Kolla gärna under länkarna här på sajten!

Det finns omplaceringsorganisationer som bara har svenska hundar och så finns det de med utländska. Vilka som är seriösa eller inte kan jag ej gå i god för, då jag inte har någon erfarenhet av dessa.

Jag är inne på att vi bör ta hand om alla hemlösa hundar vi redan har här i Sverige innan vi tar hit fler från andra länder. Men det finns de som vill hjälpa hundar i andra länder och det är väl fint och jag klandrar absolut ingen som gör det.

Håller med dej Eros. Jag har läst lite om detta och jag var inte medveten om att det var så vanligt. Skulle inte få för mig att ta mig an en hund från nåt annat land. Synd detta….

Vh LenaB

jag klandrar ingen jag heller bara att ta hand om någon är fint tycker jag….men en tanke slår mig direkt också att, lika lite som jag skulle ta en hund från utlandet så skulle jag heller inte adoptera ett barn därifrån,för det finns så många barn här i sverige som behöver lika mycket hjälp som ett från ett annat land i dagens läge ;-)…men det är vad jag tycker:-)

Vi skulle ta en hund från Skottland tror jag det var… Men de som hade hand om adoptionen var inte ett dugg ärliga mot oss så det kändes inte alls bra. Så vi köpte en hund här i Sverige som en familj inte kunde ha kvar, det var åtminstonde ärliga mot oss…

Den sajt jag lade in adressen till förut är en svensk organisation som jobbar i samarbete med någon större europeisk. Tyvärr kan jag inte göra pilar, så det går kanske inte att klicka direkt, men adressen är www.chanshund.com Dom hjälper hundar i Polen och på Kreta. Därifrån kan man adoptera till ett pris av 4000 kr. Då är dom kollade för diverse sjukdomar och vaccinerade. Allt skall vara klart.

Jag hoppas verkligen att dom är seriösa, för vi (jag och min man) har blivit fadder till varsin hund som bor i shelter (skydd, hägn) i Polen. Man får också åka dit och hälsa på och se hur hundarna har det.

Jag kommer att få en närmare historia och foton av dessa hundar längre fram och då tänkte jag återkomma till den här sajten.

Fick adressen till den här sidan via en poetvän på en annan sajt. Hon och hennes man fäste sig vid en gatuhund på Azorerna och fick hjälp med att ordna allting så att dom kunde adoptera hunden hit till Sverige. Hunden heter Olga och står med på hemsidan över utadopterade hundar. Det är den enda referens jag har.

men annars finns ju hundhjälpen, eller det där på fyran som gick förut, hitta hem. blocket är ju ungefär samma sak i flera lägen, det är folk som inte kan ta hand om sina hundar längre. vi funderade först på att adoptera en hund, och de tips vi fick från en oragnisation (i göteborg.. minns inte vad den hette) var att då ska man adoptera en hund som är över 5 år gammal, om man vill vara ganska säker på att inte få en hund som de bara inte orkat uppfostrat och därför adopterar bort (sen finns det såklart undantag även bland de yngre hundarna.)

Man kan även ta reda på vart polisen lämnar hundar de tagit hand om, ofta är det något hundpensionat ifall det inte finns något hundhem på orten. Om ingen kommer och löser ut hunden så blir de såsmåningom avlivade, hundpensionaten kan inte behålla alla hundar de får in. Vi fick genom tips på farsans jobb våran hund, hon satt på ett hundpensionat och avlivning var redan inbokat. Vi tog henne dagen innan hon skulle ha avlivats, det var inget fel på hunden hon var 1-2år enligt veterinären och hon var väluppfostrad och väldigt kelsjuk. Orsaken till att hon hamnat där var att hennes husse fått en svår stroke och hon blev omhändertagen av polisen när de hittade henne i lägenheten där hon suttit med sin sjuka husse, troligtvis i runt 3 dygn. (Husse överlevde stroken har vi fått höra men var mycket invalidiserad.)

#6 Det är nog hundstallet i Stockholm du tänker på. Och det är också ett bra alternativ.

Jag tror att många vill adoptera gatuhundar från andra länder eftersom dom tycker så synd om hundarna. Än så länge har hundarna i t ex medelhavsländerna det betydligt sämre än våra svenska hundar. Men därmed inte sagt att det finns väldigt många hundar här i Sverige som också är i stort behov av ett hem.

Pratade med en bekant nyligen. En arbetskamrat till henne hade adopterat två gatuhundar från Spanien nyligen och var så lycklig över att äntligen ha fått hem dem. Men arbetskamraterna blev elaka emot henne och stack inte under stol med att dom tyckte att hundarna hörde hemma i Spanien och inte här. Det blev inget bra arbetsklimat efter detta utspel.

Men oftast är det väl så att man "faller" för en viss hund, oavsett om det är i Sverige eller utomlands. Personligen tror jag att det viktigaste är att man följer sitt hjärta.

#0 Nu kan jag bara svara för vad som händer med vanvårdade katter, men jag antar att det är samma turordning vad gäller hundar. Det är länsstyrelsen som fattar beslut om ägaren skall återfå vårdnaden av djuret eller inte. Innan beslut fattas och djuret är omhändertaget så finns är det placerat på katt-/hundpensionat.

När tiden gått ut och ärendet handlagts och är klart händer det mycket sällan att djurägaren får tillbaka djuret. Om någon är intresserad av att köpa hunden/katten är det ju bra. Annars avlivas djuret. För katter blir det oftast omplacering i jourhem via något katthem (om det finns någon plats).