Allt sånt är ju det man skall tänka på innan man skaffar hund.
Nej, du skall inte lämna valpen ensam, den är fortfarande en bebis och du skulle inte lämna en bebis eller ett litet barn ensamt för ens 5 minuter, eller hur?
Du får ta med valpen, eller be en granne passa.
När valpen blir mogen för det (uppfödaren borde veta) så får du börja med någon minut och vänja valpen sakta, sakta och ge noga akt på hur den reagerar.
För en del raser eller individer kan det ta lång tid innan de känner sig trygga själva. Du kan vara borta en timme och hitta hela hemmet upp och ner och nerbajsat och -kissat. (Har hänt en bekant med en 4-månaders valp)

#0: Då är det hög tid att börja leta efter en lösning för passning av valpen när du inte kan vara med den eller ta den med dig.
Viktigt att ha med i beräkningen att en del hundar aldrig klarar av att lämnas ensamma, hur mycket man än tränar efter konstens alla regler.

Hundar är flockdjur och en hund som lämnas ensam utan att ha ensahetstränats kan utveckla en fruktansvärd separationsångest och ta ut den stressen på inredningen. Det är ruggigt hur destruktiv en hund kan vara på bara några minuter. Sett flera riktiga skräckhistorier om dessa stackars hundar.
Så ja, en hund, speciellt en valp, kan må väldigt dåligt av att bli lämnad ensam för länge, för tidigt.

I min värld är att gå och kasta soporna ett delmål i ensamhetsträningen när man har kommit en bit. Jag brukar börja ensamhetsträningen att bara gå ut och in genom ytterdörren, sen vänta utanför ytterdörren någon sekund, sen någon sekund till osv. Man märker när hunden förstår det hela och man kan öka på ensamtiden i större steg.

Första tiden kan du inte lämna en liten valp för att hämta barnen eller handla. Så det måste du lösa innan valpen flyttar in. Den slits bort från syskon, mamma och den värld den levt i hela sitt liv. Den behöver få landa hos er, känns sig trygg och sedan träna på att först och främst lämnas ensam när du går till ett annat rum. När du duschar.

Först när det går bra utan att valpen springer efter kan man börja gå utanför hemmet i träningen. Annars ökar man risken för att valpen aldrig kommer klara av att lämnas ensam utan att må riktigt dåligt. Ofta visar dom det genom att vara vilda och tugga sönder saker och genom att yla och skälla när dom lämnas ensamma.

Viktigt att man gör det rätt och kollar på hur valpen är.

Undrar lite varför du inte är bättre förberedd. En vecka kvar är kort tid för att hitta lösningar. Och kommer du få en chock när du inser att valp kräver din uppmärksamhet 24h av dygnets timmar kommande månaderna? Funkar det när du redan har barn?

Som alla andra säger - nej du får inte lämna valpen. I början inte ens 10m. Det är något som måste tränas, Nina sa det så fint: "Den slits bort från syskon, mamma och den värld den levt i hela sitt liv. Den behöver få landa hos er, känns sig trygg och sedan träna på att först och främst lämnas ensam när du går till ett annat rum. "

Det kan också ta lång tid att ensamhetsträna om du gör det fel. Ångesten bli värre och du måste börja om från 0. Har du förberett så att någon annan kan passa den då? Det är mycket ansvar man måste ta som hundägare med valpar främst. Särskilt jobbigt det första året med allt bitande, alla sömnlösa nätter, pott-träningen, socialisering, koppelträning, tonårsproblem, och hundra andra saker. Är du verkligen beredd?

#3: Där sa du nåt. Bara att kunna duscha utan 'valpterror' kan verkligen kännas som en milstolpe! 😅

(Med valpterror menar jag inte en stressad valp som gråter utan en som står och skäller uppfodrande på andra sidan draperiet och undrar vad man hittar på för lattjo som hen inte får vara med på.)

Saker som kan hända utöver att valpen mår dåligt är allt från att den bara är olycklig, men återhämtar sig, utvecklar problembeteenden och har sönder saker till att den blir så pass traumatiserad att den aldrig blir kapabel att vara ensam hemma. Vissa individer klarar aldrig av att vara ensamma hemma trots att man gör allt rätt i ensamhetsträningen och där finns det ingenting att göra. Det är en risk man tar när man köper valp.

I absolut värsta fall kan du komma hem till en död valp. Små valpar vet inte vad som är farligt att tugga på, äta, svälja eller göra utan sånt måste vi lära dom och hjälpa dom att förstå. En liten valp som lämnas utan övervakning kommer med största sannolikhet tugga sönder och äta upp allt som den får tassarna på. Ingenting går säkert, inte ens deras egna saker.

Man brukar rekommendera att inte ge en "riktig" hundkorg till små valpar just av den anledningen, utan istället göra en enkel och billig korglösning då valpen med stor sannolikhet kommer slakta den. 😅

Valpar är inte heller speciellt bra på att bedöma situationer, avstånd och risker heller. Särskilt inte om dom är stressade eller har ångest över att bli lämnade själva helt plötsligt. En upprörd eller panikslagen valp kan enkelt köra in huvudet någonstans eller springa in i ett för trångt utrymme och fastna illa. Även välta kompostgallerhagar och liknande. Eller fastna med huvudet i kompostgaller, om valpen är liten nog för det beroende på ras, ålder och individuell storlek. En himla massa saker kan gå fel, med andra ord och det kan gå oerhört fort också.

Men ja, nu är situationen som den är och du behöver hitta en lösning så snabbt som möjligt. Barnen måste naturligtvis hämtas och lämnas, kan du ordna så att valpen kan följa med på detta? Bilbur i bakluckan är nog bästa lösningen med massa barn i bilen, men det är inte en lösning för att åka och handla. Valpen kan inte lämnas i bilen medan du är i affären.

När det gäller handlingen, har du en partner som kan sköta handlingen medan valpen är liten och under träning? Alternativt om du har en partner, kan du åka och handla medan denna är hemma med valpen? Det kan bli jobbigt och rörigt med nya rutiner, men det går oftast inte att undvika när man gör något så stort som att skaffa valp.

Om ovan inte är några fungerande alternativ, då är det bara hundvakt som gäller. Har du en granne, vän eller familjemedlem som kan tänkas ställa upp?

Om inte så har många kommuner och platser i landet Facebookgrupper som erbjuder dessa tjänster då det finns många människor som gärna vill ha hund i sitt liv, men som inte kan ha hund själva av olika anledningar. Jag är med i en sån själv i min kommun utifall att jag råkar ut för något och behöver hjälp och mina vänner och närstående inte är tillgängliga och det verkar fungera riktigt bra! 😀

Det är viktigt att om ni är flera personer i huset är överens om hur ni ska göra så att alla göra likadant . Ni kan tillsammans behöva testa er fram, men sen det viktiga är att rutinen att bli lämnad hemma om så en minut eller 15 minuter ser likadan ut och ger samma trygghet från er alla.

Min hund är med mig överallt. Kan han inte följa med är det hundvakt.
Har jag ärenden sitter han i bilen osv.
En av mina förra hundar kunde vara själv efter 2 års ålder. Min förra aldrig.

Som Mitchika är inne på så är det mycket som är farligt i ett hem. Eftersom du inte tänkt på detta med att valpen inte kan lämnas ensam, kanske du inte heller tänkt på att du måste valpsäkra hemmet. T.ex. sladdar, giftiga växter (de fuckin' flesta krukväxterna!), rengöringsmedel… allt sånt måste man tänka på. För att inte tala om all mat som är ofarlig för oss men farligt för dem. Choklad och vindruvor är bara början på listan.

Kan ju nämna ett par grejer som jag varit med om. Kommer hem och finner en svartbränd och halvsmält hårfön på hallgolvet. Sladden ser helt klart tuggad ut. Valpen kommer skuttande, glad och helt opåverkad till både kropp och själ. Hade kunnat sluta helt annorlunda.

Kommer hem och hittar hunden sittande på köksgolvet med dräglet rinnande så bröstet är plaskvått, stirrig blick. På golvet är det fullt med strösocker. Hunden har satt i sig merparten av ett paket socker. Hade det varit en människa hade det varit akuten och en spruta insulin som hade gällt. Sent på kvällen och långt till djursjukhus så fick man avvakta. Det gick också bra.

Samma hund stal senare i livet en hel låda Alladin. Gick bra. En liten hund kanske hade dött. Vindruvor snoddes glatt också. En gång bajsade han ut en söndertuggad tub Kalles kaviar. Även mina trosor och strumpor kom ibland ut ur honom.

Allt detta och mera till medförde alltså inga som helst skador. Men han kunde ha dött av samtliga händelser jag berättat om.

Som andra nämnde, blir de nojiga så är att tugga på saker det de tar till för att kanalisera ångesten. Eller, ivf när det gäller valpar och unghundar, så kan de tycka att en elsladd ser ut som en kul leksak bara för att de är uttråkade, även om de aldrig normal rör sådana saker.

Att gömma undan skor är också en bra idé. Och ta bort alla mattor.och lämna aldrig glasögon, mobiler, laptops, tv kontroller och liknande utan uppsyn. Dom har en förmåga att flyga på oskyldiga valpar så våldsamt att dom går sönder. Och inte ens drulleförsäkring hos länsförsäkringar täcker om saker går sönder när husdjur är inblandade.

Möbler brukar få sig en omgång av gnagande valptänder. Bor man i hyreslägenhet är även dörrlister och karmar i riskzonen. Just för att man måste återställa sådant man förstör i sin lägenhet.

Böcker, fotoalbum och liknande kan inte stå lågt. Då strimlas dom. Och kuddar töms ofta på sin fyllning och sprids.

Tack för alla era svar . Att skaffa hund är inget snabbt impuls beslut för oss utan något vi pratar om i över 2 års tid . Hemmet är valp säkert. Min man är precis som jag hemma på dagarna men eftersom han jobbar nätter så sover han , jag kan ta med hunden vid hämtning/lämning i skolan utan problem och mathandlingen kan jag lägga senare på dagen när mannen vaknat eller när tonåringen kommit hem . Att man inte ska lämna en valp ensam vet jag givetvis , ville bara kolla HUR liten tid som kan vara skadligt , här på en del av er låter det som att det vore en dödssynd att gå och hämta posten 2 meter utanför dörren , de jag pratat med i min omgivning som har hund har inte levt så extremt första tiden som ni beskriver att man bör. Jag har tagit in allt ni säger men om ex fotbollsmålet i trädgården blåser in till grannen (händer då och då) så kommer jag gå och hämta det , och vill jag ta en snabb dusch (med öppen dörr) så kommer jag att göra det , får liksom inte gå till överdrift . Vi ska nog få till ett nytt livspussel, även om det är ovant i början .

#12: Anledningen till att folk betonar hur viktigt det är tror jag beror till stor del på att många av oss har erfarenhet av "dom värsta" valparna. Antingen för att vi själva har haft dom eller för att vi har upplevt det i andra hand från personer i vår omgivning.

Jag tänkte precis som du med min första valp. Det får inte gå till överdrift. Jag måste få gå på toa själv, till exempel. Så jag gick på toa, stängde dörren och lämnade valpen utanför. Jag var inne ett par minuter längre än jag hade räknat med. Ett par minuter, 120 sekunder extra. När jag kom ut såg jag att valpen hade tuggat sönder gipsväggen utanför på motsatta väggen från badrumsdörren. Tapet bortsliten, gipset söndertuggar och en snygg båge in i väggen från där valptänderna slitit loss allt. Det gick så fort och jag hörde ingenting inne på toaletten. 😱

En liknande händelse inträffade när jag lämnade valpen ensam på övervåningen i också ett par minuter och hämtade en bok på nedervåningen. Jag trodde vi hade valpsäkrat övervåningen helt, men vi hade missat en lampa på skrivbordet som fortfarande var inkopplad i väggkontakten nere vid golvet. Sladden var nästan helt dold bakom skrivbordet och vägguttaget av en hoprullad matta som låg intill väggen, därav missades den av oss, men tror du inte valpen hittade den?

När jag kom upp igen så låg han där och var i full fart att bita sönder sladden i flera olika delar, varav några redan låg utspridda omkring honom. Som av ett mirakel hade han slitit ut kontakten ur väggen innan han började massakrera den och sladden och han hade inte svalt något. Åtminstone inte vad jag kunde se i avföringen och han blev aldrig dålig, men det dygnet när jag satt och vakade över honom som en hök för att se minsta tecken på att han svalt något olämpligt som fastnat i tarmarna var inte kul. 😰

Vissa valpar är snudd på exemplariska redan från början. Andra är bokstavligt talat demoleringsmaskiner som inte kan lämnas utan övervakning en enda sekund utan att förstöra något. Hoppas på det bästa, men var beredd och förbered på det värsta. Det är nog det bästa rådet jag kan ge en förstagångsvalpägare! 😀

Jag har sett en vuxen hund med grov separationsångest demolera ett helt hem när denna blev lämnad hemma ensam i några timmar på grund av oförutsedda omständigheter. Jag blev helt chockad. Det såg ut som om en björn hade brutit sig in och rivit sönder huset. Soffan och liknande möbler var slaktade, djupa klomärken i dörrarna, det var som ur en skräckfilm.

Separationsångest hos hundar är väldigt allvarligt, extremt svårt att få bukt med när det väl brutit ut och kan få katastrofala följder för en själv och hunden, även om det inte blir så extremt som i exemplet jag tog upp ovan. Därför är folk väldigt måna om att betona hur viktigt det är att göra så rätt som möjligt i början när valpen är liten. 😀

En tidigare chef berättade om en episod när hon hade börjat dejta en kille och de lämnade hennes unghund hemma hos honom medans de gick ner till grillen för att köpa mat. Hon tyckte hunden var tillräckligt trygg med att lämnas hemma så det borde inte vara några konstigheter att vara ensam de 20 minuter de skulle vara borta.
När de kom tillbaka till lägenheten möttes de av ett vinterlandskap. Hunden hade fullständigt slaktat soffan, en ny dyr skinnsoffa och röjt om i större delen av lägenheten.
Så kom även ihåg att en hund som kan lämnas hemma kanske inte tycker det är lika självklart hos någon annan.

#14 Min väns hund kunde inte vara ensam hemma hos sig.Men när vi hundvaktade hunden och han var hos oss kunde vi utan problem lämna honom ensam.

#12: Naturligtvis är 2 m utanför dörren OK, men kanske inte första dan. Det är precis sånt man ska börja med. Men det var inte det du frågade om. Du sa: "jag menar jag måste ju åka och lämna / hämta barnen i skolan (jag själv arbetar hemifrån) åka och handla mat exempel, kan jag inte göra det ?". DET är inte OK i början.

Sen finns det två olika synsätt på detta. En del menar att valpen inte får lämnas ensam ett ögonblick i början, inte förrän de är trygga och runt halvåret gamla.

Jag är av en sannan åsikt, delvis beroende på dåliga erfarenheter av den metoden. Inte för att det var nån metod jag använde medvetet, det bara blev så. Hunden jag berättade om, den stora trosätaren, var med mig jämt. Kunde ha honom på jobbet o.s.v. När jag handlade satt han i bilen, vilket han accepterade från första stund. Bilen var en stor trygghet för honom hela hans liv (har en teori om varför, men det kan vi ta en annan gång).

Som vuxen klarade han ändå fint att vara ensam på dagtid, men på kvällarna blev han nojig. Då var varenda ljud i trappen ett hot och han skällde, ylade och betedde sig. Kunde aldrig gå ut och ta en öl utan att vara livrädd för klagomål från grannarna och hade också dåligt samvete för att han mådde dåligt, så klart. Förstår inte till denna dag varför det var så, att han var trygg på dan men skraj på kvällen/natten.

Så om jag väl får en valp igen kommer jag att köra den andra metoden. Jag kommer att gå utanför dörren dag 1. Märk väl - BARA utanför dörren. Typ först gå ut och vända med dörren öppen. När jag gjord det några gånger stänger jag dörren tydligt (så det hörs), men öppnar omedelbart igen och går in som om ingenting har hänt. Dag tre kanske jag låser och låser omedelbart upp och går in igen. Går det bra så långt kommer jag att öka tiden utanför dörren för att sedan gå längre från dörren, stå en stund i trappen till i början, sen kanske ut på gatan. Man kan änvända babyvakt eller nån mojäng till mobilen så man kan lyssna till vad som händer därinne. Så småningom ut med soporna, hämta posten o.s.v. tills målet är nått och jag kan gå till ICA!

Detta kommer jag att göra ofta under dagen för att det ska bli någonting naturligt, nåt som människor gör, inget märkvärdigt, inget farligt.

Tror inte heller på metoden att träna på att valpen ska vara ensam i ett annat rum. Det kan man träna på senare om man vill, men av helt andra orsaker (bra om den kan om den av någon anledning inte kan vara med, typ allergiker eller hundrädd person på besök, hantverkare som inte vill ha hunden runt fötterna osv.). Men att bli lämnad ensam är en sak och att alla är hemma men att hunden inte får vara med är en helt annan i mina ögon och mycket värre. Så det skulle jag vänta med tills hunden är äldre.

Om man ersätter hund med barn. Mamma ska gå och handla mat, nu får du vara ensam en stund så kommer mamma snart hem igen med nåt gott. Ganska acceptabelt för ett barn. Nu kommer mammas vänner och då vill vi sitta för oss själva och ha trevligt men du får inte vara med och ska sitta här bakom grinden och titta på oss när vi har kul och tyst ska du vara också. Ett fall for socialen.

Lämnad ensam hemma och vara utestängd från gemenskapen är INTE samma sak och det senare är mycket värre känslomässigt. Inget jag vill utsätta hunden för förrän den är mer mogen. Sedan kan det ju bli så av nödtvång någon gång, men medvetet skulle jag inte göra det.

#16: tack för detta långa svar , det gav mig massor , jag kommer att göra så , vänja henne sakta sakta från dag ett,

Ja alltså, jag har ju ingen erfarenhet av att göra så, men visst låter det mycket vettigare? Eva Bodfäldt rekommenderar den metoden också och hon är bra. Har du inte redan gjort det, så läs hennes bok Kontaktkontraktet. Många aha-upplevelser där.

Hoppas att det går bra! Berätta gärna om hur det fortlöper sen. Lärorikt att höra hur det går för andra. 🙂

#16: Mycket bra poäng där! 👍 Just att stanna ensam hemma och att bli utestängd från resten av flocken är två helt olika scenarion.

Ja, jag har aldrig förstått hur man kan se det som träning för att bli lämnad ensam hemma. Är som timeout som de där super nannies kör med. Skamvrån och dumstrut.

Kan vara bra att de kan det också iofs. Han trosätaren lärde det sig iom att en revisor på jobbet blev förbannad när han var våldsamt intresserad av hennes räkmacka, reste sig upp, pekade mot dörren och röt UUUUT!. Hunden slank ut och fattade blixtsnabbet att det var utanför tröskeln som gällde. Satt som en smäck sen också. Ett vänligt "gå ut" och han gick och la sig utanför tröskeln. Kanske inte skulle välja chockmetoden själv, men nu blev det så utan min förskyllan. 😄

#20: Precis. Håller med dig även där att bli parkerad utanför en gräns, grind, eller bakom stängd dörr känns bättre (och troligen enklare för hunden?) att träna in med en hund som redan är ensamtränad och lite mer mogen i knoppen.

Mina hundar var med mig på jobbet och då hände det att de fick ligga utanför behandlingsrummet när jag hade kunder som inte ville ha en gigantisk hund i samma rum. Sån träning kan verkligen komma till användning.

Nja, jag hade nog inte heller valt den träningsmetoden men det låter som att det var gott virke i den jycken som fattade hinten och accepterade de nya spelreglerna i kampen om räksmörgåsen.

Det som finkat bäst här är att jag lär valpen att lägga sig i sängen och övar på att röra mig runt i rummet till han ligger kvar. Sedan blir det att jag går till köket och tillbaka och belönar när han ligger kvar. Sedan utökar jag och gör något i ett annat rum och går och pysslar. GNska fort är valpen lugn när jag rör mig i hemmet. När det funkar går jag ut och in och låtsas som ingenting. Sedan utökar jag bara tiden .

Att stänga av ert rum med galler och stänga in valpen bakom så den ser familjen men inte får vara med ät helt sjukt. Steen rekommendera det. Man skulle ignorera valpens gråt och börja med 30 minuter.

Det är ju djurplågeri. Man skulle börja direkt valpen flyttat in.
Det gör att man får en osäker valp, som är utomsig . Den behöver närhet, trygghet och samhörighet. Definitivt inte uteslutning ur flocken som inte lär ett skit.

Var många som skrev i hundgrupper om hur hemskt det var att höra valpen gråta och försöka vänta. Illa när en kändis ger horribla råd.

#22: What the…? 😰 Om Steens sk "råd" alltså. Fy f**n. 😠
Din strategi har jag också jobbat efter med en lugn, trygg hund som resultat. 😊

#23: ja det känns som ett vinnande koncept :)

Jag kan säga såhär. Stängde jag dörren efter mig började min valp skrika.

Han tjöt högt så att öronen blödde. Det fungerade inte alls om han inte fick se mig. Jag tränade med galler. Då var det heller inte att jag lät honom gråta. Utan det var att jag hade kompostgallret framme, ställde mig upp, satte mig ned igen. Ställde mig upp och tog ett steg mot det, tog ett steg tillbaka och satte mig igen. Sedan gick jag till kompostgallret, gick tillbaka till valpen. Nästa steg var att gå över kompostgallret, stå där i 2 sekunder, gå tillbaka. Sen fortsatte jag så, ökade avståndet från gallret successivt och ökade tiden successivt. Men så fort min valp inte fick se mig fick han fruktansvärt separationsångest. Tycker inte kompostgaller är dåligt om det används på rätt sätt. Hunden ska aldrig behöva skrika.

#25: varför inte platsa henne i sin säng och skippa galet?

#26: Ja alltså det fungerar säkert jättebra med säng. För mig kändes gallret tydligare, alltså en avgränsning. Han kunde lätt tippa över gallret om han ville det, ville mest bara understryka att kompostgaller måste inte vara en dålig sak.

Som alla andra förklarat så tydligt måste man träna en valp till att kunna vara själv hemma. Jag började gå utanför dörren efter ett par dagar, men började redan dag ett med att exempelvis lämna henne i köket (med galler i dörröppningen) och bara ex hämta något litet i rummet bredvid. Vi var flera personer hemma i hushållet så hon var inte helt själv alls dom första veckorna. Men vi hade som "valphage" i köket, det var där hon spenderade dagarna, där som blev hennes trygga plats. Vi var också med henne där i köket större delen av tiden, men som sagt, redan från dag ett fick hon vänja sig med att man exempelvis gick på toa, hämtade något, att någon i familjen gick ut och åkte iväg till jobb mm. Men lämnades givetvis aldrig själv i köket medan alla andra umgicks i ett annat rum, det är inte det hon behövde kunna. Utan mer naturligt bli van med att alla människor i huset rör på sig och att hon inte alltid kan vara med, precis bredvid liksom. Så när det var dags för mig att börja öva på att gå utanför dörren var hon helt van med ljudet av att folk klär på sig, dörren öppnas/stängs, och att människor kommer tillbaka sen.

Jag hade tur att hon var en väldigt enkel valp, tuggade inte på möbler eller inredning, bara sin egna leksaker, och tog det med ro när vi tränade på att vara ensam. Hon fattade snabbt att hon kunde gå och lägga sig för att sova så kom matte snart tillbaka, och det gick då lätt att öka på tiden. Men vi gick fortfarande långsamt fram, en minut i taget. För en hund med separationsångest är det sista du vill ha! Läs på ordentligt och lägg mycket tid på att träna det rätt så får du förhoppningsvis en hund som när den är vuxen klarar flera timmar själv hemma :D Stort lycka till med valpen!

#0: Mat.se löste det för mig den första tiden =)