Nu har jag nått fram till min granne
Ja, det är vad jag tror iallafall. Jag träffade henne på väg hem från affären, hade köpt litet hundprylar, bl. a en rockring till lilla Ricky som han ska få hoppa igenom . Hon bar på två tunga kassar och jag frågade om hon ville ha hjälp att bära. Hon tackade ja, och sedan berättade hon om vilket jobb hon har, med sina två hundar som stretar och drar och hon orkar inte hålla dem. Jag frågade varför hon inte ville ha hjälp, eftersom jag erbjudit mig det flera gånger. Men hon sa att jag ju har egna hundar. Jag sa att det inte spelar någon roll, att jag kan visa henne hur hon kan göra ändå.
Till slut gick hon med på det. Jag frågade om hon skulle ta ut hundarna nu när hon kom hem, det hade hon tänkt och jag sa att jag kan följa med.
Vi gick upp till henne. Det första hundarna gjorde var att svassa runt som tättingar och ville "hälsa". Jag stod blick stilla, sa inget och tittade inte på dem, då de lugnat sig, klappade jag dem. Den ena hunden ryggade bakåt. Hon villle inte bli klappad. Så jag lät det vara.
Matte tog på hundarna koppel och halsband, jag kollade hur tätt de satt vid halsen, de kan ju inte bara sitta där och dingla löst runt halsen, då ger korrektionen ingen effekt på hunden, men de satt bra.
När vi kom ut genom lägenhetsdörren märkte jag hur båda hundarna började streta ner för trapporna, jag hade den större hunden, hon den mindre, fick den stora att förstå att hon skulle hålla sig bredvid mig, inte dra mig nerför trapporna.
Vid porten talade jag om för matte att hon ska ut först, lungt och bestämt, inte hundarna först, eftersom de är så obalanserade. Innan har de slitit ut henne genom dörren. Nu visade jag hur hon skulle göra och korrigerade samtidigt hundarna och båda gick ut på ett lungt och bra sätt.
Den stora förstod genast vad jag ville, hon försökte dra, men jag korrigerade henne och hon gick bredvid mig, som om hon aldrig gjort annat. Jag såg matte och lillhunden någonstans därframme, hunden stretade och drog. Jag gick ikapp och tog hunden i den andra, fria handen, och hon lugnade ner sig med en gång.
Men det varade inte så länge.
När de fått kissa så satte jag igång på allvar. Jag såg att den lilla hunden behövde en annan behandling än den stora för att fatta vinken med att inte dra. Så matte fick sin stora hund, tillsammans med anvisningar om vad hon skulle göra och det fungerade. Själv tog jag mig an den lilla. Jag kom på att här krävs metoden där man tvärvänder, då hunden drar och går åt det andra hållet, tvärvänder igen och får hunden att följa hela tiden. Efter att ha gjort det i fem- sju minuter slutade även den lilla hunden att dra i kopplet. Nu fick matte båda hundarna och jag gick bredvid och visade och korrigerade när jag såg att de höll på att ta över kontrollen.
Vid porten tillbaka hem till dem, så började hundarna att dra igen, matte flög efter, jag ropade till henne att komma, och sa att vi tar om det.. Tog båda hundarna i varsin hand, vilka genast lugnade ner sig. Och instruerade henne om att hon ska först in, sedan hundarna. Uppför trapporna var det likadant. Hundarna trodde att de som vanligt skulle upp först. Men jag korrigerade igen, och matte fick gå först, sedan jag. Innan de förstod vad som gällde tvärstannade båda hundarna, man kände hur förvånade de var. Men samtidigt såg jag att de slappnat av. Och upp för trappan kom de, lungt och sansat efter oss. Samt in iägenheten sist av oss.
Båda hundarna ville sedan bli omklappade av mig. Och den större av dem ville ut igen.
Förklarade för matte, att om hon fortsätter på samma sätt, så har hon hundar som följer henne istället för att hon följer dem, inom en vecka och sa också att om hon fick problem så var det bara att kontakta mig.
Jag tycker ju det här är roligt, och resultatet visar sig så oerhört snabbt, sen är det ju bara upp till ägaren att fortsätta på samma sätt. Inte ge efter.
När jag kom hem tog jag ut hela min flock på en runda.
Kände mig mycket nöjd med vad jag åstadkommit. Den stackars kvinnan är ju utsatt för en hel del skitsnack för hundarnas skull.
Va snällt av dej att hjälpa henne! :)
Härligt att det finns hjälpsamma människor som du =)
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
För mej är det så självklart att jag hjälper där jag kan. Tycker dessutom det är elakt av grannarna runt omkring att snacka en massa dynga om kvinnan. Ingen annan som har hundar som sköter sig har ens försökt hjälpa henne. Hon funderade på att gå hundkurs, men sa att hon inte har råd. Jag hjälper av hjärtat, inte för vinstens skull. Och jag gör det för både hennes och hundarnas skull. Avskyr när folk viskar och tjattrar bakom ryggen på varandra. Det finns altför många som älskar skandaler och skitprat i det här landet.
Amme_N: Åh, tack,tack. `niger djupt
Jag bara undrar; vad gör du när du "korrigerar"? Menar du att rycka till i kopplet eller?
#5 Ett snabbt lätt ryck till vänster ja. Sen stannar jag och väntar på att hunden tar kontakt. Det är det enda som behövs, När hunden ser på mig så går vi igen. Dalmatiner tiken viftade glatt på svansen hela tiden när hon upptäckte att någon annan tagit kommandot.
Vi har varit ute ikväll igen, jag hade Hero och Ricky med mig och hon hade tikarna med sig. Jag tog Dalletiken och Hero i varsin hand och hon fick ta Ricky och Cockerspanieltiken. Vi släppte dem i rastgården så de fick springa.
Även idag var dalletiken överlycklig när hon gick bredvid mig, lungt och sansat med glatt viftande svans. Grannen berättade också att i morse då de var ute var dalletiken helt lugn. Hon hade dessutom somnat tidigt igårkväll och i motsats till vad hon vanligtvis brukar göra, sovit till halv åtta i morse. Annars brukar hon väcka matte halv fem på morgonen.
Innan vi gick från rastgården tog jag också alla fyra hundarna ett litet varv runt planen. Hennes andra tik behöver dock mer träning, för att slappna av. Jag föreslog en långpromenad. Hon tar inte så långa promenader för att hundarna drar henne med sig. Men jag sa att vi kan gå tillsammans och det tyckte hon var bra.
Det här är så kul!
Kul att det går bättre! Alltid skönt att höra om människor som hjälper andra!
#8 Jag är jätteglad för hennes och tikens skull. Det gick ju så fort att få den tiken på andra tankar, att sluta släpa runt på sin människa. Nu behöver jag bara tid för att göra på ett annat sätt med Cocker-tösen. För att hon också ska sluta dra. Eftersom de båda hundarna kräver olika metoder.
Du tror inte att det skulle funka utan ryck i kopplet?..
Vad ska du testa på cocer-tösen?
Det måste ju vara jätte skönt för ägaren sen att kunna gå ut med dom när dom lyder! inte kul att ha en olydig hund..
När vi köpte våran hund så skulle han alltid gå framför oss ca en meter. Då gjorde jag så att jag tvär vände mej om så det blev ett ryck i kopplet.. Fick göra så några gånger och nu är det han som söker kontakt och har koll på mej vart vi ska gå..
Fick lära mej det på hundkursen som jag gick!. Eftersom det var han som bestämde där han bode innan så behövde han någon som kunde sätta han på plats, och inte använda några "fjäsk metoder"..
#11 Tycker du att det är fjäsk-metoder att inte rycka i kopplet och att uppfostra sin hund utan sådana obehags-metoder?
12# Jag kan inte kalla det obehags-metod. Om hunden inte lyder eller om han gör som han vill så ska han veta att han gjort fel!. Fjäsk-metod menar jag att man inte gör något specielt när hunden inte lyder eller att man försöker få pli genom godis och massa beröm..
AlltidDu: Jag håller med dig till 100%.
Idag var jag ute och tog hand om Cocker-tösen. Hon blev jätteförvånad, och betedde sig som en vild häst först. Jag lät henne hållas en stund, så att hon tröttade ut sig själv. Ryckningarna som blev i kopplet orsakade hon själv och upptäckte att det var obehagligt, det enda jag gjorde var att stå still och vänta och hålla i kopplet. Hon lugnade ner sig och jag bad henne sätta sig, vilket hon gjorde. Jag använde mig sen av de känsliga zonerna och smekte henne på bringan och runt mungicporna. Vi gick ett par steg, sen började hon dra, jag vjände och gick åt det andra hållet och hon var tvungen att följa med. När hon var på väg att börja dra, vände jag igen. Upprepade detta om och om igen. Hon är envis, den här tjejen. Jag hade som tur var ett retriverkoppel i fickan, som jag satte högt uppe på huvudet på henne, det fick henne genast i en lugnare sinnesstämning. Och hon gick vid min sida.
Under tiden hade matte och dalletiken gått vidare till rastgården. När vi kom gående och cocker-tösen gick bredvid mej utan att dra, gjorde hon stora ögon och såg jätteglad ut. Vi fortsatte förbi och sen vände vi och gick samma väg tillbaka, för att vända igen och sedan gå in i rastgården, bara för att cocker-tösen skulle hinna lära sig och under tiden vi var inne i rastgården "smälta" informatioen. Sen gick vi in och jag kopplade lös henne. Hon var jätteglad och kom flera gånger fram till mig för att bli klappad. Likadant gjorde dalle-tiken.
Matte har haft problem med att koppla upp cocker-tösen efter att hon varit lös. Hon har morrat och gjort ansatser att bita. Så jag sa att jag ska hjällpa henne med det också. När det var dags att gå hem, lockade jag till mig tösen och när jag tog tag i halsbandet morrade hon. Jag backade inte sa ett lågt bestämt nej och kopplade henne. Sen gick vi, och båda hennes hundar höll sig bredvid/bakom oss.
Vi ska ut ikväll och låta hundarna busa litet igen.
#10 Nej, jag tror inte att det fungerar. Dalmatiners är envisa och tuffa hundar. Iallafall är den här det. Och hon har gjort precis som hon vill i åtta år. Dragit runt med matte hängande efter, så här fungerar inte någon "övertalningsmetod" eller att locka med godis. För övrigt så mår hundar bäst om de får regler. Och en ledare som är lugn och bestämd. Vilket jag har lärt mig genom åren.
Är det en vek hund, så får man naturligtvis använda en helt annan metod. Man måste veta vad man har i andra änden på snöret, alltså.
Nu går grannens hundar utan att dra omkring på henne. Det tog cirka 1 timme sammanlagt, en liten stund ett par gånger om dagen i tre dagar. Fyra promenader har jag gått med henne och korrigerat hundarna men nu är de problemen lösta för henne.
Härligt =)
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Du får en ros av mig Vintisen eftersom du hjälpte din granne. Men se upp snart kanske jag och Alfons tältar utanför ditt!
kerstinjoh: Jag niger och tackar för rosen. Och du är så välkommen med Alfons töntbull! hehe. Jag saknar redan fler hundar och människor att hjälpa. Tycker det är så roligt och spännande att se resultaten. Behöver ju inte göra mycket med min egen flock. Så jag lägger mig i andras problem istället. :-P
Starta ny diskussion