Några spontana tankar som inte är kritik utan värda att fundera över:

Om det vore möjligt rent praktiskt, skulle du vilja ha hund ändå? Om inte, skippa tanken. Hunden kommer ju först och främst att vara hund, i andra hand assistenthund så att säga.😉🙂

Hur ser det ut ekonomiskt? Det behöver du givetvis inte svara på men absolut en viktig aspekt i valet mellan valp och "färdig" hund.

Hur kunnig är du i att träna hund öht? Att få grunden bra med miljöträning, socialisering och så vidare, i synnerhet om du har problem med autism?
Jag kan tycka att det är skitjobbigt med en del av de bitarna just för att jag har svårt för dem själv. Det är ju där jag behöver hundens hjälp, och då kanske det kan vara svårt att få till på ett bra sätt även med kunnig hjälp? Det är bara en fundering från min sida.
(Av den anledningen väljer jag numera raser där mycket av de bitarna vanligtvis är "gratis".)

Åtminstone i Sverige är det vissa hälsokrav på hundarna. Är det raser som ingår i hälsoproblem för lederna så måste de vara friröntgade och så vidare. Finns det liknande krav där du bor så är det naturligtvis en större risk vid köp av valp.

Ytterligare ett alternativ kanske kunde vara en vuxen omplacering av passande ras, säg 1-2 år. Min första labbe hade till exempel varit perfekt till en sån uppgift och var två år när jag tog över henne. Friröntgad och utvärderad mentalt, stabil, miljötränad och det hade funkat att sätta i gång med mer riktad träning direkt.

#1: Tack för ditt svar! Du har formulerat det väl så jag skulle verkligen inte ha läst det som kritik även utan den kommentaren. Det är bra punkter. :)

Om det vore möjligt rent praktiskt skulle jag ända kunna tänka mig en hund. Djur hjälper mig något enormt och jag älskar att få arbeta med hundar och andra djur. Så en assistenthund vore ju inte enbart ett hjälpmedel utan naturligtvis mycket mer också en vän och del av vardagen och livet. Det är mest att jag ändå funderar på hur jag kan ha ett djur i mitt liv (utöver att vakta andras vid behov) och att en assistenthund råkar kunna underlätta många saker som jag kämpar med eller inte klarar utan hjälp. Och i vissa fall skulle det räcka att inte vara ensam. Att då just ha hunden bredvid mig. Medan i andra fall gäller det aktivt utförande av uppgifter.
Bland annat kan de ju tränas för att blocka andra så att man får nog plats (något både min partner och familj gör när jag är ute med dem men jag antingen måste på något vis bemästra själv eller undvika helt när jag är ensam). Utöver det även då saker så som leda bort en när man börjar få panik. Vara tygndtäcke vid panikattack. Och en hel del fler saker som skulle hjälpa mig att kunna göra fler saker själv och/eller klara situationer lättare som annars är för mycket. Jag blir liksom inte beroende av att jag måste ha med min partner eller familj vilket även underlättar för dem.
Jag gillar att vara ute i naturen och tycker om att göra mindre utflykter när jag är ledig/över helgen. Dessutom gillar jag att vara ute och röra på sig (samt att träning hjälper för att hålla ledvärken i schack till viss del). Så tankarna har ändå funnits kring hur jag kan ha en vän att hitta på saker med.

Ekonomiskt har jag pengarna att hålla ett husdjur och jag har pengar för att klara veterinärkostnader. I nödfall har jag även turen att ha föräldrar som har det bra ekonomiskt som alltid är villiga att ingripa vid behov (men pengarna ska enligt de "worst case" beräkningar jag gjort räcka utan dem).
Sedan är ju just där även frågan: Vad kostar utbildningen och tar försäkringen över? För en hund i sig har jag nog inkomst.

Jag har framförallt teoretisk kunnskap kring hundträning samt då lite erfarenhet av hundar jag vaktat (och fått hjälpa med träning just så som hundöten, etc.) samt släktingars hundar som jag fått tillbringa en del tid med. Men jag känner absolut att jag inte vill ta mig an ens en hund nu utan målet att den ska bli assistenthund utan att besöka kurser med hunden framförallt då i början. Mest för att man där både får det sociala men även någon som kan stötta en vid behov inom träningen och brukar kunna ha bra knep. Och livet för både mig och hunden blir bättre om man liksom "får till det rätt" från första början. Att hunden får en bra grund.

Sedan är det ju just miljöträning som om jag ska göra den själv kommer bli krävande. Visst kan jag nog ta mig igenom situationerna men senast därefter lär jag krascha. Och jag vet inte om jag vore då den ideala personen att träna vilken hund som helst just när det kommer till miljöträning. Så där kommer då fördelen med att en tränare redan skulle ha gjort grunden in.

Ja, hälsokrav finns här med. Både vad gäller kroppen och psyket på hunden. Är även för hundens skull att inte varje hund ens kan få bli assistenthund.

Absolut är vuxen omplacering något man säkert kan kolla in. Tänker där är det dock då bra om en tränare redan stöttar för att man ska finna en lämpad hund. De lär ju ha en del erfarenhet av "den rätta hunden". Men det är säkert något jag kan fundera på och även höra med föreningen om de kan stötta med att hitta en. Men vuxen hund skulle kunna funka. Så att ha koll på djurhem i trakten och deras utbud är nog inte heller helt fel.

Du gav mig en del andra bra saker att ta hänsyn till och fundera på.

Pratade med mina föräldrar om det hela. Just då det ju kan finnas gånger då de måste ta hand om hunden ifall det nu blir av. Så kände att bäst är ju att inkludera den från första början.
De är stöttande och tycker det kan vara värt att ta reda på mer kring det hela. Även de är medvetna om att det är en lång process.

2 år verkar utbildningen ta. Finns flera ställen i landet som utbildar autismhundar dock verkar det flesta vara att man utildar tillsammans med tränare. Ena har en där det är främst tränaren som utbildar, kostar naturligtvis därefter. Men jag vet inte heller vad av kostnaden som kan tas över, etc. Det är nog något jag lär vilja reda ut ganska så snart så att jag har koll där.

Det jag tänkte på med ekonomin är framför allt att en färdig hund är dyr. Här i Sverige kostar en assistanshund några hundratusen, lite beroende på inriktning. Ledarhundar ligger väl i en klass för sig antar jag, det är exceptionella krav som ställs på dem.

Om du siktar på en omplacering så tror jag inte att djurhem brukar ha så många bra kandidater, åtminstone inte om du vill få en okomplicerad hund som du kan börja träna med direkt.
Det har du större chans att hitta via uppfödare, rasklubbar och "diverse kontakter".

Jag vet inte om du har möjlighet att välja ras eller har några egna önskemål men naturligtvis spelar rasen stor roll för lämpligheten.
Jag vet att alla inte håller med mig men själv tycker jag att om man har vissa "sociala issues" själv så ska man inte ha en hund som är alltför avvaktande och reserverad.
Att den är helt ointresserad av folk kan vara ok men slår det över det minsta i osäkerhet - vilket det ofta gör - så får man lätt problem.
Enklare då att låta en "labradorglad" hund ta ansvar för den sociala biten vilket den mycket väl kan lära sig att göra på ett sansat vis.
En osäker hund + socialt obekväm ägare = det behövs betydligt mer träning för att hunden ska klara att ta ansvar för sådana situationer.

En färdig utbildad pskykisk hälsahund kostar ca 300 tusen kr i Sverige. I bara inköpspris. Sen tillkommer det säkert kostnader för försäkring, träning, osv.
Jag vet inte vad dom kostar där du bor, men dom är säkert inte mycket billigare.

Först och främst så hjälper väl en psykisk hälsahund till med att dämpa ångest och stress.
Genom att ge sällskap och trygghet.
Precis som vilken hund som helst kan göra.
Det behövs inte någon speciell utbildning för att en hund ska göra det.
Sen ville du ha en hund som höll människor borta / blockade människor eller!?
Ja det finns ju många raser som skulle kunna hålla människor borta utan någon träning alls..Jag har haft flera st.. Dock kanske dom inte är dom allra bästa assistanshundarna.😅
Sen att lära en hund när den tex ska leda bort dig eller liknade vid behov är kanske en annan sak.
Men det är inte omöjligt att lära en egen valp något utav det du skriver om.

Om du ska skaffa en valp eller en "färdig" utbildad hund beror väl dels på kostnaden. Har du råd själv eller kan du få hjälp med det genom något bidrag eller dylikt?
Och mer exakt vad du vill att hunden ska kunna göra för något?
En valp är ju mycket mer formbar än en vuxen hund.
Är det något som är svårt att träna själv som du vill att hunden ska kunna..Eller kan du träna det själv med en valp med hjälp av en tränare?

#6: En assistenthund får med på fler platser där jag har behov av stöd. Det är en av huvudanledningarna till varför jag och min terapeut är inne på dem spåren. Du får tänka på att det är lite mer än ångest och stress när man lever med autism. ;)

Ska svara på resten strax.

#6: En färdig hund kostar allt från ungefär 20’000-40’000€. Beror på landet (jag har flera alternativ där) och hur länge den tränas innan delen med gemensam träning kommer. Men även om man tränar själv verkar det vara 10’00’-15’000€.
Men föreningen för assistenthundar verkar ta över en del samt att beroende på exakt försäkring tar de med en del.

Utbildningen tar 2 till 2.5 år. Även om man gör den själv med tränare. Det är alltså en del arbete under två år att göra själv. Färdigtränad får man sista månaderna inkluderas i träningen/har en övergångstid på några månader där man tränar med hunden. Jag har aldrig haft en valp och framförallt aldrig en som ska kunna klara assistenthundsprov. Det är en hel del arbete involverat i att göra majoriteten själv utöver att det både kräver tid och energi. Energi som jag inte kan garantera att jag alltid kommer ha när det krävs under dessa år av träning.

För att förtydliga så är det jag ska ha en autismhund. Inte en psykisk hälsa hund.

Uppgifter som den kan utföra/hjälpa mig med är då bland annat hitta utgångar, blockera mig så att jag får nog utrymme. Detta är då inte att skrämma folk utan aktivt blocka med kroppen. Även i till exempel fulla hissar (det är nämligen inte alltid man vet att den blir full innan man kliver in… finns även många liknande situationer med trånga utrymmen som kan bli fulla). Hämta medicin (då i en väska). Varna mig för meltdowns och panikattacker, etc. innan jag får dem. Hitta bänk/sittplats. Hitta toalett. DTP. Få min uppmärksamhet när jag zoonat ut. Hitta/leda mig till en specifik person.

Vad man även får tänka på är att jag har en funktionsnedsättning som nog påverkar min förmåga att kunna träna en hund (för de saker jag behöver den) med hjälp av tränare (det är ju mest på distans, man träffas enstaka gånger bara). Det finns ingen tränare som är nära nog heller för att jag ens om tiden och tränare skulle tillåta det kunna ses oftare så som jag uppskattar situationen. Men återigen är allt detta saker man måste reda ut och jag är verkligen enbart i början av det hela.

#5: Ja ras lär ju råka bli en av det mer typiska just för assistenthundar. Blir ju att vissa raser lämpar sig bättre på grund av sina egenskaper. Men kring ras har jag faktiskt inte hittat mycket info hos de som utbildar hundar/hjälper till med det. Kanske man får kontakta direkt.

#8: En sk autism hund heter egentligen psykisk hälsahund.
Den ingår under assistanshund tillsammans med ledar, signal, service och alarmerande hundar.

Jag vet inte hur det är utomlands, men i Sverige så kan du få hjälp med bidrag för hunden med vissa kostnader efter den är utbildad o bor hos dig, av försäkringskassan tror jag det var.
I regel så får man betala för en grundutbildad eller en färdigutbildad hund själv. Alltså det är inget staten betalar, men man kan söka bistånd från olika fonder eller stiftelser som kan betala en del eller hela summan som hunden kostar.
Det kanske finns något liknande där du bor, där du kan ansöka om hjälp från mer privat personer/ föreningar!?
I USA så har jag för mig att man som individ inte behöver betala sin assistanshund själv utan det gör föreningar o dylikt.
Så det beror väl på var man bor om man kan få hjälp helt eller delvis.
En hund kostar ju inte bara att köpa in utan hela dess liv. Så om du kan få hjälp med den månatliga kostnaden så är ju det bra.

Vad du än skaffar för hund..grundutbildad eller färdigutbildad hund så måste du ändå kunna träna hunden. För att hunden ska bli godkänd assistanshund så måste ni göra ett godkänt prov/test först också.
I Sverige så tror jag man måste kunna visa att man har behov av en assistanshund, kan sköta om en hund (att man har rätt grundförutsättningar för en hund), att man är genuint hundintresserad och att man kan/vill träna eller lära sig träna med hunden med instruktör ett tag innan hunden är klar som assistanshund.
Det kan nog variera med hur länge och mycket man behöver träna innan beroende på vad man behöver hjälp med.
Fast det är nog inte lika svårt som att träna en valp från grunden.😊

#10: Här skiljer man alltid på dem och de kallas autismhund men kanske skiljer från land till land. En hund för psykisk hälsa är här en helt egen typ av hund.

Jag kan här få dra av för mat, etc. och även dess försäkring från skatten här. Men just pengarna för att hålla en hund + vet kostnader som kan komma har jag så det skulle jag klara även utan att man har rätt att dra av. Det räcker min inkomst till.

Klart jag måste kunna träna hunden men jag menar inte att jag inte kan träna så. Jag kanske var otydlig. Jag menar mer att grundträningen och första sakerna nog kan vara svårt att klara. Just med valp/unghund var det mest jag försökte syfta på.

Även här måste man bevisa att man har behov samt kan sköta om den och har en livsstil som hunden passar in i.

Efter att ha läst på mer verkar jag enbart behöva stå för 16000.- € i utbildningskostnad. Resten tas över. Nu vågar jag inte helt tro på detta innan jag har haft möjlighet att fråga direkt om en ungefärlig uppskattning.

Oj spännande! Hundar är verkligen häftiga djur. Så vill du ändå ha en hund och tror den även kan hjälpa på fler vis än hundar redan gör är det ju en suverän idé.

Utöver att man kommer ut och rör på sig så kan hundar verkligen hjälpa med många saker. Men tycker att du kan kolla med föreningen om du kan komma i kontakt med någon eller några som kan hjälpa dig kring valp eller färdig hund. Tror bäst där är att träffa folk i liknande sits som behövt fatta samma beslut för några år sedan. Men tror absolut att hunden bör tränas redan som valp, är ändå svårare för en vuxen hund att komma in i det hela och man tappar även några år så att säga. Tycker inte man får glömma det.

Sedan är det nog bra att reda ut vad för raser som lämpas och hur fritt du får välja där! Framförallt om du bestämmer dig för valp. Men även vad för raser som säljs som färdiga hundar vore kul att veta.

#13: (Lite OT: Är det en 4020 på bild? c.c)

Ja, kanske får fråga folk och allmänt reda ut vad det innebär exakt att ha valp (när det kommer till tiden). I sig pluggar jag det kommande 5 åren och vet därmed ändå väldigt väl hur mycket jag är borta från hemmet förutom två dagar då jag jobbar. Men helg och en dag förutom kväll är jag ledig. Pluggar två dagar över dagen. Lunchen kan jag hem på då högskolan ligger bredvid min lägenhet. Så det är framförallt det två dagarna som jag jobbar och därmed är borta 11-12 timmar som vore svårast, de andra dagarna skulle man nog i sig kunna få att gå ihop sig (dock skulle den ju behöva klara av att vara ensam för det och frågan där är återigen hur snabbt man kan förvänta sig att en valp kan vara själv i några timmar).
Så i teorin skaffar jag en valp precis när jag blir ledig för sommaren (några veckor innan plugget startar igen) så kan det kanske gå ihop sig…? Jag skulle dock behöva reda ut exakt hur länge jag är ledig. Även just hur mycket tid jag kan erbjuda en valp, och mm.

Så där är frågan väl hur mycket tid behöver man ha för en valp? Och vad exakt innefattar träningen till assistenthund när man gör den själv (just det måste jag reda ut själv). Och då behöver jag nog innan veta mer om framförallt just miljöträning. Sedan då som Lona sagt en ras som då inte har samma tendenser som jag där…

Eller kan man även få valpar av uppfödare när de är lite äldre och har lite mer grundträning? Nu mer generellt hunduppfödare och vad de brukar kunna erbjuda?

Även omplaceringar ska jag som sagt se vad som finns och även vad en tränare tycker om den biten…

Nu till hösten kommer jag att se hur mycket ork som finns kvar efter plugg och jobb. Så det lär ju spela en större roll i om jag ens känner att utbilda själv ens vore möjligt. Och därefter är då frågan kan jag ens köpa en valp (har jag tiden som krävs för en valp) eller vore det unghund/omplacering som gäller? Jag vet inte heller när hunden får börja följa med en som "assistenthund i utbildning". Dags att samla massa frågor för at plåga Google och sedan föreningen för assistenthundar.

Lite mer tankar från en som har låg grad av autism men tämligen stor erfarenhet av hundar (och valp just nu): Det är skitjobbigt med valpar, i synnerhet om man har ett mål som man "måste" nå och som man inte är helt säker på att man klarar.
Jag vet iofs inte om de bitarna hos mig beror på andra diagnoser men jag kan låsa mig totalt. Är det alltså viktigt att min hund lär sig något så kan jag inte träna det alls, åtminstone inte ge min hund en juste förutsättning för det.
(Nu menar jag inte att jag på något sätt är elak mot min hund men jag är inte "optimala Tränings-Lona" med full fokus. Å andra sidan så är det väl få personer som alltid är på topp när de tränar sin hund.)
En valp är naturligtvis känsligare med den biten.
Jag tänkte faktiskt kontakta en assistanshundsutbildare ganska snart för att få lite tips angående epilepsi. Jag är inte i behov av en godkänd epilepsihund men tänker att det kamske kan vara bra att få med sig en del saker från början nu när jag har valp.

Som jag förstår det så gör man dock inget specifikt första året mer än vanlig miljöträning, socialisering, passivitetsträning och så vidare men det kan vara tillräckligt det med.

Är det ens första hund så är det bästa alternativet sannolikt att köpa en färdigutbildad assistanshund men det innebär som sagt en helt annan ekonomi.

#15: Jag har ju upplevt valpar på deltid. Aldrig hur dryga det är att ha 24/7. Men det är just att de är intensiva och jag har minimum krav de ska klara att uppfylla efter 2-2.5 år.

Vad jag dock kan tillägga är tränar man själv från valp så är tränaren med en från att man hämtat upp valpen. Oftast verkar man ha träning en timma i veckan, alternativt varannan vecka. Utöver att man vid behov kan kontakta dem. Men återigen så vet jag inte om det är nog stöd för att jag skulle klara det.

Jag har tränat unghäst, det är nog det närmsta jag har kommit att träna valp. 🥲
Jag vet att jag har tålamod när det kommer till djur men det betyder ju inte magiskt att jag klarar av en valp.

Ja, färdigutbildad är ju enklaste men även dyraste vägen.

Finansieringen har jag kunnat reda ut. Så en färdig tränad skulle funka. Vilket för en första hund kanske är den enklare varianten. Men jag är fortfarande öppen för att reda ut alla alternativ.

Följande har blivit planen:
Finna uppfödare av en av de raser jag ”valt” (där jag även träffat flera individer), reda ut försäkringar, reda ut med hyresvärden, reda ut med jobbet, etc.

Hunden ska skaffas sommaren 2026 om allt går bra, under sommaren har jag bara jobb, inga föreläsningar under över en månads tid. Dessutom kan jag göra home office.

Om hunden lämpas tränar jag den sedan själv till assistenthund/med stöd av tränare.

#18: Låter ju som en bra plan! Får man fråga vilken ras det blir? Någon här kanske har tips på vad.man bör tänka på osv, alla raser har ju sina för- och nackdelar. Sen antar jag att du inte köper den här i Sverige så att kolla på SKKs Hund- och Avelsdata är inte så aktuellt kanske. (Jag älskar att grotta ner mig i sånt, oavsett ras.😄)

#19: Jag kollar avelsföreningar, etc. för landet där jag bor. Har redan hittat en uppfödare som bara är 20 min bort som ska besökas! Hans avelsmål är vettiga enligt mig samt hans värderingar. I alla fall så, som han presenterar sig på sin hemsida.

Letar även fler naturligtvis som ska besökas. Och de jag gillar håller jag kontakten med.

Rasen det blir är dvärgpudel. Med fördelen att den är ”praktisk” att ta med sig med sin storlek. Men även har andra passande egenskaper. Kikade även lite på Borderterrier men där verkar det bli svårt att ens finna en hund för att lära känna rasen.
Just pudlar har jag fått träffa många under mitt liv. Ska naturligtvis diskuteras om ras en hel del med uppfödarna med.

Djurhem har jag kollat i hela landet. Finner tyvärr mest stora, gamla hundar eller unga ”kamphundar” (raser man associerar med det) som alla verkar kräva extra träning för beteendeproblem…

Skulle jag ha andra förutsättningar skulle jag nog även kunna tänka mig en äldre hund men jag har hopp om att den kanske kan bli assistenthund och då är 9-15 åriga hundar lite väl gamla. 😅