… Du har haft henne i ett dygn. Ett dygn.

Det kan ta omplaceringar 3 månader att ens komma till rätta. Såklart kommer hon vara osäker, allt är så himla nytt. Allt hon kände sedan tidigare är förändrat, hela hennes liv hon hade hos någon annan är borta väck.

Du kommer behöva jobba med henne mycket och om du förväntar dig att hon redan ska vara etablerad, trygg och okej med ditt hem och dina djur efter bara ett dygn kanske du inte är redo för en hund som kommer behöva tid, träning och tålamod.

Varför omplacerades hon och kom hon direkt från den första köparen eller har hon omplacerats fler gånger?
Har du någon kontakt med uppfödaren? En seriös och erfaren uppfödare kan ofta hjälpa till med råd och stöd.

Att hon är osäker är inte konstigt, låt henne landa innan ni bedömer hur hon är. Aggressiv är hon knappast, både utfall och morrande beror sannolikt på att hon är just osäker och otrygg.
Att komma till ett nytt hem med en helt ny miljö, främmande människor och okända katter och en hund som hon inte träffat förut (även om den är jättesnäll) är en rejäl omställning för en valp, i synnerhet som hon redan har bytt hem tidigare.
Är er äldre hund inte samma ras så kan det dessutom vara svårt för valpen att tyda henne. Även om respektive hund har ett bra "hundspråk" så är det stor skillnad på hur tex en retriever och en terrier uttrycker sig.

Vad är era förväntningar på henne och hur ser er tänkta framtid ut?
Vad är det för ras/hundtyp? (Jo, det spelar rätt stor roll.)

Massa frågor från mig men det är lättare att ge ett vettigt svar om man vet lite mer om både henne och er.

#1: Jag vill förtydliga om att jag inte hade förväntningarna att de skulle vara vänner första dagen, absolut inte. Men jag har inte sett denna typ av utåtagerande förut och har aldrig varit i en sådan tidigare situation med hunden jag äger sedan innan.

#2: Jag fick sådan ångesstladdning och oro för att någon av djuren ska skadas, där av min panik. Tacksam för råd och vägledning!

Förutom uppfödaren så hade hon ett hem innan mig. Hon omplacerades eftersom den äldre hunden (av samma ras) inte accepterade henne när de var inne med familjen. Jag fick även se detta när jag hälsade på, att det äldre hunden hade svårt för valpen och valpen blev i sin tur stressad och orolig. När den äldre hunden togs ur rummet blev valpen genast lugnare.
Jag har skrivit och uppdaterat den förra ägaren och ska försöka ha en kontinuerlig dialog med dem.

Hon är en blandras mellan grekisk kokoni och jack russell. Jag har förstått det som att JR kan vara tuffare hundar…

Tanken med henne är att hon ska vara sällskapshund och hänga med oss ut på promenader, mysa i soffan och sova i sängen. Såklart lek däremellan. Vi gillar hundar med mycket personlighet, lite clowniga, och gärna i mindre format. Och ensam med mig har hon verkligen visat dessa fina sidor.

Så jag behöver tips och råd! Snälla överösa mig med dem!

Hur kan jag introducera hundarna på ett säkert sätt?

Jag håller med dom andra..
Ge hunden mera tid, ett dygn är ingenting..

Måste bara fråga…Du skriver att du inte hade ngr förväntningar på att dom skulle bli vänner från första dagen.. Lät du dom inte hälsa på varandra ens innan du tog hem den nya hunden?

Och har du tänkt på att hunden (förutom att ha omplacerats) dessutom är mitt i spök-åldern, där dom kan bli rädda/osäkra/olydiga för saker dom inte varit rädda för innan..

Så det låter inte som något jättekonstigt att hunden är osäker efter allt nytt som hänt under en känslig "period" dessutom.

Om hunden är osäker inför din man (eller andra människor), så är det bättre om han/dom ignorerar hunden (ev vänder ryggen till) istället för att försöka muta hunden..

Sen låter det ju som att hunden är mer rädd/osäker än aggressiv mot din andra hund..
Kanske hunden agerar så pga den äldre hunden i den andra familjen..
Hur var den hunden mot din hund egentligen?

Om dom omplacerade hunden pga att den andra hunden i fam inte "tålde" hunden, så kan ju det vara orsaken till att den är osäker!?

#3: Olika hundar har ju olika reaktioner, två osäkra hundar kan visa det på två väldigt skilda sätt. När jag fick hem min omplaceringshund tog det en vecka tills jag vågade ha honom i samma rum som min andra hund eftersom de brakade ihop på riktigt.

Eftersom hon haft en äldre kamrat som tidigare inte accepterat henne kan det ju vara en osäkerhet som följt med henne från det hemmet. Hon kanske inte är särskilt socialiserad heller med tanke på hur hon reagerar mot din man, men det är svårt att säga eftersom det är så tidigt. I och med att hon är såpass ung har hon i alla fall goda förutsättningar.

Jag skulle rekommendera att mannen ignorerar henne och kastar godis till henne varje gång han går förbi, så kommer hon associera honom med något bra utan att hon tvingas interagera med honom. I situationer som denna och med din andra hund funkar skvallerträning väldigt bra, det är väldigt effektivt för att träna bort reaktivitet.

Jrt är tuffa hundar som du säger men det är också viktigt att tänka på att de har väldigt starkt jaktinstinkt. Ha henne åtskild från katterna, när de måste vistas i samma rum ha munkorg och ha henne kopplad tills hon inte längre är reaktiv vilket kommer med skvallerträningen om hon är mottaglig för det, inte alla jrt kan bo med katter.

#5: Jag är inne på samma spår om att det är den äldre hunden i den gamla familjen som kan ha gjort henne osäker. Och jag är medveten om att hon befinner sig i spök-åldern…vår äldre hund var hopplös när hon var i den :)

Jag tror att jag fick en rejäl dipp och panik, men det känns bättre nu. Jag har också kontakt med den förra ägaren och det känns tryggt.

Har du några tips på hur jag kan introducera hundarna för varandra på ett så bra sätt som möjligt?

#6: Finns det inte risk för att munkorg förvärrar beteendet? Jag har själv aldrig använt det och känner mig osäker inför att testa det.

Skönt att höra att det är fler som funnit sig i liknande situation, och att det finns hopp =)

#8: Man vill ju helst hålla ett avstånd där hunden inte är reaktiv, det är då man kan vänja henne såsom skvallerträning.

Om du introducerar munkorg på ett positivt sätt så är det ett bra verktyg som ger mer frihet då hunden inte kan skada någon. Vänj henne långsamt, smeta något gott på insidan så kan hon slicka på den när hon börjar ha på sig den. Börja med korta stunder.

Andra sätt att introducera två hundar är att du och någon annan, din man exempelvis, går promenader med var sin hund utan att de får interagera med varandra. Blir hon reaktiv så håll ett avstånd i början.

Absolut finns det hopp! Det är trots allt en väldigt ung hund du har :) Äldre hundar finns det trots allt också hopp för!

#7: Jag förstår vad du menar..Vem har inte fått vare sig panik eller velat sälja sin hund någon gång extra billigt på Blocket under spök eller trots-åldern..

Du får nog ställa dig på kö…

Jag köpte själv en hund när den var drygt 5 månader för lääänge sen..
Fast vi köpte honom direkt från uppfödaren..

Han gillade våran hund som vi redan hade iofs, men han kunde vara väldigt jobbig på andra sätt under den perioden..

Tex så morrade han inte bara på husse (som din hund), utan han attackerade husse! När han tex skulle torka hans tassar (eft promis) och när han gick för att sova i sovrummet på kvällarna..😅
Mig attackerade han inte, så jag fick gå emellan…

Iaf så blev han den bästa hund vi någonsin har haft tillslut, en riktigt lydig och jättesnäll hund…Så ge inte upp..

Sen har jag 2 hundar nu som slogs riktigt ordentligt (så vi fick åka till Vet, och sy en av dom 2 ggr t.o.m)

Så jag började promenera med båda hundarna samtidigt under vissa promenader…och började träna dom i enkel lydnad samtidigt.

Sen var det viktigt att jag var extra rättvis..Jag säger inte att ni inte är det, men jag pratar om millimeter rättvisa..(gällande mat, godis, klappar, osv)

Så fick jag iaf mina hundar att sluta slåss.
😊.

Ut och gå med båda hundarna på lång promenad. Inte låta dom komma åt varandra utan bara gå och se, lukta och känna av varandra samtidigt som dom gör av med lite energi. Alltid det innan man låter nya hundar hälsa.

Ut och gå tänkte jag också föreslå. Iom att det är en valp ska ni kanske inte gå jättelångt. Men den är ändå 6 månader, så nån större fara är det väl inte med det på en så liten hund, men ni behöver ju inte gå superlångt. Tiden är viktigare och att ni rör er framåt. Gå lugnt och låt dem stanna och nosa här och där.

Sen funderar jag på detta att valpen accepterar dig men är rädd (ja, rädd!) för din man. Har den träffat andra människor än er och har den då haft lättare för kvinnor än för män?

Vad jag far efter är om det finns nån möjlighet att valpen har blivit illa behandlad, kanske blivit slagen, av mannen i den tidigare familjen? Det skulle du förstås inte fått se något av om det är så, men du kanske fick en känsla? I de fall jag vet när hundar har haft svårt för män men accepterat kvinnor har det varit sånt i bakgrunden.

#12 Det behöver inte ens vara att en man varit elak mot hunden. Jag vet många lite osäkra hundar som är reserverade eller rädda för män för män är ofta större, har djupare röst, lite grövre drag och tex ofta har skägg som kan försvåra för hunden att tolka deras ansiktsuttryck. När man lärt känna varandra på ett mjukt och tryggt sätt kan mannen ibland nästan bli den hunden faktiskt tyr sig mest till.

#13: Jag håller med..

Det behöver inte vara att en man har gjort något mot en valp/hund, för att dom ska reagera mot en ny man..

Efter så många hundar som vi har haft genom åren, så har alla ändå valt mig som sin "favorit" , framför min man!?
Vilket är lite konstigt, när vi betedde/beter oss likadant mot våra hundar..

Män måste se "läskigare" ut på något vis för hundar, antar jag.

Ingen av våra hundar har iofs varit rädd för min man, men ngr st har morrat och attackerat/bitit honom som unghundar om och om igen (mer än valp nafs då), men mig bet dom inte, av någon anledning. 😄

Så att hundar ser män som ett "hot" eller att dom kan vara osäkra pga av just det, är väl ganska vanligt!? Skulle jag tro iaf..

Intressant. Med egna hundar har jag aldrig upplevt nåt sånt. Men jag hade en hund (hanne) som var motsatsen, verkade beundra män. Inte såna man mötte på gatan, men såna han kände närmare, speciellt här hemma. Han följde dem runt och satt och tittade beundrande på dem i evigheter - som han aldrig gjorde med mig. Mycket irriterande! Men skildes vi åt var det, tack och lov, mig han ville följa med i varje fall. 😄

#15: Ha ha…Det där lät kul.. Ja det lät som om hunden passade på att flörta lite bara, innan ni eller mannen skulle gå hemåt. Han "passade" på helt enkelt..

Var glad att han ville följa med dig hem…😂

#15: Min ena hund är väldigt förtjust i män ;) Tror att för honom handlar det om att män ofta är lite "vildare" när man roughousar (brottas i lek) med hunden. Och så är män lite mer fysiska.