Hej! Jag och min mamma köpte en hund för ca 7 år sen när jag fortfarande bodde heltid hemma hos min mamma. För nästan 2 år sedan träffade jag någon (ej svensk) och det har blivit att jag mer eller mindre spenderar halva året (utspritt under året) utomlands hos den personen eftersom att det är svårt att bara ta sig fram och tillbaka. Första året var detta okej med min/mammas hund men senaste tiden verkar min hund fått extrem ångest när jag lämnar huset med någon form av packning (exempelvis om jag ska sova en natt hos min släkting) och när jag väl är utomlands hos min kille har min hund utvecklat någon slags ångest där hon äter sämre, ofta ligger vid ytterdörren och lyssnar, går runt i mitt rum och sniffar, bajsar inne, etc. När jag väl kommer tillbaka, om de så gått 1 dag eller 3 månader, brukar hon nu för tiden yla hela bilresan hem (absolut inte normalt för henne som annars knappt bryr sig) och få som någon slags eufori blandad stress. Gör ont i hjärtat att hon verkar sakna mig så mycket nuförtiden men måste ju förr eller senare flytta hemifrån också… Hade gärna tagit med henne överallt men hon föredrar min mamma samt att det hade blivit stressigt för henne att åka fram och tillbaka.

Ursäkta dålig grammatik. Tacksam för tips om hur detta kan lindras.

Ska tillägga att min mamma tar väl hand om hunden och har alltid haft huvudansvar och spenderat mer tid med hunden än jag, dock brukar hunden främst komma till mig om den är orolig eller rädd (exempelvis vid fyrverkerier).