Ot Att släppa ut katter
Jag har en grupp på fb för bortsprungna katter. Tog på mig den eftersom tanken på hur hemskt det skulle vara om mina katter kom ut av misstag och försvann fick mig att vilja vara behjälplig när andra råkar ut för det.
Nu några år senare vet jag att det är få katter av de som efterlyses som har råkat komma ut och försvunnit av misstag, de flesta är utsläppta med mening. Och inte bara det. Många är utsläppta trots flera tidigare försvinnanden! -"nu är hon borta igen, har bara varit hemma en vecka sedan hon kom hem förra gången hon var borta 12 dagar"
Ägarna är dessutom "oroliga" att något hänt och ber om hjälp att leta. Mellan sådana efterlysningar läggs det upp upphittade överkörda, döda katter. Var man letar efter ägare.
Det får mig att se rött. Om ens katt försvinner när man släpper ut den har man sett att det kan hända och vanligtvis lär man sig av misslyckanden. Att fortsätta med något man vet inte fungerar och sedan snyfta efter hjälp av andra känns så himla illa.
Ibland skjuter kattägare ifrån sig sitt ansvar så pass att det minsann är någon som tar deras katt och håller den fångad hos dom, därför försvinner deras katt och man spyr galla över en påhittad kattjuv istället för att ta sitt ägaransvar.
I de trådar var döda katter läggs ut är det utan undantag alltid den som kört över katten och inte stannat som är fruktansvärd och djurplågare. Den som faktiskt har skulden är ägaren som släppt ut katten så den kunde springa ut på en gata och bli påkörd och dödad. Men vid påpekande om att det inte hade hänt om ägaren hållt sin katt skyddad från den största faran som våra katter möter i våra samhällen, möts man av det vanliga om att det är naturligt för katter att springa fritt ensamma och innekatter lider och längtar ut hela livet.
Banne mig att dessa skulle koppla ihop ägare och ansvar med hålla trygg och hindrad från att utsättas för onödiga livshotande risker. Människor där ute som inte valt att ha katt ska ta ansvaret när det händer något.
Jag undrar när trafik, tätbebyggelse, flera katter på samma områden och matmöjligheter lite överallt blev det naturliga för katter. Och torrfodret som så många katter ges. Jag minns inte att överkörd stått med som en av sakerna som är naturligt för tamkatten. Ändå är det det som är det viktiga för många ägare, att dom får gå ut själv. Viktigare än alla riskerna katterna tar varje gång dörren öppnas.
Och det är lagligt. Risken för skada och död är hög och väljs dagligen framför mindre riskfyllda alternativ men ägaren hålls inte skyldig om katten skadas eller dör.
Skulle jag utsätta mina hundar för det, då hade jag fått koppelförbud. Folk hade tyckt illa om hur jag riskerade hundarnas liv. Folk hade agerat och reagerat. Hundar har ju inget trafikvett, men katter har och dom klarar sig själv…. Heter det. Men tittar vi på medelåldern på fritt springande utekatter och de som hålls under uppsikt, dödsorsaker och försvinnanden ser vi att katter inte alls klarar sig själv. Forskning visar att de är med sociala än man tidigare trott och har större behov av sin människa än mat och en klapp
Men detta får fortsätta. De katter som på riktigt kommit bort drunknar i havet av utsläppta. Bilder på dödade katter hindrar inte folk från att släppa ut katter som försvinner om och om igen. Ingen skäms över att be om hjälp ens om det är 5e gången.
Man blir matt ibland. Hoppas på en vändning i flödet men det ökar.
Katter är värda att hålla trygga. Vårt ansvar precis som våra hundar, fåglar eller råttor
De behöver samma omvårdnad och behöver inte springa ga fritt på gator för att må bra. Det är det ägare som vänjer dom vid när katterna inte får utlopp för sina behov via aktivt deltagande ägare och katterna är vilda i hemmet. Alla katter går att ha som innekatter med kontrollerad utevistelse om deras ägare lägger ned den tid som krävs för att en katt ska må bra och inte riva hemmet, och man vänjer kattungarna vid det.
Kan man inte det så får man väl låta bli attskaffa katt eller flytta bort från samhällen.
Kommer katter aldrig få det värde dom borde ha som de levande individer de är? Är det försent att ändra förlegade synen kring dess behov?
Jag fortsätter med gruppen. Vissa solskenshistorier sker trots allt. Och jag fortsätter påtala vem som är ansvarig över katterna och deras öden. Kanske en dag…
![[Lilium]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag blir så arg när folk inte tar ansvar 😡
På 80-talet blev en äldre kvinna på min dåvarande hemort av med en katt. Då polisanmälde hon alla jägare i grannskapet och anklagade dem för att ha skjutit katten. Då var det dock lagligt för jakträttsinnehavare att skjuta de katter som påträffades.
Har ofta känt mig trött på kattägare som tror att det är en mänsklig rättighet att släppa katten fritt utan att något ska kunna hända. Inte minst trafiken gissar jag skördar en hel del katters liv.
Jag lider med alla dess katter som har oansvariga ägare.
Stolt ägare till tre La permer
Håller med. Ser ofta i en lokal grupp om påkörda katter. Senast var det en som bad alla hålla hastigheten (40) så det inte skulle hända igen…
Jag vill skriva till varenda en att om du släppte ut din katt har du lika mycket ansvar som föraren men det skulle ta mångdubbelt mer än det gav.
"I'm too old for this shit."
#0: Detta är ett så tungt ämne. Mina grannar är verkligen de raraste av människor, de mest kärleksfulla, fridfulla och harmoniska personer man kan tänka sig, hela familjen är lika rar, de är 4 personer och ingen av dem har det minsta av nonchalans eller försummelse i sig!
Det bär mig t o m emot att bara skriva dessa rader eftersom jag mår illa inför tanken att baktala dem!
Ändå, faktum kvarstår: de köpte en döv katt och lät den springa ute eftersom den var för livlig att endast ha inne. Jag gick i flera månader och led av tankar på allt denna stackars katt kunde råka ut för och jag hade allvarliga samtal med dem där jag försökte påpeka allt ont som kunde hända på alla tänkbara sätt och vis! Jag tipsade också om hur man kunde näta in ett område i deras trädgård , att jag kunde hjälpa dem med detta och så vidare.
Tyvärr hjälpte varken mina försök att få dem att ta sitt förnuft tillfånga eller min oro. Katten försvann ju naturligtvis. Jag försöker mota bort de värsta scenarios som min livliga fantasi med lätthet framkallar och hoppas verkligen att någon istället tagit den till sig och att den fortfarande lever väl hos någon annan familj! Det är så trist för hela historien har fått min relation till mina annars högt älskade grannar att bli lite kantstött.
När katten försvann visade de oro och sökte efter den och då visste jag ej riktigt vad jag skulle säga. Jag orkade inte engagera mig nämnvärt åtminstone och sedan dess har jag ej frågat om de hittade den eller ej, jag bara konstaterar att den ej längre är en del av familjen. Det känns inte alls bra att rent ut fråga om de någonsin hittade den eller ej. Jag vill bara glömma trots att jag ju egentligen ofta tänker på den, jag vill ej riskera vår vänskap med att ta upp en sak som jag är rädd kan få dem så skamsna så att det blir pinsamt. Jag vill ju ej framstå som någon rättfärdig domare! Absolut inte!!!
Det känns bra att kunna formulera dessa rader för att höra andras reflektioner kring denna historia.
Tack på förhand!
#5: oerhört sorgligt. Själv har jag sagt upp vänskap när en granne visade sig vara värsta sortens ägare som inte kastrerade, lär katterna vara på öppen balkong på 4e våningen, en föll dagen då jag förskräckt talade om att hon inte kunde ha dom ute innan hon nätat in den. Hon lät dom ändå vara där och den ena fick lida för det. Hon tog för unga kattungar trots att jag innan påtalade vikten av det. Kastrering var för dyrt, trots att jag berättade att fertila katter inte mår bra.
Jag kunde inte se henne utan att känna hat och äckel över sådan ignorans och djurplågeri. Försökte vara hövlig och hälsa vid möte. Men när respekten är borta gick det inte att låtsas och vi pratade aldrig igen.
De kattägare som inte ser hur det skulle vara deras skuld om katten dör i trafiken, när dom släppt ut katten medvetet kanske förstår detta bättre.
Katten som ni släppt ut springer ut i en väg i rusningstid. 2 bilar krockar när en av dom försöker undvika katten. I ena bilen är det en 2 barnfamilj. Både barnen dör kort efter krocken. Katten är överkörd över hela mage och bak. Platt. Men levande. Den lider i 10 minuter innan den dör och slipper det sjuka lidandet.
Kommer ni ägare stå framför föräldrarna till de barn som dött för att er katt sprang ut i trafiken och säga att ni inte bär ansvaret över döda barnen och kattens lidande död?
Givetvis är den som möjliggjorde situationen den som vållade både barn och katts död. Bristande djurhållning som utsatt djuret för risken djurplågeri för kattens plågsamma långa död och vållande till 2 barns död. Lika ansvarig som om det bara är katten som dör.
Att det är tillåtet, när det faktiskt är en verklig risk, är ofattbart.
Det är inte smärtsamt att göra rätt och värdera kattens liv högt nog att vilja ha kvar i livet så länge det går. Men visst. Det kräver att ägare lägger tid på beräkning och aktivering. Att öppna dörr är lättare. Hur många av dessa ägare bryr sig alls om katten? För få garanterat.
Starta ny diskussion