Old Smugglers Spectacular Bid. "Chevy"

Bearded Collie på 8 månader. Han skall gå vidare i avel om alla hälsotester ser bra ut. Jag ställer ut honom, jag kör specialsök och viltspår. Han skall BPH testas när han har fyllt 1 år.
Vill gärna prova på att valla med honom om tillfälle kommer.

Jag har haft honom sedan han var 8 veckor gammal

Troll

Långhårig Chihuahua. 2,5 år. Ej stamtavla.
Jag har haft Troll sedan han var 14 veckor, fick honom i 50 års present av maken och barnen. Jag mådde riktigt dåligt psykiskt vid den perioden, så Troll gjorde väldigt mycket för mig då, jag kan nog säga att det är tack vare honom som jag reste mig från den djupa depression och utmattning jag var i just då 🥰

Jag kör specialsök och spår med Troll, han gillar att jobba och följer gärna med på långa promenader

Newina's Amor

Amor eller Morr som han också kallas är min Australian shepherd. Han fyller 8 i december och är en kastrat.
Han är min första hund och i hans yngre år testade vi på lite av varje, han är grundtränad i vallning med ett godkänt NHAT och kan grunderna i både nosework och agility. Han gjorde även några försök i utställningsringen som unghund.
Nu mer bor han främst hos morföräldrarna, han har alltid varit en känslig själ och när mina mentala spöken blev värre så blev även hans. Så det var snällast mot oss båda att han bor där heltid och jag lånar hem honom, de hade ändå honom normalt sett när jag var på jobbet så omställningen blev minimal.

Eftersom du först berättade om en äldre hund i din TS som du har haft och senare om en hund du har nu..
Så undrar jag om du menar att vi enbart ska berätta om dom hundar vi har nu..
Eller/och ska vi också berätta om hundar vi har haft!? 🤔😄

#1: Förresten så var den där bilden på din beardis KUSLIGT lik våran Beardis..Alltså han ser ju precis ut som vår beardis i ansiktet.
Ok dom är släkt, så kanske därför eller så ser alla beardisar så där söta ut..❤️😄

Jag har Monti som blev 4 i somras. Han är en kastrerad galgo espanol som blev räddad av ett rescue när jägaren inte tyckte han dög till jakt mer. Han var bott i sitt första och föralltidhem här i 2,5 år ungefär nu. 28 kilo nu. 23 när han kom. Helt fantastiskt mjuk och vänlig mot både människor och djur. Men även känslig och rädd för människor som är högljudda, som beter sig stressigt, är påverkade eller går bakom oss. Sparkcyklar och cyklar i rörelse är jätteläskigt.

Han förstår hundspråk väldigt bra och backar direkt en hund säger till, även om det är den minsta vavvan. Hundar som är för på blir han osäker på och flyr undan. Han är lite för snäll och borde säga ifrån ibland, så matte hade sluppit och andra hundarna förstod att han inte vill.

Sen har vi fertila whippeten Nestor som blir 2 år i mitten av november, han väger 17kilo. Han var 10 veckor när han flyttade hit. Han var jäklig mot Monti när han hade valptänderna och var på honom hela tiden. Monti sa aldrig ifrån utan matte fick ständigt vara på och stoppa lillen som gav rivsår överallt på storebror. Nestor visade sig samtidigt vara en myspropp som gärna låg på, under eller tätt intill storebror och på nätterna trängs båda två med mig under täcket.

Nestor är reaktiv mot främmande hundar i koppel, men funkar bra lös i hundhägn. Han förstår Dick inte hundspråk utan fortsätter leka även när någon säger att den inte vill. Han förstår inte heller att man inte kan springa rakt in i eller över mindre hundar, så matte har hjärtat i halsgropen när småhundar börjar springa och Nestor börjar jaga efter. De vi träffar flera gånger i veckan har lärt sig att kasta sig själv på marken när Nestor kommer rusande så han flyger över dom. Nya hundar snurrar runt på marken när han springer över dom, och matte undrar när första skadan kommer. Och matte blir lite irriterad när småhundsägare inte har lite koll på sina hundar så dom springer ut mitt framför vinthundar som är mitt uppe i rusningar i väldigt hög hastighet

Dom älskar att leka med varandra och springer alldeles för fort för sitt eget bästa. Dom går bra i koppel så länge det inte springer en kanin eller katt inom synhåll. Ser dom sådana blir dom helt galna och man ser jakten dom är avlade för att älska. De går alltså alltid kopplade och får springa lös i hunghägn ungefär varannan dag, mellan 1 och 2 timmar. Alltid med sina hundkompisar.

Galgon är en riktig fryspelle och avskyr regn. Whippeten är lite tåligare. Whippeyen kräver mer stimulans för att inte få zoomiesar i kopplet, så han kör vi parkour med. Galgon nöjer sig med att få springa i hägn och gå promenader och vägrar hoppa upp på stenar eller annat.

Med dessa 2 sover man riktigt dåligt på nätterna, man får inte plats under sitt täcke, man blir riven av deras klor när de byter ställning, man får putta dem åt sidan sjuttioelva gånger per natt för att inte trilla ur 180sängen. Den metern matte skulle önska att hon fick använda av sängen blir mindre och mindre under natten för hundarna saknar förståelse kring personligt space och bara måste flytta sig så nära det går om hon rör sig. Whippeten ställer sig även och river på matte om han kommit utanför täcket , river till dess att hon lyfter upp en öppning så han kan komma in under det igen.

Trots irritation varje natt skulle jag aldrig byta bort den närheten. Att få sådan närhet är underbart och värd att vakna 50 gånger per natt. Att vakna och se hur dom sover gott och njuter i alla möjliga ställningar och själv ligga halvt utanför ofta med en rumpa bredvid på huvudkudden gör mig varm i hjärtat och morgonmys är bästa starten på dagen.

Detta är Bosse och han är en kastrerad hane av rasen staffordshire bullterrier. Har ingen stamtavla då färgen inte är godkänd på rasen. Han är född i maj -23 och kom till oss som omplacering under valborg. I november -23 fick vår gammeltik somna in och året innan det gammelhanen, båda runt 12 år. Då våra tidigare två också var staffar kändes det relativt självklart att även nästa skulle bli en staff, dock blev det lite tidigare än vad vi först tänkt. Tanken var att skaffa oss en tikvalp ev till nästa sommar, men ödet ville annorlunda. Sprang på Bosse och hans dåvarande ägare inne på vår lokala second hand-butik och blev totalt förälskad i honom. När jag sedan kort därefter såg att han låg ute för omplacering var valet enkelt.

Bosse är inte uppvuxen med smådjur och eftersom jag har kaniner har detta varit ett träningsmoment sedan dag 1 - man får inte jaga kompisarna! Han kan fortfarande inte till 100% låta bli att försöka busa genom gallret, men det har blivit ljusår bättre jämfört med när han kom hit. Tonåring som han är så håller han på och förfinar sin selektiva hörsel. Trots detta är han ändå en ganska lätt kille att ha att göra med och vi är väldigt tacksamma över att ha honom i våra liv. Min mentala hälsa dippade lite efter älsklingstiken fick somna in, men märker hur jag mår mycket bättre nu sedan Bosse flyttade hit. Förhoppningsvis får vi ha honom i våra liv minst lika länge som vi fick ha våra tidigare hundar, då har vi minst 10 år tillsammans att se fram emot!

#7: hur menar du att han är oreggad pga sin färg? Även felfärgadevalpar i en kull födda av reggade föräldrar registreras med övriga i kullen.

#8: Nu vet inte jag hur det ser ut inom rasen, i mitt huvud är det också så det borde blivit. De få jag sett med hans färg som varit reggade har varit det under en annan färg än vad de egentligen är, ex "svart med vitt" av någon anledning. I det här fallet förstod jag det som att uppfödaren valde att inte regga kullen då majoriteten var tan med vitt. Han är som sagt omplacering och vi är hans 3e hem, så jag har inte haft någon kontakt med uppfödaren i sig och vet inte hur resonemanget gick.

#9: hur som helst. Härligt att det blev en så lyckad omplacering när du verkligen behövde det :)

Wild Angel Helmis Kaspar "Sajko"

Sajko, även kallad pico eller picosen ör min absolut första Chihuahua, han blir 4 i december, innan Sajko, som kom till mig av en slump som ung omplacering där föredetta ägarna hade varit rädd för han, så hatade jag chihuahuor.
Sajko hade alltså fått bestämma, han var VIDRIG, han bet, morrade, hotade, gjorde utfall osv, folk ville inte gärna hantera honom om man säger så.
Det var hemskt ett tag och man oroade sig för syskonen och så vidare, men han var billigare och min Xerox behövde en kompis då vi hade flyttat rätt nyligen så det vara bara jag Xerox och katterna. Var sp illa att jag inte riktigt vågade hälsa på min familj för jag var rädd att hunden skulle bita/skada nått syskon, men efter mycket om och men så fick jag ordning på honom, och nu är han helt underbar, så underbar att jag inte känner att jag kommer kunna vara utan vavvor xD från att hata vavvor innan Sajko till att behöva mina små.

Sajko är en egensinnig hane, han väljer sina människor, och resten är rent utsagt ignorerade xD han är fantastiskt fin och snäll, skäller knappt på promenader ignorerar andra hundar och människor vid promenader, larmar dock inne om folk går i dörren, snäll, vänlig, förstående och superfin, så bra temperament att Jan varit en far förut ich ska även få bli pappa till en av mina tikar, så jag kan behålla en valpis 💜

Sajko tycker inte om varken träning eller utställning så han är en renodlad sällskapskille, han är inte ens förtjust i att gå ut, trivs bäst inne i nåns knä förnatr bli kliad på magen xD också därför jag vill ha en valpis efter han, han är otroligt fin och skulle gå fantastiskt på utställning, men nackdelen ör att han inte gillar det xD

Norrbostintans Gina "Maara"

Maara är min första tik som jag haft från valpstadiet av någon ras, vi har alltid haft omplaceringstikar förut, och faktiskt endast 3 st, min hjärtehund, hennes mor och Pepsi

Maara är nu ca 10 månader och hur snäll som helst hon gpr i princip alltid lös, hon är följsam och är med på allt matte vill, vi håller just nu på med utställning, specialsök med röd Kong ich jag är sugen på att köra agility igen.
Naara ör också hon som följer med mig nästan överallt som stöd, mattes lilla ESD/MSD vad man föredrar, hon är just nu i spökåldern, men när hon har gått ur den så hoppas jag kunna faktiskt utbilda henne till assistanshund =)

Bild av Marcus Sandell hundfoto, har tillåtelse att använda den.

Norrbostintans Gunla "Dieva"

Dieva är Maaras kullsyster, hon flyttade hit när hon var ca 7 månader, uppfödaren hade inte fått henne såld, och sen så var det väl tankar hit ich dit om hon kanske skulle behålla henne, men det vart ändå att hon flyttade hit 💜

Dieva är lite mer osäker, då uppfödarna är lite äldre ich han är inte helt frisk sp det blir inte att dom tar sig ut så mycket, därför är Dieva inte lika socialtränad som Maara, det plus spökåldern gör att hon tycker andra hundar är väldigt läskiga, men det går framåt här med nu springer hon inte för livet och skäller nör hon ser en hund, utan hon kan fortsätta framåt ich det går att få henne att lugna sig.

Dieva säger själv att hon är mer människa än hund, hon älskar människor, oavsett vem det är, brukar säga att Dieva skulle vem som helst kunna sno, hon nöjer sig med en klappade hand så byter hon ägare xD hon är alltså inte en enmanshund som mina andra.
Dieva älskar dock att ligga i nacken på folk, det är bästa platsen sen andra bästa platsen är att ligga på huvudkudden med en människas huvud, hon gör ett extremt gulligt ljud när hon är glad eller vill ha uppmärksamhet, set brukar vi stötta för vi hoppas att hon aldrig slutar med det xD

Dieva har däremot glömt bort vad öron används till och vet inte hur man lyssnar alls, därför får hon endast vara lös när syrran är med, hon är väldigt needy av son syster så kommer syrran så kommer Dieva

Det här är Lasse! ❤️🐾
Lasse är en cairnterrier, född i maj så han blev nyligen fem månader. Jag har haft honom sedan han var nio veckor, han är min sjunde hund och tredje cairn.

Lasse är en nästan ständigt glad liten hund och väldigt snäll. Han är förstås fortfarande valp men visar inte alls samma humör som många andra terriervalpar i den åldern.
Pigg och busig såklart men älskar att ligga och gosa. På morgnarna ska det mysas en stund innan man går upp och han ligger gärna i knät.
Än så länge gör vi inte så avancerade saker, vi tränar grundläggande grejer som kontakt, inkallning och att vara i stallet. (Där är det svåraste att inte "hjälpa till" med att sopa eller mocka…)
Jag har Lasse på foder så beroende på hur han utvecklas så kommer han att ställas ut/utvärderas/meriteras och användas i avel till ett par kullar om han är tillräckligt bra. Jag hoppas det, hans uppfödare letade länge efter en hane som kunde matcha hans mamma och som har lite andra linjer än vad som redan finns här.
Mina egna planer för honom är främst att få en aktiv kompis, en hund som funkar i vardagen, i stallet och att träna lite allt möjligt med. Agility, spår, sök, vem vet vad det blir? Roligt ska vi ha tillsammans i alla fall, Lasse Loppa och jag!