Vad är det som tilltalar henne att skaffa en brukshund när hon inte är ute efter att träna eller tävla i bruks? Varför jag ställer frågan är för att det kan vara svårt att få en seriös uppfödare att sälja en valp till någon som inte har det intresset. Att hunden måste komma överens med katter kan tyvärr inte förutspås när det handlar om en valp.

Tyvärr mycket sjuka rottisat, och haltande psyke. Samma med dobbisar.
Ska höra mig för om någon jag känner vet bra uppfödare.

Är din vän hundvan och vet att det är krävande raser som behöver jobba mycket och behöver väldigt tydlig vägledning för att bli stabila och trevliga?

Är tyvärr många som inte har en aning och hundarna blir utåtagerande och ses som problemet.

Angående katt så är det inga problem om man skaffar valp. Då får man som ägare vara konsekvent tydlig med gränserna.

#1: Jag har inte frågat om bruks specifikt men det kan jag fråga nästa gång vi pratas vid. Hon är intresserad av att göra mycket med sin hund och föredrar stora hundar. Hon var specifik om att hon inte ville ha en vallhund och hon känns som typen som föredrar hundar med lite mer självständighet och "tuffare", så exempelvis labradorer är verkligen inte hennes typ av hund. Hon ville heller inte ha någon typ av terrier för hon gillar inte bjäbbiga hundar

#2: Precis jag sa detsamma om dobermanns eftersom jag har hört så mycket om sjukdomar i just den rasen. Därför jag vänder mig hit och frågar för att jag undrar om ni känner till bra uppfödare son avlar på friskare individer.

Hundvan, kan man väl säga? Hon har aldrig haft en egen hund men har haft hund i familjen och är en väldigt tydlig och seriös människa. Hon är inte den typen som tror att man bara går med en hund 3 gånger om dagen utan hon är väl medveten om att det krävs mycket jobb. Hon har mycket erfarenhet med hästar och jag tycker bara i allmänhet att hon är väldigt duktig med djur :) Hon är verkligen inte typen som spontanskaffar djur och är nog en av de mest ansvarsfulla människor jag känner så jag tror inte att det kommer vara något problem på den fronten.

#3: Vad bra!

Har hon inte haft hund innan så kommer hon med största sannolikhet inte få köpa en brukshund från en vettig uppfödare. För att inte då råka köpa en hund med dålig mentalitet så måste hon vara väldigt noga med att gå igenom mentalbeskrivningarna på tiken och hanen till valparna, tidigare kullar, syskon till föräldrarna m.fl. Rekommenderar henne att ta hjälp från någon som är duktig på att avläsa mh.

#5: Det var också det som var hennes rädsla, alltså att hon inte skulle få lov att köpa hund från en uppfödare av bruksras pga hon inte haft egen hund. Var rekommenderar du att hon vänder sig?

#6: Nä det kan bli svårt men det betyder inte att hon inte ska försöka ändå. Måste det vara en valp eller kan hon tänka sig en lite äldre hund. Rasklubbarna har ibland omplaceringar och de är ofta i åldern 1 till 3. Det kan vara så att en hund var tänkt till bruks men höll inte måttet, eller att det var en tänkt avelshund som av någon anledning inte längre är ett alternativ. Bara för att de ligger ute för omplacering så betyder det inte att det är en "problemhund"

Om hon vill vara säker på uppfödaren hade jag rekommenderat denne att hjälpa din kompis att avläsa. Då får hon en inblick i hur seriös uppfödaren är och hur mycket denne kan.

#4: Med sådana raser är jag av åsikten att bruks eller annan hundträning ska vara ett stort intresse för den som skaffar raserna. Så det inte blir att man gör det för att hunden behöver och själv gärna hade gjort något annat egentligen. Just eftersom det krävs väldigt mycket och ofta och blir en stor del av ens luv när man har bruksras.

Raserna skäller. De har mycket vakt i sig. En terrier är inte värre i det avseendet.

Det finns många stora raser. Är hon ute efter vakt, hårdträning, risk för problem med hundmöten, hund som varnar så fort den hör något utanför, som inte tycker om utomstående osv? Det är så det kan bli med dessa 2 raser, som dessutom är väldigt starka och väldigt viktiga att man klarar hålla i kopplet om de drar.

Själv älskar jag dobbisar, men eftersom jag bor i flerfamiljshus har jag valt bort raser med vakt som har lätt att varna med skall. Och hundträning är en kul grej ibland, inte ett stort intresse så jag är inte rätt för de raserna.

Är hon helt på det klara med allt och därför vill ha dessa raser är mitt råd att hon letar upp rasgrupper på facebook, frågar om rekommendationer från de som har köpt raserna tidigare och tycker uppfödaren är bra. Sedan kolla upp uppfödarna I tex hundgripper (söka på namnet och se om dom skrivit eller om andra skrivit om dom) samt googlat på rewievs på uppfödaren. Så får man lite koll på i vilka sammanhang uppfödarna omtalats.

Sedan mejlar man de man tycker verkar bra, skriver en ordentlig presentation av en, boendesituation, jobbsituation, hur valptid och sedan ensamhetstid kommer se ut för framtida hund, varför man vill ha rasen och vad man kommer erbjuda den för liv. Att visa att man har full koll på rasen och dess egenskaper och behov är väldigt viktigt när man är förstagångsköpare. Att man har en plan på valptid och resten av livet med jobb och allt som det innebär.

Efter presentation ställer man frågor om uppfödarens mål och vision kring aveln, visar intresse kring hälsotester och mentaltester för att visa att man vet att det är viktigt för hundarnas skull och sen kan man avsluta med att man hoppas uppfödaren finner en intressant och vill återkomma med eventuella frågor dom kan ha och att ma väldigt gärna skulle vilja hälsa på för att träffa hundarna och kunna presentera sig på riktigt.

Vissa uppfödare lär ha lång kö med många tidigare valpköpare eller brukstävlande som står först och kanske inte ens svarar. Men oftast får man svar när man lägger ned tiden på en riktig presentation som står ut bland alla "vad kostar en valp från dig" eller "vi vill gärna ha en rottis vi bor i samma kommin som dig och undrar om du planerat valpar snart"

Men det kommer krävas att hon har erfarenhet av någon typ av träning och har verkligt intresse av det och kan visa kunskap kring uppfostran av raserna, eftersom hon inte har ägt någon. För att de riktigt bra uppfödarna ska känna att hon trots nybörjarägandet har en grund att bygga på med hjälp av uppfödaren.

Fantastiska hundar när ägarna har koll på sin ras :) 2 av de mest underbara hundar i mitt liv var en bästa killkompis rottis, och en väninnas dobbis.

Några av de som varit mest hundaggressiva och oberäkneliga bland människor som inte är ägaren är tyvärr också dessa två rottis och dobbis, amstaff och bullyhundar.
Rottis och amstaff i topp, troligtvis pga popularitet.
Min erfarenhet som boende i ett väldigt hundtätt område och stad och hundintresse sedan jag kikade ut från mamma.

#7: omplacering är tyvärr ofta pga oönskade beteenden som köparen inte klarar av, och det blev jobbigare än dom trott när valpen ganska snabbt blev stor. Bruksraser som dessa är tyvärr vanliga i omplaceringsstatistiken eftersom dom kräver mycket mer än många förstår. När dom inte får mentala stimulansen, tillräckligt tydlig och rak vägledning så skapar dom egna uppgifter att utföra och energin sprutar åt olika håll i understimulansen. Och så är det plötsligt en problemhund. Utfall vid möten. Förstörd lägenhet. Bett mot ägaren. Ja, det finns en uppsjö av beteenden som understimulerad och brist av ledarskap kan leda till.

Är det via en registrerad uppfödare dom omplaceras har dom troligtvis känns av hunden och omplacerar ärligt om eventuella beteenden som måste arbetas med. Deras rykte står på spel.

Men visst finns det underbara väluppfostrade välhanterade individer som inte dög till avel eller tävling. De är tyvärr inte många och mycket attraktiva när de väl dyker upp. Majoriteten blev för jobbiga och stora.

Via privatpersoner är risken större för att hunden framställs som problemfri för att få sålt den och slippa jobbet.

#9:Det var därför jag skrev att hon skulle hålla koll på rasklubbarnas hemsidor angående omplacering, inte privatpersoner. Visst är det ofta få av de omplaceringarna men hon kan fortfarande ha ett öga där ifall att det skulle dyka upp en.

#10: absolut :)

Mina kompisar har ägt Rottis i över 15 år-20 år (3 st hundar) och aldrig tävlat eller tränat bruks. De har haft familjehundar, som givetvis motioneras och mentaltränas lite mer än många andra familjehundar men inte specifikt bruks eller annan ordentlig träningsgren. Jag vet faktiskt inte varifrån hundarna kommer och om det är samma uppfödare (de har haft dem omlott så att säga), men alla tre hundarna har varit fantastiska med barn, katter, andra djur, andra människor. Ska snacka med dem om de har tips.

Säger som flera andra i tråden. Just dessa raser kan bli ett problem om de inte får rätt stimulans, både psykiskt och fysiskt. Jag själv hade gärna velat ha en Rottis, men jag har inte den tid och ork, i dagsläget, som krävs för att hunden skall få det den behöver, både Fysiskt och mentalt.

Det finns många andra raser i den storleksklassen, som kanske skulle fungera bättre för just din kompis.

#1: Att hon är intresserad av lydnad och drag kanske?

#0: Varför vill hon ha en SÅ svår bruksras att t.o.m Belgare o Schäfer, mm ligger i lä där…alltså dom är ÄNNU svårare än en Belgare, mm.
Båda dom hundarna är starkare, inte lika lättlärda som andra brukshundar,, vaktar mer och har lättare att bli aggressiva speciellt om dom inte tränas ordentligt.

Dobbis ägare som tränar med dom i bruks säger att många dobbisar är hund aggressiva och att dom inte skulle våga släppa sina hundar lösa för agility träning tex..

När jag frågade om raser på ett bruksforum och skrev att jag tänkte träna o tävla i lydnad, agility, rallylydnad, nosework, specialsök, drag m cykel o träna spår,mm så föreslog någon dobbis, med att dom inte skulle köra agility(för dom vågade inte ha hunden lös pga andra hundar), men annat och att uppfostran var jätteviktig, men om man är van att träna andra brukshundar så borde man klara en dobbis, men hade jag varit första gångs ägare så hade dom avrått från en brukshund öht…

Även om hon inte är en labbe människa så finns det ju massor med raser mellan en Labbe och en dobbis el Rottis…
Även om hon är mogen så förstår jag inte varför hon vill ha dom 2 svåraste Brukshundarna?
Det KAN gå jättebra, men det KAN också gå mindre bra!

Sen tror jag inte någon seriös kennel säljer en valp till en första gångs ägare -allvarligt så NEJ…vissa brukshunds uppfödare säljer inte ens till folk som har haft massor med hundar OM dom inte haft en Bruksras innan…
Det är en hel del som har det tänket och HUR ska man kunna köpa en brukshund om man måste ha haft en brukshund innan? lite moment 22, men då får man hitta en utställnings kennel.

Så om hon absolut vill ha dobbis så är största chansen bland utställnings kennlar som även fokuserar på det mentala. +++
Hon måste nog uppdatera vad hon vill göra med hunden till vardags..Det viktigaste är inte vad hon gör direkt utan ATT hon planerar att göra lite mer än lydnad, utställning, agility-på skoj ? drag- passar jättebra för dobbis. Sen borde hon kanske slänga in en NOSAKTIVITET=vad spelar inte så stor roll, men något bör hon göra och det behöver inte vara bruks…

Alltså jag kan inte svara exakt på varför just de raserna, jag är inte hon och talar inte för henne. Men det jag kan säga är att hon är alltid den som säger nej om hon känner minsta lilla oro att det inte kommer funka. Skulle inte de raserna passa henne så är det nog något hon kommer fram till själv om hon får lov att ställa frågor till uppfödare mm. och lära känna raserna. Som sagt så är hon en av de mest ansvarsfulla människorna jag känner och väldigt realistisk, om hon har intresse utav raserna så säger det mig att hon har funderat igenom detta och vill lära sig mer. Jag hade inte sagt detta om någon som jag inte varit säker på att de skulle kunna hantera situationen, det är något särskilt med hur hon hanterar djur tycker jag.

Hon är aldrig personen som går in halvdant utan hon dedikerar sig i det hon tar på sig. Det har tidigare varit på tal om att skaffa hund och hon sa då nej pga förutsättningarna då men även att hon kände att det inte skulle fungera med den hunden.

#17: låter ju bra :) hoppas hon hittar en bra uppfödare som ser potentialen.

#18: Tack det hoppas jag också!

Känner ni några bra uppfödare i skåne som avlar hälsosamt får ni gärna tipsa 🙂

#19: har inte fått tag i de som har raserna. Men jag ska höra mig för :)

#20: Tack :)

#16: Det låter som hon vet vad hon vill och har läst på om hundar och vet vad det innebär och också går efter magkänslan och den ska man inte ignorera..

Jag läste bara ditt 1a inlägg först o hade bråttom till?nåt-- så jag missade lite av vad du skrev om henne sen…för där lät hon lik mig - envis 😄 att klara något och villig att göra vad som krävs…

Det att hon är bra med djur/hanterar djur på ett särskilt sätt är finemang..

Ja med det drivet och intresset så finns det säkert någon kennel av dobbisar som hon kan utforska närmare..

Om hon går till https://www.skk.se/sv/kopahund/hundraser--annonser/dobermann/?show=breeders

Så är det massor med kennlar…om dom är bra får man kolla upp😊

#22: Du är ju också vän med personen ifråga så du visste väl redan hur hon är som person?

#23: Nej det måste du ha miissuppfatta..jag ville bara hjälpa till pga Tismon

#24: Du skrev ju i tråden du startade om den här tråden att Tismons kompis bett dig starta tråden och att det var din kompis också?

… Wow.