Jag har haft Bearded Collie sedan början på -90 talet.

Beardisen ä, från början, en arbetande vallhund som härstammar från Skottland.
Rasen används på Skotska Höglandet där de släpps ut när fåren släpps på bete , sedan blir de lämnade där med fåren för att hålla flocken samlad.
Bonden åker upp med mat nån gång i veckan, men annars får de klara sig själva.

Min första beardis härstammade i direkt nedstigande led från de de "gamla" linjerna. Han var stor, välbyggd och hade den "rätta" pälsen.

Redan i miotten på 90 talet och bärjan på 2000 talet började uppfödare att linjeavla för att få fram längre och tjockare päls och bättre extreriör. Det var ett fåtal uppfödare som avlade på detta vis. Men ganska snabbt var det fler som följde efter.Och i dagsläget är rasen helt sönderavlad.

Man avlar endast på päls, extreiör och storlek. Mentaliteten är inte så viktig, bara man går bra på utställning.

Vad gäller Storleken så skall hanarna vara max 56 cm och tikarna max 54 cm, men gärna mindre. Ursprungligen så är mankhöjden max 60 för hanar och max 56 för tikar.

Pälsen är hopplös numera. Ursprungligen så var den ganska kort och sträv, men idag är den lång , mjuk och skall gärna släpa i backen.

Jag har kvar en äldre hanne som fyller 12 nu i April. Men jag har inga planer, och jag vill inte heller, på att köpa någon ny Beardis när han lämnar. Skulle det bli att jag börjar fundera igen, så kommer jag ta från arbetande linjer , det finns ett ytterst fåtal uppfödare som avlar på vallhunden och inte utställningshunden.

Har ingen egen personlig erfarenhet av att äga raserna men har ju märkt skillnad på vissa raser jag ville ha när jag var liten och hur de förändrats genom åren!

Bla ville jag ha pekinges som liten (vi kände en som hade en) men även om de var rätt extrema redan då är de ju helt groteska nu med sina platta nosar och tjocka långa päls!

Även Chihuahua tycker jag förändrats en hel del sen jag ville ha en som liten. Är oftare man ser ut poppande ögon bla numera än förr och många är betydligt mindre i storleken.

Över lag känns det som att många hundars pälsar (speciellt de med lite längre päls) inte längre avlas för funktionalitet utan mest för att de ska se vackert/häftigt/fluffigt ut på utställning. Måste ju trots allt vara rätt jobbigt att släpa runt på all denna päls! Vet många hundar som blir extremt pigga och glada efter att de blivit rakade trots att de är raser som man "absolut aldrig" får klippa.

#2: Wawwan är en annan ras som har blivit sönderavlad ja. Vi har 4 stycken nu (2 är mina och 2 är äldsta dotterns) Dotterns är väldigt små och spensliga medans mina är större och bastantare.

Mina har inte stamtavla (mor/far föräldrarna har det)men dotterns hundar har stamtavla. Mina 2 har längre och bredare nos, så de har inte problem med andningen. Den ena har tyvärr problemet med utstickande ögon, fast inte såp illa som det kan vara ibland.

Valpen (t.h) och den ljusa är mina. Man ser att de har lite kraftigare nos och inte fullt så utstående öron.

Dotterns (den t.v) är liten, men ögonen är jättefina, och nosen är inte fullt så kort och trubbig som den ofta är på Chihuahua.

Fd dagmatte åt två mopsar så har jag sett trubbnosars problem på närmre håll än jag vill. Älskar rasens personlighet, men fysiskt är mopsar fullständigt värdelösa. Har även en bekant med fransk bulldog, och även där är fysiken inte hållbar.

Jag är ett stort fan av nakna hundar och vill då ha riktigt nakna, så kallade "true hairless". Det har tyvärr blivit väldigt sällsynt när det kommer till Chinese Crested Dog "kineser"(enligt min uppfattning i alla fall).

Hårigare hundar (som måste rakas ner på kroppen för att vara nakna) med en massa crest (hår på huvud) samt på tassar och svans premieras på utställning, medan de riktigt nakna ofta inte kommer så långt. Eftersom det av någon anledning (anser personligen att temperament och hälsa är det som borde slå högst, inte meriter från utställning) ofta är hundar som går bra på utställning som det avlas på; så gör det ju tyvärr lätt att rasen blir hårigare.

Jag tycker att det är sorgligt i och med att det finns en massa raser med päls om det nu är en sådan man söker eller så kan man välja en Powder puff (den pälsade varianten av Chinese Crested Dog). Det känns liksom som att rasen tillslut kommer sluta vara naken och i stället vara en ras med långhåriga (Powder puff) och "varulvar" (extremt håriga "nakna" som behöver rakas ner).

Svårigheterna att hitta riktigt nakna gjorde att när jag skulle skaffa hund nr 2 och sedan nr 3 (efter att först ha haft en "true hairless" kines) så föll valet på blandraser. Av någon anledning så är riktigt nakna blandraser (ex. med Chihuahua) betydligt vanligare än riktigt nakna renrasiga kineser numera.

Bilderna visar mina två små nuvarande hundar; en Chihuahua/Chinese Crested Dog/Schipperke tik på 10 år (2kg) och en Chihuahua/Chinese Crested Dog hane på snart 6 år (4kg) samt min förra hund en renrasig Chinese Crested Dog, Hairless hane. Ingen av mina rakas, det som syns är det som finns.

Jag har inte hund längre, men jag jag hade tidigare en schäfer-korsning, där vi också hade föräldrarna i familjen. Mamman var en "äldre" schäfer. Fantastiskt fin! Dagens räkstjärtar? Nej tack! Inte snyggt och definitivt inte bra för dem stackars hundarna!

Kan någon ge mig en konkret definition av "sönderavlad"? Hör det kastas runt mycket men har aldrig förstått exakt vad som menas…

#7 En ras som avlats så hårt för ett specifikt utseende att det leder till hälsoproblem.

T ex extremt plattnosade raser som ofta får problem med andningen och ofta måste opereras för att kunna fungera normalt.

Eller som med schäfrar som ofta får problem med höfterna.

#8: Okej, med trubbnosar är det ju tydligt, men vad gäller höftledsdysplasi så förekommer det ju inom många raser som inte är så extrema i utseendet som schäfer - är det alltså inte "sönderavel" då, även om andelen drabbade ändå är hög?

#9: Sönderavlat räknas det väl som när man inte kan hitta friska individer inom rasen som inte har problem med andning, höfter eller vad det nu gäller, utan att gå extrema omvägar eller korsa in andra raser för att hitta en hälsosam hund.

#9 Schäfern var bara ett exempel för att det är så tydligt där. #10 Skrev det bättre. Många raser har alltför snäv genetisk grund med olika problem. Och jag anser inte att det är etiskt att fortsatt avla på det "materialet" då.

#9 Om jag har fått lära mig rätt, så kom t ex Westies från en jättesnäv grund med mycket inavel. Just för att få fram vita grythundar. Det gav vissa problem. Jag vet personligen inte hur rasen är idag. Om man senare blandade in andra gener eller inte.

Men det är ett exempel på hur man avlade hårt på något, för ett visst utseende, även om en vit hund inte anses ha ett extremt utseende.

#9: ta Bearded Collie som exempel. Jag har haft den rasen sedan 1991, maken har haft rasen sedan han var liten på 70 talet.

När jag köpte min första så var det en väldigt sund ras utan några större hälsoproblem. HD och AD var nästan obefintligt på rasen. De var säkra och stabila i psyket.

Från tidigt 2000 tal så har uppfödarna avlat på endast päls och exteriör. Nu är rasen helt sönderavlad. De är övervinklade och har en monstruös päls som tovar ihop bara du tittar på den.
Uppfödare har "krympt" rasen med 5-6 cm, var och varannan hund har fel med antigen höfter, armbågar eller rygg … eller alla de ovan nämnda samtidigt.

OBS! Mina åsikter!! Vill inte diskutera mina åsikter då det är vad jag tycker å tänker. Jag tänker inte svara på något som ifrågasätter mitt tänk☺️Vänligen respektera det

Rottweiler…tja vart ska man börja hihi?🙈

Nosarna: oftast för korta

Mentalitet: många har tyvärr JLPP och/eller fel på armbågar, höfter å knän…

Nu för tiden tycker jag att Serbiska linjerna är de finaste för de är inte för höga för sitt eget bästa, de har inte för korta nosar å de är inte allt för tunga.(visst det finns de ”exemplar” som är för tunga)

Är relativt nöjd med min hane på 45-50kg å 66cm i manken. Han är trevlig å snäll mot familjen som han ska vara men ilsk när det gäller främmande människor.
Världens snällaste mot djur🥰

#14: Håller faktiskt med i dina åsikter. Vill dock tillägga en liten sak till listan 😉 Magproblem, en kompis till mig har haft Rottweiler så länge jag har känt henne (typ 20 år eller så) Alla de 3 hon har haft under denna tidsperiod har haft problem med magen.

Annars är Rottweiler en underbar hund om den kommer till rätt ägare 🙂

https://www.instagram.com/p/Ca-Wf3YDcAH/

Tibetansk mastiff? Har sett bilder på extrema exemplar förut men nog aldrig en film. Stackaren ser ju inte ut att varken kunna se eller röra sig normalt. Hur varm måste inte den pälsen bli på sommaren.

#16: Åh fy fan 😭Stackars hund 😞

Denna skickade dottern till mig idag. Tydligen en hundras på modet nu.

American Bully Exotic.
Detta är alltså en avelsgrupp på utställning 😞

https://www.facebook.com/watch/?v=251749347105915

#16: Tibetanska Mastifferna man brukar se på Google är Kinesisk Mastiff fick jag lära mig i en Tib. Mastiff grupp🤗

De kinesiska brukar ha massvis med problem å kan oftast inte se pga pälsen. De kan även visa aggression pga dålig syn å avel💔

#18: Har väl också förstått det är just kinesiska linjer som blivit så extrema. Är så synd på en så fin ras :(

https://www.instagram.com/p/CbwX-Huo2VK/
Väldigt viktig men sorglig info.

#20 Jag tycker att sista bilden där var väldigt talande 😢

#20: Det är fruktansvärt tragiskt hur raserna har blivit "förstörda" genom åren 😥

Hittade denna artikel, där man ser "urspungsbeardisen på måleriet på första sidan. Så såg beardisen ut från början, nu är det pälsmonster med dålig mentalitet och övervinklade.

Jag har med fasa sett hur rasen har ändrats sedan jag köpte min första 1991.

https://beardedcollieclub.us/about-beardies/

Så här ser en Bearded Collie ut idag. De är perfekt avlade för att passa på utställning, enlig de flesta uppfödare. Jag tycker det är tragiskt.

#22: När jag var ung (90 talets andra hälft nån gång) hade min kompis Bearded Collie.

Det här är tyvärr ända bilden jag har på honom från sidan (inte bästa kvalité) men helt klart inte alls lika långhårig som den bild du lagt upp. Var med när de ställde ut honom nån gång och har för mig han fick rätt bra kritik förutom att han var kohasig (har jag för mig det var).

På äldre dar höll dem honom nerklippt för det var lättare att sköta pälsen.

Bilden sett från sidan, det är så ursprungsbeardisen såg ut. De var högre, smidigare och hade betydligt mindre päls är vad man ser idag.

Idag är maxhöjden på en hanne 54 cm. Från början var det 61.

Lyckades hitta två scannade bilder av min första. Han var 60 hög och vägde 39 kg som mest.

Han var SUCH.