De flesta hundar verkar inse att man ska vara försiktig med ägg 😁

Det var ju en tiktok trend där folk testade att ge ägg till sina hundar för att se deras reaktion

https://www.youtube.com/watch?v=pEuB_BDcqwI&ab_channel=ObsessedWithCompilation

Hundar brukar oftast vara väldigt försiktig när de bär något i munnen. Våran welsh är likadan, han är jätteförsiktig när han skall bära något.

Vet inte om det kanske är ren instinkt, som härrör från att tiken brukar bära valparna i munnen kanske ?

#1 Vad kul! Det visste jag inte.

#2 Ja, men han visste ju att det var MAT. Och mat sväljer man snabbt! 😀

Men frågan kvarstår. Hur vet de?

Tror hundar är smartare än vi tror. Vi curlar dem så mycket att de inte behöver göra grejer och så tror vi att de inte kan.

Jag kanske har berättat det här förut, men skit samma Samma Berner förvånade mig flera gånger med att göra saker jag trodde var långt utanför hans förmåga. Tyvärr var jag för dum o fantasilös för att ta det vidare.

Jag hade båt på den tiden. Vi hade seglat till Svenska högarna. Båten låg förtöjd mot en ganska brant hög klippa. Hunden fick sin mat i en gammal kastrull som tappat handtaget.

Vi var skittrötta och hungriga, så jag slängde ner hans "skål" i närmsta skreva. Den var stenig o ojämn så kastrullen vipade hit o dit o skramlade mot stenarna. Hunden var störd av detta, det såg jag, men jag orkade inte bry mig om det. Plötsligt lyfter han kastrullen, bär den kanske 5 meter högre upp där det fanns en bredare gräsklädd skreva, ställde ner den där och åt i lugn och ro.

Vi bara gapade. Han hade aldrig lyft sin skål. Han hade aldrig haft metall i munnen. Och det var inte frågan om trial and error, han hade spanat in den där perfekta skrevan och gick direkt dit.

Det var liksom både smarthet och förmåga till planering som jag trodde var helt utanför hans, eller någon hunds, förmåga.

#4: Jag är helt säker på att hundar är smartare än vi tror många ggr..

Det har jag fått många bevis på genom åren bland många av mina hundar, både på saker som bara hänt och även planerade saker där vi testat våra valpar och hundar.. :)

Ett exempel är att jag låtsades ramla ihop och låg orörlig för att se vad min blandis gjorde och han kom fram och började hoppa med sina tassar på mitt bröst…😮😅

En annan gång efter jag ramlat och slagit i huvudet (det var isgator) så satte han sig och vaktade mig tills en vänlig människa kom fram och hjälpte mig..

Hundar är mer fantastiska än många tror!

Jag ska testa det där med ägg och se vad dom gör 😊

Hjärtmassage! 😄

Hundar är väldigt smarta. Det är bara vi som inte tror att de kan fungera själv utan människan.

#6: Ja precis! 😁
jag blev faktiskt förvånad att han började hoppa med tassarna på bröstet när jag inte rörde mig för jag har då aldrig lärt honom det.

Men jag vet ju att han är en av dom smartaste hundarna jag haft som agerat efter eget huvud s.a.s och även när han var valp hittade han saker att göra helt själv utan att jag lärt honom, som att hoppa upp på stenar och upp o nervända båtar för att balansera.

#7: Ja. exakt!
Jag tror iofs inte hundar vill vara utan Sin människa, men det var kanske inte så du menade..😊

Fast man får vara försiktig med experimenten. Jag har två gånger i oförstånd framkallat stark ångest hos hundar.

En gång skulle jag skoja med min cavalier (det var föräldrarna som valde ras och man fattade inte problemen då!). Tog på mig en tomtemask. Han blev helt förstörd, skrek rakt ut.

Minns att jag läst liknande om chimpanser. Tror det har att göra med att ansiktet blir dött, helt saknar mimik, mer än att det är främmande. Aporna reagerade så även när det var människor de inte kände som bar mask.

Och sen spelade jag in min egen röst på en freestyle (ja, jag är gammal som gatan) då jag ropade på hunden. En kompis gick in i ett rum med freestylen och satt på den, medan jag ropade på honom från köket. Annan hund, men samma reaktion. Han skrek också, helt förtvivad. Krävdes mycket kramar sen.

Det sista gör att jag tycker det är märkligt att läsa tips om att man ska spela in sig själv som talar lugnande till hunden och spela upp när man lämnar den ensam. Skulle jag aldrig tordas efter det där.

#10: Oj då stackars hund!

Ja den "berömda" tomtemasken eller infamous för hundarna då😅 har man ju provat att sätta på sig för att skoja med sina hundar, men mina har bara skällt vid första anblick och sen har dom känt på lukten att det varit jag.

Mina har faktiskt aldrig blivit så pass rädda att dom börjat skrika eller liknande.

Och det är väl egentligen inte mer illa att testa vissa saker (inom rimliga gränser givetvis) än tex MH som mina renraser gjort och som har mycket läskigare saker än en mask exempelvis som hundarna får utstå.

#9: Nej det ar inte riktigt så jag menade 😉 Vad jag menade var att hundarna kan mycket väl klara sig utan "sin människa" om det behövs. Men jag tror, precis som du, att de inte vill klara sig utan sina människor 😁

#11 Tror inte de blev rädda på det sättet. Inte på det sätt som hundar, eller vi, blir när om gubbe ofärberett hoppar upp ur en låda.

Som det med inspelningen. Det var nån slags förvivlan över att han inte förstod och att hans matte delat på sig och var på flera ställen samtidigt. Kan tänka mig som om man själv fick värsta psykosen. Det var liksom så himla mycket mer än rygga-tillbaka-rädd. Det var otäckt, faktiskt. Och det tog tid innan han hämtade sig. Det var en cool hund som normalt skakade av sig obehag så fort det var över. Men han var klart påverkad säkert nån timme. Jag var faktiskt rädd över vad jag ställt till.

#13: Jag förstår hur du menar, men samtidigt så kan du ju inte skylla på dig själv.
För du kunde ju absolut inte veta att din hund skulle reagera så illa på en inspelning av din röst!

Speciellt om han annars var cool och aldrig reagerade med rädsla på det sättet.

Jag vet inte hur gammal han var, men ibland när hundar blir äldre så kan dom bli rädda eller osäkra för saker dom tidigare aldrig brytt sig om..

Nä. Han var ung. Min kompis var också förtvivad. Hon och hunden var bästisar. Jag har aldrig sett en sån skräck hos en hund varken förr eller senare. Det var som om han gick sönder. Det var verkligen superläskigt.

Det är inte så att jag går och anklagar mig själv fortfarande. Men då gjorde jag det. Och det har fått mig att tänka på vad man utsätter dem för för skoj lite mera. Oftast underskattar vi dem, men ibland överskattar man dem också.