Problem i kisseriet bör ni undersöka först. Uvi.
Det kan också vara nervöst beteende hon får från förra ägarna som kanske bannade henne när hon gjorde fel och aldrig uppmuntrade rätt beteende.

Så uppmuntra och belöna utomhus, ha koll och lyft ut utan banor om hon gör det inomhus.

#0: Det är inte helt ovanligt att unga hundar skvätter lite när de blir riktigt exalterade.
Oftast försvinner det när hunden växer till sig. Är ni oroliga är det enkelt kollat hos en veterinär att allt står rätt till i kisseriet.

Min uppfattning var att det var lite vanligare bland hanar men enligt Moderna försäkringars text är det hos tikar.
Under rubriken Valpen kissar på sig när den blir uppspelt
https://www.modernadjurforsakringar.se/blogg/trana-hund/sa-blir-valpen-rumsren/

Tack för svar!
Vad är det veterinären kollar om man åker dit med henne?

Att skvätta lite, menar du då några droppar? Hon kissar nämligen stora pölar vissa gånger, då speciellt om man klappar henne länge

#3: En veterinär kommer förmodligen ta ett urinprov (eller, det brukar man själv få samla in).

Men om hon inte har några andra problem med kisseriet eller rumsrenhet så skulle jag satsa på att försöka ha hälsningar utomhus och inte göra någon stor sak av det. Inget intensivt klappande eller så, och vänta tills hon lugnat ner sig innan ni går in. Kommentera inte eventuellt kissande alls och jaga inte upp henne i onödan. Det brukar växa bort och kan även förbättras allt eftersom hon blir tryggare hos er.

#3: Nja, alltifrån droppar till pölar.

Vår tik gjorde också det när hon var yngre när hon skulle hälsa på folk hon verkligen gillade. Veterinären hittade inget fel utan sa att hon blev så uppspelt att hon antingen glömde eller inte kunde hålla sig ungefär. Kunde vara från några droppar till stora pölar, lite beroende på när hon kissat senast. Var det inomhus så skämdes hon efteråt när hon såg att hon hade kissat inne så hon visste att det var fel.

Så vi började köra på att hälsa utomhus. Var ingen hemma och kunde gå ut med henne för att hälsa fick man öppna ytterdörren, backa en bit och ropa ut henne så man möttes utomhus.
På längre sikt arbetade vi med att det skulle vara lugnt vid hälsning för att hon inte skulle bli så uppspelt (något som är minst lika svårt att lära gäster som hunden…). Kissade hon så låtsades vi inte om det, men höll hon sig berömde vi på ett lugnt sätt.
Lugnt vid hälsning hjälpte en del, men sen växte det bort nästan helt när hon blev äldre. Nu är hon över tio år och såvida hon inte är ordentligt kissnödig och någon triggar igång henne ordentligt så går det bra.

När det gällde personer i hushållet gick det förresten ganska fort att få till kiss-fria hälsningar, genom att göra det lugnt/tråkigt. Det var mer problem när det kom gäster eller liknande

En enkel lösning är att ta en trasa och torka upp. Hoppas att hunden växer ifrån det. Var nöjd med att den blir glad när folk hälsar på.

Min tik (på snart 10 år) kan göra så, speciellt om hon träffar någon som hon verkligen gillar, men som hon inte sett på ett tag (särskilt min pappa). Hon har alltid gjort så sedan hon var valp. Inga besvär med UVI eller så. Det blir ofta bara några droppar eller en pytteliten pöl.

Brukar försöka se till att hon inte hälsar på särskilt omtyckta (eller/och de hon inte sett på ett tag) personer på en matta, en möbel eller så. Har aldrig gjort någon stor grej av det utan torkar bara upp. Hon kan ju inte hjälpa att hon blir jätteglad och det har inte med att hon är kissnödig att göra och inte heller med rumsrenhet att göra.

Jag kallar det att hon "gladar på sig" 😁

Hur bor ni? Skulle ni kunna låta henne hälsa utomhus? Löser ju inte problemet med varför hon gör det, men ni slipper torka golvet. Låter ju rätt jobbigt iom att hon kissar rejält.

Även om ni bor i lägenhet kunde ju du, eller vem som nu är hemma med hunden, gå ut med henne och möta din man och andra personer som hon blir till sig över. De kan ju ringa när de är några minuter ifrån er.

#6: okej, hur länge höll din hund på innan det växte bort?
Hur gjorde ni hälsningen tråkig?

Tack för alla svar!
Vi hoppas detta växer bort och vi kör nu all hälsning som går utomhus :)

#11 Det är inte min hund, utan min mammas. Jag bodde hemma när vi köpte hunden men var alltså inte den som hade hand om träningen. Det var väl främst ett problem tills hon var kanske 2-3 år, men det hände fortfarande då och då fram tills hon var runt 6-7 år.

Det varierade lite. Hon kunde få vara i ett annat rum, och inte släppas in till gästerna förrän alla hade tex satt sig vid bordet eller på annat sätt kommit till ro. Eller så fick hon vara med i hallen men gästerna fick inte reagera på henne alls (inte ens titta på henne), och hälsa på oss människor väldigt lugnt. Att som familjemedlem tex gå fram och krama en besökare, välkomna med gladare/högre röst än vanligt, ta emot grejer från gästerna (vid tex födelsedagar) och liknande kunde göra hunden för uppspelt. Att flera familjemedlemmar gick och välkomnade en gäst vid dörren gick inte heller. Hela stämningen skulle helt enkelt vara som att absolut ingenting hade hänt. Det var inget spännande eller ovanligt att någon kom, utan det skulle vara som att dom personerna hade varit där hela tiden.
Om hon var i ett annat rum när gästerna kom, så hälsade dom inte direkt på henne när hon släpptes in i rummet utan alla låtsades som att ingenting hade hänt och att allt var precis som när hon stängdes in i det andra rummet. Både gäster och hund skulle vara lugna innan hon släpptes in. Det brukade gå bra att lugnt prata eller klappa med henne i det läget.

När vi familjemedlemmar kom hem så sa ignorerade vi hunden medan vi tog av oss ytterkläder, låste dörren och liknande. Efter det kunde vi säga ett lugnt "hej (inte med bebisröst eller särskilt glad röst, utan så neutralt som möjligt) eller med en lugn klapp i förbigående. Sedan var det bra och hunden ignorerades tills hon självmant kom till ro, typ gick och lade sig. Då kunde man hälsa lite mer ordentligt, mata, träna eller vad man nu ville göra.

Vi tränade även en del genom att gå ut och gå in efter varierande tidsperioder (när någon annan var hemma med hunden, eller efter att hon var ordentligt ensamtränade) och genom att vänner fick komma och hälsa på lite extra bara för träningens skull.

Tillägg: Det var även viktigt att hon aktiverades lagom mycket, både mentalt och fysiskt. Annars hade hon mycket lättare att gå upp i varv.

Vår lapphund kunde också kissa när vi kom hem eller när han hälsade på någon han tyckte mycket om, men det handlade mer om några droppar. Men kanske olika på hanar och tikar? Han slutade i alla fall med det när han var över året 😊