Jag har känt 2 st och båda var väldigt reserverade. Den ena var även svårt aggressiv. Den andra har olika stora höfter. Detta var något veterinären reagerade på vid höftröntgen.
Tyvärr är det vanligt med dessa modeblandraser att man avlar lite hur som helst så man vet inte vad man får.

En blandning som tyvärr är poppis och tyvärr en del som avlar utan att bry sig om temperament.

Men din hund är så ung så fortsätt träna socialisering så har ni chans qtt lyckas åtminstone få honom att inte vara skygg.

Intresserade av främlingar är det inte alla hundar som är. Det är ju ok så länge dom inte är rädda.

Det är inte för tidigt att se hur han "kan" bli!

Det kan ju även uppfödare se om dom vet vad dom pysslar med och många uppfödare väljer vilken valp som passar en bäst, men inget är ju hugget i sten..det går att träna en valp/hund.

Även om dom så är renrasiga hundar så är dom först och främst individer.

En sån valp du beskriver bör ni vara försiktiga med hur ni tränar..
Han verkar osäker och gillar inte eller är kanske t.o.m rädd för främmande människor. Vad ni kan göra åt det är att visa valpen att han inte behöver hälsa på ALLA människor om han är rädd..

Men det är svårt att veta om valpen är rädd eller inte och exakt hur den bör tränas om man inte träffat valpen..
Om det är er första hund så skulle jag i alla fall pratat med en hund instruktör/psykolog som kan träffa valpen..

Gå en valpkurs för en kunnig person och få hjälp att träna hunden.
Har man fött upp en kull så är man uppfödare.

Har träffat 5-6 stycken, och tyvärr så måste jag säga att de flesta har varit reserverade och vissa har varit aggressiva.

1 av de jag har träffat var riktigt trevlig. En hane på 6 år, tror jag han var.

Jag gick ett tag en kurs på en gård som hade just labradoodle-uppfödning, och de hundarna utbildades till terapi-hundar eller nån form av hjälp/assistans-hundar. De var mycket fina och de individerna var supertrygga även med nya människor. MEN det krävs dels att man avlat på "rätt" hundar (även om blandrasavel kan slå fel ökar chanserna om man har ett gott stamträd), dels att man faktiskt aktivt tränar hundarna. Vi fick lov att socialisera med valparna kravlöst på deras villkor men ändå så att de vande sig vid olika människor redan från att de var väldigt små, men kraven på umgängessätt var givetvis minimala när de var mindre och ökade efterhand de växte till sig.

Det är aldrig för sent att träna hunden i att socialisera, både med andra hundar eller andra människor. Många hundar kommer aldrig tycka om att vara bland andra än familjens medlemmar, men de flesta går att träna så de utan stress kan tolerera andra människor. Detta görs med fördel på nån kurs med en bra tränare. Det tycker jag absolut ni ska prova!

Det viktigaste att tänka på är att hunden inte ska tvingas eller behöva hälsa på allt och alla, utan att man kanske väljer ut personer eller situationer som ni kommer tänkas hamna i. Alla hundar behöver inte hälsa på alla, varken hundar eller människor. Men det ska givetvis inte behöva vara så att hunden upplever stress eller obehag omkring andra, det går ofta att göra möten väldigt neutrala.