#0

Vid ben: Lyft inte upp honom utan be honom komma och erbjud någonting annat (byteshandel) istället för att bara ta ifrån honom det goda. Om du nu måste lyfta honom då han tuggar ben?

Mina hundar försvarar också riktigt goda saker de tuggar på (mot varandra, men kan även morra mot mig) men jag har inga problem att ta det om jag skulle behöva (ger en godbit först). Lyfter de dock inte när de tuggar på lammöron osv. utan ber de komma om jag t.ex. inte vill att de ska ligga just där med sitt eh…mindre trevliga godis (typ. kladda ner mattan hos min mamma eller så).

Med nya människor: Varför måste okända människor lyfta honom?

En hund som morrar är bra…försök vad du gör inte att lära den av med det, för då tar du bort ett kommunikationssteg för hunden och den riskerar då att (eftersom den har lärt sig att du inte bryr dig/inte lyssnar när den morrar) bitas direkt i stället för att ge dig en varning först. En hund som morrar ber dig att ta avstånd, lyssna på det och respektera hunden.

Mvh/Chinesecrestedlover

Jag tycker verkligen det är märkligt att begära av en hund att den inte ska reagera på att bli upplyft av människor den inte känner. En hund sk ainte behöva tåla vad som helst, utan ibland är det upp till hundens ägare att inse vart hundens bekvömlighetszon tar slut och helt enkelt styra upp situationen så hunden inte behöver hamna i den. Precis som en förälder till ett barn ibland måste säga till och sätta gränser måste man göra detsamma som hundägare. Du får helt enkelt lära dig att förklara att hunden inte gillar att bli upplyft!

När det gäller tugg, vad händer om du istället lockar med något godare gott? Måste du verkligen lyfta hunden? Jag förstår att det känns enkelt med en liten hund, men det innebär ju inte att hunden måste tåla det ändå. Alla hundar gillar inte att bli lyfta. Gör förflyttningen värd något för hunden istället så den inte känner att det är en förlust. Gör något bra av förflyttningen.

#2 Precis…förstår inte varför hunden måste tåla att okända människor plockar upp den. Finns inte på kartan att min förra hund eller ena jag har nu skulle tycka att det var ok. Andra hunden jag har nu skulle antagligen vara mer ok med det (hon är väldigt glad i allt och alla) men förstår ändå inte poängen.

Det var ett tillfälle då min förra hund vandrade iväg över till mina föräldrars grannes tomt (han hade inte lärt sig var gränsen var ännu, nyinflyttade) och grannen lyfte upp honom (ovanför häcken mellan tomterna) och frågade om han var vår. Det gick tack och lov bra, men jag (och mina föräldrar) fick hjärtat i halsgropen kan jag säga.

Min förra hund var nämligen en extremt osäker kille som kunde reagera med "anfall är bästa försvar" (misstänker även att han hade Rage syndrom och han kunde bita mig utan anledning osv.) och jag var livrädd att han skulle bita henne.

Det gick ju bra den gången, men jag önskar att hon i stället frågat om det var vår hund utan att lyfta honom, råd till alla där ute; Lyft inte upp okända hundar även om de är små och galet söta…

Vad är det för ras du har?

Jag antar att det är en mindre ras eftersom du och dessutom dina vänner lyfter upp honom…
Det brukar inte våra vänner eller någon ny göra direkt :))- alltså lyfta upp våra hundar även när vi haft 8 månaders valpar..det har väl hänt när dom ff varit riktigt små, men sen har ingen lyft upp någon..

När det har med "aggressivitet" att göra är det svårt att veta för det kan bero på osäkerhet eller som i fallet att dina vänner som är nya för honom lyfter upp honom så har jag bara ett tips.
Låt inte någon ny lyfta upp honom…han talar om för dig att han är väldig obekväm när han blir upplyft av folk han inte känner…

Sen gå inte in en konflikt när hunden ligger och morrar om ett ben…OM du måste sitta där kasta några goda godisar på backen eller liknande byteshandel: Att gå in en konflikt med en sådan hund gör det värre…

Jag har en hund jag kunnat och kan göra vad som helst med som att ta ifrån ben ((vilket jag inte brukar) mat osv…Han är ok med allt som kloklippn tex osv- Vilket är jätteskönt…Men Min andra hund morrade förut, nu kan det hända nån gång- när han har ben…Men det har blivit mycket, mycket bättre jag kan sitta brevid honom när han har ben tex och jag kan ta ben om jag måste eller gamla ben han hittat ute ur munnen på honom- vilket kan vara viktigt att man kan!

För jag har aldrig gått in i en konflikt med honom utan som jag skrev ovan kastat godisar till honom OCH tränat lydnad, aktiveringar, och haft mycket kropps kontakt /mys klappar; massage::Tränat mycket på annat med honom för att få bättre kontakt och lydnad och liksom vävt in morrandet….Så inte fokuset ligger på konflikter.

#4: Tack för tipsen!

Han är en väldigt liten blandras på 2,5kg. Det är inga problem med att ta benet ifrån honom. Det har vi övat på. Men ska i fortsättningen som du skrev försöka att locka med godis nästa gång jag måste flytta på honom.

Jag har nog blivit lite bekväm med att han är så liten och lätt att flytta på så har inte riktigt tänkt på att göra på annat sätt.

Jag skulle nog inte kalla det för aggressivitet. Han kommunicerar genom att morra. Att en hund morrar är inget negativt i sig och du behöver inte ta det personligt, han ber om utrymme helt enkelt. Genom att förbjuda/straffa morrandet tar du endast bort morret men hans grundkänsla finns kvar, vilket i längden kan leda till att han istället börjar bitas för ''ingen lyssnar ju på mig ändå när jag morrar så nu måste jag bitas istället, då kanske människorna fattar''.

Klart han vill käka på sitt ben ifred. :) Om du verkligen måste ta benet ifrån honom, kör med byteshandel. Släng ut lite gott godis åt andra hållet och ta sen benet. Men är problemet att han inte får vara just i soffan och tugga, förebygg o se till att han inte kommer upp i soffan med benet, låt honom tugga på benet ifred på en filt tex.

Och ang att folk lyfter upp honom tycker jag att du som matte borde låta honom slippa det för han tycker uppenbarligen inte om det. Hundar har rätt att säga ifrån när det känns jobbigt o jag tycker vi människor är skyldiga att lyssna på deras signaler och respektera det. :)

#1: Du skrev att en hund som morrar är bra??

Visst kanske mot okända, men då är det bättre med ett skall..

Min ena hund morrar aldrig, har aldrig gjort vad det än gäller-ben,mat, kloklippning osv,osv, men jag förstår honom och hans andra signaler när jag tex borstar honom kan han små gnälla om jag råkat tagit i för hårt i en tova…Vi har en mycket bra kontakt och jag behöver inte ha en hund som morrar för att varna…för att kunna läsa honom
Han har aldrig bitit mig….Förutom när han var en valp…
Är det alltså bättre att ha en som morrar och ev biter än en hund som är så snäll och lydig som min?

Min andra hund morrADE…FÖR jag kastade godis till honom då för jag vill INTE ha stora hundar som morrar mot MIG sen tränar jag dom i följsamhet, i lydnad, aktiveringar och mycket viktigt kropps kontakt med mys, mm och massage - vilket är en jätte nyttig grej att göra det är avslappnande, man får bra kontakt med hunden och känner ev knölar i ett tidigt skede…

#7, jag skulle inte säga att det nödvändigtvis handlar om att det är lydnad som gör att en hund morrar eller inte morrar. Olika hundar är olika reaktiva och har olika mängd integritet. Min staffe har aldrig morrat, förutom när ett av barnen varit små, tog ett stadigt grepp om hennes öra och vred om. Andra hundar, som en bekant, hade bitit för länge sedan medan andra hade varit tysta. Det är samma med att exempelvis lyfta eller hantera. Vissa hundar behöver mer space och gillar exempelvis inte att få vissa kroppsdelar, som öron eller tassar, hanterade. Andra bryr sig inte ett skvatt.
Olika raser är också olika reaktiva och tolererar olika mycket.

Om du har en mindre reaktiv hund, en som inte lägger så mycket extra tanke på det som händer runtomkring och son är trygg i sig själv och i andra kanske inte har så mycket behov av att morra. Du kanske aldrig hör ett morrande under hela hundens liv! En mer reaktiv hund, eller en hund med hög integritet däremot kan det vara otroligt dumt att ignorera den varningen och bli arg och skälla för att bli av med morrandet. Morrandet är ett sätt för hunden att berätta att nu går du för långt, jag är inte bekväm med det du gör! Om du ändå tvingar dig på, eller skäller ut hunden gör ju inte det att känslan blir mindre eller försvinner. Däremot lär sig hunden att morra inte spelar någon roll. Har man då en reaktiv hund kan man ha tagit bort varningen som ligger mellan bettet, och plötsligt har du en hund som bara biter. Det har ingenting med lydnad att göra, det handlar om att respektera hundens signaler och kanske hitta andra sätt att arbeta med det hunden upplever som trängande.

#7 När jag skriver att det är bra att en hund morrar, så menar jag för att det är en signal att den inte är bekväm i situationen och vill att du ska backa. Jag har betydligt hellre en hund som morrar, än en som biter direkt utan att ens försöka säga åt mig att backa innan.

Det har ingenting med att hunden är snäll eller inte att göra, det är en del i hundars språk. Hunden kan vara obekväm, osäker, ha ont osv. och talar då om det på det sätt som den kan. Att en hund morrar betyder inte att det inte är en underbar, mysig och snäll och lydig hund.

Det har inte heller någonting att göra med att man inte kan träna olika saker för att göra hunden mer bekväm med dessa/i dessa situationer, självklart kan (och bör) man det. Jag menar bara att man ska akta sig för att säga ifrån när hunden morrar eller ännu värre straffa en hund som morrar, för då riskerar man att hunden biter så fort den känner sig lite obekväm, osäker osv. istället för att varna innan.

Precis som #8 säger så är det oerhört dumt att inte respektera en morrande hund speciellt då om det rör sig om en osäker och reaktiv hund. Sen så vill jag personligen ha en hund som vet att jag respekterar och lyssnar på den och inte hund som tänker "hon skiter ju ändå i vad jag säger". Att inte lyssna på andra leder inte till att man får en bra relation och ja, det gäller även hundar (och andra djur).

Jag har innan haft en extremt osäker hund och har även nu en ganska osäker hund (som kan vara reaktiv) och med dessa båda hundar så har jag varit och är väldigt glad när de morrar för att varna. Det har nämligen hänt att min nuvarande har glömt bort det och då har det hänt att han bitit mig (utan att jag fått några som helst signaler på att det kommer hända innan).

Förra hunden kunde bita utan anledning (han hade alla möjliga psykiska problem) och även där var jag tacksam då han varnade innan. Jag kunde sitta och ex. massera honom och det gick fint under en längre stund, han verkligen myste….men så plötsligt bara vände han sig om och försökte bitas (hellre en morrning tack). Jag tvingades bli väldigt snabb i mina reaktioner med honom, eftersom han som sagt ofta bara attackerade utan vare sig anledning eller varning innan (dessutom försökte han nå ansiktet). Nu var han ju en väldigt unik problemhund utan dess like, men principen för mig blir detsamma, hellre en varning än en attack.

Jag praktiserade på ett djursjukhus vid ett tillfälle och då var det en hund som (första dagen jag praktiserade) bet mig i handen då han skulle få på sig en tratt, han morrade inte innan utan högg direkt…inte det trevligaste (som tur var rörde det sig om en mindre hund). Samma djursjukhus; en rottweiler morrade åt mig innan han skulle tvångsmatas, men jag visade med kroppsspråk att jag inte utgjorde något hot och han lugnade snabbt ner sig och gick utmärkt att tvångsmata. Jag är väldigt glad att han talade om hur han kände istället för att bara bita direkt, speciellt eftersom jag satt ner på huk och jag är kort = rottweilern hamnade i ansiktshöjd (och där kunde skadan blivit rejält illa om han bitit, det är tryck i en rottiskäft).

Förövrigt så händer det (ex. om hon har något otroligt smaskigt som ett lammöra) som sagt även att min tik morrar. Vi har en jättebra relation…men det gör inte att hon inte kan morra.

Min förra hund (galningen som jag beskrev ovan) morrade dock inte åt min tik, inte ens då hon snodde åt sig hans mat, han bara gick undan. Där hade jag önskat att han istället morrade åt henne, som nuvarande hane gör; för då respekterar hon det (och snor inte den större hundens mat och får ont i magen).

Att hunden morrar innebär att något i situationen är fel och inte att det är fel på hunden. Det är som att själv bli arg och sätta ned foten; då vill man bli hörd och tagen på allvar.

#10 Precis…och helst då innan man behöver ta i med hårdhandskarna (bitas) för att göra sig hörd.

#11: Exakt :)

#5 Så himla bra att du tar till dig av de råd du fått! ♥️ Jag håller med om att det är lätt att bli bekväm i att man lätt fysiskt kan flytta på en liten hund, men de mår så mycket bättre av att man kommunicerar och lär dem vad man vill istället.

#7 Jag har haft två hundar nu som fått morrandet bortstraffat, vår första där vi inte visste bättre och nu en omplacering som blev misshandlad i tidigare hem. Båda med samma beteende - en sekund av spändhet, sedan explosion/bett… Självklart vill man inte att hunden ska behöva morra, utan vara trygg med en i alla situationer, men om hunden känner sig obekväm, hotad eller har ont så är det 100 gånger bättre att den berättar det med en morrning än att den går från att bita ihop till attack utan direkt förvarning. Jag vet av bitter erfarenhet…

#8: Var skrev jag att min ena hund aldrig morrat mot MIG pga lydnad?

Ingenstans..Jag skrev att han aldrig morrat mot mig, inte ens som valp-han var inte lydig dom första månaderna…så då beror det ju inte på lydnad. Det beror på hans personlighet…

Men att ha lydnad på sin hund kan säkert hjälpa till för dom som har en aggressiv hund.
Han har skällt eller/och små morrat inomhus om han hört något ute för att varna/vakta…Om någon okänd gubbe kommit för nära mig oj då varnar han personen -om jag inte sagt att det är ok - han är ju en vall/vakt-hund
Jag har haft brukshundar i över 20 år nu, bla schäfer, Berger picard och sen fastnade jag för Belgisk vallhund och har haft både Lakkar och Mallar..

Ja det beror nog både på raser och hur man är mot hundar-och tex att man börjar träna enbart positiv träning och gör sånt hundar gillar…i tidig ålder…
För jag har haft 7 brukshundar som är lättlärda och väldigt tillgivna mot sin ägare om man tränar rätt och ingen av dom har bitit mig…Jag blev biten när dom var valpar…Sen blev dom faktiskt trevliga hundar och när ni pratar om bitiga hundar så vet jag inte vad ni pratar om…Jo jag har blivit biten av en liten mini hund, men inte min egen hund…Jag skulle heller aldrig ta någon annan typ av hund än en vallhund/brukshund

Den andra hunden som i slyngel åldern morrade rejält mot mig som om han skulle attackera - kastade jag godis åt…och bestraffade aldrig att han morrade..Nej jag kastade och kastade godis till honom tills han morrade mindre och mindre och tillslut ingenting knappt…

Jag kör enbart med positiva metoder och skulle aldrig bestraffa en hund som morrar genom att tex nypa i örat - DÅ lär sig hunden att det är ingen ide att säga till att jag vill äta ifred utan ungar och nästa gång kanske den biter…

Jag tycker ju att man ska lära sina barn - att gå inte fram till hunden när den äter..det ska visas respekt åt båda håll…

#13: Varför har alla fått för sig att jag bestraffat min hund som morrade??

När jag skrev att jag kastade godis till honom då han morrat mot mig och fortsatt kastat godis vid samma situationer…

Så det är att bestraffa hunden att kasta godis åt den??

Jag kör enbart med positiv träning -alltså så korrigerar jag ALDRIG och har kört så sen Jag gick på kurser och föreläsningar hos Eva Bodfäldt för ca 20 år sen och jag har inte fått ngr bitiga hundar även om jag haft 5 brukshundar samtidigt .Det handlar om att skapa bra kontakt med hunden redan som valp…

#15: Vet inte hur du fått för dig att jag syftade på hur du tränar dina hundar, jag talade om två av mina egna?

Däremot skrev du "Är det alltså bättre att ha en som morrar och ev biter än en hund som är så snäll och lydig som min?", vilket flera reagerade på.

Återigen, nej givetvis vill inte någon att ens hund ska morra åt dem eller andra - men att hunden morrar betyder inte att den även biter, utan det är kommunikation. Sedan är det mycket en personlighetsfråga, jag har haft hundar som aldrig någonsin morrat hur obehaglig en situation än var, utan kommunicerat det på andra sätt. Det ena eller andra sättet är inte nödvändigtvis bättre eller sämre, det är bara olika kommunikationssätt som hunden tar till utefter sina egenskaper och tidigare erfarenheter. Min omplacering har efterhand börjat visa signaler på obehag på andra sätt, när han börjat inse att jag faktiskt lyssnar.

#16: Ursäkta, men det lät som om du syftade på min hund som morrade, men du kanske syftade på min hund som aldrig morrat mot mig och/eller andra hundar som inte morrar..och att dom var lika bra som att ha en hund som ev morrar…

Ja alla hundar är ju olika…sen är det skillnad om man har en hund från den var valp än att som du tog över en omplacering….Som nog kommer bli en hund som inte morrar längre…för han behöver inte det längre :))

Ibland är det ju saker man måste göra med hunden - som tex kloklippning, päls borstning, vet - kontroll, osv även om hunden tycker illa om det och då är det ju bättre att gå sakta fram och ge godis, osv innan man tex klipper klorna på riktigt
speciellt vid tex omplaceringar som kanske blivit bestraffade istället.