Vi har använt https://www.apotea.se/virbac-epi-otic-125-ml till vår labbe och vår pudel och de har funkat utan större problem.

Har även använt https://www.apotea.se/aptus-ear-care-100-ml till kanin. Den är lite mer oljig i konsistensen så kan tänka mig den har mindre risk att svida. (Har faktiskt vid något tillfälle använt den själv och det gav samma känsla som när jag haft öronolja).

Jag rengör min hunds öron med https://www.apotea.se/otoclean och det fungerar super. Hon är lite känslig i öronen och visar ingen irritation över dessa örondroppar.

Tack! Då står det mellan otoclean och den oljiga-saken. Eftersom tidigare öronrens har svidit så, så är det viktigt att denna inte gör det. Stackare springer iväg och sliter sig ur sin sele för att gömma sig i ett hörn och hyperventilera. Har ni några tips på hur jag kan skapa en positiv association? Han har normalt sett inga andra rädslor bortsett från hundmöten så han är inte en rädd hund egentligen :/

Jag har också använt Otoclean och tycker att det har fungerat bra.

Om han behöver behandlas nu hinner du nog inte träna bort rädslan just nu. Men träna i små steg utefter vad han klarar. Först kanske öronhantering utan medel, sedan öronhantering när det finns en pipett närvarande (men som inte används). Sedan föra pipetten mot huvudet, sedan i örat utan att tömma och så vidare. Det kan ta lite tid om han har dåliga erfarenheter, men är definitivt värt det! Om du vill nörda lite så kanske jobba med frivillighet och startknappsbeteende?

#4: Åh har aldrig hört om frivillighet och startknappsbeteende?

Jag tror ärligt talat att han har det bättre med den smärtan i öronen än när jag försöker behandla det med tvång. Han hatar att bli fasthållen och jag tror nästan han får dödsångest så högt som han skriker och försöker ta sig bort. Det går inte hålla fast honom och han lyckas alltid slita sig ur selen (vilket han aldrig annars gör). Veterinären fick alltid sedera honom p ga av denna paniken :(

Denna erfarenhet har också förstört hantering i allmänhet, hade aldrig problem med kloklippning tidigare. Måste verkligen ha svidit och vi gjorde det flera gånger :(

Okej, då har du en ny spännande värld att dyka ner i! Jättebra för en hund som är känslig eller rädd, men det är väldigt viktigt att skilja på frivillighet och när något måste göras här och nu. Det vill säga, man får aldrig fråga "vill du" och om hunden säger nej göra det ändå.

Att lära honom acceptera fasthållning är också bra, det är precis som allt annat en sak hunden kan behöva lära sig att acceptera i små steg. På en del hundar får man det gratis, men det är inte något man kan räkna med - märker man raskt när man får just den individen i sitt liv….

Jag använder en haktarget (chin rest) för hantering, det funkar som både start- och stoppknapp. När han lägger ner hakan får jag börja och om han tar upp den medan jag håller på avbryter jag direkt. Efter hand lär sig hunden att tolerera allt mer, för den litar på att den kan styra situationen.

#6: Är också intresserad av detta med start och stoppknapp men då kanske främst med mina kaniner i detta läge. Kan du rekommendera någon sida eller böcker eller nåt på ämnet?

Något jag dock funderat på är hur man ska lära in bra start och stoppknapp för saker man måste göra under tiden man tränar? Som i fallet med mina kaniner så skulle jag vilja träna in det för borstning (speciellt då ena kaninen är håröm och får sån panik att han helt stänger ner) men jag måste ju samtidigt borsta dem minst en gång i veckan (och vid fällning troligtvis dagligen).

#7: Om du söker på termerna kan du hitta massor, både skrivet och filmer! Jag vet att Jenny Afvander har en onlinekurs som heter "leka doktor" på temat. Det finns även andra som lär ut detta online eller irl.

Det du får göra med saker som ändå måste göras är att vara tydlig med när det är det ena eller andra. Dels skulle jag göra det i olika rum, eller om det inte går, olika platser i rummet. Använd en speciell filt eller handduk när du tränar frivillighet, osv. Gör det så olika som möjligt.

#6: Jag vill ju så gärna att han ska acceptera hantering och att det ska komma frivilligt. Däremot om han alltid får bestämma, kommer jag få det gjort? Kan man få ens hund att tycka det är ok att göras frivilligt trots att de inte tycker om det?

Med din hund och haktarget, lpter han dig göra det länge/ofta? Eller blir det bara sekunder som det är ok?

#9: Som sagt, det kommer alltid finnas saker som man måste göra NU och därför kan inte allt baseras på frivillighet. Jag tycker att man också ska träna, utanför själva behandlingen, att hunden accepterar att bli fasthållen och placerad i olika positioner.

Men det coola är att djur oftast blir så mycket mer samarbetsvilliga när de känner att de har kontroll. När det gäller saker som tidigare har gjort ont på hunden får man vara beredd på att det tar tid, och självklart börjar man med sådant hunden tycker är okej. Gå inte in på laddade saker förrän han är helt trygg och förstår konceptet.

Min hund kanske i nuläget får hålla haktarget 20-30 sekunder i taget, däremellan belönar jag honom i position så totalt kan han stå/ligga kvar i ett par minuter. Då och då kastar jag iväg en godbit så att han får välja om han vill komma tillbaka eller inte. Sedan har jag även en del saker jag gör "med tvång", det är sådant han visserligen inte direkt gillar men accepterar utan problem.

Tips, onlineföreläsning om frivillig hantering, ni som ville veta mer…

https://play.hundenshus.se/hostvinterns-LIVE

#11: Låter jätteintressant! Har dock inte pengar just nu 😓

#0
Inte samma problem som du har…men jag råkade göra illa min tik (Sookie) när jag skulle ta tempen på henne när hon var valp/unghund.

Jag har "tempat" massor med hundar innan, utan problem (när jag praktiserade på djursjukhus)…men såklart lyckades jag göra illa min egen hund. Antagligen blev det så eftersom hon var (och är) så liten (väger 2 kg som vuxen).

Efteråt fick jag knappt röra hennes rumpa eller svans. Det jag gjorde för att komma till rätta med det är att jag i små små steg har "pillat" på henne, tagit lite i svansen osv.
Sen har jag alltid frågat om det verkligen är nödvändigt (eller bara en rutinsak) när veterinären säger att de ska ta tempen, allt för att undvika att hon börjar hata det igen.

Efter träning i små steg så fick jag börja ta i henne igen och jag kan numera (sedan länge…hon är snart 10 år och riktigt så lång tid har det inte tagit, haha) ta henne på rumpan och svansen utan problem (vilket är en fördel med en nakenhund som behöver kläs på osv.).

Jag kan även ta tempen på henne vid behov och hon tar det med ro (men jag gör det inte i onödan och ber fortfarande att veterinären skippar det annat än om det verkligen är nödvändigt, just in case…).

Du kan kanske hjälpa din hund att acceptera din öron behandling genom att göra på samma sätt dvs. klappa, pilla, titta i öronen osv. i små steg (tills han accepterar att du t.o.m. behandlar med öronrens). Med en stor portion tålamod, en klicker och mega-gott godis kan man få till underverk.

Förresten, har du kollat upp allergi? Tänker eftersom du skriver att han får återkommande öronbesvär? Min förra hund (Cain) fick öroninflammationer och svamp (luktade ostbågar) i öronen vid flera tillfällen…och det visade sig att dessa problem (och tassklådan, eksemen osv. som kom senare…eller vi kopplade i alla fall ihop alla symptom senare) hade att göra med att han var allergisk. Återkommande öronproblem är ett vanligt allergisymptom hos hund.

Lycka till och hoppas att det löser sig för vovven, klåda i öronen är inte kul.

Mvh/Chinesecrestedlover

#13: Tack för jättebra info och tips! Vad skönt att hon accepgerar det med rumpan. Vi pillar redan honom lite på öronen och det är han ok med, det är snarare när man tar fram öronflaskan (någon form av kortison?) som han får panik eftersom han associerar det med smärtan. Får träna med bomull i örat härnäst skulle jag tro? :)

Yes vi har gjort allergiutredning eftersom han kliade sig så extremt mycket som valp. Han visade sig vara allergisk mot kvalster och pollen, vilket inte riktigt går att undvika. Men han går på immunterapi vilket har fått klådan på kroppen att sluta och gett honom bättre lyster i pälsen, inga spruckna trampdynor längre osv. Däremot får han fortfarande öronsvamp och jag antar jag får helt enkelt behandla det i resten av hans liv. I och med jag lär behöva göra detta återkommande är det ännu viktigare att han tolerar det och inte får panik varje gång.

#14: Är det typ Betnovat du fått till öronen? Vi fick det till vår labbe vid ett tillfälle när hon hade problem i öronen och är det det förstår jag att han hatar det! Har själv haft det till mina öron när jag hade problem med klåda och det kändes som om någon tände eld på dem inifrån! Jag höll på att få panik innan det lugna ned sig! Helt otroligt obehagligt!

#15: Ja, betnovat hette det! Oj fy, visste inte det var så illa :( Var veterinären som rekommenderade den, hade jag vetat hade jag aldrig utsatt honom för det!

#16: Min mamma har också använt det men hon får inte alls samma känsla av det så det kan nog vara ganska individuellt hur det upplevs (vår labbe gillade det inte men hon reagera inte värre än med vanlig öronrengöring så mer bara obehag att få något i örat än att det skulle göra ont som tur var).
Men har han reagerat så starkt tidigare skulle jag nog inte ge det igen utan isf fråga om något annat (om vanlig öron rengöring inte funkar). Själv kommer jag inte använda det igen om det inte är extrema besvär (där besvären känns värre än att ha eld i öronen :P).

#14 Ok, då kanske det kan hjälpa att vänja honom vid flaskan. Genom att t.ex. ta fram en sådan läskig flaska och bara låta den stå på golvet eller så och belöna om han inte reagerar med rädsla, ex. om han går och nosar på den osv. Sen öka läskigheten så småningom genom att röra vid flaskan, plocka upp den och föra den mot hans öron osv. Har gjort så med bland annat dammsugaren🙂 (även lite samma princip med kläder, som Cain länge hatade att ta på sig, men var helt ok med så fort de var på). Då brukade jag även lägga godiset ovanpå prylen (dammsugaren eller en jacka t.ex.). Cain som var galet osäker, ogillade nämligen även en tyst dammsugare, så den fick agera "godisbord" ibland.

Ingen foderallergi? Tänker om det fortfarande är någonting som utlöser allergi hos honom, i och med att öronproblemen inte har upphört.

Håller tummarna att det löser sig för er, inte kul med en hund som får panik när man behöver göra något.

#17: Jaha vad konstigt hur olika det kan upplevas! Just nu om jag tar fram något som är öronrens (vi har bara betnovat-flaskan hemma) + bomull så upplever han det som otäckt :(

#18: Vad smart! Kan ju använda hans favoritgodis (torkad kycklinghjärta) vid att vänja honom vid de "läskiga flaskorna" 😊

Ja alltså vi har haft honom på eliminationsdiet men problemen återstod. Det är ingen garanti att allergen immunterapi alltod fungerar, för vissa hundar fungerar det bättre och för andra fungerar det sämre eller inte alls. Är åtminstone glad att det mesta har blivit bättre. Sen om jag kan lära honom hantering så att jag regelbundet kan tvätta honom i öronen så att svampen försvinner så lär han ha ett ganska symtomfritt och osmärtsamt liv :)

Jag vet att oticurant fungerar jättebra, han är inte alls rädd för det pulvret och det verkar inte vara obehagligt. Problemet är bara att jag aldrig får in det tillräckligt djupt ned i öronen 🤔

Hundpodden med Kicki och Tage kom precis med ett avsnitt om hanteringsträning, budgettips! 😊

Jag undviker att använda jättegott godis för hantering och att träna rädslor. Anledningen är att det kan leda till konflikt i hunden, om den egentligen är illa till mods men verkligen vill ha belöningen. Jag vill att hunden lätt ska kunna "säga nej" utan att det kostar för mycket, för jag vill ha en hund som är stilla för att den faktiskt är avspänd och inte för att den håller ut för den där fantastiska belöningen.

Sen är det ju individuellt, hos vissa hundar finns det inget godis som är så lockande att de går genom eld och vatten för det, men det är något att ha i bakhuvudet.