Ojojoj! Nu får man ta fram popcornen! 😄

Ta inte illa upp. Men många här ser rött om de hörs talas om planerad blandrasavel och de talar om vad de tycker också. Obs att JAG inte har några åsikter, men kan tyvärr inte hjälpa dig mkt med din fråga heller. Är det frågan om rensasig tik så kan du ju kolla på SKS hur hälsan ser ut bakåt, men med blandrastik går ju inte det.

#1: Både rött , svart och svavelgult 😎

Normalt sett är det tikägaren som är uppfödare och det är alltså tikägaren som ser sig efter en lämplig hane.
Inte tvärtom.

Du kanske måste ha lite mer säljande argument än bara ögonlysning och patellakoll för att göra honom intressant.

DNA test som visar att han är fri från anlag av PRA känns ju som ett grundkrav. Ögonlysning talar inte om vad han bär på i generna och kan föra vidare till sina barn.

Annat som kan tänkas ge plus i betyget är

Ultraljud av hjärtat utan anmärkningar
Sköldkörteltest utan anmärkningar
Röntgen utan anmärkning av armbågar och höfter
Genomgånget BPH är ju inte fel.

Tandintyg från veterinär att han är fulltandad kan också vara bra.

Embarktest (stora paketet som innehåller allt) visar inte bara t ex PRA anlag, det finns en massa annat också. Däribland färganlag så att en uppfödare som testat sin tik och är insatt i genetik kan börja grubbla på möjliga färger i kullen :-)

Undersökning för saker som hjärta, sköldkörtel och ögonlysning är bara ögonblicksbilder. Dessa tester ska göras årligen för en hund som är aktiv i avel.

Självklart ställer du i din tur kravet på att tiken är hälsotestad för så mycket som möjligt. Du vill ju ha ut en valp av det hela och då är ju föräldrarnas hälsa viktig för hur den valpens liv kommer att bli

Kullstorleken på så pass små hundar är ju inte så stor.
Att då kräva en parningsvalp för besväret känns ju - eh, rätt märkligt.

Tikägaren tar alla risker (uppfödning är långt ifrån riskfri, man riskerar att förlora tiken i värsta fall), alla kostnader från ett eventuellt kejsarsnitt till allt annat. Tikägaren har allt jobb med valparna, att sortera valpköpare, hålla kontakt med valpköpare, betalar för vaccination, id-märkning, besiktning, försäkring, dolda felsförsäkring och mycket, mycket annat.

När man sen kan förvänta sig att den genomsnittliga kullen kanske är 3 valpar, då är det en VÄLDIGT hög ersättning för språnget om man ska ha en hel valp för besväret.

Det är normalt i en ras där den genomsnittliga kullen är ca 10 valpar så att en valp ungefär motsvarar 10 procent av tikägarens inkomster, före kostnader.

En rättvis ersättning är nog 10 procent av ett valppris i språngavgift och 10 procent av ett valppris per valp i parningsavgift. Många valpar = mer pengar. Och ett löfte i avtalet om att få köpa en valp, i alla fall om antalet valpar överstiger en valp.
Och sen använda inkomsterna från parningsavgifterna som delbetalning för en valp och betala resten ur egen ficka.

Ett avtal måste ju också tala om vad som händer om det bara blir en valp, i synnerhet om avtalet säger att hanhundsägaren har rätt att köpa en valp.

Normalt är att betala språngavgiften direkt men priset per valp erläggs senare. Ofta pratar man om "antal levande valpar vid 5 veckor". Då utgår ju ingen ersättning förrän valparna är 5 veckor.

Avtalet bör ju också tala om vem som väljer valp först, uppfödaren eller hanhundsägaren? Det är inte automatiskt så att hanhundsägaren har rätt att välja först, det måste man avtala om hur det ska gå till.

Avtalet bör ju också tala om vad som händer om tiken går tom, har hon rätt till gratis omparning vid nästa löp till exempel, med den första språngavgiften redan betald?

Tikägare har också idéer.
En kan vara att hanen har testat spermakvalitén i närtid före parningen.
Varför betala språngavgift för en hane som skjuter blankt liksom?

Det finns hur många scenarior som helst att fundera över och mest sannolikt är att man missat att gardera sig för det som faktiskt händer i slutänden :-)

Framförallt tror jag du behöver ett tydligt mål med din avel. Vad kommer just din blandrashund kunna tillföra som inte en renras kan ge? Varför ska en tikägare välja just din hund? Vad är syftet att avla på just din hund? Mening och mål behöver framgå tydligt och meningsfullt. Du behöver inte svara i tråden även om det hade varit intressant, men framförallt tror jag det är viktigt för en tikägare när hen ska välja hane till sin tik att det finns en tydlig vinning med att välja din hund över andra, oavsett renras eller blandrasavel.

Att det är en trevlig och fin hund som hade kunnat ge fina valpar räcker sällan, men behöver kunna motivera och tydligt framföra vad som gör att din hund är bättre än andra.

Utöver det vet jag inte alls hur det går till med resten, jag är inte insatt i avel alls.

Om du nu absolut vill avla, så är det väl bättre att satsa på en renrasig ? Avlar man på renrasiga hundar som är reggade i SKK så är det tydliga regler för vad som gäller vid parning. Både för hanhundsägaren och Tikägaren.

Mig veterligen så finns det inga tydliga regler när det gäller blandrasavel. Vad som gäller görs upp mellan hanhundsägaren och tikägaren.
Sen med tanke på vad det kostar att ha en kull valpar både i tid och pengar, så tror jag knappast att tikägaren går med på dina krav, "rasen" är liten, så det kommer inte så många valpar. 1- max 3 är vanligast.

Tack så mycket för alla svar! Mycket bra information att ta in.

Vad det gäller de som ser rött, så tror jag det ofta handlar om att de vill tjäna desto mer på sina renrasiga valpar. Mitt mål med aveln har inget med ekonomisk vinst att göra.

#6 finns det uppfödare som går med vinst?

#7: Ja, blandrasuppfödare som tar typ 45 000 per valp för att folk var villiga att betala det 😂

Nej jag skojar bara, jag har ingen aning

#7: Tror inte jag känner till en enda uppfödare på renrasigt som går med vinst. Däremot så vet jag av 1som "föder upp" Labradoodle och 1 som "föder upp" American Bully som går med ganska bra vinst vid varje kull 😒

#8
Det ligger garanterat någon sanning i det dock, blandrasuppfödare "behöver" inte bry sig i diverse olika hälsotester, meritering, registreringsavgifter osv. osv. så de som i så fall går med vinst är just blandrasuppfödare. Men det är ju klart att det beror på att renrasuppfödare känner sig "hotade", det klassiska argumentet från blandrasuppfödare…

#11: Ser inte någon annan anledning till varför renrasuppfödare brye sig så mycket, så länge även blandrashundar går igenom samma koller hos veterinären. Jag har egna åsikter om de som föder upp kull efter kull, men jag lägger mig inte i andras ensak.

#12 Fast det är väl det som är lite poängen. Merparten av blandrasuppfödare gör ju ingenting. Mer än råkar äga två hundar av olika kön. Eller annonser efter en "långhårig liten hanhund för min tik löper nu".
Blocket-annonser är ju det tydligaste beviset för det.
Finns ju säkert folk som föder upp blandisar så bra som möjligt.
Men just nu kan du kan du få renrasiga Pomeranians med stamtavla (billigare(!) än en utan. Och då pratar vi hundar i 30000 kr gruppen.
Sen kan man göra ett litet blocket experiment. Man tar en småhundsblandis och kollar ifall personen har fler annonser. Då kan det t.ex vara en pappa och 3-4 tikar av olika raser och få flera kullar. Sen har man några 100000kr extra i plånboken.
Om jag hade fött upp renrasiga hundar hade jag nog inte varit avundsjuk på upplägget. Men skulle nog känna lite vanmakt. Många föder ju upp för att hundar är deras största intresse i livet (renras som blandras). Men en del verkar ju skaffa djur som extra inkomstkälla. Och det är stort även i kattvärlden.
Nu fattar jag att personen som skrev detta inlägg enbart vill ha en valp efter sin hund. Detta var specifikt riktat mot det (envisa) påståendet att renrasuppfödare är avundsjuka på blandisuppfödare.

Lät de bli att åka på så mycket utställningar som för det mesta bara leder till att raserna förstörs, kanske de skulle gå med en liten vinst. 😈

Sorry, men utställningsaveln är ett rött skynke för mig. Och tyvärr har det ju blivit så att "meritering" på utställningar verkar vara en förutsättning, eller ivf en väldigt stark drivkraft, för uppfödare. Jättebra att SKK håller koll på avel och hälsa och så, men det är mycket som är blä också.

#14: Jag håller med där..

Alla uppfödare som vill bli BIS ha ha best in show eller BIR typ det verkar viktigt för en del kennlar att ha från olika länder ibland t.o.m - då blir det dyrt..En dyr hobby för att BARA visa upp sin hund i alla fall.

Jag har ju bara haft renras förut iofs, tills jag skaffade en blandras och han är så speciell så jag gillar förstås både blandras och renras hundar, men någon måtta på utställnings titlar får det vara 😁

#14: Håller med.

Jag har, i många år, hållit på med utställningshundar (Bearded Collie) . Några av hundarna har gått jättebra och andra har gått sämre. Jag har genom åren sett att rasen blir mer och mer förstörd, då det avlas endast på exteriör och päls.

Jag har numera "bara" 1 Beardis, han är 12 år och han får hänga med så länge han hänger med. Det kommer inte bli några fler beardisar här, om jag inte hittar en uppfödare som INTE avlar för utställning.

#12
9 av 10 blandrasuppfödare gör ju just inte det, de skiter fullständigt i att hälsokolla sin hund innan avelsdebuten och avlar på kreti och pleti utan någon som helst tanke bakom sin uppfödning mer än att de vill ta valpar på sin tik för att hon är ju så söt och snäll och de vill ha en valp efter henne. Keep in mind att det aldrig finns någon garanti att avkomman kommer vara lika "söt och snäll", den kan lika gärna bli precis tvärtom. Långt ifrån alla renrasuppfödare föder upp "kull efter kull" med, det finns många som bara har en kull/år också eller ännu mer sällan så varför dra alla över en kam?

#14
Utställningar kan ju absolut vara av ondo hos många raser men när jag skrev meritering så menade jag inte just specifikt utställning, det finns ju en uppsjö av andra grenar som man kan meritera sin hund inom. Jag vet att du inte svarade specifikt på mitt inlägg dock men jag ville ändå poängtera det att meritering behöver nödvändigtvis inte betyda utställning (vilket du säkert redan vet men i alla fall).

Jag har ju just nu en hund som inte går att ställa ut och har även tidigare haft en.
Pga att jakthundar är avlade för jakt och inte för utställning.
Ställde ut min jaktlabbe en gång.
Han vägde väl hälften av vad de andra labbarna gjorde

Min nuvarande jakt golden har en vit bröstfläck och det får golden inte ha

#17: Alla blandrasuppfödare föder inte upp kull efter kull eller parar utan att föräldrarna är friska…Vissa har en frisk tik som dom parar med en frisk hane - låt säga en renras hane med alla hälsotester UA och så kan hanen då (och/eller honan) vara meriterade i allt möjligt..

Grejen med renraser och meritering är att valpen blir INTE bra i bruks, lydnad eller agility bara för att man köper en renras valp från föräldrar med massor av höga meriter i bruks,,, lydnad, agility osv!
Det spelar ingen som helst roll om du så köper en valp efter föräldrar som är polishundar tex - Min hund därifrån kanske ändå är bättre på annat och sånt som jag gillar att träna och tex blir super bra agilityhund istället för att vi tränat det..

FÖR att bruks, lydnads meriter, osv det är INTRÄNAT-beror alltså på tränaren till hunden att hunden har meriter- så man får inte en polis hund bara för att man köper en valp vars föräldrar är polis hund och har höga meriter i bruks, osv

Det man bör titta på som valpköpare är MH-t och BHP och hälsotester så att dom är bra som tex ad/hd ska helst vara UA , ögontester och vid mindre raser - inavelsgraden = för inavlade hundar kan bli sjuka lättare ,,osv beroende på ras eller raser vid blandraser.

Blandraser är här för att stanna så det är bara att acceptera och dom är inte mindre värda hundar eller dåligare för att dom är blandraser..
Vissa raser behöver nytt blod för att det inte finns så många och där tycker jag att det bara är bra att dom blandar in lite nytt blod än att det blir för hög inavelsgrad. 😊

#19: Självklart har du större chans att få en hund som går att utbilda till ex. polishund om föräldrarna är polishundar. Det är så arv fungerar. Valparna ärver såklart inte kunskapen men de kan ärva egenskaper som gör det lättare att lyckas.

#19
Jag har aldrig påstått att blandrasuppfödare föder upp kull efter kull, jag svarade på ett inlägg som TS skrev där hen påstod att renrasuppfödare gör just det vilket är bullshit. Som jag även skrev så struntar 9 av 10 blandrasuppfödare att just hälsokolla sin tik eller hane innan avelsdebut, den dagen majoriteten gör det så kanske det går att jämföra med renrasaveln men det är årtionden bort.

Ingen har någonsin påstått att blandraser är mindre värda, det är blandrasAVELN folk är emot just för att majoriteten av den är så okontrollerad och raser blandas hej vilt utan en enda tanke bakom det mer än att de är söta och ägaren vill ha en valp efter sin hund.

Lösningen är dock inte att använda blandraser inom renrasaveln för att få ner inavelsgraden, man importerar helt enkelt in nytt blod från andra länder och på så
sätt så hålls nivån nere. Min tik har till exempel hundar från både Norge, Danmark, Sverige och Finland i sig (och det sett till 3 generationer bakåt) och ännu längre bak hundar från England och USA. Inavelsgraden på henne är således 0,0% (räknat på 6 led bakåt).

Och innan någon blandrasförespråkare säger något så nej, alla renraser är inte hälsosamma heller och jag har aldrig påstått det heller men den större andelen är det. Personligen tycker jag att all avel på vissa raser borde upphöra helt och hållet alternativt att man blandar in en annan ras för att förbättra deras hälsa MEN nu pratar vi om inte ens 10 raser av de 363 som är erkända av SKK.

Större delen? Hur många raser utan nedärvda rasbundna sjukdomar eller missbildningar kan du räkna upp? Med missbildningar menar jag då framavlade fysiska egenskaper som gör hunden mindre funktionell och/eller orsakar lidande, ex. räkrygg, trubbnos, för trångt bäcken för att kunna föda naturligt o.s.v.

#20: NOPE det stämmer inte!

Som fd ägare till Mallar och även Lakkar som kommit från sådana kennlar som har polis hund som far eller en far/mor m massor av höga lydnads, bruksmeriter, osv.. Så skriver iaf minst en kennel t.o.m som är en stor uppfödare av Bruksmalle i Sverige.

På ett ung "att dom BARA säljer hundar till folk som ska Tävla med hunden i något och främst till dom som ska träna sin hund till tjänste hundar-vilket polisen gör bla (där dom FLESTA INTE klarar att bli just polis hundar-men annat lättare jobb klarar dom EV)
Dom skriver att- bruksmeriter ska man inte kolla på i första hand - det visar INTE hur din hund kommer bli ALLS…Det vi avlar på i första hand är hur hunden är till vardags och vad den har fått i MH BHP och andra tester (som polishundstest) och SJÄLVKLART att föräldrarna genomgått alla hälso tester - höfter, ögon, osv och andra hälsotester och att dom fått UA - utan anmärkning..
Det enda med meriter är att det är ballt/kul att ens valp/hund har en pappa som är polishund och intressant att veta för valpköparen men det är ingen genväg att köpa en valp som har meriterade föräldrar..på så sätt att valpen blir inte automatiskt en hund som passar som polis hund .
För det ligger massor med träning bakom och det är DET meriter är - det är FÖRAREN som var duktig på att träna hunden..

En dålig förare kan förstöra en sådan hund så hunden blir helt oregelig och gör utfall mot folk precis lika bra OM man inte vet hur man ska träna just Bruks Malle eller Lakke som jag haft några stycken av..jag har haft/har 7 hundar varav 6 Bruks hundar Malle, Lakke, Schäfer bla
och en Malle och en Bruksblandis nu och blandisen är väldigt duktig på ALLT jag lär honom lydnad, specialsök agility, osv Dom renrasiga har också varit duktiga, men han är ett strå vassare.

#22 För att nämna några: Whippet, Bolognese, Briard, Dvärgschnauzer, Nederlandse kooikerhondje, Working kelpie, Pointer, Eurasier, Beauceron, Parson russel terrier, Pinscher, Engelsk springer spaniel, Welsh springer spaniel, Field spaniel, Holländsk herdehund, Cairn terrier, Dansk-svensk gårdshund, Shiba, Vorsteh, Skotsk hjorthund, Finsk lapphund, Isländsk fårhund, Australian kelpie, Australian cattledog, Australian shepherd, Engelsk setter, Kromfohrländer, Jämthund, Kerry blue terrier, Berger des pyrenees a face rase/poil long, Mudi, Pumi, Puli, Airedaleterrier, Grosser/Kleiner münsterländer, Shipperke, Greyhound, Ungersk vizsla, Tysk jaktterrier, Samojed, Hamiltonstövare, Norfolkterrier, Hovawart, Faraohund, Afganhund, Japansk spets, Tysk spets, Irländsk terrier, osv.

Sen kan alla hundar, oavsett ras, drabbas av höftledsdysplasi, armbågsdysplasi, patella luxation, ögonsjukdomar, hudproblem, allergier, sköldskörtelrubbningar, behöva genomgå kejsarsnitt, mm.

#23: För att citera dig:
"Det vi avlar på i första hand är hur hunden är till vardags och vad den har fått i MH BHP och andra tester (som polishundstest)"

Alltså hundar som har genomgått och klarat en polisutbildning har visat på egenskaper som förhoppningsvis ärvs till framtida valpar. Samma sak med ex. jakthundar eller valhundar, självklart ökar det chansen om föräldrarna utmärkt sig i praktiskt arbete.

#20: Ett litet tillägg som är kopierat från en bruksmalle uppfödare.

**Idealhunden, är enligt oss, en hund som är öppen, tillgänglig och fullt hanterbar! Har måttlig/stor jaktkamplust, måttlig/stor social kamplust, är livlig, har liten/måttlig skärpa, liten/måttlig försvarslust, har goda nerver, är måttligt hård och har mycket stor dådkraft. Vi vill ha glada och positiva hundar med massa drifter som jobbar med sin förare, inte emot sin förare!

Det är viktigt att tänka på att inte basera ett avelserbete på förvärvade egenskaper (meriter) som inte kan nedärvas. Visst är det intressant för valpköparen att köpa en hund där föräldrarna är högt tävlingsmeriterade, men betyder meriterna i sig att det är en bra hund, lämplig att använda i avel? En duktig förare kan göra under med en medelmåtta, men hur är hunden som avelshund? Vad nedärver den? Det är ju inte föraren man parar med, utan hunden.
Man skall istället basera avelsarbetet på de genetiskt nedärvbara egenskaperna hos hunden. Det hunden har i sig naturligt, inte det föraren har lagt på hunden i form av miljö och träning.

Kullsnittet är enligt oss mycket viktigt. En hund nedärver inte bara sig själv, utan hela kullen den kommer ur. Många stirrar sig blinda på en hund som tex. har vunnit ett SM eller ett VM, men hur är hundens syskon? Är dom bra mentalt? Är dom friska och sunda?

Vårt mål är att kunna överlämna en aktiv, frisk och busig valp till valpköparen. Valpköparen kommer att få fullt upp! Tänk på att en riktig brukshund, med alla de egenskaper den har, inte är någon lätt hund. Den kommer inte att ligga i soffan och sova hela sitt liv! Den kräver en engagerad och tålmodig förare med mycket tid och kunskap.**

Jag är uppvuxen med bruksschöäfer. VArav en tös flyttade till Stockholm och blev just tjänstehund hos polisen, Fasa hette hon, underbar tik

-Men- Vår första bruksschäfer var inte från en mer rjänsteinriktad kennel, han gick jäkligt bra i sök och spår, blev placerad i SM osv, tyvärr var han kryptochid. När nästa svhäfer kom så kom verkligen arbetslusten in. Otto lekte gärna med oss barn och var lite "mildare" i sättet. Morfar vågade utan problem släppa ut mig med Otto från att jag var 13 och vi hade skitkul ihop jag och den hunden.

Sedan kom tjänstehundarna, och vilken jäkla arbetslust de hade. Helt plötsligt såg det ut som Otto var en sällskapshund. De blev Korade, körde SM och allt möjligt, fram tills morfar blev sjuk. Otto har alltid en speciell pålats i mitt hjärta, men arbetsmässigt var tjänstehundarna vi hade betydligt mindre flamsiga och med rejält fokus på sitt arbete.

#26: Självklart ska man inte avla på enbart meriter men lika självklart säger det något om hundens psyke om den blir godkänd polishund och även om meriter inte nedärvds så gör egenskaper det.

Avel på blandras utan annan anledning än att man tycker ens hund är underbar och vill ha en valp från den ser jag inte som seriös. Tester på hunden visar endast hur det är för den just då. Inget om kullsyskon och föräldrar och bakåt i leden.

Kan finnas anledning till att inte avla som man inte känner till.

Förstår mer om det gäller en hund som är superduktig servicehund och man vill avla på de egenskaperna.

I övrigt är seriös avel för mig när man jobbar för att rasen ska förbättras och för det krävs det stam. Samt att man har gått utbildningar om avel och har en kunnig mentor. Så man verkligen förstår hur olika saker eventuellt påverkar valparna.

#28: Läste du inte vad dom hade skrivit och dom har fött upp både schäfer och Malle sen 1991…Och säljer bara till dom ska tävla med hunden eller ha den i tjänst och är nog nordens största Malle uppfödare..

Menar att dom vet nog vad dom pratar om, eller..

Många av deras hundar har blivit - tjänste hundar, men inte bara polishundar utan även väktarhundar, mm som en del hundar som klarar L-testet/polishund-testet blir FÖR att dom inte klarade polishunds utbildningen- trots duktiga hundtränare…eller blivit meriterade, MEN det är INTE det dom avlar efter..

Dom har tex flera polishundar och dom som tagit flera högre meriter än dom hundarna dom avlar på som en tik jag såg nu -har klarat alla tester och även L-testet, men hon har inga meriter alls X hanhunden har klarat MH och har några bruksmeriter..

Varför parar dom på en tik som inte har ngr meriter alls? Eller en hanhund i andra fall.
JO för det är viktigare att föräldrarnas syskon också är .Friska, Klarat MH, BHP att hundarna har ett starkt driv, är orädda, enkla, positiva, glada, osv och som det står på en av deras andra sidor "Avels Hunden måste FUNGERA I FAMILJEN, i vardagen osv..

Klarar man träna Malle (hundar) så kan man som sagt få en medelmåtta till hund att bli jäkligt duktig..och få fram en polishund eller massor av meriter..
Medans en annan duktigare hund kanske inte tävlas så intensivt så det blir inga höga meriter ..Men den kan ha bra avels egenskaper.

Alltså räknar dom inte in Meriter som föraren har jobbat sig till pga att hundföraren är DUKTIG, men dom ska ju inte para hundföraren - det skulle se ut 😁

#30: Du menar alltså att vilken hund som helst kan bli polishund bara den har en tillräckligt duktig förare?

#30: fast för att veta att en hund passar till något krävs ju meriter. Om den inte får det kan man ju inte bedöma huruvida den är lämplig att avla på till syftet med aveln.

Meriter kräver rätt hund med rätt egenskaper. Med kunnig förare. En medelmåttig hund kan aldrig bli tränad till massa meriter, för det kräver rätt hund.

#31: Det har jag väl inte skrivit någonstans att VILKEN hund som helst skulle kunna bli en polishund..Inte alla raser nej, men från en sån här kennel.

Ja om valpen har dom förutsättningarna jag skrev i inlägget ovan i bagaget så KAN den även om det skulle vara en medelmåtta (som inte betyder en dålig hund) kunna bli en polishund OM den klarade L-testet så klart.

#33: Jag glömde Ja att den har en riktigt duktig polishunds tränare är ju a och o då….

#32: Dom har haft kennel i 30 år och avlar inte efter vilken hund som har flest meriter = hur en hund lyder, följer och samarbetar med föraren.

Dom avlar på naturligt bra egenskaper dom vill ha och se hos en Bruksmalle..
och sen är det viktigare att en avelshund funkar i familjen än att den har vunnit höga meriter som SM; VM, osv.

"Det är viktigt att tänka på att inte basera ett avelserbete på förvärvade egenskaper (meriter) som inte kan nedärvas. En duktig förare kan göra under med en medelmåtta, men hur är hunden som avelshund? Vad nedärver den? Det är ju inte föraren man parar med, utan hunden.
Man skall istället basera avelsarbetet på de genetiskt nedärvbara egenskaperna hos hunden. Det hunden har i sig naturligt, inte det föraren har lagt på hunden i form av miljö och träning.
Många stirrar sig blinda på en hund som tex. har vunnit ett SM eller ett VM, men hur är hundens syskon? Är dom bra mentalt? Är dom friska och sunda?" Skrivet på en av deras sidor..

Nej man måste inte tävla (eller dom) en hund för att veta att valparna kommer bli bra - eller tro - för en parning betyder inte "säkra kort" hur bra föräldrarna än är, men det är ju lite säkrare om man kollar efter att föräldrarna är fysiskt friska och för brukshundar att dom klarat MH, BHP och att dom funkar bra i familj (med barn) Viktigt för just Bruks Malle (eller alla bruksraser) och sen TRÄNAR dom hundarna och då märker dom andra saker som mallar i början gör "naturligt" igen och då kollar dom om dom är bra på att vara följsamma, om dom tar upp spår efter man gömt sig och hur dom är att jobba med…Då märker dom mycket också..

Kan inte det här vara olika för olika kennlar och vad dom föder upp för raser…
Jag tänkte också att meriter är det ju bra om föräldrarna har, men klart att dom också avlar på hundar som har några högre meriter eller som är väktarhund, osv…Det tar ju inte BORT att hunden är en bra avelstik tex bara för den har meriter uppepå det andra dom har som "avelsgrund"

Att avla på hund med meriter utesluter ju inte att man väljer avelshund utifrån flera kriterier. En bra uppfödare grundar aveln på god hälsa och stabil mentalitet med de egenskaper rasen ska ha, och ser meriter som goda tecken på god arbetsförmåga, arbetsvilja och att syskon och eventuella avkommor från dom samt leden bakom kollas är givet vid seriös avel. Likaså tester på utvalda avelsdjur.

Meriter ökar bara chansen för att hunden arbetar bra med människan och tycker om det. Det är fortfarande hundens arbetsvilja och intresse som man ser vi meriter, inte människans.

En hund utan arbetsviljan, eller för kort fokus osv kan verka bra, men när den sen ska tränas till sitt jobb är den inte lämplig. Meriter visar att dom inte är olämpliga.

Upprepade säkert något du skrev. Det bjuder jag på 🤣

#33: Alltså är vi överens om det det krävs vissa egenskaper för att bli polishund. En hund som klarat utbildningen har mest troligt dessa egenskaper. Egenskaper som kan ärvas av ev. valpar.

Det betyder inte att alla polishundar automstiskt är bra avelshundar. Det betyder inte att alla hundar utan meriter inte ska gå l avel. De kan såklart ha andra kvaliteter. Men om en brukshundsuppfödare tar kull efter kull på omeriterade hundar skulle jag knappast kalla dem bra uppfödare.