#0: Vad menar du!?
Det är väl klart att man ska stå som ägare om man är den som köpt hunden!?
Vem ska annars stå som ägare.

Äganderätten beror ju på vem som köpt hunden och vem som skriver sig som ägare.
Man kan bara vara en ägare på en hund och inte flera st!?
Även om man i fantasin kanske delar hund med sin partner så räknas bara en av dom som ägaren pä riktigt.
Och ägaren står i registret.

Står du inte med där så kan du å andra sidan vara säker på att du inte är en hundägare.
Hittar du inte dig själv där så äger du ingen hund helt enkelt.
Svårare blir det inte!

#1: i ett par som skaffar hund står en som ägare, och den andra kan ha betalt. Då är det inte en registrering i jbv som är avgörande. Det är vem som betalt och står på eventuellt kontrakt.

Registret är åter igen inte bevis i sådana situationer.

Om man köper en omplacering som står registrerad på förra ägaren och inte ändrar i jbv, då är man juridiskt sett ägaren ändå. För du har köpt hunden. Även om det går 10 år och förra ägaren står kvar, så är det den nya som är ägaren.

#2: Precis! Jag insåg faktiskt flera år efter att jag köpt henne att jag inte ändrat ägarregistreringen på Nikka, hon stod fortfarande på sin uppfödare/förra ägare hos Jordbruksverket. (Däremot hade jag ändrat i SKKs register).
Om det av någon anledning hade blivit en tvist mellan uppfödaren och mig så hade ägarregistreringen inte haft någon juridisk betydelse eftersom jag hade ett köpekontrakt.
(Givetvis bör man hålla ägarregistret uppdaterat men om Nikka hade sprungit bort, blivit hittad av polisen som då kontaktat tidigare ägare så hade de knappast sagt "Nä, Nikka har vi sålt, vi skiter i henne" utan genast kontaktat mig.)

Tänk på att alltid skriva köpe/överlåtelseavtal vid byte av ägare till hund!

#3: ja precis. Bra uppmaning :)

Min ena hund har jag inget riktigt kontrakt på annat än ett som står att när jag betalat hela summan övergår han till min ägo, signerad av både mig och den förra ägaren. Vi hade en prövotid innan jag betalade hela summan, vilket jag gjort. Gills egenskrivna kontrakt?

Hur vore det med hundar man fått gratis? Förra hunden var en sådan.

Känns jättesvårt att bevisa att man betalat för en hund om det skett med kontanter, vilket jag betalade när jag köpte min labbe (då hade vi köpekontrakt däremot)

Så jag gissar på om man betalat med kontanter, inte har ett kontrakt, så går det inte bevisa att du är ägaren även om du står som ägare på registret? Jag tycker det låter väldigt konstigt

#5: även gratis omplacering ska man skriva överlåtelseavtal om. Alltid vid djur och byte av ägare.

I ditt fall finns det ju ingen som kan hävda att det är deras hund, eller?

Du kan ju bevisa genom att visa att du gett foder, vaccinerat, osv samt visa bilder på hunden. Kanske till och med sms eller liknande var ni pratar om omplacering innan du tig henne.

#2: Jag förstår inte vad du menar riktigt!?
Menar du att den som betalar för hunden i ett förhållande står som ägare på hunden automatiskt för att hen har betalat eller!?
Det stämmer inte!
Jag har alltid stått som ägare på alla våra hundar vare sig det är min man som har betalat för valpen eller om det har varit jag som betalat för valpen till uppfödaren.
Uppfödaren skriver inte automatiskt upp den som betalar som ägare.
Dom skriver upp den som skriver under ägarbeviset man får när man köper hund.

Sen skickar uppfödaren in dessa uppgifter till jbv.
Fast det är inte avgörande att uppfödaren registrerar sin valpköpare i jbf för att man ska stå som ägare.
För gör inte uppfödaren det så kan man registrera hunden där själv.
Vilket också funkar om man har papper på ägarbevis.
Den som står på ägarbeviset är ägaren.
Vem som än har betalat.

#7: Om jag uppfattat det rätt menar hon att lagligt talat är det den som betalat för hunden som äger hunden, skk och jbv register är inga bevis om ägarskap i lagens ögon utan finns endast för att underlätta för bortsprungna hundar. Skulle din man ha betalat för din hund, hunden stod i ditt namn och sedan skiljdes ni så hade han lagligt varit den som ägt hunden (om jag uppfattat detta rätt och allt detta stämmer)

#6: Ja alltså det var hunden vi fick för många, många, år sen som var en gratis omplacering som ägaren ville bli av med och tänkte alltså skjuta honom med sitt gevär. Mannen var inte tillräckligt brydd för att skriva något kontrakt utan ville bara bli av med hunden så snabbt som möjligt. Nu lever hunden inte längre, och eftersom vi aldrig betalade för honom, så antar jag att vi aldrig ägde honom i lagens mening?

Min nuvarande som jag fick omplacerat till mig hade ju det egenskrivna dokumentet som är signerat av både jag och fd ägaren men inget officiellt köpekontrakt. Jag har dock banktransaktioner som jag kan visa, de borde väl gillas? Det är ju sant, jag har ju också smsen om hans omplacering, veterinärintyg, foder, samt bilder som du själv säger

#5: Egenskrivna kontrakt gills inte som ägarbevis.
Varken när det gäller hundar, hus eller annat.

Jo ägarregistret är visst bevis på vem som äger hunden.
Det är därför det finns först o främst o inte för att hitta bortsprungna hundar.

Det är det bevis dom har på hundar som är chippade/märkta och registrerade.

Sen Hur sjutton ska jbv veta om det var min man som betalade eller om det var jag!?
😅
Vi har bara betalat kontant direkt till uppfödaren..
Det enda jbf vet är vem som stått/ står skriven som ägare.

#9: Jag säger varken det ena eller det andra, jag förklarade bara som jag uppfattade TS. Har själv ingen aning om vad som stämmer. Såklart är alla mina vovvar skrivna på mig både på skk och jbv men skulle det visa sig att det inte räknas som bevis för ägarskap enligt lagen så har jag både egenskrivet kontrakt samt banktransaktioner

#7: Äganderätten till hunden avgörs i första hand av vem som köpt hunden. Om du ensam köpt hunden anses alltså du vara ägare till hunden. Om du också sedan ensam har stått för alla hundens alla kostnader så väger även detta in för att du ensam ska ses som ägare.

Registret är alltså inte ett bevis på äganderätten juridiskt sett om det finns omständigheter som nämnt.

#9: Vad en tvist är det ju upp till er att bevisa vem som betalt och står på köpeavtal.

Hundar räknas som varor och därför är registret inte bevis i fall var det finns köpeavtal och bevis på att någon annan betalt. Som sagt kan vem som som har tillgång till en hunds id nummer registrera en hund på sig, registret är ingen tillförlitlig sådan. Givetvis är det därför inte bevis så sett.

#9: jordbruksverket struntar i vem som betalt. Det är inte dom som avgör äganderätt vid en tvist.

Det är civilrättsligt man bedömer sådant.

Köpeavtal är giltigt även mellan privatpersoner.

#11: Det där stämmer ju inte alls!

Det är den som skriver under Ägarbeviset/ kontraktet hos uppfödaren som står som ägaren hos både ssk och jbv!

Vem som betalar för valpen, maten och veterinärkostnader spelar ingen roll alls.

#12: Så du menar att det inte är bevis nog att jag är ägaren till en hund jag står som.ägare på, som bor hemma hos oss.
Som har exakt SAMMA nr i sitt chip, som det står på jbv sida?🤔
Menar du att chipnumret ljuger eller!?

Jag har inte arbetat som jurist inom detta område, men jag har en juristexamen och min uppfattning från studierna är detta:

Hundar (och andra husdjur) anses juridiskt sett vara som vilken lös egendom som helst, alltså som exempelvis en soffa eller en bil. Det finns några undantag (tex att man har tillsyn över hundar men inte soffor, då soffor sällan går runt och biter folk på egen hand) men "vem är ägare till hunden?" bedöms på samma sätt juridiskt som "vem är ägare till soffan?".

Vem som är ägare till en fastighet/fast egendom ("hus") är däremot inte samma sak. Köp av fast egendom har lite specialregler och fungerar inte lika som köp av lös egendom.

För köp av en hund finns därför inga så kallade formkrav, det måste inte ske på något speciellt sätt. Ett skriftligt avtal måste inte se ut på något särskilt sätt och det måste inte ens finnas ett skriftligt avtal.
Man kan även få en hund som gåva. För gåvor gäller att man faktiskt måste ha fått saken/hunden för att det ska vara fullbordat. Att någon säger att "Du får min hund" är alltså i regel inte tillräckligt för att ägandet ska gå över, om personen behåller hunden hos sig.

Optimalt är förstås att skriva ett skriftligt avtal som signeras av båda parterna, oavsett om man får hunden gratis eller ska betala för den. Helst ska det tydligt framgå när ägandet ska gå över. Är det nu direkt, när hunden hämtas imorgon eller när köpesumman är helt betald? Om det inte är nu direkt så är det väldigt bra att skriva något när ägandet faktiskt går över också. Om inte ett direkt avtal, så kanske man åtminstone kan skicka iväg ett sms till tidigare ägaren och be den bekräfta att allting är klart nu och att köpet gått igenom.
Men man måste inte följa en utskriven mall, ett avtal man skrivit på egen hand på ett löst papper är lika giltigt så länge det innehåller rätt information och är signerat. Ett muntligt avtal är också i sig lika giltigt, men mycket svårare att bevisa.

Men i verkliga världen gör man ju inte alltid det mest optimala. Om det då blir tvist i domstol kommer de få avgöra vem som har "bäst rätt" till hunden. Man kommer då kolla på alla omständigheter kring hunden. Att någon står som ägare hos Jordbruksverket kan vara en omständighet, men den avgör inte ensam. Finns det några avtal om köp, gåva, lån, fodervärd och vad säger de, finns det kommunikation mellan parterna och vad tyder det på, vem har faktiskt hunden hos sig och vem står för kostnaderna? Finns någon polisanmälan om stöld eller annat brott?
Sen kan det även bero lite på vad tvisten gäller, det blir lite olika regler och beviskrav beroende på vem som kräver vad och vilken typ av process man startar.

Jag hittar tyvärr inga superrelevanta rättsfall. Det närmsta jag hittar är en situation där person A säger att hon lånat ut en hund till en person, medan person B anser att hunden överlåtits (bytt ägare). Person A har krävt handräckning av Kronofogden, alltså att de ska se till att hon får tillbaka hunden, och det är hon som har bevisbördan vilket domstolen ansåg att hon inte uppfyllt. De har främst kollat på avtalet som finns emellan parterna. I domen tas det inte upp alls vem som var registrerad ägare, men det kan vara för att ingen part tagit upp det (jag är även osäker på hur det såg ut med registret 2007?)

Domen finns här om någon är nyfiken: https://lagen.nu/dom/nja/2008s774

#14: Den som skriver på köpekontraktet hamnar inte automatiskt varesig på jbv eller i skk.

Skk ägaröndring kan antingen uppfödare eller köparen skicka in, jbv registrerar man själv hunden i.

Men har du skrivit på köpekontraktet är du ju ägaren. Så jag vet inte vad du säger emot nu.

Det jag har skrivit stämmer. Du kanske missförstår något jag har skrivit. Köpekontrakt och/eller att betalning har skett vid köpet är det som juridiskt sett visar vem ägaren är om tex 2 från samma hushåll går isär och båda säger att det är deras hund.

Jbv ägarregister är och har hela tiden varit för att kunna hitta var en hund hör hemma fort. Det har aldrig varit ett register som -garanterar- att det är faktiska ägaren till hunden, eftersom det är omöjligt.

Så det är bara att se till att man själv skriver på köpekontrakt/avtal och registrerar den på sig själv så är allt som det ska.

#7: Uppfödaren skickar inte in uppgifterna till JBV, det måste du göra själv. Däremot skickar uppfödaren in ägarregistreringen till SKK.