Svarar lite snabbt nu bara.

Om du ska ha en curly så får du vara beredd på att motionera den minst 2 timmar om dagen med hjärngympa uppe på det. Både spår och drag är super för en curly då de är väldigt duktiga med näsan och är väldigt robusta och starka.

Det är absolut ingen hund som mår bra av en timmes prommis om dagen och lite godis/mat på gräsmattan. De behöver mer utmaning än så. Nosework, specialsök, spår och rallylydnad är super. De är väldigt allround och gillar det mesta och det viktigaste är att de får göra något då de absolut INTE är några soffhundar som "bara vill vara med". De måste få jobba och tänka!

Angående envisheten så är de oerhört envisa och man måste vara extremt konsekvent. I min egen curly så har inte envisheten släppt alls och han är 8 år. Andra curlyägare har också pratat om envisheten, så den delen av rasbeskrivningen stämmer klockrent.

Det är en ras som kan själv och om den tycker att sitt eget sätt är bättre kommer den att välja det framför det du säger. De är extremt hårda och tjockskalliga samtidigt som de är goa och glada och vill vara till lags. Räkna med att en curly kommer att ha ett par saker som den är stenhård på att göra på sitt vis, vare sig det är en moment inom en sport eller koppelgående.

Utifrån dina andra trådar så skulle jag inte rekommendera dig en curly eftersom du inte verkar helt säker på vad för aktivering du är beredd på och verkar vilja ha en lydig hund som nöjer sig med mindre-medium motion och inte så mycket mental aktivering.

Chessie sägs vara desto mer envisa och hårda med ännu mer vakt och skärpa.

Även om curly kan vara otroligt duktiga och arbetsamma krävs det en hel del tjat, fingertoppskontroll och att ligga flera steg före om ens idéer inte stämmer överens med deras. Du skulle behöva jobba i uppförsbacke, vilket jag tror skulle döda din motivation om du vill ha en lättsam hund som är med på allt. Att ha en hund som kräver millimeterkonsekvens tar väldigt mycket energi, tid och jävlar anamma.

Jag tror att det finns mycket mer passande raser för dig och tycker att du ska stryka dessa två och kolla vidare på eurasier och golden. Berätta varför du vill ha just curly så ska jag försöka hjälpa dig!

#1 tänker främst på Curly då den har lite vakt i sig. Jag vill helt enkelt ha en hund som har vakt i sig, i samma storlekspann som Curly typ. Är g aktiv under helger medan på vardagar är det arbete och då är man tröttare, att då få till 2 h motion och massa kan vara svårt antar jag.

På en vardag skulle jag nog tänka mig att hunden får någon rask promenad under morgon. Sedan följer den med till jobbet och där den minst får kisspauser och vila. När hemma blir det nog någon skogspromenad på ca 1 h men sen ska den även aktiveras mentalt då. Och kanske kräver den mer än vad jag kan ge?

#2 Tyvärr låter det inte alls bra för en curly då de som sagt kräver mycket mer.

Men du! Kika på dalmatiner! De är i ungefär samma storlek, har vakt i sig och kräver inte alls lika mycket som en curly även om de orkar en hel del. Det tror jag hade funkat mycket bättre för dig.

Jag skulle ha skaffat en dalmatiner om det inte hade varit så himla svårt för mig att hitta valp när jag sökte samt otur med dåliga uppfödare som jag kunde undvika tack vare min kontakt, så jag var helt inne på dem innan min curly flyttade in.

Hon jag pratade jäääättemycket dalmatiner med innan vi pratade curly har superbra koll på bra och dåliga uppfödare, olika kombinationer och hundar och är uppfödare själv! Hon har en hel del matnyttig information och kan säkert hjälpa dig komma fram till om en dalmatiner är något för dig eller inte.

Här är hennes uppfödarsida. Pröva att skicka ett meddelande där. Om du inte får något svar kan jag försöka nå henne via mejl. https://www.kopahund.se/#/uppfodare/20160013

Det ryktas att dalmatiner är väldigt skarpa och rentav lömska, men det tycker jag kan förklaras av uppfödare och oansvarig avel. Det blev tyvärr en riktig boom för dalmatiner i och med de populära Disneyfilmerna 101 dalmatiner och då avlades det på allt, även helt olämpliga individer.

Däremot så verkar det finnas en stor variation mellan individer där vissa kan vara väldigt skarpa med mycket vakt, men de allra flesta tror jag är mer sociala och öppna med mindre vakt i sig. Det kan se ganska så olika ut mellan uppfödare vad gäller andra egenskaper. De är även vad jag vill minnas mer bundna till en person.

Tyvärr är det ganska så omöjligt att hitta en större reserverad hund som inte kräver MYCKET. Tro mig, jag har fått kompromissa på den biten för att överhuvudtaget kunna ha något att välja mellan.

Edit: Jag är också nyfiken på varför du vill ha vakt och hur du förväntar dig att hunden ska uttrycka denna egenskap. Det finns ju mycket stora gårdshundar såsom pyreneisk mastiff och newfoundland som är både mjuka och har vakt i sig. Kanske något att kika vidare på?

#3 Ska kolla på Dalmatiner!

Varför jag vill ha vakt är för att jag kommer bo på landet. Em hund som säger till när någon kommer och så, vilket nog många hundar gör. Dessutom vill jag ha en hund som i viss mån hade agerat vid till exempel någon som hotar eller attackerar. Hunden behöver inte döda personen men morra och skälla skulle uppskattas. Helt enkelt för att jag vill bara, för att det spelar roll för mig, helt varför vet jag inte/kan inte förklara.

En gårdshund skulle väl egentligen passa mig men de är för stora tycker jag. De lever inte så länge vad jag vet har inte kollat så mycket på detta. Är dessutom inte den största själv och vill kunna hålla emot om en hund drar mycket, och inte förlita mig på att hunden kommer lyssna. För vad händer om den blir rädd och drar iväg, eller att jag inte hinner reagera och den drar iväg.

Dalmatiner är extremt krävande hundar dock… De är kända för att vara jättesvåra att träna och kräver väldigt mycket tålamod.

Allt jag har hört om dem har varit negativt, en bekant till mig hade en och aldrig igen skulle hon ha dalmatiner, hon bor på en hästgård och har såhär 6st hästar så hon är en person som ändå vet att djur kräver arbete.

När jag läser dina andra trådar ser jag att du har varit inne på såpass olika spår att jag tror att det viktigaste för dig är att veta vad du vill ha innan du funderar på att ens skaffa en hund. Om labradorer var för energiska, då kommer dalmatiner absolut inte passa.

Låna hem hundar av olika slag, kanske annonsera om att passa hundar eller vara dagmatte/daghusse. Känn på hur olika hundar är. Sen kanske du kan fundera på vad du söker i en hund 🙂

Reserverade hundar och hundar med mycket vakt kan bli farliga i fel händer, särskilt när de är större. Nästan alla hundar larmar om någon kommer in på gården, det gör min egna labrador också. Även om han älskar alla människor så kommer en inbrottstjuv inte veta det. De kommer bara se en stor och svart hund stå och skälla, de kommer inte ta några chanser för att se om hunden är snäll.

PS Jag bor på en gård så jag förstår din oro om säkerhet. Vi har skyltar som varnar för hunden och sedan de sattes upp har ingen försökt något hos oss

#4 Aha, jag förstår! Jag tycker också att det känns tryggt med en stor hund och för mig räcker det faktiskt att den är just stor. Det bidrar absolut till att jag också vill ha stora hundar.

Min curly ser väldigt vänlig och söt ut även enligt många hundrädda men han fungerar väldigt avskräckande när han skäller inifrån lägenheten, så bara ett rejält skall gör mycket. De flesta stora hundar är avskräckande bara för sin storlek oavsett hur fromma de är. Det var inte ovanligt för gäng eller andra människor att vika undan när vi kom gående trots att Knut inte brydde sig ett dugg och gick snällt med mig.

Håller med Flodbis om att en tjuv inte vet om hunden är snäll och det krävs mycket skinn på näsan för att testa.

Jag tror att det blir svårt att hitta en hund med pondus utan att det är antingen en större gårdshund som nämnda eller en ras med mycket skärpa och jävlar anamma såsom en brukshund. Du lär få kompromissa där. Man får liksom det man ger och kan inte räkna med de här egenskaperna utan att betala med sin tid och engagemang. Ingenting mot dig, dock! Det är något jag fick lära mig eftersom jag ville ha allt och var en perfektionist. Kompromissa, kompromissa.

Jag tror att ditt bästa val för en hund som vaktar och är stor utan att kräva massor är, igen, de stora gårdshundarna. Om det är de friskare raserna så brukar de leva iallafall en 10 år. 10-12 år gäller för curly så det är ingen skillnad att tala om heller. Tyvärr lever större raser helt enkelt inte lika länge som de mindre. Sedan får man såklart se till att hitta en uppfödare som hälsotestar och avlar hållbart.

Gällande att hålla kopplet så är det en vettig sak att tänka på, men jag tror mer att det handlar om att ha en lämplig individ som är mjuk och miljöfast med hög retningströskel så att den inte sticker iväg. Sedan så kanske en äldre hund är ett alternativ för dig? Då vet du hur den är i kopplet och temperamentet redan. Då kan du ha hunden på prov också, som Flodbis har skrapat lite på.

Titta bara på uppfödarna för de storstora hundarna - de brukar vara äldre par som går ut med både 3 och 4 stycken åt gången! Eller alla normalbyggda hundtjejer med rottisar eller andra brukshundar, ibland till och med två.

Min curly är ganska liten och nätt för att vara hane (64 cm hög) men han är skitstark och viljestark. Det finns bara en annan person jag litar på med att kunna hålla honom eftersom man måste hänga med eller vara riktigt stark och orubblig. En 60 kilos mild hund skulle jag säga är mycket behagligare än en 20 kilos skarp och viljestark hund som kastar sig hit och dit för minsta grej.

Släpp inte de potentiella raserna utan att kolla på dem ordentligt, tycker jag.

#5 Där håller jag inte med. Var det bara denna personen du kände med dalmatiner? Bara en neutral fråga för jag har ingen aning! Jag gick nämligen på utställning där jag pratade med två olika uppfödare och mejlade säkert 5 stycken totalt plus hade min kontakt.

Alla sa att de skulle vara nöjda med någon timmes motion per dag (där är jag tveksam för jag tycker att det är för lite för 95% av alla hundar), att leta efter maten på gräsmattan räcker och att de gör allt för en köttbulle för att de har ett stort matintresse.

Jag tycker att dalmatiner är en ras med ett rykte som liknar belgarnas, specifikt tervueren och groenendael. Hälften säger att de är katastrofala med nerverna på utsidan, hugger oprovocerat och är extremt lömska och farliga. Den andra halvan har mycket goda erfarenheter och beskriver dem som extremt stabila och träningsbara med goda resultat i olika grenar utan att de kräver oproportionerligt mycket.

Därför har jag själv bestämt mig för att faktiskt kolla vidare på dem och inte ta den negativa halvan som en 100% sanning även om det var lätt för mig att göra det först. Jag tror på att det finns vettiga uppfödare som är mån om att få fram just mentalt stabila individer som kan leverera en bra individ till mig.

För att ta ett exempel som kanske ligger dig närmre hjärtat. Tänk hur uppdelad schäfern är. Katastrofala, farliga, sjuka gaphalsar som är utom kontroll tycker vissa. Allt man letar efter i en hund som kan prestera enligt andra.

Jag trodde att schäfrar var katastrofala gaphalsar eftersom majoriteten sa det, men har också där fått inse att det faktiskt finns många schäfrar som är ett bra val för mig. Jag har fått släppa min aversion och hamnat på ett "kanske".

Däremot så håller jag med om att det absolut finns dålig avel och katastrofala individer även inom dalmatiner, absolut. Det jag har hört har handlat om stress, rädslor och rejält med skärpa men de flesta är vad jag vet inte alls så. Det är inte en så stor ras heller så jag kan tänka mig att de dåliga lätt ruckar på ryktet, vilket kanske inte sker lika lätt inom en så populär ras som labbe.

Så helt enkelt: Jag vet att du är vettig och vet allt detta redan, Flodbis! Jag förstår avsmaken efter att ha hört så dåliga erfarenheter dock.

Det är bäst att man undersöker saken själv när det är delade åsikter om en ras. Jag har hört lika mycket bra som dåligt om dalmatiner av vanligt folk, skulle jag säga. Det dåliga har mest varit ifrån de som "känner någon". Precis som med sjukdomar och hälsa kan mentaliteten skilja sig enormt mellan uppfödare.

Därför har jag också tipsat TS om en kontakt som jag har pratat så himla mycket med på ett väldigt ärligt vis. Hon har inte brett på med att dalmatiner minsann inte har några problem utan rentav avrått mig ifrån kullar jag har väntat på för att hon har träffat rädda valpar ifrån samma uppfödare, så därför är hon en bra kandidat att diskutera och undersöka med, vilket man alltid ska göra med någon som kan prata om både bra och dåliga delar.

Håller igen med Flodbis om att du ska försöka ta reda på vad du vill ha i en hund. Försök även att placera vad olika egenskaper betyder för att se om det faktiskt är lämpligt att ha i ditt hundliv. En hund med vakt kanske inte litar på andra människor - kanske ett problem om den ska vara med på jobbet eller vistas i stadsmiljö? En reserverad hund kanske inte är alls intresserad av dina vänner, familj eller partner - det kanske blir ett väldigt tråkigt socialt liv för dig om hunden inte vill vara med?

Hoppas att det inte blir för rörigt!

Hund blir det inte på länge. Vi snackar minst några år. Det kan dröja rejält så det är därför jag är inne på olika spår. Jag kollar helt enkelt bara runt på massa olika raser. Jag kollar runt så olika för att jag vill veta vad jag vill ha, vilket jag börjar få en större uppfattning av.

Ska kolla på de större raserna iallafall då. Det kanske är så att det funkar ändå, jag älskar ju egentligen superstora hundar :). De är ju mycket att ta i, och mysa med.

Anledningen till att jag tycker att tex labben är för energisk är för att jag vill orka under vardagar också. För då hinner jag inte riktigt, ingen kvällsmänniska direkt.

Dessutom vilken grupp ska jag kolla på om jag letar efter de större gårds hundarna?

#7: Hmm Ja, du kanske har rätt att jag alldeles för snabbt hoppar på "avsmaken" så att säga, men med tanke på att TS verkar väldigt osäker på vad hen ville ha så vet jag inte om det är en hund man bör satsa på om man inte vet vad man ger sig in på 🙂 Nu säger jag satsa på som att ställa sig in på att "denna vill jag minsann ha" och skapa en förväntning. Det är ju aldrig fel att kolla runt, känna in raser, prata med olika uppfödare och tänka "potentiell kandidat"

Jag har också hört det där med bra och dåliga dalmatiner, känns som det är 50/50, antingen får du en kaosig individ eller så får du en vettig hund. Det känns som ett lotteri. Av vad jag uppfattat, men jag kan ha fel, så upplever jag det som att de ändå är rätt svåra att träna, alltså lyssnar inte lika väl och har rätt stor egen vilja. Har läst om folk som haft väldigt svårt med vardagsträningen, väldigt basala saker, men det kan också ha handlat om att fel personer skaffat sig dem. Jag har faktiskt ingen aning.

Min information kommer ju mest från denna personen men också av allt jag har kommit förbi på nätet har varit rätt så negativt. Dock så är det väl så internet fungerar, man får mest höra det negativa. Kollar man verkligen upp raser i förhand, engagerar sig och undviker oseriös uppfödare så kan man nog hitta vettiga individer inom de flesta raser tänker jag 😀 Du verkar ändå ha rätt bra koll eftersom du verkligen läser på så jag ber om ursäkt om jag var lite för negativ. Jag är väl mest orolig när rasen är så dividerat och man kanske inte kan garantera vad man får i slutet av kopplet. Schäfrar och belgare är ändå raser man bara brukar rekommendera för bruksmänniskor och erfarna hundmänniskor.

#8: Jaha då förstår jag! Det är ju bra att vara ute i god tid och fundera, då förstår jag dig bättre! 😀

Vad menar du med att orka under vardagar? Jag förstod inte riktigt den meningen haha.

Vad är den minsta storleken du kan tänka dig på en hund?

#9: Grupp 2 borde det väl vara tror jag, om vi tänker på samma sorts hundar 😀

#11 Är en så kallad ”morgonmänniska”. När det är helg har jag möjlighet att vara ute från morgonen och sen komma hem cirka 3 på kvällen, ofta senare. Under vardagar kommer man ju redan hem vid fem då är jag lite tröttare och kanske inte orkar motionera mer än 1-2 h med en hund + mental aktivering. Redan då är väl klockan runt 7. Runt 8 vill jag chilla i soffan och sen lägga mig tidigt.