hund, hon kunde inte vara runt främmande hundar eller människor och hon hade speciellt svårt runt barn och precis som för dig så är hon superlätt att träna i andra situationer, jag försökte länge jobba med att hon skulle känna sig trygg och provade med enormt många olika träningsmetoder men hon var ändå reaktiv hon har däremot aldrig huggit någon utan har bara varit skällande, utfall och drag i kopplet. Till slut köpte jag ett adaptilhalsband och dagen efter jag satte det på henne så lyssnade hon superbra, hennes reaktivitet var inte magiskt borta men det gjorde henne åtminstone såpass trygg runt främmande människor att träningen började göra skillnad och varje dag gjorde hon enorma framsteg och nu är hon helt exemplarisk, så det är något jag verkligen rekommenderar att prova om det är så att hundens beteende i huvudsak handlar om att hunden inte känner sig trygg.

Jag gillar även att berika min hunds liv så mycket som möjligen och har därför läst på enormt mycket om ”människomat” som inte bara hundar kan äta utan som faktiskt är extremt hälsosamt, och något även utbildade hundtränare ofta inte tänker på är att något som är värt att testa är olika grönsaker etc eftersom det faktiskt anpassar hormoner och annat i kroppen, t.ex. omega-3 fettsyror som man hittar i olika fiskar som lax, sardiner osv har visat minskad stressrespons och dämpande av kortisolnivåer hos både människor och djur, tryptofan som man kan hitta i kyckling, kalkon, pumpafrön, havre, ost och ägg har visat sig hjälpa vissa hundar med att minska aggressivt och impulsivt beteende genom att det bygger serotonin som påverkar humör, oro och impulskontroll, matcha eller grönt te (koffeinfritt om man ska ge en hund) har visat sig minska oro och stress för hundar särskilt vid ljudrädsla och separation. Finns väldigt mycket mer också men jag föreslår att du kanske ska läsa på lite om ämnen i mat som kan hjälpa hundar med sånt och självklart alltid ge det till hunden med måtta eftersom för mycket av det kan ha en negativ effekt. Sen finns det såklart ingen mirakelmat som kommer trolla bort hundens beteenden men det kan absolut användas som ett hjälpmedel som får träningen att fungera bättre.