Vad säger veterinären? Har dem något hopp om att det kan bli bättre? Nya ideer att testa?
Har allt testats och hunden inte mår bra så som situationen är, så känns det mest etiskt att avliva.
Men det är lätt att stå på sidolinjen och säga det, en betydligt svårare beslut att ta, speciellt på en så pass ung hund.

#1: Hyposensibilisering, cytopointsprutor har vi funderat på att testa. Vi skulle kanske inte tveka om det inte också var för hennes ostabila mentalitet, för äve n fast vi skulle få de utvändiga symtomen att lindras med cytopoint kvarstår ju hennes dåliga nerver. Hon mår liksom varken bra fysiskt eller psykiskt, bara en liten del av tiden.

Om jag skulle ha varit ensam ägare hade jag nog avlivat henne tror jag, men nu är min sambo också ansvarig så vi tar ju såklart beslutet tillsammans. Jag skrev här ändå för att han också ska få läsa andras åsikter eller erfarenheter.

#2: Tror du att behandligen kommer göra henne värre mentalt så behöver det självklart också vägas in.
Jag står fast vid att gör det som känns mest rätt ur en etisk synpunkt, för som det låter så kommer det (om det inte redan har) nå en punkt när vidare behandling och prover inte längre är etiskt att forsätta med. Ta gärna den disskutionen med din veterinär och eventuallet en etolog/beteende rådgivare som kan träffa er och hunden och ni kan dela med er av era tankar och problem.

Börja med cytopoint en vända, om det funkar så ger det effekt samma dygn. Men mycket mer än det hade jag inte gjort på en så pass sjuk hund, men jag hade testat cytopoint.

#2: Frågan är vad som är snällast mot hunden. Vore det jag, så hade jag nog funderat lite mer på avlivning. Hon är omplacerad redan vid så låg ålder, och hon har förmodligen haft dessa problem, både psykiskt och fysiskt, sedan hon var valp.

Nu skall jag inte dra några slutsatser, men jag misstänker att det kan vara därför hon blev omplacerad från början.

Jag avlivade mitt allt innan idag 2,5 år ung. Berättar mer när jag inte är mitt i en ångestattack.

Att bli av med klådproblemen (med hjälp av Cytopoint exempelvis) kan ju faktiskt hjälpa till att lägga en grund för ett bra beteende och en mer harmonisk mentalitet också. Jag hade försökt med Cytopoint om det var min hund, för det vore det värt om hon blir bra på det

Tänkte lite likadant som ovanstådende. Att hon är labil kan ju bero på det ständiga problem hon har med klådan. Låter vettigt att prova den medicin som finns, tycker jag. Låter ju toppen att Cytopoint verkar så snabbt, då får ni ju veta på en gång om det funkar eller inte.

#6: Men Nej 🥺😥

Har hudbesvären funnits där sedan ni tog över henne och har de förvärrats med tiden?

Jag delar gärna med mig av ett annat perspektiv som jag har personlig erfarenhet av men också sett mer och mer hos hundar och det är hud- och magbesvär (alltså typiska allergisymptom) som i själva verket går att koppla till mental ohälsa och stress. Stress hämmar immunförsvaret och som följd blir du mer infektionskänslig.

En av våra hundar kom till oss i ung ålder och med en hel del bagage. Han var en ängslig och osäker liten kille som samtidigt var högtempererad och slog lätt över i stress. Redan från start hade han återkommande öroninflammationer som med tiden eskalerade till fruktansvärda hudutslag, trasiga tassar, sår som aldrig läkte och intensivt klåda. Diagnosen blev atopi och foderallergi. Han levde med tratt och skor för att han inte skulle slicka/gnaga sönder sig och fick regelbundna behandlingar i form av injektioner, sprejer, tabletter och specialfoder.

När han var 1.5 år vände jag mig i ren förtvivlan till min tränare som då gjorde bedömningen att hans besvär med stor sannolikhet bottnade i stress. Immunförsvaret var snarare kraschat än överaktiv och medicinerna vi gett honom under lång tid för "allergin" hade bara tryckt ner det ännu mer. Vi beslutade att lägga allergin åt sidan och la istället fokus på att hjälpa honom med den mentala biten.
Två veckor tog det innan vi såg en tydlig förbättring. Nu har han levt fem år symptomfri.

Nu säger jag inte att det är lösningen för er men jag vill få fram vikten av ett helhetsperspektiv vid behandling av dessa symptom som tycks bli vanligare och vanligare bland våra hundar.

Jag önskar er ett stort lycka till och hoppas att det löser sig för er i slutändan.

#10: Hej, tack för att du delade med dig och så fint att höra att eran hund blev hjälpt❤️

Vår har haft problem ända sedan hon kom, då var ögonen värst men de fick vi att bli bättre. Sommaren gick bra och mentalt gick hon egentligen bara framåt, jag tog tag i hennes besvär med hundreaktivitet, rädslan för att åka bil, bli hanterad mm. I tidigare hemmet fanns en annan ung staffetik och de hade rykt ihop okänt antal gånger. Allt problem blev egentligen lösta och hon verkade gladare när hon fick motion (som hon inte fått i tidigare hem). Vi beslutade att kastrera henne i slutet av sommaren, när hon var mitt mellan två löp som veterinären rekommenderade. Sedan dess har problemen bara förvärrats igen.

Jag försöker också se holistiskt på problemen och reparera där det brister men nu vet jag inte längre vad det är värt när man ser hur dåligt hon mår.

Vi prövade faktiskt ringa veterinären häromdagen för att fråga om cytopoint men fick inget svar, ska pröva med en annan veterinär.