Håller helt med dig

Det är människor som inte respekterar att deras djur har integritet. Särskilt små hundar som redan har osäkerheten av att vara liten och allt i deras värld är 10 gånger större för dem.

Om två gigantiska händer plötsligt kan komma från ingenstans utan du är beredd på det och plötsligt lyfta upp dig så hade nog du också morrar till slut. Kan inte själv föreställa mig hur stressande det måste vara att leva så konstant.

#1: Ja eller hur. Och om hunden gillar att bli buren och blir glad av det - ja men fortsätt då. Det är ju inget fel i det. Man märker väl av hur de fungerar individuellt.

Kan absolut vara bra att träna sin hund att åtminstone inte få extrem panik om de blir lyfta eftersom det kan uppstå situationer där det är nödvändigt.

Men det är lite skillnad mot att försöka tvinga sin hund att ALLTID vara okej med det. Bara för att det är bekvämt för ägaren att bära omkring på hunden ett tag.

#2: Exakt. Varför kan man inte bara ta steget extra och försöka se det ur deras perspektiv? Allting ska alltid passa och vara bekvämt för ägaren som du säger men man tänker aldrig på vad hunden känner.

Exempelvis en chihuahuavalp som blir upplyft, om du tappar den vovven och den landar med huvudet mot ett stengolv så kan den dö. Det är en stor höjd för så små hundar. Det måste ju vara läskigt

Om man verkligen måste lyfta sin hund så kanske man kan lära den att sitta på ett visst sätt och sedan med en viss signal så lyfter man den. Inte bara från ingenstans swoopa ned med sina händer och lyfta den från blåa intet och sedan kräva att den ska vara okej med det.

Jag håller helt med er!

Man lever ju MED sitt djur. Då får man faktiskt visa samma respekt för djuret, som man förväntar sig att det ska visa för dig.

Ibland tänker jag att det är tur att jag har en 30kg hund man inte plockar upp i en handvändning, annars är nog risken att min ångest skulle ge sig tillkänna genom att jag plockar upp honom i obekväma situationer. Det skulle dessutom inte hjälpa med hans osäkerheter 🙈

Jag och katten har kompromissen då jag gärna vill bära runt på henne att hon kryper upp och lägger sig på mina axlar istället, för hon sitter gärna inte fast i famnen längre än absolut nödvändigt och jag får fortfarande ha henne nära 😇

Det finns som sagt inget fel i att vilja att ens hund är van nog att bli upplyft så att den inte får panik om det skulle vara nödvändigt. Jag har behövt lyfta in min foderhund i badkaret några gånger, och hon väger runt 20 kg så är inte direkt en minihund, men det har ändå varit nödvändigt ibland att kunna lyfta henne.

Dock generellt så ska man respektera sin hund. Vill den inte bli lyft så låt bli. Om du inte måste, såklart. Istället för att gnälla om att det är nåt "fel" på hunden som du måste "fixa", så acceptera att den vill inte bli lyft. Är det en nödsituation så ja. Men annars, lämna den ifred.

Sen om det är nödsituation så får man väl stå ut med konsekvenser också. Nu har min ena katt som hatar att bli lyft aldrig visat det. Men säg att han skulle klösa som en idiot om han blev lyft. Skulle det handla om liv eller död så hellre att jag blir klöst än att han sätter livet till. Men dag till dag? Nä, då lyfter jag honom inte. Han vill inte.

#7 Jag hade en hund på 30 kg som behövde duschas och jag hade badkar. Hon ville inte bli lyft, men då behövde jag och kompisen lyfta ner henne i badkaret. Det var väl i princip den enda gången vi lyfte henne. Annars så fick hon duscha i stallet eller pappas dusch. Hon älskade inte att duscha men tolererade det.

Jag har tränat min utefödda katt att bli upplyft för att kunna göra det vid behov. Jag började med korta stunder som att flytta honom en meter till matskålen. Målet var att kunna hantera honom om det händer något akut som t ex brand. Han tycker idag att det är helt okej att bli upplyft, men absolut inte dagligen eller långa stunder. Mer att jag lyfter upp honom i soffan för att gosa.

#8: Ja men det tycker jag är rimligt. Att träna sitt djur att åtminstone inte få panik om det kommer en situation där man behöver lyfta dem. Det är just där folk har något slags krav av sin lilla hund att de SKA kunna lyfta dem när som helst som stör mig. Om hunden inte bryr sig så lyft dem då. Det gör väl inget. Men om den markerar att jag vill inte, sluta, så respektera det och gör det inte om det inte är ett måste.

Det är liksom inget fel på hunden. Den är inte dum eller elak eller vill inte ha kärlek. Den bara gillar inte att bli buren.

#9 Håller med dig fullkomligt!

Kan dra en parallell till mig själv. Jag är kort. Från att jag var sju till 20, så både försökte och lyckades många att lyfta mig mot min vilja, bara för att jag "var så kort". Jag slogs tillslut när folk försökte detta.

#10: Jag har själv inte upplevt detta, men en av mina vänner är 1.50 och väger drygt 45 kg och har alltid legat där. Ååååh vad kul det var på fester att från ingenstans komma och lyfta henne och bära omkring på henne. Hon hatade det. HATADE det. Speciellt när hon var över 20 och de fortsatte. Det var ingen kul grej längre. Hon visste att hon var kort och sådär. Det accepterade hon. Men jävlar vad arg hon blev när folk betedde sig som om de kunde lyfta upp och bära omkring på henne "för skojs skull" utan att hon sagt att det var okej.

Lite samma med en hund. Måste du lyfta din hund så absolut. Men om du inte måste, varför bråka om det? Varför få det att låta som om din hund är ett monster just i den situationen men inte annars? Öhhh… Kanske för att den inte vill bli lyft?

(Som lite komisk kommentar. Min korta och lätta vän som jag nämnde i början varnade folk till slut att ALDRIG lyfta henne för hon ville inte. Några gånger var det ett par killar som gjorde det ändå och då fick de en välplacerad spark i pungen… Då släppte de henne och lät henne vara. För guds skull, hon var över 20, hon kan väl ffs säga vad hon accepterar eller inte…)

#11
Men fy vad respektlöst att bara lyfta upp någon sådär!! Förstår att din vän blev arg.

Och självklart respekterar man även om ett djur inte vill bli upplyft. Det är i min värld en självklarhet att både människor och djur har rätt att säga ifrån när något känns jobbigt.

Sen kan det ju hända att man måste lyfta sitt djur ibland ändå, tex min lilla hund gillar inte att bli buren (han blir inte arg eller så men man märker att han blir lite stressad) men jag behöver ändå lyfta upp honom när han ska in i bilen, eller upp till övervåningen då han inte vill gå i trappor, men det är ju en annan sak.
Jag hade gärna burit honom då och då bara för att, och hållt honom i min famn för JAG tycker det är väldigt mysigt, men jag gör inte det för jag vet att han inte uppskattar det särskilt mycket. Han står ut med det, men som sagt han tycker inte om det, så det respekterar jag :)

#12: Ja det tycker jag är okej. Måste man lyfta hunden så måste man. Det är bara där det är onödigt att lyfta den mer än att det vore roligt, och man får det att låta som om det är nåt fel på hunden, som jag blir arg.

Annars såklart som du säger det finns tillfällen där man behöver lyfta hunden.

#0: Håller helt med dig.

Mina 2 Chi har fyra friska ben vardera, de blir inte burna om det inte finns mycket goda skäl. Äldsta dotterns lika så.

När du skrev att du har lyft upp Amstaffen vid några tillfällen blev jag full i skratt, dels skulle jag mycket gärna vilja se en Amstaff som faktiskt blir upplyft och buren 🤣. Dels påminde det mig om en historia som en bekant berättade för några år sedan.

Hon hade en bekant som jobbade som hundförare någonstans neröver i Sverige (Kommer inte ihåg var). Han hade en bjässe av en långhårig Schäfer, han var nånstans kring 60 i manken och vägde en bra bit över 50 kg. bara muskler.

Denna polis bodde i villa på en lugn gata där det mest bodde medelålders och äldre. Två av tanterna som bodde där hade småhundar den ena en Chi och den andra en Lhasa Apso. Så fort de såg att polisen kom med sin hund, så slet de upp sina hundar i panik och kutade över på andra sidan vägen.

Polisen blev så less på detta beteende, när han inte jobbade så var hunden världens snällaste och lugnaste, vilket han försökt förklara för tanterna, han skulle aldrig någonsin flyga på någon, varken hund eller människa. I tjänsten kunde han "angripa" om han blev kommenderad till det, men aldrig när han var "ledig".

Polisen blev som sagt less på detta, så en dag när han var ute med sin hund så kom tanterna gående med sina små bjäbbande golvmoppar. Innan tanterna hann slita upp sina hundar, så slet han upp sin hund och sprang över till andra sidan gatan. 😨😂

Tanterna blev så chockade att de bara blev stående och gapa. Polisen satte ner sin hund och gick lugnt vidare. Den mycket förvirrade Schäfern tittade inte ens på golvmopparna som stod och vrålade på andra sidan gatan.

#14: Det var inte lätt att lyfta henne, hon väger strax över 20 kg, men jag var ju tvungen och stackars hunden såg helt förkrossad ut som om jag typ spottat i hennes mat. 🤣

#15: Kan tänka mig det. Schäfern blev mest bara förvånad över att han lättade från backen 🤣

Min två chi skulle bli snortokiga om de blev upplyft mot sin vilja. Det har hänt att folk har lyft upp dem mot deras vilja, trots varningar från mig. Det har slutat med att de har morrat och markerat mot personen.
Det är såklart inte okej att de morrar och markerar mot någon alls, men i detta fall så tycker jag personerna i fråga får skylla sig själv. De blev varnade. Bara för att hunden är "liten och gullepluttig" så skall den inte behandlas hur som helst. Det är respektlöst mot hunden och även mig som har sagt ifrån att de inte skall lyftas upp om de inte uppenbarligen VILL komma upp.

#16: Hundar har väldigt få metoder att markera mot folk "jag vill inte". Morra är en metod. Jag tycker absolut att man ska söka att aldrig finna en situation där ens hundar morrar. Men om folk plockar upp dem mot deras vilja skulle jag vilja säga att det är fullt förståeligt. Vad annars ska de göra, liksom? De kan inte säga "snälla sluta, det här är inte okej". De kan gå undan. Eller morra. Eller hugga, om det vill sig så illa.

#17: Ja eller hur. Som, sagt, det är inte okej att morra eller markera, men även hundarna måste få dra gränsen någonstans.

Värst var ju när Troll var liten. Långhårig Chi och valpklumpig, folk var ju stolliga och skulle på död och liv lyfta upp honom och gulla med han. Många har nog ärr efter hans valptänder. Vi märkte rätt snabbt att han inte var en "knähund" och det skall respekteras, oavsett hur gullepluttig han är.

Som tur är, så har han inte huggt efter någon. Men det är lätt hänt om man tränger sig på honom.

Vi brukade lyfta Borzoierna i rulltrappor. Man lade bröstkorg och buk över nacken och balanserade ner dem. Våra var ju vana och helt okej med det. Men att göra det bara för att. Vi har ju en Iggy nu, de gånger hon lyfts är vid kollektivtrafiken i rusningstid.

Lyfter Mira (mellan pudel) en hel del men det är främst för att hon vill det. Hon har ärvt sin pappas kramsjuka och ska helst upp i famnen och gosa så fort hon får chansen (hennes hälsnibgsritual med mig är att ta min hand i munnen att smutta på och sen kravla upp i knät så jag kan lyfta henne så hon kan sitta och trycka sig emot mig och "kramas" genom att lägga huvudet runt min nacke. Försöker jag släppa ner henne eller ge henne till någon annan trycker hon sig ännu mer emot mig). Sen har hon alltid varit motvillig mot promenader, speciellt om man går själv med henne, så då har det blivit att man fått bära henne till hennes "toalett" platser och sen knallar hon hem när hon är färdig 😆 enda tillfället hon inte gillar att bli lyft är på kvällar när hon är skendräktig, då vill hon ofta inte ut på kvällsrundan och brukar morra både när man försöker sätta på sele eller försöker lyfta så då får man respektera det och försöka truga på andra vis.

Gletta (labbe) lyfte vi främst vid praktiska situationer (som rulltrappa, i och ur båten och liknande) hon acceptera att bli lyft men älskade det inte.

Men såklart ska man ju inte förvänta sig att hunden gillar att bli lyft bara för att den är liten och vill den inte så gör man det inte om det inte är en situation som kräver det (som rulltrappor om det nu inte finns hiss att ta istället).