#0: Innan du faktiskt börjar träning med hunden i en stressad miljö, så rekommenderar jag att du från början bara tar med hunden och passitivitets tränar den.
Då får du även en liten "heads up" över hur hunden fatikst reagerar, hur pass stressad den kan bli i den miljön.

Jag har gjort det med mina, och det har fungerat jättebra för vissa och inte fullt lika bra ,eller rent av katastrofalt, för andra.

Jag är en väldigt stressad person och våran tik på 2.5 år är ganska osäker. Men här går de super bra med passivitets träning, vi lär både oss själva och hunden att oavsett hur stressad man är så händer det ingenting!

Håller sig hunden lugn så kan man självklart smeka hunden långsamt och lugnt för att ej stressa upp hen igen efter att hunden redan lugnat ner sig.

Kanske kan du tänka lite tvärtom? Liksom träna dig själv att hantera de här situationerna och hunden bara hänger med?

Vet inte om jag tänker rätt, men typ gå och sätta dig och slicka i dig en glass i närheten av en folksamling/nära nån plats där det rör sig mycket folk och fokusera på att du ska ta det lugnt. Nästa dag kan du gå dit och läsa tidningen en liten stund eller ett kapitel i en bok. Lite KBT-tänk så där, ta det stegvis. Har en känsla av att hundträningen skulle komma gratis.

Jag har gått i en del terapi som DBT och KBT, och där handlar mycket om att man ska öva på förändringsarbete i icke-kritiska situationer. Dvs när du är i en situation du känner dig trygg, säker och klarar av utan att stressa eller gå upp i nån stark känsla. Om du redan är högt uppe i en stress- eller oroskänsla är det svårt att bryta och bli av med känslan, men om du redan innan känslan kommer har förberett olika vertyg för hur du ska hantera situationen är det lättare att man agerar rationellt och kan bryta det skadliga mönstret.

Ex. Jag hatar att åka buss och får ångest var gång jag måste sitta bredvid någon. För att jobba med det så redan innan jag går på bussen bestämmer jag vad jag ska göra för att hålla mig lugnare. Tex har jag genom att åka buss många gånger lärt mig vart det är bäst plats, och väljer att sitta där om det är ledigt. Sen har jag provat mig fram till att lyssna på musik får mig att kunna fokusera på det, och inte på paniken av att nån sitter bredvid. Då kan jag ägna tankarna åt just musiken, inte tänka på hur jobbigt det känns att åka buss.

Jag tror som tidigare kommentar också att om du fokuserar på dig själv så kommer hundträningen automatiskt. Du kan kanske även använda hunden som hjälp för att kanske klara situationer du tycker är jobbiga. Tex om du blir lugn av att klappa hunden kanske du ska göra det. Passa på att utnyttja möjligheten att ta hjälp av hunden, se den inte bara som ytterligare en stressfaktor.

En väst på din hund som säger "dog in training" eller liknande kan få dig att släppa lite av pressen på hur din hund uppfattas av omgivningen. Då visar du att eventuella beteenden som du tror andra reagerar på är något ni jobbar med utan att behöva säga det med ord.

När du känner stressen stiga vänd om och gå till ett ställe var du känner stressen minskar och görvden sinnessförändringen till något trevligt genom att klia hundennvar den njuter som mest och prata om vad som helst med hunden så du kommer på andra tankar än träningen. Sedan går ni vidare och gör om samma sak igen när du känner stressen. Innan stressen minskat så bör du inte ge uppmärksamhet tull hunden i försök till att lura den att du inte är stressad. Den känner det och blir mer övertygad om att känslan du förmedlar är rätt i situationen eftersom du gör den uppmärksam.

Belöning i form av mys eller träning på övningar man vet den kan och kan belöna för att båda ska känna självförtroende av dnågot ni kan jobba med när ni backat till mindre stress och jobbar er upp mot att till slut kunna stanna i situationer som skapat stress tidigare för ni nu har en fungerande rutin för att hitta stöd i varandra och och du vet att ni löser det om det blir jobbigt.

Det går inte att träna en hund när man själv inte kan hantera känslorna kring den. Så små steg tillsammans.

Hoppas det inte blev allt för rörigt. Inte alltid lätt att förklara hur man tänker 😆