I morse när jag tog ut Hero för morgontoalett-rundan så släppte jag honom i vanlig ordning. Han höll sig i närheten av mig hela tiden.

På en gångbana bredvid den vi gick på, cirka femtio meter ifrån oss. Kommer en pojke i tio-årsåldern gående, jag kallar Hero till mig och han går lydigt och fint vid min sida utan att ens titta på grabben. Ändå hör jag honom skrika : "Koppla hunden!!!" 

"Han är femtio meter ifrån dig och han är inte intresserad av dig."svarar jag. "Jahaaa?! svarar pojken och ser nästan besviken ut . Hero bryr sig fortfarande inte om gossen, utan följer mig i hälarna. Blev smått irriterad på att pojken ens behövde skrika. Jag hade förstått det om inte min Schäfervalp hade gått bredvid mig, utan sprungit fram, eller gjort en ansats till det. Och hade jag haft en hund som gjorde det, så hade jag självklart inte låtit honom vara lös. Men nu råkar jag ha en otroligt lydig hund.

Vi gick iallafall vidare och hem, där jag bytte ut Hero mot Sammie, det är det naturliga förloppet på morgonen, för Hero gör inte nr 2 när de andra är med, det är så mycket som är roligare än att bajsa då.

När jag kommer så långt så att jag har halsband och koppel på Samimie, så är granne med Leonberger på väg ut. Och han tar en sådan kort prommis så man vet inte när man träffar dem. Hunden är inte jättetrevlig att råka på heller. Fast husse säger att han är "så snäll". Husse är ofta rädd för hundmöten, hur som haver, vi kommer ut, utan att möta dem, men på gården springer grannens katt (det blir väl koppeltvång på katter också från januari, då den nya husdjurslagen träder i kraft) vi vänder, men åt andra hållet kommer ett barn med en mellanstor hund i flexkoppel. Hunden drar med sig barnet som hänger som en tom vante i plasthandtaget i andra änden av kopplet. Jag stannar suckande Borzoikillen och väntar på att de ska gå förbi. Sedan fortsätter vi. Men runt hörnet ser vi en Schäfertik med ett barn i andra änden på kopplet, Tiken skäller ilsket på oss och visar upp hela garnityret med uppdragen överläpp. "Men vad fan är det här!" tänker jag, Ska hela kvarterets obalanserade hundar komma ut precis samtidigt! Det räcker att träffa en, men nu är det tre!!!

(Jag vet ju aldrig när grannen dyker upp runt hörnet, med sin Leonberger heller. Det kan gå riktigt illa.

Nåväl jag stannar Sammie igen och "säger" till honom att bara vara lugn och det är han. Medans tiken vilt skällande blir ivägsläpad av pojken. Tur att jag "kände på mig" att det var mycket hundar ute, jag litar på mina till 90% men jag litar inte på grannarnas hundar, det finns ett par stycken som är ok, men de flesta har aldrig fått regler och uppför sig väldigt illa.

Sammie och jag kommer iallafall runt på våran morgonvandring så småningom, sedan tar jag ut Ricky. Vid det laget finns ingen annan hund i sikte.

Efter hans morgontoalett går jag in med honom och får så äntligen köra igång kaffebryggaren och få i mig kaffe och en smörgås.

Sedan bär det av ut igen, Nu tar jag med mig Hero och Ricky och släpper dem i rastgården, där de får springa av sig överflödig energi innan jag tar dem på en diciplinpromenad.

När vi sedan kommer hem vill Sammie gå en liten tur, han också. Eftersom han är mycket gammal, så får han en egen promenad i sin takt, utan busig valp i tassarna.

Just nu sover alla och här sitter jag och smäller i mig choklad. :-D