Alltså för att kanske förtydliga det, man pratar om energier med hundar och man pratar om att vara en trygg ledare för sin hund. Hur hittar man självkänslan och hur kan man skicka ut den här lugna känslan alla pratar om? Hur mycket jag än försöker kommer min hund inte tro det förrän jag själv tror det. Hoppas min konstiga förklaring makes sence

Jag förstår precis vad du menar.
Jag märker direkt på mina hundar när jag inte mår bra. De skäller mer och är oroligare. Samtidigt som de inte lämnar min sida.

Men hur man tränar upp sitt egna självförtroende är så inviduellt.
Jag tog mycket privatlektioner med min instruktör.
Nu sen jag startade hunddagis har jag märkt att mitt självförtroende har ökat. Att hantera så många olika hundar. Men även märkt vad jag måste träna på.

Jag pratar mycket med mina hundar. Åt vilket håll vi ska gå, vad som kommer hända osv.
Ofta får min Sigge bestämma runda. För att öka hans självförtroende. För vi är partner.
Jag hörde för länge sen en mening. Som har blivit mitt motto. "om du inte kan lita på din hund. Hur ska då din hund kunna lita på dig?"

#2: Jo men exakt!

Min hund är ju extremt känslig för andras känslor och suger upp det som en svamp. Om jag mår dåligt och börjar gråta kan min hund börja yla och stressa upp sig jättemycket. Om min kompis hund är rädd för något kan han snappa upp den rädslan trots att han aldrig egentligen är rädd för saker

Det jobbigaste är promenaden och därför får sambon oftast ta dem. Men jag vill ju kunna gå ut med min hund. Det är bara den där klumpen i magen som kommer så fort man ser en annan hund eller djur. Man spänner sig och är beredd på att han ska slänga sig. Och när han känner hur spänd och orolig jag är så blir det inte bara ett utfall utan det kan förstärkas till att han börjar skrika medans han slänger sig. Det är så fruktansvärt jobbigt.

Vågar aldrig ta med honom någonstans längre för jag är bara rädd att förvärra problemet. Jag tror att han är osäker definitivt, men jag tror att jag är det största problemet egentligen.

#3: har du provat att gå en flock promenad? Ute med andra hundägare och dess hundar.
För jag har lärt mig att en sån sak hjälper både en hund och dess ägare.
Kan ge ett exempel. Jag hjälpte e ett par med deras hund. Matte hade aldrig gått med deras hund i koppel själv. Hon vågade inte pga utfall. Även husse tyckte det var jobbigt emellanåt.
Ibland hade jag hunden själv med min flock, ibland var jag hos dom, ibland var de med mig ute.
En promenad gick jag med deras 45kg hund +min 55 kg. Gick till matte o gav henne kopplet på min hund. Sen gick jag till andra sidan o gav henne kopplet på deras hund. Så gick hon med båda. Hon växte nog 15 cm.

En hund känner sin förares känslor genom kopplet. Att ändra på sina Hjärnspöken är inte lätt. Men det går.

#4: En flock med hundar? Nej, men en annan hund. Känner tyvärr inte jättemånga som har hundar, två st tror jag.

Min hund är också allmänt stressad så han går också med nosen i marken, drar och spårar, det är något jag kämpat med i flera år men inte lyckats så bra med. Just för att han är så himla uppstressad så blir jag det också, en dålig cykel. Förr var han överstimulerad (ingen snackade om passivitetsträning utan det var bara att fortsätta träna! Hela tiden!) men eftersom ångesten blivit värre och jag inte tar ut honom lika ofta är han nog snarare understimulerad just nu. Känner mig så himla vilsen alltså :(

Ett annat STORT problem jag har är att jag blir så himla osäker när jag tränar med honom. Gör jag rätt nu? Sedan blir allt så bökigt i mitt huvud för alla momenten blir luddiga i strävan till "målet". Tror också självkänslan där måste bli bättre

#5: med att ta ut menar jag att åka jut med honom till andra ställen. Vill bara understryka det, självklart kommer han ut 3 gånger om dagen på promenad

Jag förstår att det är tufft och jobbigt.
Men en bra privat tränare gör stor skillnad.
Jag tränade mycket med mina förra hundar. Var på klubben flera dagar /vecka.
Men inte var vi lyckligare för det.
Jag tänkte om. Hur vill jag ha min hund?
Jag tränar med med Sigge. Men inte på klubben och inte det man "ska" med en vallhund.
Små korta pass, inte ren lydnad. Utan mycket tricks. Han hämtar dummys i skogen utan problem.
Vårt fokus har varit att han ska kunna gå lös 24/7
Jag bestämmer inte när vi ska träna, han gör. Han säger till mig.
Sigge är inte bara min hund. Han är min partner, vi jobbar ihop.

#8: Jag gick till en privat tränare för några år sen, innan coronan. Tror hon glömde bort sen att svara på mina mail eller vad det nu kan vara och vid det tillfället hamnade jag i en svacka och blev jobbigt att maila utan få svar.

Men det är ingen dålig idé :) Pg a oväntade saker så blev ekonomin jättedålig (hade pengar undansparade men de sprang till veterinäravgifter) men jag tänker att jag kan ju börja spara till privat tränare igen. Hade det inte varit för hans utfall med andra hundar så hade jag lätt gått allmäna kurser med honom också, typ nosework.

Jo men precis, jag ser inte mig själv som hans "ägare" utan snarare som någon som kan vägleda honom. Förhoppningsvis en partner, när han har självförtroendet. Hade han fått välja hade det varit fart och fläng 24/4 och hundtränaren sa att det är viktigare att han lär sig att hitta lugnet, aktiviteter som stressar upp honom skulle jag begränsa. Vad för tricks brukar du lära Sigge? Finns det något mål bakom det eller är det bara saker du känner för slumpmässigt?

#9: Sigge kan snurra runt både vid min sida och framför mig, hoppa rakt upp, "gå runt" (ska runda ex en stolpe), backa, stanna vid vägar mm
Oftast ligger det en tanke i vad jag lär honom.
Ibland lär han sig själv. Går vi vid en väg och det kommer en bil stannar han vid sidan, går ner i diket eller kommer till mig. Lite beroende på situationen. Då han alltid går lös.

Jag gick hos en immi instruktör. Tyvärr har hon slutat. Men lärde mig så mycket.

Gör han utfall utan koppel? Vid lek med andra hundar?

#10: Jaha oj vad duktig Sigge är! Bra jobbat att lyckats så bra med träningen, riktigt imponerande att han går och sätter sig vid diket :)

Bismo lär sig också vissa saker själv. Som att peka på saker. Han har alltid förstått vad man menar när man pekar och följer riktningen utav fingret. Han har lärt sig att fråga om lov innan han hoppar upp i sängar.

Visste inte att immi var en grej som fanns! Ska definitivt titta om det finns några sådana instruktörer i mitt område. Tack :)

Han gör bara utfall när vi går förbi främmande hundar. Har aldrig haft honom lös bland främmande hundar så vet inte men är det tydligt lek så gör han inte utfall utan han leker då. Hans utfall är ett resultat utav min egna osäkerhet men också osäkerheten av att han inte vet vad han ska förvänta sig utav hundarna vi går förbi. Han blev biten när han har väldigt ung av en lösspringande hund så varje gång vi möter en hund börjar utfallen. Går vi bakom en hund däremot så bryr han sig inte.

Jag hoppas ni hittar en lösning. Viktigt att du tränar på dig själv. Hur du andas, tänker osv.
Nu vet jag inte om det heter immi längre. Var så många år sedan jag anlitade de.

Jag tror inte att han gör utfall för att du är osäker. Hundar är visserligen otroliga på att plocka upp små signaler från oss, men det är inte så enkelt som att våra känslor manifesteras i hundens beteende. En hund är sin egen individ, med sina medfödda egenskaper, sina erfarenheter och osäkerheter. Tyvärr hörs det ofta sådant som att hunden skulle vara en spegel av dig, och liknande myter. Självklart spelar ditt beteende och din sinnesstämning roll för hunden, särskilt i situationer där den är lite osäker, men det räcker inte med att vara lugn och så slutar hunden med ett väl inlärt problembeteende. Du behöver inte heller byta personlighet för att hunden ska klara möten.

Att lyckas övertyga dig själv om att han inte kommer göra utfall tror jag inte är vägen framåt, det kommer ju raseras första gången han sedan gör utfall. Jag tror att hemligheten istället är att inte ta hans utfall så hårt - acceptera att läget är så just nu och låt det inte gå ut över dina tankar om dig själv. Att lägga mer press på dig själv och negativa tankar om att du skapar problemet gör det bara svårare att skapa trygghet för dig och hunden.

Sedan tycker jag att du ska försöka tänka konkret på olika saker som kan hjälpa, så att det inte blir så stort och svårgreppbart. En sak som hjälper mig, som också har en hund med utfallsproblematik, är att skapa lugn i början av promenaden. Jag öppnar ytterdörren men stannar kvar i öppningen, där står jag och hunden och tar in omgivningen, jag passar på att göra en snabb kroppskanning, centrera mig och när jag ser att hans blick har mjuknat så gör jag en lugn, lång utandning och så går vi. Det är inte så att det hindrar honom från att göra utfall, men det tar ner oss båda ett snäpp.

En annan sak du kan göra för att känna större trygghet är att skapa några olika strategier för möten och träna in dem med hunden hemma. Man kan oftast inte hantera alla möten lika, det beror på var, hur och vem man möter, men har ni några olika inövade alternativ så är lättare att agera säkert.

Sedan skadar det inte att jobba med sig själv mer generellt, jag gillar guidad meditation/medveten närvaro och har testat lite tai chi. Meningen är att man lär sig hitta ett lugn och fokus som man sedan kan plocka fram när stressen stiger.

#12: Tack! Jag får träna på mindfulness. Min hundtränare sa också det, minns jag, när jag var där att jag skulle inte tänka på det som "hans stress". Jag skulle tänka på det som "vår stress"

Jo men Immi verkar vara en grej, googlade det:

"IMMI skapades redan 1983 och har under årens lopp förändrats och moderniserats för att möta den förändrade arbetsmarknaden för våra hundpsykologer och instruktörer.

Som kund hos någon av våra medlemmar kan du förvänta dig att få HJÄLP av en dokumenterat välutbildad och erfaren hundpsykolog/instruktör. Inget är för stort eller för smått för att du ska få hjälp. Det kan t ex handla om att hunden gör utfall mot, eller biter, människor eller hundar, drar i kopplet, inte kommer på inkallning, jagar djur mm.

Våra medlemmar erbjuder också ett brett utbud av KURSER, valp– och vardagslydnadskurser, tävlingslydnad, personspår, viltspår, aktivering, rallylydnad och mycket mer.

Behörighetsbeviset är en garanti för dig som hundägare att den du anlitar har en gedigen och modern utbildning och att både du och din hund kommer att behandlas med respekt. Fråga alltid efter behörighetsbeviset och kontrollera vilken utbildning och erfarenhet hundpsykologen eller instruktören har innan du anlitar personen! På behörighetsbeviset finns också uppgifter om vart du ska vända dig om du har klagomål eller synpunkter på din hundpsykolog/instruktör."
http://www.immi.nu/

#13: Jo det stämmer nog det du säger. Men jag tror att eftersom jag är den som uppfostrat honom så kommer mycket stress från mig, också för att han är en väldigt empatisk hund. Så du tycker inte att djur speglar våra känslor? Jag menar inte bokstavligen som en spegel, men till exempel om jag rider och känner mig stressad så totalstrejkar hästen. Ber jag hästen att gå fram så lyssnar hon inte. Hon går bara fram om jag menar det och slutar haka upp mig i känslan. Då funderade jag på hur det påverkar hundar?

Ah nej jag tror inte heller att han magiskt kommer sluta få utfall om jag ändrar attityd. MEN - jag tror inte att han kommer sluta med utfallen om jag fortsätter vara så osäker som jag är. Jag tror inte kan träna honom till att sluta göra utfall samtidigt som jag tvivlar på mig själv. Hundar plockar väl upp sådant? Hur ska han känna sig trygg med mig om jag inte ens känner mig trygg med mig själv? Eller tänker jag i fel banor nu kanske? :)

Tack så hemskt mycket för det där stycket! Det gav mig en idé. Min hjärna är rörig men när man sätter ord på saker blir det mycket lättare för mig att förstå saker. Det får mig att tänka på hur jag kan passivitetsträna. Alltså, det blir inte hunden enbart utan också att jag själv passivitetstränar. Kanske kan man träna tillsammans? Tror du det hjälper? Jag gör mindfulness och hunden försöker hitta lugnet?

Hur gör du när du hamnar i en situation när du vet att din hund kommer börja göra utfall men de inte hunnit än? Spänner du dig inte? Jag spänner mig liksom automatiskt.

Ja det var ju smart! Att ha strategier kan ju också hjälpa mig själv behålla lugnet eftersom jag då har en plan om vad jag ska göra. Vad för strategier har du?

Förlåt om jag frågar men vad är medveten närvaro? Är det detsamma som mindfulness? Och tai chi?

#14: så bra att de fortfarande håller på 👍
Jag kan ge ett exempel på stress, tankar, inställning.
Jag är kronisk sjuk med svår smärtproblematik. Kände igår att jag vill inte,orkar inte. Gnällig 9 åring, diskussion med mannen, 8 hundar, halt. Ja du vet, en dag man bara vill gå o gräva ner sig.
Brukar aldrig vara några problem med mina dagishundar. Hur var de igår?
Drog i kopplet, de som alltid är lösa i skogen fick ha koppel för de lyssnade inte. De gick på tårna. När den ena drog så vägrade en annan gå.
Tillslut stod jag i tårar.
Men stannade upp, andades, kramade ett träd. Gjorde lite avslappningsövningar. Då förändrades hela flocken.
De känner av oss så mycket. Det går inte att ljuga för en hund.

#15 Alltså, jag tror absolut att våra känslor (eller snarare hur de visar sig i kroppsspråk och doft) spelar stor roll för hunden och att känslor, framförallt stress, "smittar". Jag menar bara att det inte är så enkelt att hunden är stressad för att du är en stressig person, eller osäker för att du är en osäker person - och tänk också på att det överförs åt andra hållet också, att en stressig och nervig hund kan påverka sin människa likväl som tvärtom!

Med hästar tror jag att det blir lite tydligare, eftersom stress, obalans och spänningar kan göra det fysiskt obehagligt för dem att bära oss?

Jag har just nu en rätt skadad hund (var vandringspokal innan han kom till mig) och han suger verkligen upp negativa känslor som en svamp, men det är ju för att han redan har så mycket dåliga erfarenheter sedan tidigare. Är jag lugn och harmonisk funkar allt bättre, men det är ju även för att jag tar bättre beslut då…

Jag rekommenderar verkligen mindfulness (medveten närvaro är samma sak) ihop med hunden - alla hundar jag haft älskar det! Börja för dig själv, men i förlängningen kan du absolut ha honom intill dig och kanske till och med vila en hand på honom.

Nä, jag blir inte så spänd inför möjligheten att han gör utfall, däremot om han gör det helt överraskande eller när det kommer lös hund framspringande. Försöker att inte lägga så stor vikt vid det (även om det förstås känns tungt ibland) utan notera att detta möte blev för svårt helt enkelt. Sedan är min hund mycket mindre än din, så han är aldrig fysiskt svår att hantera, det blir ju lättare då.

Skulle kunna skriva en halv uppsats om strategier, men översiktligt: 1. Håll ut avståndet så mycket det går, 2. Placera dig mellan hunden och mötet, 3. Ge en tydlig uppgift till hunden. Bra saker att lära hunden för möten: gå fint vid sidan med ögonkontakt, handtaget, vända på fläcken och röra sig bort från en störning, följa godishand (ja, det måste man faktiskt träna), hoppa upp på stenar och dylikt på signal. Det är bra att ha flera olika väl intränade varianter, så kan du anpassa efter situationen. Du kommer efterhand upptäcka vad som passar bättre och sämre för er, prova er fram och utvärdera.

Utöver Immi kan jag tipsa om Sveriges hundföretagare, det är en organisation som kräver kunskaper av de instruktörer, med mera som är med.

#0: Det handlar nog mer om att vara trygg med att OM något händer så hanterar jag/vi det på ett lugnt sätt. Om du lyckas behålla lugnet så har du vunnit i den situationen, oavsett utfall (under träning när beteendet inte är under kontroll).