Hej!

Jag har ett problem med min valp/unghund som jag tycker är svårt att hantera. Hunden i fråga är en tik på 7 månader (retriever).

Hon har alltid haft svårt för att hälsa/gosa. Både med mig och andra. Blir lätt bitig. Ofta fungerar det med att stoppa en nalle i munnen på henne. Men efter en stund slår det över och då duger inte nallen och hennes bitande blir lite lätt frenetiskt om man kan säga så.

Hoppandet och bitandet kan också dyka upp på prommisar i koppel eller när hon är lös. Men de ter sig på lite olika sätt.

Det sker i regel när hon är trött men också vid frustration/glädje. Känns helt klart som en/ett stresshandling/överslagsbeteende. Tröttheten har vi kunnat undvika då jag lärt känna henne nu och vet hennes gränser. Med frustration/glädje är en annan femma.

Vi har en väldigt lugn hemmavaro. Hon sover mycket/får sin vila. Hon aktiveras med nosarbete och apportering men låter henne också bara vara unghund såklart. Plus att vi har lugna dagar för återhämtning. Så jag kan inte känna att hon är under/överstimulerad eller har ett stressigt liv.

Iaf, åter till problemet. Om jag går en promenad med en annan människa så blir denne påhoppad första biten av prommisen. Det är hopp och bitande varvat med att rusa runt. Efter en stund slutar beteendet och vi kan gå i skogen. Kan absolut komma en till sväng av detta mitt i allt. Folk kan inte hälsa på henne hemma hos mig även om de varit hos mig i flera timmar. Hon kan, efter hon varvat ner, absolut komma och hälsa fint en stund men så slår det över i bitande.

Bitandet är absolut inte valpbitandet som alla kanske minns utan tänk er när valpar är övertrötta och biter rätt otäckt (ni kanske förstår?). Svår att få kontakt med, hon triggas av kontakt (hud mot hud, man kan alltså inte hålla henne, det blir värre) och lyssnar inte. Hemma kan jag dock be henne att lägga sig i sin bädd och så är det bra. Men jag vill ju lära henne att hälsa fint.

Mot mig är hon inte särskilt kelig och när jag varit borta så hälsar hon fint, varvar liksom inte. Men med gäster/främlingar blir hon helt upp i deras ansikten. Det känns inte som att det är för att hon älskar människor utan mer som att hon försöker visa hur ofarlig hon är eller något? Varje gång hon hälsat på någon så skakar hon sig. Som att det var jobbigt.

Det jag undrar är hur jag kan hjälpa henne att inte komma upp i denna stress med människor. Jag vill ju kunna ta gemensamma promenader med andra, ha besök över, besöka andra och att det skall vara fin sinnesstämning hos henne.

Hoppandet/bitandet kan dock ske mot mot när vi är ute ensamma också. Försöker lära mig i vilka situationer detta sker så att jag kan belöna/avleda henne innan. Men inte alltid lätt att förutspå.

Som sagt, någon som har tips på hur vi kan träna på detta?