För många år sedan såg jag ett program på dansk TV. Det handlade om hundägare och hundar. Som slutkläm skulle de visa upp något fint de lärt sin hund. Då såg jag en hund, som kunde apportera korv. Det tyckte jag var imponerande, så när jag skaffade min första rottweiler, som visade sig vara mycket lättlärd, så ville jag naturligtvis lära henne att apportera wienerkorv. Det var så roligt att se åskådarna skratta när hon sprang bort till korven och den knappt syntest när hon bar den till mig, satte sig snyggt vid min vänstra sida och jag tog emot en wienerkorv utan bitmärken, höll upp den så alla kunde se. Sedan fick Shelly den naturligtvis.

#1: Wow, snacka om självkontroll! Duktig Shelly! 🥰

#2 Tack, ja hon var mycket duktig och kunde mycket. Jag började naturligtvis med lätta apporter, träpinnar och andra enkla saker, sen metallapport och därpå svårare apporter, något ätbart men inte för gott inlindat i papper. Sedan ökade jag svårighetsgraden tills vi kom upp i wienerkorv utan omslag.

Vår labbe la sig på rygg på kommandot "blottarhund" (eller att man peka mot hennes bakparti).

Många lär in död hund att hunden ska ligga på sidan men labben lärde sig att det bara betydde ligga blixt stilla (sluta vifta på svansen som ju annars gick i 180).

Sen bruka jag köra bus och sa "farlig hund" och det var signal att det var tillåtet att "bitas" i armen under buset.

Om man sa nåt kommando och hon inte utförde det direkt behövde man bara säga hördudu så var det som hon blev påmind att hon skulle göra något och utförde vad man bet om.

Vi körde annars mycket tysta kommandon (olika handsignaler) med henne. Sen lärde hon sig mycket saker på egen hand utan några speciella kommandon.

Hon var väldigt smart, självständig med otroligt dålig koncentration men fatta väldigt bra vad man prata om!

Har haft planer på att lära pudeln något roligt trick på konstigt kommando men har inte kommit på vad än. Hon har varit lite sen i utvecklingen så det har inte blivit så mycket "konster" som tränats utan fokus har mer varit på "praktiska" saker.

#1: Ville lära vår labbe det men hon var inte så road av att aportera saker. Men hon lärde sig att hålla matbitar mellan framtänderna utan att äta upp dem på en gång!
Och att balansera godis på nosen för att på varsågod kasta upp dem och fånga dem i luften.

Shelly tyckte också det var roligt att använda sådana bägare, som dels passar i varandra och som barn bygger torn med.
Jag behöll den största och kastade fram de andra, sen uppmanade jag henne att lägga i dem i rätt ordning. Människor, som såg på, uppfattade det som om hon kunde färgerna, men det var ju storleken, som gjorde att hon plockade i dem i rätt ordning. när jag sa till henne att ta den gröna eller de andra i rätt ordning. Hon visade upp sin skicklighet i många år.

Nelly har fått ärva bägarna. När Shelly hade använt dem, såg de nästan ut som nya, men nu när Nelly lärt sig använda dem, är de rejält tuggade på. Hon roar åskådarna med att köra runt den näst största på golvet och leka med den länge, slänga den vårdslöst i knäet på mig, så den faller ner på golvet. Så gör hon flera gånger, När den äntligen har hamnar rätt fortsätter hon med nästa bägare (hon får bara en åt gången på golvet) Det går något fortare. Den tredje går ännu snabbare i. osv Då har hon ju visat vad hon kan, så leken med den första var bara lek men det ser ju ut som om hon inte kunde stoppa den rätt.

Shelly kunde också städa. Hon fick tidningar eller små papplådor att riva sönder i småbitar när vi tittade på TV. Sen råkade hon ge mig någon bit och blev belönad med en godsak. Det utvecklades så att hon kunde förströ sig med att strimla tidningar och sen på kommandot städa, plocka upp alla bitarna.

Får se om jag kan lära Nelly det. Hon är ju så duktig på att fördärva allt.

#0: Vår granne där jag växte upp använde samma där: "Hur gör tjejerna i.. (något ortsnamn tror jag att det var) och hunden la sig på rygg.

Samma person frågade:"Vad säger hunden i skogen?" För uppmaning till skall.

Vi hade också hundar när jag var barn, de lärde sig också att skälla på kommando med samma fråga. De balanserade också godis på nosen som de kastade upp och fångade. Tappade jag vanten, pekade jag på den så plockade hunden upp den och gav den till mig.

#7: Min kompis (när jag var barn) hade en hund som skällde när man sa "Vad säger katten".

#8: 😄🐈🐩

Okej, vad kan mitt odrägliga lilla monster för kommandon…?

"Äckelful!"
Inkallning! Ett av hans många smeknamn och just det här fastnade riktigt bra vid inkallning, så det används för att få hans uppmärksamhet och för varierad inkallning utomhus. Det började i grunden som ett skämt när han var liten. Alla sa alltid till Everest att han var så söt och bedårande, så jag började kalla honom "äckelful" för att balansera upp det så att han inte skulle bli högfärdig. I slutändan blev det så positivt laddat att det funkade som inkallning. 😅😂

"Hundvis"
Buga! Det har en liten bakgrundshistoria i grund och botten, men jag kan sammanfatta med att varenda gång han sträckte på sig (när han böjde sig ner) och jag såg det så sa jag alltid: "Sträcka-på-sia Hundvis!" med betoning på "hundvis" och ur det så föddes tricket och kommandot sen. Jag såg ingen anledning att ändra på det.

"Kan du hjälpa mig/kan du hämta den?"
Plocka upp föremål från golvet och apportera dom. Om jag precis har tappat något eller något nyligen har hamnat på golvet så går han efter det först, då han vet att jag med största sannolikhet syftar på det. Har det inte gjort det så börjar han plocka upp närliggande föremål och ge dom till mig. Används ofta för att hjälpa mig städa eller räcka mig kläder.

"I maskinen!
Användes mycket förr när vi hade en tvättmaskin i lägenheten. Numera har vi tvättstuga med hundförbud, så det här har nog tyvärr glömts bort. Men det innebar att han stoppade in klädesplagg, lakan eller handdukar som jag räckte honom i tvättmaskinen. Det var mycket roligare att tvätta med hans hjälp, även om det tog längre tid. 😀

"Stäng"
Betyder precis vad det låter som. Han stänger öppna skåp, lådor eller dörrar. Finns det bara en grej öppen så stänger han den. Finns det flera öppna kan han ibland stänga allihopa, men ofta gör han det en och en och inväntar belöning för varje grej han stänger för maximal vinst för hans egen del. 😁

"Den är min och du kan inte få den för den är min!"
Jag vet inte hur bäst beskriva det här, men en mix av lek och bygga föremålsintresse? Om jag tar upp ett föremål, vad det än är även om han har haft noll intresse för det innan och säger det ovan med rätt, retfulla, busiga, lekfulla tonfall så förstår Everest att det jag håller i, det är jätteroligt och det får han leka med och jag kommer busa med honom med det. Det föremålet är även okej för honom att ta, bära på, undersöka och hålla på med. Det har varit otroligt hjälpsamt och användbart i träningen, speciellt för att få honom att apportera olika föremål.

"Hämta kudde"
Jag är lat. Mina kuddar ligger i sängen. Skrivbordet står bredvid sängen, men om kuddarna ligger längre bort i sängen måste jag resa på mig för att nå en av dom och det vill jag helst slippa. Så jag lärde Everest att hämta det åt mig istället! Funkar även om jag ligger i soffan och vill ha en extra kudde, men mindre effektivt om jag är någon annanstans i lägenheten.

Det kan finnas fler saker som jag antingen inte kommer på nu eller tänker på som speciellt annorlunda eller roligt, men det är vad jag har just nu.

#10: Aww, "Äckelful". 😄

Jag och min varghunds Pitcher's version av alternativ inkallning var "Griiis!".

#11: Gris är fantastiskt bra inkallning, måste jag säga. 😄😍

Det har jag aldrig kunnat använda för jag har alltid haft marsvin samtidigt som jag haft valpar och unghundar och dom är alltid grisarna i hemmet. 😀

#11: Min mosters hund svara bäst på inkallning när man ropa "Ost".

Alltid spännande när man ropa på kompisens hund också "Fjant" eller som jag bruka kalla honom "Fjantipjant".

Fast kanske hade min ex mammas hund bästa namnet, Jycken.

Namiko påminde mig om ännu ett kommando som Everest kan:

"Rumpan i backen!
Ett alternativt kommando till sitt. Jag har inte lärt honom det, utan det är helt och hållet Namikos fel att han kan det. Den började säga det när Everest inte lyssnade på sitt (när han är för uppjagad eller uppstressad) istället för att upprepa sitt och det blev som en slags förstärkning för det. Nu lyssnar han på enbart det och sätter sig ner… för det mesta. Han är lite osäker på det och kan välja att göra ett annat kommando istället, som att gå och lägga sig i sin bädd när det sägs här hemma. Men 8/10 gånger fungerar det, vanligtvis. 😀😅

Jag kom på en till sak som min hjorthund Rufus fick lära sig. Han var en sakletare av rang och plockade upp både det ena och tredje i munnen under promenaderna. Han tuggade inte utan tyckte det var skoj att bära på sina fynd. När han hittade något som inte borde vara i en hunds mun kunde man hojta "Snusk!" så spottade han ut. 😄

Den var bra! 😂

"Gå till (mitt namn)"

Min sambo brukade alltid få Bismo att gå till mig. Han sa bara "Gå till (mitt namn)" och så kom hunden. En dag ville jag få honom att gå till han.

"Gå till (sambos namn)".
Funkade inte, hund bara tittar förvirrat på mig. Prövade några gånger till men det funkade inte. Så prövade jag "Gå till (mitt egna namn)" och då förstod hundrackaren och skuttade ivrigt iväg till sambon hahaha. Så "Gå till (mitt namn specifikt)" har blivit ett kommando att gå till den andra människan.

En annan sak som är lite roligt, någon gång om jag lyckas fånga det igen så kanske jag gör det till ett kommando.

Men ja, jag skulle belöna lugnet med godis. Hade godisväskan med mig, beredd på att belöna Bismo när han tog det lugnt. Problemet var att så fort jag ens lyfte på handen studsade han upp och då fanns det inte längre "ett lugn" att belöna. Så jag började belöna honom när han sov, ofta fick han sova ganska tungt, annars blev han bara uppspelt.

En dag fattade han det. Han kom till mig, lade sig ned framför mig. Lade ned huvudet. Sedan började han snarka i några sekunder. Han lyfter sedan på huvudet och inväntar belöning 😂🤣