Jag har ju också labbe och Nikka är lättstressad när det gäller träning. I vardagen är hon visserligen pigg och lyhörd men sansad, på träning (i synnerhet jaktträning) så slår det lätt slint.
Jag brukar säga att problemet är inte att hon inte har alla hästarna i stallet, hon har för många hästar som inte riktigt får plats utan irrar omkring i stallgången eller hamnar i fel box…😃

Hon villvillvill och då funkar inte skallen alls utan hon jagar upp sig ännu mer när hon inte fattar. Hon ljudar (gnäller) också vilket ökar när stressen stiger.
Men numera har hon byggt ett litet extrastall i skallen så hästarna faktiskt får plats men de hamnar ändå inte alltid på rätt ställe - och det tog lång tid att komma dit.

Jag menar inte att du har fel men jag kikade även på din "Träningstråd". Strukturerat och ambitiöst men kanske lite tajt med tid? Att ge "stress vid träning" två veckor…du hinner knappt ens börja. Det kanske var det som var målet iofs, att liksom hitta en konkret utgångspunkt?
Om inte annat så hade jag blivit skitstressad av att ha en sån plan men för en del är det ju bara positiv pepp. 👍😃

(Jisses, jag inser att det här blir ännu en av "Lonas mastodonttrådar". Det kanske inte bara är Nikka som drar på… 😁)

I vilket fall, jag har fått sikta in mig på FOKUS. Fokus och koncentration från både min och Nikkas sida. Se för det första till att vara lugn själv i träningen. Det låter tramsigt men tänk på att andas lugnt och djupt!!
Då slappnar både du och hunden av, åtminstone lite.

Med Nikka har jag tagit allt långsamt, bokstavligt talat. Ju mer stressad hon blir, desto långsammare blir jag. Vi har gått en Herrans massa jaktfot vilket har skett mycket lugnt. Ingen glad pepp, inget kastande av leksaker, lugn röst som berömmer och eventuellt någon gotta (som inte är för god så hon varvar upp av det).
Sen har jag varit noga med att hon ska vara i "rätt mode", sinnesstämning eller vad man nu skall kalla det.

Innan vi börjar ett enskilt moment så ska hon sitta still, titta på mig eller mot det område vi jobbar med (om det är apportering), fokusera - och ha svansen still! Det har till och med blivit ett kommando, "Sluta lattja!" vilket alltså innebär både att hon ska koncentrera sig på oss och svansen ska vara stilla. Detta utan att kväsa henne men lite tryck lägger jag faktiskt på henne.
Där får man ju anpassa sig efter sin egen hund, vad som funkar bäst.
Tränar vi jaktfot så skall hon faktiskt vara i ett aningen "tryckt" läge, absolut inte kväst men inte "sprallig och glad, tjohoo vad livet leker!".

Enkla övningar, tydliga kommandon, lugn förare (och förhoppningsvis hund). Börjar hon varva upp så stannar jag upp och ber henne gå tillbaks till "Sluta lattja". Det behöver inte innebära att vi börjar från början med momentet men att hon stannar upp, lyssnar och faktiskt tänker på vad jag ber henne om, inte bara irrar omkring.

Stoppa in långa pauser, där beror det lite på vad som funkar bäst för din hund. Bara sitta still och vara passiv eller kanske leta efter lite godis på marken, eventuellt hämta nån grej som du i så fall lagt ut, inte kastat.
Vi har skillnad på leksaker som man får hantera mer eller mindre som man vill och dummys där man får skärpa till sig och jobba ordentligt.

Se dock till att han inte är jätteladdad redan när ni börjar! Låt honom gärna ha fått blåsa ur sig lite energi men inte så att han är trött.

Det finns massa träningsmetoder som jaktfolk sysslar med. Många tycker förmodligen att jag borde "ta tag i pipfian" och inte jamsa runt och mesa mig.
Det finns säkerligen de som hade fått resultat mer eller mindre direkt men som Nikkas uppfödare sade: "Jag kan få tyst på henne och få henne att koncentrera sig men till vilket pris? Den vägen tänker jag inte gå!" - och så hamnade Nikka hos mig som inte kräver att hon ska ha alla hästarna på plats i stallet jämnt, de kan få vara ute på vift ibland. ❤

#1: Åh vad jag kan relatera!
Det är så himla lätt att missförstå dessa labbar och tro att det handlar om avsaknaden av något. Men i själva verket, precis som du säger, har de snarare en för stor kapacitet! 😊

När han var unghund stötte jag på så många som propsade på om hur understimulerad min hund var och hur jag inte gjorde tillräckligt med honom. Men problemet var ju aldrig det, han kunde bara inte hitta lugnet. Så när jag sedan tog med honom överallt och tränade och gjorde en massa saker så blev det ju ännu svårare för honom, jag skulle aldrig ha lyssnat på dem! 😅

Precis, jag tror heller inte att två veckor är sätskilt realistiskt. Förväntar mig inte att han helt plötsligt ska ha hittat sitt inre zen, särskilt när han kämpat så länge med det. Men du gissade rätt - syftet fungerar mer som en konkret utgångspunkt. Har jag en tidsram har jag något att förhålla mig till och då känns det inte längre som att jag står och stampar på samma ställe. Faran för mig att bara träna utan struktur blir att tiden smälter samman och sedan ser man inte framstegen trots att man gjort en massa framsteg. Det sker så gradvist att man (jag) inte riktigt tänker på det skulle jag tro🙂. När jag sedan kommer till slutet av dessa två veckor kan jag reflektera lite och se vad som gått bra och hur jag kan göra saker bättre.

Åh, har du några tips på hur man själv behåller lugnet? Det är något jag själv också kämpar med. Ska försöka tänka på andas djupt, tack för rådet :) Tror jag har supersvårt för att inte spänna mig.

Jaha! Smart. Däremot känns det som att min hund blir uppvarvad av allt. I detta ögonblick sitter jag i soffan och väntar tills han sover så att jag kan fånga det lugna beteendet med godis. Men bara att det finns godis i närheten varvar upp honom. Han är inte det minsta kräsen så all mat gör honom ganska uppspelt. Min förhoppning är att han såsmåningom vänjer sig att jag numera alltid går omkring med godisväskan så jag tänker att det får nog ta sin tid :)

Oj ni måste ha tränat riktigt mycket! Vad inspirerande, bra jobbat 😊 För tillfället fungerar inte ens shejping då det skapar för stor frustration för honom när han inte kan lista ut saker snabbt nog. Han kan vila eller så ska det hända saker - pang pong! Vi måste hitta det där mellansteget så långa pauser där mellan låter inte alls som en dålig idé :)

Min fråga är då - hur kan jag se till att han inte är jätteladdad? Han verkar själv inte riktigt förstå när han blir trött och slutar oftast att han blir övertrött och ännu mer i varv. Kanske lugnande övningar?

Din uppfödare låter som en smart person! Jag vill heller inte ha det där tvingande beteendet oavsett vad jag vill att han ska prestera. Det ska vara på hans villkor och det ska vara på mitt villkor, vad sann sammarbete går ut på :) Så bryr mig egentligen heller inte om tidsramen i sig eller om prestation utan som sagt är träningsdagboken snarare ett sätt för mig med väldigt begränsad kognitiv förmåga att hålla reda på alla saker som ska göras :)